Det som till en början såg ut att bli en välfylld trupp inför Vaxholmsmatchen, förbyttes plötsligt till ett katastrofläge på lördagsförmiddagen. LillGurra (Gustaf Svensson) låg med snorklar i sängen för att få luft, StorGurra (Gustaf Grauers) hade drabbats av Montezumas hämnd, Zeke (Jonas Fonseca) låg inbäddad i influensan och Gaston Nunez hade fått spelförbud från läkaren för sin armbåge. Av den nu plötsligt endast 13 man återstående gruppen, blev Lillpastan (Jonas Pasthy) speloförmögen under uppvärmningen och Victor Stenbergs ej helt helade fot syntes ej tillåta spel. Inga avbytare alltså, varvid Pelle Coach tvingas svida på sig det röda stället. Anton Larsson kallades då snabbt in från golfbanan och Sudden Sundin från en barnsittning med en bandad Bollibompa. Bägge anlöpte Hägernäs IP lagom till när andra halvlek skulle börja. Ingen direkt upplyftande start på en så viktig match.

Men som om detta inte skulle vara nog, kom Vaxholm att ytterligare bidra med kvarnstenar runt de röda halsarna och det ganska så tidigt i matchen. Även om Viggan öppnade ganska piggt i den stekande solen, så var det ändå Vaxholm som drog det längsta strået i begynnelsen, då man erhöll en ganska välvilligt dömd frispark några meter utanför straffområdet, vilken man effektuerar genom att sikta där det varken fanns mur eller målvakt och så stod det plötsligt 0-1 redan efter 5 minuters spel.

En som inte var helt nöjd med detta resultat, var den seratlige Mikael Houlst, som i den 14:e minuten spelas fram av Henrik Zacco, sedan denne i sin tur fått en passning av Kennie Roswall. Från ca 25-30 meter avlossar Houlsten i farten en riktig rökare, som tar i ribbans underkant och går i mål, vilket förmodligen kommer att vara ett av de hetaste bidragen till Årets Mål på Hägernäs IP. Ställningen var nu 1-1 och den välfyllda läktaren började nu känna en viss tillfredsställelse över utvecklingen, åtminstone den del som inte tillhörde de hitresta gästerna från Vaxholm.

Men säg den glädje som varar. Vaxholm hade hittills inte gjort mycket väsen av sig, men i den 18:e minuten springer en Vaxholmare efter en tillsynes omöjlig boll, som Fredrik Magnusson i Vigganmålet verkar ha koll på. Vaxholmaren kolliderar med Fredde vid kortlinjen och vi som var närmaste kronvittnen till händelsen, börjar nu förstå varför Vaxholmsklacken tyckte domaren var bra. Hur man nu kan döma straff för en sådan sak återstår att utreda, men straff blev det och den sattes i högra delen av målet, där Fredde inte befann sig just då, vilket framgår av bilden. 1-2, något som knappast kan sägas spegla matchbilden just då.

Två minuter senare lägger Kennie Roswall en synnerligen intelligent boll fram till Peter Billberg, som endast är en hårsmån från att peta in bollen i kamp med målvakten. Ytterligare en minut senare lyckas Göran Dahlberg med konststycket att nicka i ribbans överkant, något som måste tillhöra den högre skolan. Men när alla tror att Viggan skall få nästa mål, så slirar en av backarna i Viggan (som vanligt sätter vi inte ut några namn) och kan därmed föga förtjänstfullt som siste man överlåta bollinnehavet till en fiskande Vaxholmare, som enkelt kan rulla in 1-3, något som även Vaxholmarna måste tillstå var siffror som inte ens kom i närheten av matchbilden. Tre mål på ungefär lika många chanser kan inte ses som en dålig avkastning. Resten av halvleken blev sedan en gäspning, där inget av vikt finns att rapportera, annat än att Viggan måste ha känt sig ganska nedslagna av den resultatmässiga utvecklingen.

