Senast vi bevistade Stora Mossen var fredagen den 18 augusti 2006, då vi i den tredje matchen för höstsäsongen besegrade fredagskvällens värdar Djurgårdsbrunn med 3-0. Nu hade vi oförskämdheten att göra om den bravuren, även om segersiffrorna denna gång blev lite mer modesta, 3-2. För den historiskt och statistiskt lagde, kan vi rapportera att även då skulle Bromsten bli nästföljande omgångs motståndare och vi får nu bara hoppas att den historien inte upprepar sig (förlust 0-2). Detta var lite bakgrund till fredagskvällens stora batalj på Mossen, som inleddes i strålande solsken kl 20.00 och slutspelades i lika strålande månsken nästan två timmar senare.

Bland de vitklädda Djurgårdsbrunnarna återfanns en förlupen tidigare Vigganspelare, Nordine Baraka i tröja nr 2, vilken senare även skulle bereda de rödklädda Viggbyiterna vissa förtretligheter. Det var ordentligt välväxta fotbollsbiffar som ställde upp i sina vita charkuterimunderingar och mången Viggbyit såg tämligen undernärd ut i detta sällskap. De vita var dock inte enbart stora, utan visade även så småningom att de även var ekvilibrister på planen så fort de fick tag i bollen.
Spänningen utmed långsidan var olidlig innan den skånska domarimporten Gert Nilsson blåste till spel. Viggan tog genast kommandot, något man dessutom totalt bibehöll under de första 25 minuterna och redan efter 6 minuters spel är Mikael Houlst framme i ett bra läge (se bild 3), men skjuter hårt över/utanför. Den kulan var värd ett bättre öde. Två minuter senare laddar Kennie Roswall för ett hårt skott just utanför straffsektorn. Hårt skott blev det, men dessvärre för högt.
Hela Viggan rör sig nu som en väloljad lagmaskin och tillåter knappt Djurgårdsbrunn att röra bollen och det ser mycket förtroendeingivande ut. Max får ofta operera i fred ute på sin vänsterkant och vid en sådan situation i 14:e minuten, får han tillfälle att sikta in mot mål (se bild 5). Vissa kanske hävdar att det var ett inlägg, men vissa anser att det var riktat som ett målsökande skott. Hursomhelst, skottet som sedan kommer passerar större delen av Djurgårdsbrunnspelarna samt en icke oansenlig samling Vigganspelare (se bild 6) och sveper förbi alla församlade in i den bortre burgaveln och Viggan hade skaffat sig en mycket rättvis 1-0 ledning.

Mikael Houlst som under de två föregående matcherna laddat upp för den stora ketchupeffektdagen, får i den 18:e en kalaspassning från Victor Stenberg och drämmer i för kung och fosterland och alla väntar bara på att den röda lampan skall tändas. Målvakten, som förmodligen trodde att TV4 var där, lyckas därför åstadkomma en idiotisk TV-räddning, som han kan berätta om för sina barnbarn en gång. Tji för Houlsten även denna gång.
Vigganspelet är nu av sådan art att allt annat än seger vore otänkbart, men som alla vet så är bollen rund, vilket bekräftades i den 26:e minuten då en Djurgårdsbrunnare plötsligt har släppts igenom det tidigare så finmaskiga Vigganförsvaret. Den vanligtvis mellan stolparna helt iskalle LillGurra Svensson, drabbas dock plötsligt av det sk Boaconstrictorsyndromet och paralyseras av den annalkande vita spelaren och efter att först ha lagt i backen, för att sedemera ändra till full fart framåt, gjorde att viktiga sekunder förspilldes och en rundning möjliggjordes, vilket i sin tur medförde nätrassel och kvittering till 1-1. Så plötsligt och så helt oväntat!
Inte nog med att en kvittering hade kommit till stånd, nu ringdes det i alla kyrkor runt Stora Mossen och de tidigare så timida Djurgårdsbrunnspelarna vaknade till liv och medelst oräkneliga långbollar på Bengt kunde man nu börja härja fritt bland de helfrustrerade Vigganspelarna. Gång på gång kom man anstormandes och eftersom det röda laget befann sig i totalt chocktillstånd lät sig dessa anfall lätt genomföras och i den 28.e var det nära nätkänning, då en ganska fri vit man sköt i burgaveln. I den 38:e minuten tvingas LillGurra göre en kvalificerad utrusning och rädda ett sologenombrott (se bild 8) sedan en av Viggans mittbackar skjutit bollen med stödbenet eller nåt liknande, vilket därigenom frispelade en motståndare. Vad händer? Det tidigare så stabila försvaret befinner sig i ett geléartat upplösningstillstånd och alla längtar till halvtidsvila, så att man på nytt kan gå igenom direktiven man tidigare fått.
Allt detta kändes som en evighet, men klockan hade bara rört sig 10 minuter och när Houlst i den 37:e är ytterst nära att hinna före målisen börjar blodtrycket återta normal hastighet. Minuten efter lägger Max ett hårt inlägg, som Houlsten får en perfekt pannträff på, men nicken går utanför i ett sagolikt tillfälle att förändra matchbilden. I det efterföljande kontringsanfallet får Brunnen på en av sina många långbollar tillfälle att rulla in 2-1 (känner vi igen det?) sedan större delen i Viggans Maginot-linje gått bort sig och slarvat med att vittja offsidefällorna, som var utlagda innan matchen. Sen blev det äntligen halvtidsvila – även för publiken som tur var.

