|
Viggbyholms IK - Ekerö IK 3-4 (1-1)
Måndag 27:e augusti 2007, kl 20.00 på Hägernäs IP |
Kvällens match mot Ekerö IK var ytterligare en chans att ta sig upp ur kölsvinet för att få torr mark under fötterna. I förra mötet hade Ekerö vunnit med knappa 2-1 på hemmaplan och Viggan var klart sugna på revansch. Till skillnad mot våromgångens matcher, har Viggan under hösten ofta kunna mönstra fullt manskap till matcherna, vilket även lett till viss trängsel på avbytarbänken, där önskan om att få vara med ofta är större än antalet disponibla platser, vilket är ett synnerligen trevligt tecken. Resultaten har därför också blivit bättre, om ändock inte helt bra
Så var även fallet denna afton, där första halvleken från Viggans sida understundom var riktigt bra, med snabb, trevlig och konstruktiv fotboll. Ett exempel på det kommer redan efter 5 minuters spel, då Lillpastan bara är en lugg ifrån att nicka in ett ledningsmål i tom kasse, men frisören hade dessvärre gjort sitt, så mål blev det inte. Tre minuter senare gör David Rundgren ett förtjänstfullt arbete på kanten och lyckas ävensom att få fram en delikat passning till Max Stjernfelt, som är ytterst nära att göra mål.
Gonzo, som sprang som yttermittfältare, kunde i den 14:e minuten, efter ett mycket effektivt förarbete även avlossa ett skott från högerkanten, vilket målisen inte kunde hålla och på returen håller sig Lillpastan, som vanligt, framme och petar in bollen vilket betyder 1-0. Ett mycket välförtjänt mål, då Ekerö inte hade skapat en enda chans. Det gör de däremot minuten efter, då de för första gången får iväg ett skott en bra bit utifrån, som inte var alltför hårt men uppenbarligen välplacerat, då bollen rullar in över mållinjen utan att Fredrik nådde den. Det kändes riktigt orättvist och bittert.
Bortsett från att kvitteringsbollen fick slinka igenom, så var Viggans försvarsspel omutligt, där särskilt P90-Oscar var riktigt bra, något som även lätt kan sägas om Nils Nietzche Pasthy, som fick agera kapten denna dag. En som gjorde en av sina bättre matcher detta år, trots lång frånvaro, var Krutov, som var ordentligt tänd för uppgiften och som omväxling fick han även se sig omkullsprungen vid ett par tillfällen, vilket inte föll i god jord att döma av de vokabulära uttalanden som hördes. Brytningssäker och passningsskicklig på sin högerkant, kompletterade han de övriga i försvarsmuren på ett föredömligt sätt.
Viggan spelar som sagt riktigt bra och har ett klart grepp om matchen, där Lillpastan f ö får möjlighet att bevisa detta, när han skjuter just utanför i den 22.a minuten. En lätt bräsch uppstår i försvarsmuren i den 25:e, men Fredrik hinner precis ut för att bryta, så ingen skada skedd. I den 27:e står Kennie för ett utomordentligt förarbete, innan han förpassar bollen till Max, som från ganska nära håll får på en riktig stänkare, som målvakten skickligt lyckas tippa till hörna.
Bortsett från Ekerös mål så hade de inte lyckats skapa en enda egentlig farlighet under första halvlek, annat än en halvfarlig frispark i den 37:e som Fredrik tar, samt ett skott i burgaveln i den 43:e. Allt tydde alltså på att Viggan skulle kunna behålla greppet om matchen och sätta in käppar i Ekrarna, vilket skulle ge tre härliga och nödvändiga poäng.
Efter att ha diskuterat de senaste matcherna med Dr Mabouse, på Diagnostiska Institutet för Parallellanalyser i Dortmund, kan undertecknad själv nu se likheten i utvecklingen av såväl A-lagets som B-lagets två senaste matcher. Alla känner väl vid det är laget till A-lagets två senaste resultat (två riktiga femettor), där tre av målen i resp match, tillkommit under en knapp 15-minutersperiod under den senare delen av andra halvlek, samtidigt som man resultatmässigt spelat jämnt under den första halvleken (1-1, resp 1-0). Känsligheten för att släppa in mål i tät följd utgör alltså ett ganska markerat drag hos denna elva vid svår psykisk press. Dessvärre kan denna analys även överföras på Bilagans insatser i de två senaste matcherna.
I förra matchen mot Bromsten hade man under första halvlek lyckats få publiken att tro att matchen var i säkra händer, något man snabbt togs ur, när den andra började och så blev även fallet denna dag. Redan i den första spelminuten tvingas Fredrik göra en enhandsräddning för att freda målet. Trots att Max har ett gyllene tillfälle att motsäga tidigare ställda diagnos, genom att i ett bra läge skjuta i burgaveln (Ekerös), kan Ekrarna i den 55:e peta in 1-2, vilket var en mycket negativ överraskning. Motståndarna överrumplar även i denna match Viggbyianerna när den andra halvleken börjar.