Viggans David Rundgren, som inte brukar släppa någon över Virta bro, fick sig en ordentlig armbåge i bröstet i den 40:e och tappade luften samtidigt som han haltandes hjälptes av planen. Viggans då för tillfället enda spelbara alternativ, Victor Stenberg, som haltat ner till båset med svullen fot, hoppar in som ersättare för den utrullade Rundgren. När domaren så äntligen blåser till halvtid har även Bille Billberg fått lämna manegen, sedan han drabbats av feberfrossa med vomeringstendenser. Martin Brogren hade drabbats av Mein Krampf och stämplades även han som speloduglig, varför hoppet sattes till de i ilfart nyanlända Sudden Sundin och Anton Larsson, som snabbt fått avbryta sina fritidsintressen för att fylla ut luckorna i de alltmer glesnande röda leden.

Innan alla hade hunnit finna sina positioner i den nya uppsättningen skapade Vaxholm ganska stor oreda i den Viggbyholmska försvarsmakten, vilket särskilt kom till uttryck i den 57:e minuten, då en skärgårdsbo tilläts att alltför länge gå med bollen ostörd, för att till sist i lugn och ro få sikta in sig på det bortre hörnet av Freddans bur, vilket ledde till en Vaxholmledning med hela 4-1. Vaxholm hade vid det här laget helt tagit över matchen och fler mål hängde i luften. Nu kändes det riktigt tungt för det utsatta röda laget. Men när nöden är som störst är räddningen som närmast, vilket Göran Dahlberg är ett illustrativt bevis på, när han i den 61:a minuten får mottaga en passning från den då relativt nyanlände Anton Larsson, vilken han medelst huvudet förpassar i en jättelobb över den annars så långe Vaxholmsmålvakten, så att resultatet reducerades till 2-4. På bilden nedan ser man när Goran precis har låtit bollen lämna huvudet och även att han redan befinner sig på väg ifrån sitt uppdrag.

Två minuter senare är Henrik Zacco ytterst nära att reducera ytterligare, men det hela rann ut till hörna. Även om Viggan jobbade på för att förbättra resultatet, så var det ändå Vaxholm som skapade de flesta skottillfällena under särskilt den första delen av andra halvlek och många voro de bollar som ven över Freddans bur, dock utan att skapa några ytterligare effekter på resultatet.

Ett från början ganska hårt brandskattat Viggan fick en mardrömsstart, något som man egentligen aldrig hämtade sig ifrån, varför man måste ha förståelse för den frustration som dolde sig under de röda tröjorna emellanåt. En som drabbades av detta var den förste målskytten, Mikael Houlst, som lyckades med konststycket att få två gula kort i samma minut (81:a) sedan han och domaren inte syntes helt kontanta och med ett sålunda rött viftandes över huvudet, får han snällt sitta på läktaren nästa match. Den häcklande Vaxholmsklacken får väl ta åt sig äran för att Patrick Öberg ådömdes sitt gula kort.

Vaxholms seger går inte att diskutera, den var solklar som det hela utvecklades, men med andra förutsättningar kommer nog returmötet på Vaxö IP att se något annorlunda ut. För er som vill veta vad fansen till IFK Vaxholm tyckte om matchen hänvisar vi till:

Vaxholms Fanssida "Forza Vaxholm"
Svenska Fans sida "Grusplan"

På lördag gäller Danderys SK borta, något som är värt att ladda ordentligt inför.

Gula Örnen

Laguppställning
Fredrik Magnusson
Patrick Öberg, K
Mikael Houlst
Kennie Roswall
Henrik Zacco
Martin Brogren (46)
Karl Stenberg
Göran Dahlberg
Peter Billberg (46)
Krister Jansson
David Rundgren (40)
Anton Larsson, avb (46)
Victor Stenberg, avb (40)
Jonas Pasthy, avb
Mikael Sundin, avb (46)

Målgörare
Mikael Houlst (14:e)
Göran Dahlberg (61:a)

Gula kort
Patrick Öberg (51:a)
Henrik Zacco (56:e)

Röda kort
Mikael Houlst (v81, v81)

Domare
Jonny Ahlvin, HD
Claes Svensson, AD
Mattias Ardin, AD

Matchens Viking
Göran Dahlberg

Publik
105 personer

Väder
+29, stekande sol