”Per aspera ad astra”, genom svårigheterna mot stjärnorna, tycks ha varit Viggans ledstjärna under de senaste 14 dagarna. Aldrig tidigare har väl de rödklädda tvingats genomlida så många motgångar under en så pass kort tid. Med dagens förlust mot Djursholm kunde A-laget räkna ihop tre tunga förluster på två veckor, medan Bilagan fått spela fyra matcher under samma tid och bärgat endast en poäng trots tappert spel. Trots att Viggan gör sin bästa säsong någonsin måste man ju då ställa sig frågan varför det går så tungt just nu.

Svaret är ganska enkelt. I de tre senaste matcherna har man kunna ställa upp med en hel ordinarie startelva – på skadebänken! Laguttagningen inför Djursholmsmatchen var liksom vid de tidigare tillfällena ingen lätt uppgift nu heller. Inte blev det bättre av att Kennie Roswall och Patrick Öberg anmälde sig sjuka på förmiddagen samtidigt som Sergio Meyer Leiwa går sönder på uppvärmningen. Nu var det därför ganska lätt att kunna säga att det var tungt för de kära tränarna, som t o m fick hoppa in som avbytare under matchen.

Trots all manspillan hade man ändå vaskat fram ett slagkraftigt lag, som skulle stå upp mot de ärrade veteranerna från Djursholm. Lokaltidningen, T&D, hade uppmärksammat mötet med en artikel om hur Viggan skulle ta sig an de välrenommerade pjäserna från grannkommunen. En gedigen genomgång på svartatavlan innan matchen klargjorde också var alla skulle stå och springa under matchen, ävensom hur motståndarnas strategi hade sett ut i tidigare matcher. Trots denna pedagogiska genomgång var det nog inte alla som hade lyssnat till magistrarna.

Medelåldern var betydligt högre i det vita laget från Djursholm, vissa röster på läktaren sa att ett par tre man hade sett 45-årsgränsen sprängas. Även om det skulle kunna vidimeras vid en passkontroll, så gick det dock inte att se på planen. Strategin var klar från början hos de vita att man snabbt skulle skaffa sig ett ledningsmål för att sen kunna dra tillbaka trupperna och försvara ledningen.

Under de första fem minuterna var det mycket skott och tryck mot den Viggbyholmska försvarsmakten, där dock LillGurra inte hade några som helst problem med inkontinensen. Viggan är dock inte sämre, utan kan genom Pecheo i den 8:e, få på ett skott (eller var det ett inlägg?). Hursomhelst så gick bollen farligt nära Djursholmsramen.

En som särskilt utmärkte sig denna dag, särskilt under den första halvleken var Tom Gyldorff som slet uppoffrande och såg till att hålla rent framför Viggans mål. Detta till trots får Djursholmarna på en riktig rökare i ett farligt läge på nära håll i den 10:e minuten, som dock David Rundgren offrar sig på, för att undvika att LillGurra skall utsättas för en onödig fara i målet.

Matchen böljar nu fram och tillbaka och utgången synes helt oviss och LillGurra kan i den 25:e göra en djärv utrusning för att bryta ett anfall och kan därigenom också se till att matchens utgång fortfarande är oviss. I övrigt är det en ganska underhållande och bra match, där Djursholms erfarenhet och tekniska skicklighet ställs mot ett kvickt men inte lika rutinerat ungdomligt Viggan. En av Viggans största brister i denna match (och även i andra) är oförmågan att släppa boll i tid, vilket nu tillintetgjorde många chanser för folk som sprang sig in i bra situationer. När passningen sedan väl kom så var det ofta alltför sent.

I samma minut som LillGurras utrusning, kan Pecheo förse Diar med en boll som den senare är ytterst nära att få in, dock utan att nätrassel uppstår. I den 30:e drabbas en av backarna i Viggan (inga namn) av en Harrisburg och spelar oklokt tillbaks till LillGurra i målet, ovetandes om springkapaciteten hos en av Djursholms forwards. Tack vare LillGurras eminenta utrusning hindras påhälsning i målet, då denne täcker skottet med sin breda bringa. LillGurra kunde även ha fått en assist på sin utspark i den 45:e, där bollen hamnar hos Diar som i samarbete med med Houlsten nästan lyckas överlista målvakten (se bild).