Max, som dessbättre är på ett strålande spelhumör denna dag, kan kvittera i den 61:a, sedan han efter pass från Anton Larsson (egen uppgift), rundat såväl back som målvakt och med sin sedvanliga segergest, visar han publiken ”Max is back!” 2-2 och nu skulle väl det här ordnas. Det tidigare så säkra spelet i Viggan började nu synas lite osäkert på sina håll och matchen blev därför alltför spännande för att gälla så pass mycket.
Den för kvällen hyperalerte Maxen kan dessbättre i den 67:e minuten sno åt sig bollen från en av backarna i straffområdet och lägger bollen mycket skickligt, förbi målvakten, in i bortre burgaveln, strax innanför stolproten. 3-3 och nu var det läge igen.
Ett antal byten på diverse platser gjorde att man inte riktigt kunde känna igen det tidigare så solida spelet, vilket också inbjuder Ekerö till att kvittera redan minuten efter. Två av Ekerös mål har alltså tillkommit endast en minut efter det att Viggan gjort mål. T o m Siegmund Freud ser att det föreligger ett psykologiskt samband här. Men Viggan biter ihop och i den 71:a driver Max in i straffområdet igen och när Putte Öberg från ett kort avstånd avlossar den berömda, så räknar nog de flesta med ett givet mål. Men en luden vad kom i vägen och bollen rikoschetterades till hörna, men vilket läge det var.
Matchens i särklass fetaste chans dyker upp i den 76:e, sedan Max lagt in en perfekt passning framför den framrusande Wella Gustafsson, som sprang som om han kommit direkt från Viggans styrelserum, vilket han även hade gjort. Dessvärre kom den vid fotoperationen felaktigt inställda vinkeln på Wellas fot att spela honom ett spratt, då den den aktuella fotvinkeln visade på 73 grader, istället för som i normala fall 90 grader, vilket medförde att Wella missade chansen att bara sätta till foten och ändra bollriktningen in i öppet mål. Det lär nog ta Wella många nätter att komma över den missade målchansen.
En som ville vara värre när galan för Missade Chanser skulle gå av stapeln, var Gonzalo Maturana, som i den 88:e minuten gör en Stuka-dykning (elaka tungor säger att han låg på alla fyra och väntade på bollen) endast en meter från mållinjen. En kort hörna mynnade ut i ett perfekt inlägg framför mål, där vilken felväxt fot som helst skulle kunna ha fått in bollen i mål, men med latinamerikansk elegans ville nog Gonzo visa hur mycket mer man kan göra.
Liksom i förra matchen var man nu helt inställd på att matchen var över, åtminstone trodde man det i det röda laget, sedan man missat en passning i anfallszon, något som visade sig skulle bli matchavgörande. Istället för en farlighet nere hos motståndarna blev det nu en kontring på direkten, vilket Ekerö inte var sena att utnyttja och i matchens sista minut kan man därför fördärva kvällen helt genom att göra 3-4.
På de två senaste B-lagsmatcherna har Bilagan tappat poäng (2 mot Bromsten) och åtminstone två till denna kväll, genom att släppa in mål i matchens sista skälvande minut. Vi kommer därför nu att anordna en Sista-Minuten-Resa till Wien, där en subventionerad gruppföreläsning om hur de psykologiska effekterna på en 11-mannagrupp under tidspress, kan leda till traumatiska upplevelser längre fram i livet. Föreläsningarna, som är obligatoriska för alla som vill spela i Bilagan framöver, kommer att äga rum i sal 19 på ”S. Freuds Neuro-Psykologische Institut” i Wien.
Det positiva med denna kväll trots allt, var att vi åter kunde göra lite mål framåt (även om det kunde vara bättre bakåt) och särskilt kul var att se Max i storform under stora delar av matchen. Andra namn som skall lyftas fram är särskilt Nietzche, Krutov och LillOscar som var riktigt duktiga. Spelmässigt var det en för publiken underhållande match med mycket fart och fläkt, där Viggan ofta imponerade med sitt fina spel. Ett rött öga måste säga att det hade absolut inte varit fel om alla poängen hade stannat kvar på Hägernäs.
Gula Örnen
Kvällsmatch = inga fotografier.
Laguppställning
Fredrik Magnusson
David Erlandsson
Hans Gustafsson
Nils Pasthy, K
Jonas Pasthy
Patrick Öberg
Robert Veronese
Anton Larsson
Kennie Roswall
Gonzalo Maturana
Davis Rundgren
Oscar Henriksen
Tobias Svensson
Max Stjernfelt
Niclas Gidlund
Krister Jansson
Målgörare
Max Stjernfelt, 2
Jonas Pasthy
Gula kort
Max Stjernfelt
Röda kort
-
Domare
Jafar Shojaei
Matchens Viking
Nils Pasthy
Publik
25 personer
Väder
+15, molnigt