Med viss bävan vände man kosan mot Viksjö, både med tanke på hur svårt vi kan ha mot detta lag (även om Houlst har en avvikande mening här) och den på pappret skadeskjutna truppen, som man till sist lyckades få ihop. Inte mindre än 6 spelare saknades från Rotebromatchen: LillGurra, Gustaf Grauers, Tom Gylfen, Putte Öberg, Kennie Roswall och Peter Billberg. En var avstängd, en skadad och fyra befann sig på annan ort. Av den 14 man starka truppen som till sist seglade iväg på lördagen var åtminstone två halta eller lytta på annat sätt. Uppenbarligen hade Nordicbet hört talats om detta att döma av oddssättningen.

Viksjös tränare, Mats Svärd, hade följande funderingar på deras hemsida efter matchen:
”Vi hade hoppats att kunna vända den negativa trenden mot Viggbyholm och under de senaste två säsongerna har det endast blivit 1 poäng mot detta svårspelade lag, men även denna match visade hur svårt vi har mot de tunga och fysiskt starka Viggbyholmsspelarna.”

Knappt hade matchen börjat innan Max Stjernfelt kom nerångandes mot kortlinjen till höger om målet i den 7:e minuten, mitt framför fötterna på skribenten, och likt mången gång tidigare lyckades han få in en perfekt passning i slottet, där ett antal hungriga Viggbyiter stod och väntade på att få göra mål. Den som först fick tag i bollen var Henrik Zacco, som drog iväg ett skott som via målvaktens fingrar gick i ribban och ut. Vem kommer farandes då, om inte Mikael Houlst, raklång i luften, och med sitt lockiga hårfäste pannar han stenhårt in bollen i nät.
Målet efterföljs av ett mycket imponerande spel från de röda och man kunde nu se från sidlinjen huru de som utvalts, gjorde allt för att förtjäna förtroendet. Det var länge sedan man såg ett så homogent, taggat och viljestarkt lag där alla kämpade för varandra. De eventuella försiktiga farhågor man haft innan matchen, var som helst bortblåsta. Ett gediget försvarsverk bestående av Martin Brogren, Kalle Stenberg, Jonas Fonseca och David ?Rundgren lös av självförtroende och tillät inte en dj-ul att komma gemom Maginotlinjen. Först i den 25:e minuten antecknas en viss farlighet från Viksjös sida, men skottet gick utanför.
Domaren, Frank Worthington, hade bra grepp om matchen under första halvtimmen, men började sedan som de flesta domare nu för tiden, att vifta med de gula korten, för småsaker som endast skapade irritation bland spelarna. På mindre än sex minuter drabbas Viggan av tre gula kort, för till synes ganska små försyndelser och under resten av matchen haglade ytterligare tre gula kort över Vigganspelarna. Domarnas insatser börjar nu mer och mer påverka utseendet i tabellen. Ibland blåses för bagateller medan man i nästa stund blundar för riktiga förseelser.
I den 33:e minuten har den nyutbildade mittfältaren, Gaston Nunez, tagit sig upp till Viksjömålvaktens revir (se bild), men drabbas av ”smågrodornasyndromet” just när han försöker få fram en tå för att peta in bollen där målet är tomt, sedan målisen också hamnat på fel stödben. Måste ha känts verkligen frustrerande att vilja men inte kunna, när det ändå var så nära. En som drabbades av domarens blinda öga var Victor Stenberg, som bryskt fälls över ända i straffområdet i den 42:a minuten, dock utan någon som helst reaktion från domaren. Nu kändes det dock som Viggan var ordentligt på gång och ett mål hängde i luften.
Den som först ville illustrera detta var Henrik Zacco (för närvarande skyttekung med sina sex mål, tätt följd av Mikael Houlst med sina nu fyra mål) som med en riktig halvvolley pressar luften ur bollen i den 43:e minuten och endast med en s k TV4-räddning kan Viksjömålisen freda buren, men ack så nära det var. Två minuter senare är Zacco endast 1000-delar från att vinna en luftduell med målvakten, men målisen hann före med just en 1000-del. I den andra tilläggsminuten lyckas Mikael Houlst skaka sig loss ute på högerkanten, efter en smörpassning från Max Stjernfelt och kan från ca 30 meters håll lobbskjuta in 2-0 till Viggan. Det måste nog ses som dagens prestation. Hur bollen singlar in i maskorna syns på bild, där Zacco ser till att inget får stoppa nätrasslet.
En helt perfekt genomförd halvlek från Viggans sida, där det egentligen inte går att framhålla någon enskild spelare före den andre, så homogent och intelligent spelade man. Viksjös tränare har dock en lite annan syn på spelet från sin kant som han luftar på deras hemsida:
”Det blev alltså en match som vi snabbt måste lägga bakom oss och se fram mot nästa omgång då Rotebro står för motståndet. Det blir då med all säkerhet en helt annan fotboll. Rotebro är ett lag som försöker spela boll längs backen, medan Viggbyholm står för en primitiv form av fotboll med ideliga långbollar upp på fyrtornen i deras anfall, inte snyggt, men effektivt... och ett spel som passar oss väldigt illa.”
Vi som har lite rödare ögon är nog av helt motsatt uppfattning, att det var de vita som spelade långbollar medan Viggan svepte fram på kanterna och serverade giftiga inlägg till de hungriga fyrtornen.