Gert Nilsson blåser åter till spel kl 20.58 och den andra halvleken inleds. Måtte det nu också bara ske på rätt sätt. Jorå, redan efter 6 minuters spel passar Kennie Roswall fram Henrik Zacco på högerkanten men denne drivs alltför långt ner för att det skall bli en möjlighet, särskilt som karln endast är utrustad med en fot. Inte ens i teorin var det möjligt att göra mål ur detta läge, men Zacco vispar iväg bollen med vänsterfoten och en paralyserad målvakt (och publik) får se bollen susa in i den bortre burgavelns nätmaskor och det var kvitterat, 2-2.
Särskilt under denna halvlek är det många Victoria Cross som delas ut för enskilda prestationer av utomordentlig art till det röda laget. Sedan antalet utdelade förtjänsttecken överskridit det tillåtna, kom besked om att alla individuella medaljer skulle smältas ner till en enda stor medalj, för att hängas runt hela laget. Även om Djurgårdsbrunn överraskar konditionsmässigt i andra halvlek, trycks de ändå tillbaks av det heroiskt kämpande Viggbyiterna, som stormar fram i våg efter våg och i den 70:e minuten så ringer det nästan då Kalle Stenberg får på en riktig Krupp-kanon, som tar i ribbans underkant men studsar ut, men en buckla i aluminiumkonstruktionen blev det. Tre minuter senare passar Max perfekt fram till Victor som är millimeter från att hinna före målvakten. I den 76:e utsätts Brunnens straffområde för en massiv ockupation och på ett av de skott som avfyras från detta område, räddar den ovan nämnde Nordine Baraka på mållinjen medelst ett utsträckt ben som hindrar bollen från att gå i mål. Minuten efter avlossar Breeze ett lågt, hårt pressat skott som dessvärre smiter utanför stolpen.