Första halvlek gav ingen direkt anledning till några pessimistiska tankegångar, utan Viggan hade stått upp bra, även om inget av lagen hade skapat några direkta feta målchanser. Alla i det röda lägret hoppades väl nu att orken skulle börja sina hos de vita och att man genom sin kondition skulle kunna springa runt de något större och kraftigare spelarna i Djursholm. Men ack, där bet man sig i svansen. Undertecknad som varit inne på samma tankegångar i förra mötet, kunde då lätt besviken se hur fel han haft och även fick nu. Mycket spring i benen fanns hos de vita och huvudet på skaft hade man hela tiden, då så gott som alla nickdueller på mittfältet vanns av de vita, som visade sig kunna hoppa högst.

Matchen som länge kändes som en typisk 0-0 match, ändrade dock snabbt karaktär efter bara tre minuters spel i den andra halvleken, då Djursholms nr 12, Filip Lovering, efter en högerhörna kan sätta in 0-1, sedan Djursholm försökt 4-5 gånger med att få in bollen. Ganska snopet kändes det trots allt.

Viggan får ett bra läge att utjämna redan i den 53:e minuten, men där Diar kommer lite sent i steget och skjuter just utanför (se bild). Matchen har successivt utvecklats mer till en kamp än skönspel och dessvärre har Viggan svårt att få någon direkt udd på sina anfall, något som dock motsägs i den 73:e, då Viggan skapar ett riktigt bra anfall.

Medelåldern på planen höjs snabbt en aning efter en halvtimmes spel, då en av Viggans tränare Robert Veronese vill meddela motståndarna att gammal är äldst och lyckas även komma med i det nyss nämnda giftiga Viggananfallet. Om det var pga Veroneses inhopp i skeendena, eller om det berodde på något annat, så backar nu Djursholm hemåt för att vakta sin 1-0 ledning. Veronese är även inblandad i den 79:e, då han passar in till Jonas Pasthy som nickar just utanför i ett av matchens farligaste lägen.

Två minuter senare (81:a), skapar Veronese ett bra läge men där skottet blir alltför tamt och dessutom går direkt mitt på målvakten. Viggan har nu skapat ett ordentligt tryck på Djursholm och alla sitter bara och väntar på utdelning av denna press. Kalle Stenberg får ett bra läge i den 83:e men skjuter utanför. Hade Viggan lyckats mobilisera detta tryck tidigare i matchen hade det med all sannolikhet mynnat ut i något positivt, men tiden verkade emot en sådan utveckling.

I ett sista desperat försök att få med sig en poäng, slänger sig Viggans andre tränare, Per Magnusson, in i matchen när någon minut återstår och lyfter medelåldern ytterligare några snäpp. Han syntes ömsom därbak och ömsom där framme, men det hände onekligen saker i hans närhet och det skapades intensitet, dock utan att det blev något resultat målmässigt.

Detta var absolut inte någon av Viggans bästa matcher och inte heller någon av de mest underhållande som spelats på Hägernäs, men det var ändå tappert att aldrig ge upp, trots det skadeskjutna läget.

Domaren blåser och matchen är över. Ännu en torsk kunde sålunda läggas till handlingarna. Det som för två veckor såg ut att vara en spikrak resa upp mot de högre höjderna har genom ett galopperande manfall lett till att vi blivit omåkta av Vaxholm och fått Danderyd flåsande i nacken helt plötsligt.

Djursholm klättrade nu plötsligt upp i en tätposition, sedan Rotan kört över Assyriska Rinkeby, samtidigt som Vaxholm pulveriserat höstsvaga Djurgårdsbrunn med 4-1 och därmed förmodligen grusat deras förhoppningar om en kamp i serietoppen. Nu väntar Bromsten borta nästa lördag och det är bara att hoppas att några halta och lytta kan slänga kryckorna för att vara med och hjälpa till med att få en snygg avslutning på serien.

Gula Örnen

PS. Kolla in några bra bilder på Djursholms hemsida.

Laguppställning
Gustaf Svensson
Tom Gyldorff
Diar Said (56)(80)
Mikael Houlst
Victor Stenberg
Pecheo Lawchak
Nils Pasthy
Karl Stenberg
Jonas Pasthy
Rawaz Mardan (80)
David Rundgren (72)
Gonzalo Maturana, avb (56)
Robert Veronese, avb (72)
Sergio Meyer, avb
Per Magnusson, avb

Målgörare
-

Gula kort
Victor Stenberg (29)

Röda kort
-

Domare
Hakan Acikyol, HD
Ferhat Cankaya, AD
Claes Svensson, AD

Matchens Viking
Gustaf Svensson

Publik
71 personer

Väder
+16, sol