|
Bollstanäs SK - Viggbyholms IK 2-0 (1-0)
Onsdag 29:e augusti 2007, kl 19.30 på Bollstanäs IP |
Fem matcher på 10 dagar för Bilagans manskap känns tufft, särskilt som nästa vecka är spelledig, så man undrar lite om matchplanerarnas almanackor ser likadana ut som den undertecknad besitter. Hursomhelst så har man trots ett minimum av poäng på dessa matcher visat att det finns mycket gott gry i Bilagan, då samtliga insatser har varit av synnerligen god kaliber.
Även denna gång lyckas vi få med en delegation på en Sista-Minuten-Resa till Wien med tillhörande föreläsningar, då även denna match bjöd på påhälsning i de egna nätmaskorna i matchens sista självande minuter. Denna gång var det i och för sig mer förståeligt, då vi pressade på ordentligt i slutet av matchen för att få med oss en pinne.
R-ettan blir i år en riktig rysare, något som vi vant oss med i Norrfyran under de senaste tre åren, så viss erfarenhet finns för att tackla sådana här problem. Med endast fyra omgångar kvar för Bilagan, så kommer de egna och de andra lagens resultat att bidra till en riktig svettig och sömnlös septembermånad. Men med tanke på en ständigt stigande formkurva, så skall vi förhoppningsvis klara av även detta.
Matchen då? Jorå, Viggan började mycket alert och vi kunde redan i den 3:e minuten få höra ljudet när läder kommer i kontakt med aluminium. Det var den unge Krutov, som från högerkanten prickade nederdelen av stolpen, men dessvärre repellerades lädret ut i banan. Han skulle även återkomma med mer aluminiumprover senare i matchen. I den 7:e är Krutov ånyo involverad i händelsernas centrum, då han lägger in en passning i getingboet, som den ännu yngre Rawaz Mardan nickar i aluminiumramens överkant och i och med detta så avslutas kontakten med diverse metaller för ett tag.
Viggan har ett klart initiativ i matchen och det är först i den 12:e minuten som detta bryts, då Bollstanäs tillåts att klämma in 0-1 och därigenom även ta över kommandot. Hundägaren Gustaf Svensson, nedan kallad Husse, hade avbrutit en kortare sjukdomsvistelse i hemmet och inkallats mellan stolparna denna dag. Efter att tidigare fått höra nätdaller bakom sig, dock utan att ha haft en möjlighet att påverka detta, bestämde sig Husse för att knipa ordentligt, vilket inleddes i den 18:e minuten, då han tvingas till en giftig utrusning och bryta ett anfall samtidigt som han lyckas apportera bollen.
Matchen böljar nu fram och tillbaka och för en åskådare i förskingringen är det en synnerligen spännande och underhållande match, som kan gå åt vilket håll som helst. Bollstanäs anfall blir dock allt giftigare, ofta av arsenikkaraktär, och man anfaller ideligen med 4-5 man, vilket skapar ett visst osmotiskt tryck på backhinnan där bak. Vid ett av dessa anfall i den 39:e, tvingas Husse ånyo ingripa och visa att liten kan vara störst när det gäller. Det var en riktig rökare och hade Husse lyckats gå ner de ytterligare 7 kilon som står på hans önskelista, hade han förmodligen följt med bollen in i nät.
I den 43:e uppvisar Bollstanäs lite av sina bollkunskaper, då de i ett rasande grant anfall avslutar med att pricka Husse, eller om det nu var så att Husse ställt sig där han förmodade att bollen skulle komma. Bilagan är dock inte sämre de, utan i den efterföljande minuten kan den nyligen inkomne Lillpastan i ett ganska bra läge få se sitt skott nästan resultera i ett mål. En riktigt kul halvlek där Viggan vinner på poäng under den första kvarten, men som Bolstanäs sedan tar över och vinner på såväl mål som poäng.
Gonzo Maturana, för dagen utrustad med ett frihetsgudinnediadem, har i den 49:e minuten ett jätteläge att kvittera men missar mål. Efter ytterligare fem minuter spelar Diar Said elegant fram till den evigt ettrige Lillpastan, som medelst en innerbredsida får bollen att gå snett inåt-utåt mot målet. Hade det varit en ytterbredsida hade det varit mål, men nu gick bollen just utanför den bortre stolpen. Viggan spelar nu riktigt bra och har åter tillskansat sig kommandot över matchen. Lillpastan frestar även med ett skott i den 56:e minuten, men krutladdningen var lite för svag och avståndet för långt men viljan och ambitionen var det inget fel på.
Trots att Viggan har ett bra grepp om det hela, så svettas skribenten regelbundet då denne ofta får uppleva ganska många felpassningar inom minerat område i den egna försvarsmakten. Till nästa gång måste passningsmanualen fram i omklädningsrummet, där det klart framgår hur och när samt till vem bollen får passas. Men ibland gick dock passningarna fram, som exempelvis i den 62:a, då Krille skickar fram lädret till den unge Aron, som i straffområdet klappar till allt vad han orkar, vilket medför att det nyss nämnda lädret förpassas högt upp mot den mörkblå skyn, men ett himla bra läge var det.
