Efter onsdagen den 3 september 2003 är det många i Viggan som får kalla kårar vid blotta åtanken av Viksjövallen, även om vi det året vann div 5 och var serieledare ända från och med omgång 7. Storstryk mot Viksjö den kvällen med hela 5-1 sedan vi bara ställt ut skorna på Viksjövallen, efter att på lördagen tidigare ha besegrat Rotebro med 3-0. Bättre gick det emellertid förra året, då vi mötte Viksjö i div 4. Vigganseger borta på konstgräset med 2-1, samt den välbehövliga hemmavinsten med 3-1.

Nodicbet hade gett bägge lagen samma förutsättningar inför matchen, 2,25 för vinst, medan oavgjort låg på 3,55. Första halvlek återspeglade även detta ganska klart. Ett evigt avvaktande från bägge sidor och ett konstant ställningskrig i mitten. Med röda ögon kunde man dock se att Viggan hade en viss kontroll över matchen och ingen var väl egentligen orolig, åtminstone inte att döma av det spel som förevisades på planen. Den lille ettrige vänsterbacken Patrick Öberg, som genom sina tidigare insatser vuxit ordentligt i Viggantröjan, visade sig ånyo på styva linan. I den 39:e matchminuten ges han tillfälle att utöva sina väl inövade frisparksfärdigheter. Liksom i de två tidigare matcherna var koordinaterna för frisparken: 7 m höger om vänsterlinjen samt 35 meter (38 meter i matchen mot Täby IS) från kortlinjen. Alla som varit med tidigare förstod att det var mål på gång. Mycket riktigt! Alla fick se hur bollen, likt en brevduva, flyga in i krysset, även om målvakten fick ett pekfinger på bollen. 0-1 och stämningen var mycket god i det röda lägret. Sen var det mer att avvakta halvtidspausen, för nu var det tryggt, då vissa depressiva symtom kunde utläsas av Viksjös miner. Att Thunström genom att spela fram den ystre springaren Houlst i sista minuten, höll på att dra ner rullgardinen totalt, men Fortuna var med Viksjö den gången. En ganska tråkig halvlek sett ur åskådarsynpunkt.

Andra halvlek skulle nu kunna bli en defilering mot en skön trepoängare, om inte Viksjö redan efter 30 sekunder in på halvleken, överlistar ett segervisst och fumligt Vigganförsvar. 1-1 och en lätt bris av oro kändes i magtrakten. Denna känsla växte till styv kuling i den 54:e, då Viksjö genom ett snyggt nickmål tar ledningen med 2-1. Då hade det varit extra skönt, om Håkan Roswalls äkta bicycletas i den 52:a hade suttit i krysset, men som nu fick ses flyga en 30 cm nordnordväst om klykan. Viksjö hade efter halvtidsvilan uppenbarligen druckit av något hemligt trollextrakt, då man direkt efter pausen tog över taktpinnen och totalt dominerade spelet. Turligt nog, för Viggans del, slutade elexiret att verka efter andra målet och Viggan stod upp som en man, som man så många gånger tidigare gjort i andra halvlek, då man befunnit sig i trångmål. En som exemplifierade detta var Peter Dahlgren, som i den 58:e efter några halvfeta Vigganchanser inne i Viksjös straffområde gör en piruett (dubbel Toplov) och skjuter från höften – endast drygt 2 meter från målet - men skottet går över i hastigheten.
I den 69:e är Fredrik Karlsson inne i Viksjös straffområde och har i ett bra läge möjlighet att förbättra målställningen i matchen, men skottet blir för löst och tas lätt. Minuten efter, i den 71:a, har Viggan hörna på vilken åtminstone tre ärliga försök göres för att få in bollen i Viksjömålet. På den sista returen kommer Houlst flygande och fick bollen att tappa luften, när han med en synnerligen välsträckt vrist förpassar lädret in bland maskorna och kvitterar för Viggan. Nu känns det i luften och hos de 44 åskådarna att Viggan definitivt har tagit över matchen. Detta intryck förstärks ytterligare i den 73:e minuten, då den nyutsläppte Jonas Pasthy, efter att ha fått en diagonalcrossboll från Patrick Öberg (f.ö. ett perfekt pass) springer sig fri på högerkanten och i steget vräker iväg ett stenhårt skott från väl avvägt håll, vilket resulterar i att Viggan tar ledningen med 3-2.
Det var nu ett ganska skakat Viksjö, som hade fått se sin nyvunna ledning försvinna lika fort som den kommit. Genom att lyfta upp laget skapade man också svårreparabla luckor bakåt, vilka Viggan var snabba på att utnyttja. Ett sådant läge var exempelvis i den 87:e då Houlst är bra igenom inne i straffområdet, men istället för att skjuta, väljer han ödmjukt att passa, vilket dessvärre inte var rätt val denna dag. Jonas Pasthy hade nog gärna sett att domaren valt att vänta med avblåsningen av matchen med ytterligare några sekunder, då han (med boll) och Thunström var helt ensamma på väg mot ett tomt Viksjömål, när domaren blåste av matchen. Vi skall dock inte glömma att Viksjö, efter vårt tredje mål, var oroväckande farliga och hade flera chanser att fördunkla dagen och särskilt farligt var det vid hörnan i den sista spelminuten då även målvakten deltog, men Viggan fick åka hem med 3 välförtjänta poäng, även om Viksjö må vara av en annan uppfattning.

För kalenderbitaren kan meddelas att Viggan efter sex matcher förra året också hade 8 poäng, 2 vunna, 2 oavgjorda samt 2 förluster. Målskillnaden var 9-13, till skillnad mot dagens 13-12. Detta var Viggans 100:e seger sedan 1993. Att Täby IS lite oväntat igår förlorade mot Bele Barkarby med 0-1 samt att både Tureberg och Rinkeby tappade poäng, gör att avståndet till toppen inte känns alltför avlägset, samtidigt som Ekerö och Bromsten för tillfället verkar ligga väl förankrade i botten. Ur det perspektivet var segern mot Viksjö extra viktig. Nu väntar Djurgårdsbrunns FC hemma på Hägernäs på söndag och då måste vi plocka fram Turebergstakterna igen om det skall gå vägen.

Gula Örnen

Laguppställning
Martin Persson
Peter Dahlgren
Patrick Öberg
Mikael Houlst
Joachim Thunström
Nordine Baraka
Håkan Roswall (k)
Karl Stenberg
Fredrik Karlsson
Peter Billberg
Victor Stenberg
Jonas Pasthy, avb
Krister Jansson, avb
Gevat Skepi, mv-avb

Målgörare
Patrick Öberg
Mikael Houlst
Jonas Pasthy

Gula kort
Peter Billberg (37:e)
Nordine Baraka (66:e)

Röda Kort
-

Domare
Daniel Rydén, HD
Wrya Rasol, AD
Raul Aguilera, AD

Matchens Viking
Mikael Houlst

Publik
44 personer