Lördagen den 15 september skulle enligt SMHI få se sig passerad av ett regnoväder, vilket också skedde, även om regnet höll sig ända fram till den 90:e spelminuten. Så vi kan åtminstone säga att vi hade tur med vädret. Mindre tur hade dock det medelålders par, som under uppvärmningen strax innan matchstart, färdades förbi Hägernäs IP i sin bil, då de plötsligt möttes av ett glödande klot, avfyrat från någon av Djurgårdsbrunns fötter. Med stor hastighet krossade bollen vindrutan och hindrade vidare färd för det stackars paret.

Men Djurgårdsbrunn krossade inte bara vindrutor, utan även skira drömmar för Viggan att bryta sin nederlagsspiral. Ännu en uddamålsförlust kunde noteras denna dag, liksom förrförra lördagen mot de likaså välväxta Djursholmarna. Nordine Baraka, som i dagens match hade bytt kläder och nu spelade i Djurgårdsbrunns färger, hade till matchen tagit med sig sina vänner Enrico Cardoso Nazaré och Lance Davids från Djurgårdens IF, för att förgylla tillvaron för autografhungriga yngre Viggansupporters.

Dessvärre var den övriga publiktillströmningen ganska limiterad och endast de riktigt trogna hade kommit ner för att se om de röda kunde förmå sig att ändra resultatutvecklingen från de senaste fyra matcherna. Det är lätt att förstå att publiken sviker när siffrorna inte går de egnas väg, även om det är då stödet skulle behövas. Utgången i matchen skulle inte ha någon nämnvärd inverkan på tabellen för de båda lagen, då ingen kunde nå vare sig toppen eller botten. För Viggans del har de senaste resultaten dock inneburit att flera lag nu har flåsat sig förbi och den tidigare så stolta tredjeplaceringen har nu utbytts mot en 7:e placering, där nu även Sollentuna har dykt upp i kölvattnet och aviserat passering med endast en poäng mindre.

Själva matchen kändes ofta lika avslagen som en Arbogapilsner, även om Viggan började ganska alert, där Kennie var framme och lade av en rökare i den 5:e minuten, men som målvakten för Viggans del dessvärre lyckades tippa till hörna. Efter denna initiala uppstickning tar Brunnarna över mer och mer och i den 6:e får Gustaf Svensson, alias LillGurra, i Vigganmålet, göra skäl för sin utnämning till Matchens Viking, när han gör en klockren brytning på ett friläge.

Desto mindre lyckat blir däremot ingripandet fyra minuter senare, när Diar olyckligt spelar hem på Hägernäs IP:s oberäkneliga gräsplan, varvid LillGurra plötsligt hamnar i ett onödigt bryderi, då han inte får använda händerna. De fötter han hade till buds, kunde dock inte avstyra det hela som publiken ville och en kvardröjande Djurgårdsbrunnare kan liggandes med hela sin tyngd retfullt peta in bollen i nät. Det såg så pinsamt enkelt ut att vare sig LillGurra eller 9:an i Brunnen fattade att det var sant det som hände. Men 0-1 blev det likafullt.

Men det var inte över, utan i den 12:e minuten tvingas LillGurra rehabilitera sig med att göra en dödsföraktande brytning på ännu ett friläge, som tillskapats av Brunnarna. Den första kvarten var sålunda inte alltför trevlig sett med röda ögon och det var först efter 20-25 minuter som greppet började avta och Viggan kunde komma in i matchen igen.

I den 25:e får Viggan ett mycket bra frisparksläge som Pecheo skall effektuera, men dock på ett sådant sätt att han slår på baken i skottögonblicket (se bild). Kennie Roswall är dock på bettet och kan på returen av det tidigare så lösa skottet dra på en riktig pärla, som dessvärre tar i baken på en Djurgårdsbrunnare, vilken fortfarande förmodligen dras med ett skärt område i rectumregionen.

I den 35:e tvingas LillGurra ånyo göra en pansarbrytande insats, då han osannolikt lyckas rädda ett närskott, som viken annan som helst skulle ha släppt in. Bortsett från att Brunnarna hade skapat ett otal frilägessituationer och bevisligen besatt större spetskompetens vad gäller avslutningar, så kunde Viggan ändå plocka lite poäng genom att de var ganska duktiga på att rulla boll, men när det kom till avslut så blir det definitivt underkänt.