Hursomhelst, den andra halvleken öppnades förståeligt mycket offensivt från Viksjös sida och de första fem minuterna trycks vi tillbaka rejält, men Fredrik Magnusson i målet hade skaffat sig massvis med självförtroende i B-lagsmatchen mot TIS i veckan och skötte sig oklanderligt i målet under hela matchen. Viggan sticker dock upp då och då och i den 60:e minuten fälls Houlsten i straffområdet och mången var väl den som trodde på en given straff, men det tyckte inte Worthington i den svarta tröjan. Viksjö fortsätter sin press högt upp och skapar under några minuter oro i Vigganförsvaret. I den 61:a minuten har man en nick i stolpens utsida och minuten efter ett farligt skott som dock går en bra bit över ribban.
Frank Worthington, som tidigare i matchen haft ett visst grepp över situationen, börjar nu mer och mer blåsa för diverse småförseelser och till de rödas förtret är det mest vita frisparkar, något som kändes obehagligt påtagligt och som även renderade de röda flera omotiverade gula kort. Trots motvind från domarens blåsningar sticker Viggan upp och skapar två farliga chanser i den 65:e och 66:e genom först Houlsten och senare genom Zacco. Viksjö, som lyft upp en stor del av sitt lag i ett desperat försök att kvittera, drabbas dock av en whiplash i den 79:e minuten, sedan Zacco i ett genombrottsförsök får en armbåge i ansiktet som domaren Frank direkt blåser straff för, något som lite kompenserade de tidigare straffsituationerna.
Victor Stenberg lägger straffen obönhörligt i fel hörn för målvakten, vilket också framgår av bilden nedan, något som medför en 3-0 ledning för Viggan. Trots den offensiv som Viksjö anlagt, skapar man inga direkta farligheter, då hela laget i Viggan bildar en hermetiskt tillsluten mussla och avvärjer alla försök till genombrott. Två minuter efter straffen trycker Viggan på och Krister Jansson, som gör en helgjuten kanoninsats på mittfältet, är på väg att öka på Viggans ledning, men skjuter över i ett bra läge. I den 85:e gör Max Stjernfelt ett jättejobb på högerkanten och driver in mot mål men skottet går utanför. Minuten efter börjar även Viksjö att se rött, särskilt sedan en av deras spelare drabbas av ett kadmiumfärgat kort ur Worthingtons samling.
I den 87:e så har Max ytterligare en chans att öka på Viggans ledning, men även denna gång smiter skottet utanför. Detta till trots lyckas Viksjö få lite adrenalintillförsel minuten efter, då man reducerar till 3-1. I sin iver att försöka få ännu mer kontakt förivrar man sig ordentligt, vilket möjliggör för Viggan att kontra in 4-1 i den 88:e minuten, sedan Zacco gjort en elegant framryckning på vänsterkanten och spelat in till Gaston, som i sin tur skarvar in bollen i mål. Som om detta inte skulle vara nog, skapar Krister Jansson ytterligare en chans att komma med i målprotokollet i den 90:e, då han i ett jätteläge dessvärre skjuter utanför Viksjömålet.
Matchen kunde knappast ha slutat på ett lyckligare sätt för Max Stjernfelt, som fader till två assist och själv skapare av flera farligheter, får avsluta målfyrverkeriet med att själv sätta dit femettan, efter pass från Henrik Zacco. Det är med stor tillfredsställelse man kan dela ut överbetyg till samtliga spelare i en och samma match, där ingen höjde eller sänkte sig i förhållande till de övriga. Matchens Viking kommer dock att tillfalla Mikael Houlst för dennes outtröttliga slit och man undrar bara hur mycket spring i benen karln har. Ovanpå detta lyckas han även sätta dit två viktiga mål i inledningen av matchen.

En kollektiv seger som sent skall glömmas, där ära och berömmelse skall regna över alla som tog ett sånt stort ansvar i denna viktiga match, där manfallet dessutom var så stort.

Gula Örnen

Laguppställning
Fredrik Magnusson
Jonas Fonseca
Gaston Nunez, K
Mikael Houlst
Victor Stenberg (88)
Henrik Zacco
Martin Brogren
Karl Stenberg
Max Stjernfelt
Krister Jansson
David Rundgren
Anton Larsson, avb
Jonas Pasthy, avb
Oscar Sundström, avb (88)

Målgörare
Mikael Houlst (7:e)
Mikael Houlst (45+2)
Victor Stenberg, str. (79:e)
Gaston Nunez (88:e)
Max Stjernfelt (90+3)

Gula kort
Gaston Nunez (28:e)
Karl Stenberg (31:a)
David Rundgren (34:e)
Henrik Zacco (73:e)
Jonas Fonseca (75:e)
Oscar Sundström (90:e)

Röda kort
-

Domare
Frank Worthington, HD
Kenneth Andersson, AD
Christian Mallengren, AD

Matchens Viking
Mikael Houlst

Publik
37 personer

Väder
+20, sol