Fredagskvällens insats som måste tillskrivas kollektivets styrka och får läggas till hävderna som en av de bättre kämpainsatser som Viggan uppvisat i modern tid. Det är näst intill omöjligt att nämna någon före någon annan, men det är svårt att förbigå t ex Peter Billberg, Victor Stenberg, Kennie Roswall och Tom Gyldorffs uppoffrande slit och dom må ge ansikte åt det fantastiska kollektiv som så småningom kämpade ner Djurgårdsbrunn och grundlade segern i denna, Minnenas Match.
I den 80:e så har Viggan ett jätteläge att avgöra, med bollen bara två meter från mållinjen, dock utan resultat denna gång heller. Just nu handlar det bara om Viggan skall hinna trycka in segerbollen och det osmotiska trycket är enormt mot Brunnens mål. Henrik Zacco, som fått Nordine Baraka som överrock under matchen, drabbas dock av den senares erfarenhet då denne, liggandes ihoprullad på gräset, medelst gutturala höga läten lyckas väcka skåningen Gert Nilssons uppmärksamhet. Denne som inte rört pipan, trots att folk flög till höger och vänster bland konstgrästuvorna (vilket kanske inte heller var fel i en kämpamatch som denna), lyssnar nu till den sluge Barakas sk smärtrop, varvid Zacco tilldelas ytterligare ett gult kort och blir aviserad från planen med ett rött kort hållet över sig. Snopet för Zacco, som säkerligen hade sett sig som den store avgöraren denna kväll.
Men som ett bevis på den breda kvalitet som förefinns i Viggan idag, så var det andra som klev och iklädde sig ansvaret. Kennie Roswall kan i ett ganska ensamt läge få se sitt skott gå mitt på målvakten i den 85:e minuten. Två minuter senare höll Brunnen på att lägga sordin på hela kvällen, då man i ett ströanfall skjuter i stolpens utsida nere hos LillGurra.
I den 90:e arbetar sig Max metodiskt fram på vänsterkanten, så till den grad att han så småningom kommer i skotthåll, ensam med målvakten. Skribenten, som tyst för sig själv skriker: skjut då! skjut då!, lägger handen för pannan och tittar bort, när han ser Max passa in i slottet. Varför passar karln? Med handen för pannan och bortvänd hör så skribenten ett aluminiumljud och ett vrål från åskådarna, varvid denne snabbt vänder sig om och får se bollen ligga inne i nätmaskorna. Det var den lille Kennie Roswall, som gömt sig bland konstgrästuvorna i slottet, var föremålet för Maxens passning, något skribenten helt förbisett. Med kvällens hårdaste skott träffar Kennie stolpens insida, så att bollen rikoschetteras in i den andra burgaveln, enligt hörsägen. 3-2 till Viggan och glädjen visste inga gränser. Den osjälviska passning som Max lade till Kennie, vilken f ö var en kopia på den passning som han lade till Zacco i 90:e minuten i förra matchen mot Hässelby vilket gav seger även då, måste tillsammans med hans övriga insatser under matchen samt hans inledande mål lända till utmärkelsen Matchens Viking, även om segern måste tillskrivas hela laget.

Även utan röda ögon, måste det sägas att Viggan var det bättre laget sett över hela matchen, även om man drabbades av en kollektiv kollaps under en kvart i slutet av första halvlek, då Djurgårdsbrunn både kvitterade och tog ledningen. Att sedan komma tillbaka och hämta upp underläget samt gå hem med segern är stort, mycket stort. Det övertag Viggan hade under de första 25 minuterna samt under stora delar av andra halvlek gör att ingen kan ifrågasätta det rättvisa i denna heroiska seger. Minnenas Match mot Djurgårdsbrunn kommer numer tillsammans med bl a fighterna mot Täby IS förra året att hänga i Viggans Hall of Fame.

Gula Örnen

Laguppställning
Gustaf Svensson
Tom Gyldorff
Gaston Nunez
Patrick Öberg, K (68)
Mikael Houlst (66),(87)
Victor Stenberg (87)
Kennie Roswall
Henrik Zacco
Karl Stenberg (80)
Max Stjernfelt
Peter Billberg
Gustaf Grauers, avb (68)
Jonas Fonseca, avb (80)
Daniel Breeze, avb (66)

Målgörare
Max Stjernfelt (14:e)
Henrik Zacco (51:a)
Kennie Roswall (90:e)

Gula kort
Mikael Houlst (42:a)
Kennie Roswall (71:a)
Gaston Nunez (79:e)

Röda kort
Henrik Zacco (v69:e, v82:a)

Domare
Gert Nilsson, HD
Christofer Aiderfors, AD
Mats Petrini, AD

Matchens Viking
Max Stjernfelt

Publik
30 personer

Väder
+18, sol/månsken