Ja så var det äntligen dags för seriepremiär efter sommaruppehållet, något som dock emotsetts med vissa farhågor ända sedan vi slog Bollstanäs i sista matchen innan uppehållet, eftersom industrisemestern, med dess medförda frånvaro, numer är något som rullar över hela året. Även om Vaxholm saknade några gubbar, så kändes det ganska rejält brandskattat i Viggbyholmsleden, där namn som Henrik Zacco, Patrick Öberg, Kennie Roswall, Gustaf Grauers, Martin Brogren, Max Stjernfelt och Daniel Breeze saknades denna dag och inte blev det bättre när Göran Dahlberg fick stiga av redan under uppvärmningen. Uppenbarligen var Nordicbet medvetna om detta att döma av oddssättningen (1.80 3.95 2.85).

I övrigt så bjöd Vaxholm som vanligt på gott väder, där klimatfrågan genast kom på tapeten när termometern dallrade upp till 24-strecket. Vaxholm är mig veterligen den enda klubben i norrfyran som håller sig med ett ordentligt och ambitiöst matchprogram, som länder de ansvariga till all heder. Man håller sig även med en perfekt konstgräsplan och den bästa läktaren i serien, som man dessutom ofta fyller till bredden, vilket även det är hedervärt. Om Il Castello sedan endast kunde servera 2,8:or så skulle nog Vaxholmscykloperna på sektion E kunna bli lite mer nyanserade i de verbala omkvädena, något som skulle uppskattas av ditresta Viggbysupportrar. Hursomhelst kunde Vaxholmscykloperna denna dag knappast ha varit missnöjda med domarens insats, som understundom var riktigt bristfällig.

Några som var riktigt missnöjda denna dag, var dock alla Viggbyspelare med följe, som i slutminuterna fick släppa en ledning som man innehaft ända sedan den 16:e spelminuten. Med två stolpträffar och en ribbträff samt en, enligt undertecknad, helt felaktigt dömd straff så är det lätt att hålla sig för skratt även om solen skiner. Hur gick det då till?

Redan i den första spelminuten är Jönning (Jonas Malmgren) ytterst nära att nicka in 1-0 till Viggan på en högerhörna och det var inte många centimeter som skiljde. Minuten efter missbedömer en av backarna i Viggan läget (inga namn som vanligt) varvid Vaxholm erbjuds ett gratistillfälle att ta ledningen men skjuter utanför.
Matchens höjdpunkt ur ett Vigganperspektiv, var när Mikael Houlst i den 16:e elegant spelar fram Sergio Meyer Leiva, som elegant lobbskjuter över målvakten in i mål och glädjen visste inga gränser när resultattavlan visade 0-1 till gästerna. Första halvlek var egentligen en ganska seg föreställning där inte mycket finns att rapportera om, men i den 30:e genomför Viggan ett skolboksanfall där Jonas Pasthy skugglöper på högerkanten, medan Houlst ligger i mitten när Victor Stenberg ser att Vaxholmsförsvaret är isärdraget som en bälg och därför laddar i ett mycket förmånligt läge för ett riktigt hårt skott, som dock gick strax över, men vilket anfall!

I den 37:e lirkar sig Jonas Pasthy fram på högerkanten och får till sist på en drömrökare som Andreas Larsson i Vaxholmsmålet endast medelst en TV4-räddning räddar med en utsträckt hand. På returen är bl a Gaston Nunez framme och skjuter, men efter diverse Benderkalabalik så lyckas Vaxholm få kontroll på bollen. Men mycket närmare att göra mål än så, är svårt att komma. Möjligtvis skulle det i så fall kunna ha varit när Kalle Stenberg med en riktigt hård mörsare skjuter i Larssons vänsterstolpe i den 43:e matchminuten. Vaxholm antecknas också för en farlighet i den 44:e, sedan man på en frispark skapat ett farligt läge men skjutit utanför.

Andra halvlek inleds på samma aggressiva sätt från Viggans sida, då man även denna gång i inledningsminuten skapar en jättechans, sedan Gaston Nunez fått på en riktig rökare, som många nog trodde skulle gå i mål, men som gick strax utanför. Denna offensiv höll sedan i sig under de första 25-30 minuterna, då ett flertal chanser skapades, som exempelvis i den 49:e då Victor Stenberg och Sergio Meyer kommer helt ensamma med en back. Victor spelar då in till den helt fristående Sergio, men där backen lyckas få en tånagel på bollen och det blir endast en hörna. Men på den hörnan är det ytterst nära att den röda lampan tänds, men även denna gång bidde det endast en hörna och på den nickas bollen i stolpen av en för tillfället okänd Vigganspelare. I den 52:a spelas Houlst helt fri med målvakten, men någon i domartrion tycker att det var offside, men det var de nog ganska ensamma om vad jag förstått.