Viggans fetaste chans kom nog i andra halvlekens 15:e minut, då Patrick Öberg på sedvanligt elegant sätt sköt en frispark, som så när höll på att hamna innanför stolpen, men dessvärre valde fel sida, något som Gaston bittert kunde konstatera från nära håll (se bild). Äntligen börjar det bli lite mer tryck från Viggans sida, sedan diverse omdisponeringar av manskapet gjorts, där bl a den lille ettrige Sergio från sin nya upphöjda position lyckades riva upp diverse hål på vänsterkanten.

Med en högre växel från Viggans sida kan Djurgårdsbrunn dessvärre också finna vissa ihåligheter i de rödas försvar och efter 22 minuters spel av den andra halvleken, kan en av de välmående Djurgårdsbrunnarna ta sig helt fri in i Viggans allra heligaste. Den orädde LillGurra utmanar dock inkräktaren på ett sådant sätt, att denne tvingas ut på vänsterkanten och gör allt för att runda LillGurra utan att lyckas och i grevens stund kom till sist förstärkning som kunde avlasta LillGurra genom att få iväg bolluslingen.

Viggan jagar nu en kvittering och lyckas också skapa ett stort osmotiskt tryck på motståndarna och det är så när att Lillpastan lyckats tråckla sig igenom det sista barriärrevet i Brunnens försvarsområde, då han kläms ihop av ett antal välväxta vitbyxor. Kennie får dock därigenom ett bra skottillfälle, vilket även utnyttjas och ännu en blånad bak kunde rapporteras vid Brunnens hälsokontroll efter matchen.

Som synes finns det inte mycket att rapportera hem ifrån Västfronten och det kändes ganska avslaget under hela matchen, även om man ibland försökte blåsa liv i föreställningen. LillGurra utsattes för hela fem (5) frilägen under matchen och lyckades rädda fyra av dem, vilket renderar honom utmärkelsen Matchens Viking utan konkurrens denna dag.

För kalenderbitaren har det nu uppenbarat sig vissa omdisponeringar i tabellen, där t o m Danderyd har gått om oss och där nu även Sollentuna, som vaknat till liv, ligger och flåsar oss i nacken. Med fem raka förluster i bagaget, något som knappast inget annat lag har presterat, är det hög tid att ta oss samman. Alltför länge har vi slagit oss för bröstet att vi gjort vår bästa säsong i fyran, med att ha samlat ihop 27 poäng, 5 poäng mer än tidigare, något som uppenbarligen har invaggat oss i en falsk trygghet. Förra året kom vi 7:a på 22 poäng och nu ligger vi 7:a på 27 poäng, något som kan försämras ytterligare om vi inte stämmer i bäcken.

Med tanke på att vi inte kan komma med alltför många bortförklaringar i matchen mot Brunnen (förutom den givna straffen som Nordines hand orsakade i slutetskedet. Ingen i domarteamet såg den), då vi ändå ställde upp med ett mycket slagkraftigt lag, är det nu dags att gemensamt lyfta oss mentalt så att vi åtminstone kan avsluta denna serie på ett snyggt sätt. Om inte annat för vår egen självkänslas skull.

Gula Örnen

Laguppställning
Gustaf Svensson
Tom Gyldorff
Diar Said
Gaston Nunez (78)
Patrick Öberg, K
Mikael Houlst (46)(72)
Victor Stenberg
Pecheo Lawchak
Kennie Roswall
Max Stjernfelt (65)
Sergio Meyer (72)
Nils Pasthy, avb (78)
Jonas Pasthy, avb (65)
David Rundgren, avb (46)

Målgörare
-

Gula kort
Patrick Öberg (41)
Pecheo Lawchak (76)
Kennie Roswall (90)

Röda kort
-

Domare
Daniel Setterwall, HD
Driss Belhaj, AD
Lars Reuterhagen, AD

Matchens Viking
Gustaf Svensson

Publik
55 personer

Väder
+13, sol/moln/regn