Den till lördagsmatchen avstängde Houlsten fick se sig omplacerad på planen likt en löpare på ett schackbräde, där han ömsom spelade på topp för att sedan ses i de bakre regionerna. Oavsett var han befann sig på planen, så tjänar han alltid som förebild för alla iklädda röda matchtröjor. Om alla tog lika många steg och gick in lika tufft i närkamperna som Houlsten, det finns vissa som inte gör det, så skulle vi ofta kunna förändra matchbilden i matcher som står och väger.
Även om Viggan spelar betydligt mer stringent i denna halvlek, så hindrar det inte att Bollstanäs sticker upp då och då, som exempelvis i den 66:e, då man efter ett mycket vackert anfall avslutar med att skjuta stenhårt i ribban, där Husse Svensson förmodligen skulle klämt fingrarna om han fått dit dem. Bollstanäs har nu åter tagit över och medelst en TV4-räddning av Husse i den 68:e, där han tippar bollen över ribban, sedan han förlängt sin lekamen med hela 7 centimeter, något som sedan dessvärre gick ihop igen.
Houlsten kan ”mit Kraft und Freude” springa sig igenom det Bollstanäska försvaret i den 71:a minuten och i steget avlossar han sitt skott, som emellertid har en elevationsvinkel, som överskrider det tillåtna, för att det skall bli målgivande. Två minuter senare skapar Bollsta ett farligt läge som dessbättre rann ut i gräset.
Ett matchavgörande läge uppstår i den 81:a minuten, då Krutov får se LillTobbe missa ett jätteläge att göra mål, men får samtidigt själv chansen att bli matchhjälte, då han får se bollen komma mot sig på högerkanten. Med en sträckt vrist, 142 grader, och målet inom hårkorset, satsar han allt för det perfekta skottet som också blir av. För de som hann se bollen gick den som ett streck genom luften och skapade ytterligare ett hål i ozonskiktet innan den med överljudshastighet deformerades mot aluminiumstolpen så att en ny legering uppstod (Läderaluminium). Dessvärre letade sig läderresterna ut på planen igen och gick upp i rök.
De sista 10 minuterna inleder Viggan en jätteoffensiv av Barbarossakaraktär, där järnkanslern Pelle Coach, nedan kallad PC, även slänger in sig själv i offensiven. Med två syrgastuber på ryggen uppenbarar han sig överallt på banan, såväl baktill som framtill och gör under sin korta vistelse på planen ett flertal dödsföraktande ingripanden i de bakre regionerna, ofta genom att utnyttja det daggvåta underlaget som glidmedel, när han utskjuten som en torped stoppade det ena anfallet efter det andra på ett imponerande sätt.
Trots att Viggan hade denna vapenarsenal i sin ägo därbak, kunde Bollstanäs sånär få in bollen i den 85:e men missar ett ganska öppet läge. Men Viggans offensiv är av sådan art att det bara är fråga om hundradelar innan kvitteringsmålet skall komma. Under dessa omständigheter är det både förståeligt men samtidigt lite förvånande, men mest av allt ganska snopet när Bollstanäs petar in 2-0.
Trots detta obehagliga baklängesmål trummat Viggan på, i tron att man ändå skall kunna ta poäng trots att kampen just nu förs mot klockan. Matchen avslutas med att Rawaz får en chans att putsa till siffrorna innan domaren blåser av men dessvärre blev skottet för löst. Trots förlusten kunde Bilagan lämna planen med hedern i behåll efter att återigen ha gjort en jätteprestation. Men när man som bäst behöver poäng så verkar det som svårast att få dem eller åtminstone behålla dem.
Bra insats av de flesta, där Sudden och Nietzche, Rawaz och Diar syntes mest därbak framför kennelklubbens ordförande Husse Svensson. En del hade deltagit i måndagskvällens batalj mot Ekerö och det är strongt att kunna stå på benen igen med så kort varsel och med en ganska så ny laguppställning denna afton är det ännu mer imponerande att se hur vi spelat bar i två matcher i rad.
Med fem matcher på 10 dagar för Bilagan och en skadepanel som snart kan jämföras med Napoleons återtåg från Moskva 1812, är det imponerande att resterna av truppen kan ha åstadkommit så pass hedrande insatser: 1-2 mot Täby IS där mången svor i omklädningsrummet över uteblivna poäng; 4-4 mot Bromsten där vi ledde med 4-3 till sista minuten; 3-4 mot Ekerö där vi även tappade poäng i sista minuten samt matchen mot Bollstanäs där vi föll med flaggan i topp.
De återstående fyra matcherna mot: Hässelby (10 sept), Järfälla (17 sept), Bele Barkarby (24 sept) och slutligen Bromsten (29 sept) blir direkt avgörande för hur kontraktet skall utformas inför nästa år. Två av dessa fyra möten rör andra kölsvin i samma situation och blir direkt avgörande för vårt egna fortsatta leverne i de högre sfärerna.
Gula Örnen
Kvällsmatch = inga fotografier.
Laguppställning
Gustaf Svensson
David Erlandsson
Mikael Sundin
Nils Pasthy, K
Rawaz Mardan
Per Magnusson
Mikael Houlst
Diar Said
Anton Larsson
Anelis Redric
Gonzalo Maturana
Aron Almerén
Tobias Svensson
Jonas Pasthy
Krister Jansson
Målgörare
-
Gula kort
Mikael Houlst
Röda kort
-
Domare
Hossein Yazdani
Matchens Viking
Gustaf Svensson
Publik
26 personer
Väder
+15, halvklart