Trots en klar Viggandominans lyckas dock Vaxholm i den 58:e göra ett farligt inspel som dock rann ut i sanden. Minuten efter lägger Sergio ett perfekt pass till Houlst, som trängd i en nickduell, nickar just utanför stolpen. Viggan trummar på och har Vaxholm i brygga och när Victor i den 66:e får tillfälle att lägga en frispark utanför straffområdet, känns det i luften att något är på gång. Nog var det nära alltid, men bollen tog i ribban och studsade ut och med tre aluminiumträffar började man ana att vi inte hade millimeterna med oss denna dag.

Värmen och den långa sommarvilan samt fruktan att tappa poäng börjar skönjas hos de röda och Vaxholm, som verkade ha lite mer spring kvar i benen under slutkvarten, börjar sticka upp mer och mer, som exempelvis i den 72:a då LillGurra Svensson tvingas till en räddning. Minuten efter är Houlst ytterst nära att punktera matchen när han avancerar ensam mot målisen, men denne var en tusendel snabbare denna gång. I den 76:e minuten är det ytterst nära att den röda lampan lyser bakom Svensson i målet, men med uppbringandet av alla sina talanger lyckas han hålla lampan släckt även denna gång.

Ängsligt tittar man på matchklockan som visar att endast 10 minuter kvartsår av matchen och man börjar redan pillra på kulramen och ett tänkbart avancemang i tabellen, då det plötsligt händer, det som bara inte får hända. Domaren blåser straff. Även om ingen på läktaren fattar det och tydligen inte heller några av spelarna. Men en av linjedomarna, som tydligen även han önskar att få springa inne på planen en gång i framtiden, flaggar för något som ingen verkar fatta varför. Nu var detta ingen överraskning, då nivån på domarinsatsen pendlade mellan zenit och nadir hela tiden, där man ömsom svalde kameler och silade mygg om vartannat. Ibland blåste han för petitesser och släppte kapningar, vilket måste ha frustrerat spelarna ordentligt. Straffen gick in och plötsligt stod det 1-1 och det kom nerver in i matchen men resultatet höll sig tiden ut.

Med risk för att bli anklagad för att vara rödögd, måste det här vara en av de tyngre förlusterna på länge (ja, det känns som en förlust) med tanke på de chanser som Viggan skapade samtidigt som man åtminstone denna dag, sett över hela matchen, var det till synes något bättre laget, till målchanserna. Då är det inte direkt roligt när domarens insats avgör matchen.

LillGurra utsågs till bäste spelare i Viggan av Vaxholmskommittén och det är han välförtjänt av, men Vikingredaktionens utmärkelse går parallellt till premiärlejonet Sergio Meyer Leiva, som dels genom sitt konstmål blir inristad i rullorna, men framförallt för sin vitalitet, teknik, bollkänsla samt fina framspelningar. Han föräras därför titeln Matchens Viking.

Några andra som utmärkte sig lite extra denna dag var exempelvis Sudden Sundin, Tom Gyldorff, Victor Stenberg, Gaston och Houlst som ofta ensam fick dra lasset därframme denna dag.

Med tanke på hur baissat det var inför matchen pga. all frånvaro, så måste man nog nyktert konstatera att en poäng är bra mycket bättre än ingen, samtidigt som vi fortfarande har Vaxholm på samma avsats i tabellen.

Gula Örnen

Laguppställning
Gustaf Svensson
Tom Gyldorff
Gaston Nunez, K (60)(68)
Mikael Houlst
Victor Stenberg
Gonzalo Maturana (29)(60)(78)
Mikael Sundin (74)
Jonas Malmgren (68)(74)
Peter Billberg
David Rundgren
Sergio Meyer Leiva (26)(46)
Jonas Pasthy, avb (26)(46)(78)(85)
Karl Stenberg, avb (29)
Krister Jansson, avb (85)
Per Magnusson, avb

Målgörare
Sergio Meyer Leiva (16)

Gula kort
Tom Gyldorff (41:a)
David Rundgren (45:e)
Victor Stenberg (84:e)

Röda kort
-

Domare
Magnus Lien, HD
Marcus Jeppsson, AD
Lars Reuterhagen, AD

Matchens Viking
Sergio Meyer Leiva

Publik
103 personer

Väder
+24, sol