Viggbyholms IK - IFK Vaxholm 0-1 (0-0)
Söndag 13:e augusti 2006, kl 14.00 Hägernäs IP

Söndag 13 augusti. De skråckfulla hade nog redan förutspått vad som var i antågande denna dag. Vädrets makter avvaktade med att låta de första dropparna komma först när domaren blåste till spel, något som bidrog till att lägga sordin på tillställningen. Varken vädret eller det kommande spelet var något att jubla över och det var först i den 86:e spelminuten som någon fick något att hurra över – och då var det Vaxholm.
Till dagens match saknades hela sju spelare som var med i det förra mötet med Vaxholm. Sommarens värmebölja har tydligen även drabbat Viggan hårt. Två helt nya spelare fick göra sin matchdebut i Viggan, Daniel Melki och Robert Senkal.

Första halvleken var närmast att likna vid en Pizza Hawaii, seg och böljande åt bägge hållen, där det var Viggan som hade bollkontrollen men ej kunde göra något vettigt av det. Vaxholm å sin sida hade byggt upp en ny Maginotlinje, som var svårforcerad och som inget verkade bita på. Första och kanske enda Vigganchansen kommer i den 31:a minuten, då Houlst drar iväg ett skott, som dock tar på en back och blir ofarligt. I övrigt finns egentligen intet att rapportera från denna händelslösa halvlek, annat än att Vaxholm vaknade i slutminuterna. I den 41:a får Martin Persson sträcka på sig och toucha över bollen till hörna. Utan att förringa Martins insats så hade bollen ändå gått över. Värre var det i den 44:e då Vaxholm med lite mer flyt hade kunnat fixa ett mål, men det hela slutade med att bollen gick utanför. En av de tråkigaste halvlekar som åsetts på Hägernäs IP var slut.

De Viggansupportrar som gick och hoppades på en bättre andra halvlek, fick göra det förgäves. En av dagens Viggandebutanter, Robert Senkal, skjuter i den 67:e dagens hårdaste skott, vilket den stackars Vaxholmsbacken, som fick skottet på sig, lär känna av idag. Utan den träffen hade nog skottet fått ett betydligt trevligare avslut, än den hörna som det nu endast ledde till. I matchens 76:e minut får Viggan en frispark som Kalle Olsson lägger in i spelarmassan framför Vaxholmsmålet, något som Daniel Breeze snabbt uppfattar och sticker upp sitt huvud och nickar i mål.
Bortsett från att det var ett snyggt mål, så var det en befriande lättnad som hann sprida sig bland spelare och publik, tills det blev allmänt uppenbart att domaren underkänt målet. Ingen, varken spelare eller publik, förstod vad som hänt. Offside, eller..? Efter matchen, och utanför protokollet, kunde vi erfara från en av linjedomarna (som f.ö. inte flaggade vid tillfället i fråga) att han inte delade bedömningen av situationen. Domaren hade nämligen blåst för att två, av de bland säkert 15-talet spelare som var samlade framför straffområdet, hade fattat alltför kärvänligt tycke för varandra. Då de inte var direkt inblandade i spelet så kan det tyckas bra hårt dömt så här efteråt.

Matchens bästa läge uppstår dock i matchens 74:e minut, då Daniel Senkal, efter mycket fint förarbete på vänsterkanten, lägger in bollen till en för tillfället mycket fri Daniel Niklasson, som medelst en glidare försöker få in bollen, men dessvärre missar. Nu avslutas dock dagen med att Vaxholm i den 86:e minuten får in 0-1, efter diverse turer framför Viggans målhang, där en stolpe med tur och retur bidrog till den för Vaxholm så lyckosamma avslutningen på matchen.

För Viggans del var detta det sjätte nederlaget på raken, något som känns extra tungt då det vid efteranalysen inte gick att hitta något direkt positivt, där särskilt det annars så rappa anfallsspelet totalt saknades. Sällan eller aldrig har vi skapat så få målchanser i en match. Alltför många, höll dessutom alltför länge i bollen, vilket gjorde att de snabba uppspelen totalt försvann. Trots förlusten var det ändå i försvaret som det funkade bäst. Kan det vara så att 5-0 segern invaggade oss i att detta skulle bli en enkel promenadseger? Ingen vet, men i fortsättningen gäller det nu att slåss om varenda poäng som bjuds, om vi inte skall hamna i det riktiga bottenträsket.

Nu tappade vi tre poäng när endast fyra minuter återstod av matchen, något som är väl värt att tänka på i fortsättningen. I början av serien, när vi var på hugget, var de sista minuterna oftast på vår sida, och då vi gjorde sena mål i de tre första matcherna, exempelvis mot Bele B-by i 89:e, Rotebro i 81:a och 91:e samt mot Ekerö i 87:e. Den turen vände dock i samband med matchen mot Täby IS, som vann med 1-0 i 94:e. Tureberg kvitterade exempelvis i 82:a, Rinkeby gjorde 1-1 i 81:a och 1-2 i 91:e. I senaste mötet mot Rinkeby gjorde de 2-0 i 85:e och 3-0 i 87:e. Matchen är aldrig över förrän domaren blåser, en erfarenhet som vi bittert fått erfara.

Gula Örnen


Bild 1 Bild 2 Bild 3 Bild 4 Bild 6 Bild 7

Laguppställning
Martin Persson
Daniel Melki
Kalle Olsson
Patrick Öberg (k)
Mikael Houlst
Nordine Baraka
Robert Senkal
Daniel Senkal
Peter Billberg
Daniel Breeze
Victor Stenberg
Nils Pasthy, avb
David Rundgren, avb
Daniel Niklasson, avb

Målgörare
-

Gula kort
Robert Senkal (40:e)
Daniel Senkal (49:e)
Patrick Öberg (85:a)

Röda Kort
-

Domare
Payam Pahlavanlou, HD
Hossein Yazdani, AD
Adem Bajrovic, AD

Matchens Viking
Victor Stenberg

Bild 5

Publik
85 personer