Efter sex raka torsk, var det ytterst lite som kunde invagga en i att en förändring var nära förestående, särskilt inte sedan en stor del av dagens manskap redan hade gett allt i gårdagens ultraviktiga och vinstrika B-match mot Bromsten. Även denna dag föll ett antal spelare bort och den berömda långbänken byttes ut mot en pall, där Lillpastan och Gonzo fick sitta och trängas. Den stora frågan var huruvida ett klart slutkört Viggan skulle kunna stå emot det under hösten så framgångsrika Sollentuna, som på de senaste nio matcherna endast hade tappat poäng i två matcher (två oavgjorda) och resten vinster, något som skulle ställas mot sex raka torskar för Viggan.

Det började inte bra heller, även om vi hade en sagolik tur med vädret, till skillnad mot gårdagsmatchen borta i Bromsten där regnet hällde ned. Sollentuna blixtstartade med några snabbfotade forwards, som fick backlinjen att bli klarvakna. I den 6:e minuten ringer det också dessvärre bakom LillGurra, sedan en av backarna i Viggan fått krångel med växellådan och missat sin markering, varför en blåfot snabbt kan glida igenom hela etablissemanget och till sist även överlista LillGurra och ge Sollentuna ledningen med 1-0. Detta var absolut inte den inledning vi behövde.

Men det var inte nog med detta, utan minuten efter är det åter dags för problem med växellådan i backlinjen, när Sollentuna rinner igenom ännu en gång, men denna gång gör LillGurra en ”Bromsten” och ränner ut i banan och täcker det stenhårda skottet med sin breda bringa. Efter detta obarmhärtiga uppvaknande, börjar spelet sätta sig litet, även om det är Sollentuna som har bollen och spelet och skapar det mesta på planen. Även om det lugnat ner sig litet, övergår matchen till att bli mer och mer tråkig och händelsefattig, då Sollentuna ånyo plötsligt springer sig fria. I den 23:e minuten glöder det formligen om LillGurras sulor, när han ger sig ut i en djärv kapplöpning om bollen, där han med millimeters marginal till sist hinner få en tå på bollen först.

Fyra minuter senare har Sollentuna återigen lyckas överlista Viggans backlinje och från högerkanten kan en frisprungen Sollentunare enkelt lobba över en utrusande LillGurra och så stod det 0-2, en ställning som plötsligt kändes ointagbar, med tanke på att vi inte skapade något själva. Lite till vårt försvar kan väl anföras att vi hade en enorm motvind, inte bara i spelet, utan även vädermässigt, då det blåste halv storm åt vårt håll. Halvleken kunde ha lysts upp lite i den 35:e, då Krille får på ett bra skott, på vilket målvakten tvingas tvärnita och backa bakåt, för att till sist få ett finger på bollen. Det målet hade vi behövt.

Liksom i gårdagens match mot Bromsten, hade tydligen en viss pedagogisk inverkan i halvtidsvilan haft sin effekt på spelarna, då de plötsligt kändes betydligt mer taggade vid utkomsten till den andra halvleken. Sålunda skapas Viggans första egentliga anfall av dignitet redan i den 48:e minuten, sedan den nyanlände Lillpastan hade dragit sig igenom över så gott som hela planen, förbi alla Sollentunare och osjälviskt spelat in till Holstein, som dessvärre missar ett synnerligen fritt och bra läge, vilket kan anas på bild nr 5 nedan.

För att revanschera sig drar Holstein på en riktig rökare i den 51:a från ännu ett bra läge, men denna gång träffar han i och för sig målet, men även målvakten. Holstein, som nu känns glödhet, krockar i en nickduell med en Sollentunare just framför mål, efter ett inlägg från Patrick Öberg och ådrar sig ett gult kort, istället för en anteckning i målprotokollet. Viggan spelar nu som ett helt annat lag, jämfört med första halvlek och det är inte utan att man börjar skönja ett visst hopp om åtminstone en reducering, något man även blir bönhörd om redan i den 65:e minuten.

Det är Gonzo Maturana, som nyinkommen vill markera sitt revir på högerkanten, där han först dribblar upp 3-4 Sollentunabackar i buskarna, innan han med en stenhård vrist vräker bollen upp i nätmaskorna och resultattavlan signalerar 1-2. Förmodligen en av de snyggaste individuella aktiviteterna i år, där målet i sig var grädde på moset. Trots att Viggan trycker på, så hindrar detta inte Sollentuna från att gästspela i LillGurras närområde, vilket bl a sker i den 66:e minuten, då LillGurra åsamkar sig en straff, sedan han varit alltför tuff i en närkamp bredvid målet, men i straffområdet. Har man ställt till det, får man också reda upp det, tänker LillGurra och kniper straffen, vilket inte passerar obemärkt på läktaren.

Viggan trycker nu på, vilket också lämnar vissa öppningar för ovälkomna besök i den egna försvarszonen, något som bl a händer i den 75:e, då Sollentuna skjuter just utanför. Minuten efter (76:e), kontrar Sollentuna igen och kan ensamma med LillGurra helt förstöra söndagen, men LillGurra stod som en stod och släppte ingen djävul över bron denna gång heller. Viggan är nu inne i några tunga minuter och i den 77:e ringer det till sist bakom LillGurra, sedan Sollentuna kunde göra en soloraid över hela planen, efter det att Viggan haft en hörna som studsade till fel person på andra sidan planen. 3-1 till Sollentuna och det kändes extra tungt i det läget, då hopp funnits om en kvittering strax innan dessa ödesdigra minuter.

Trots denna missräkning startar Viggan motorerna igen och satsar friskt framåt, något som höll på att ge utdelning i den 85:e minuten, sedan Öberg från nästan halva planen prickskjutit mot mål, då målisen befunnit sig alltför lång ut, för att det skulle vara hälsosamt. Han lyckas dock med konststycket att få i backen och snubblandes lyckas han få ett finger på bollen, just då den skall passera in under ribban.

Två minuter senare lägger Victor Stenberg en perfekt slagen frispark, som Holstein (bild 8) bara inte kan missa att sätta dit med sitt huvud, men han lyckas och bollen går utanför i ett annars så givet målläge. Någon däruppe har valt att göra det svårt för den unge Holstein, men en dag kommer det och då talar vi Heinz ketchupeffekt. Men det är fler denna dag som drabbas av måltorka och i den 90:e kan vi se på bild 9 och 10, hur såväl Pecheo och Gonzo gör allt i sin makt för att lyckas, men misslyckas och närmare än så går det inte att komma och det gjorde det inte heller, utan matchen slutade 3-1 till Sollentuna.

Med tanke på att det inte fanns något direkt att spela för och att så gott som de flesta hade en match i benen från gårdagen, måste man ge en stor eloge för den insats som laget gjorde under andra halvlek, då krafterna borde ha varit slut, men ej var det, samt att inställningen fanns trots att bollen inte rullade vår väg. Vi föll i vilket fall med flaggan i topp och inte blev man ledsnare när man på kvällen i tabellen kunde konstatera att höstens målsättning uppfyllts till 100 procent: Inte bli sämre än förra året samt att bli kvar med B-laget i R1:an.

Även om det till sist även blev förlust i den här matchen, så kan vi i vilket fall som helst ta med oss inställningen som vi hade i andra halvlek, i såväl dagens match som den i går. Det vittnar om att det ändå finns en inneboende styrka som går att ta fram, även när det är motigt.

Ett stort tack för denna säsong, som skulle ha kunnat leda upp till stjärnorna, om inte alla skador och skavanker satt stopp för det, men det känns idag inte heller helt fel att ha hamnat i trädtopparna, varifrån utsikten också är ganska bra.

Gula Örnen

Laguppställning
Gustaf Svensson
Tom Gyldorff
Gaston Nunez (75)
Patrick Öberg, K (85)
Mikael Houlst (62)(75)
Victor Stenberg
Pecheo Lawchak (6)(8)
Nils Pasthy
Karl Stenberg
Krister Jansson (46)(75)
David Rundgren (75)
Gonzalo Maturana, avb (62)
Jonas Pasthy, avb (6)(8)(46)
Robert Veronese, avb (85)
Per Magnusson, avb

Målgörare
Gonzalo Maturana (65)

Gula kort
Mikael Houlst (54)
Gustaf Svensson (67)
Patrick Öberg (85)

Röda kort
-

Domare
Per Larsson, HD
Gert Wallenbro, AD
Hannes Holmér, AD

Matchens Viking
Gustaf Svensson

Publik
55 personer

Väder
+17, sol