Djursholms FC - Viggbyholms IK 7-1 (4-0)
Lördag 12:e april 2008, kl 15.00 på Djursholms IP


Lördagen den 12 april går nog till hävderna som en av de svartaste dagarna i Viggans moderna fotbollshistoria, där Djursholms IP förmodligen kommer att jämföras med Poltava vad gäller olyckliga utgångar. Så här några dagar efter nederlaget, fortfarande med en besk bismak vilande i munnen, kan man inte konstatera annat än att vi blev totalt utspelade under första halvlek, kom igen något under andra. Under fem minuter i slutskedet av matchen lyfte vi oss dock rejält, vilket även gav utdelning. Även om en klen bortförklaring kan sökas i att ett större antal Viggbyiter led av förkylningar efter den famösa Västeråsresan, så kan inget ta bort glorian från Djursholms stjärngossar, vilka utgjordes av en imponerande samling elitspelare.

Redan efter avspark hittade de taktpinnen, som de sedan behöll under hela matchen och Viggans backlinje fick se sig överspelade gång på gång, där Djursholms stridsspets nr 1 bland torpederna, hette Jerry Månsson. Hade inte Tom Gyldorff i inledningen rensat bort bollen hade det ringt bakom Micke Johansson redan efter första anfallet, men det skulle dessvärre komma mer. Viggans Maginotlinje urholkades redan efter 6 minuter, då Kevin Meehan tvingades lämna planen och hur det sedan än trixades med olika backmixturer, så var man ändå chanslös mot de anstormande Djursholmarna.

Även om vi är vana att en viss trumeld anläggs i början av matcherna från Djursholmarna, så var det nog den här gången en hel orkester som spelade. Efter 12 minuters spel hade Viggan varit i brygga ett bra tag, något som också obevekligen resulterade i en 1-0 ledning för hemmalaget. Minuten efter hade dock Teo Fagerström Viggans första egentliga farlighet, då han från högerkanten lägger in en giftig passning just framför motståndarmålvakten, där nog mången räknade med utdelning. Vissa åskådare hävdar att Mikael Houlst, som stod i pool position, gjorde en överhoppning av bollen, för att någon annan skulle få äran, men därom diskuteras det fortfarande.

I påföljande kontring kan istället Djursholm påpassligt peta in 2-0 och det som inte fick hända hade alltså redan hänt. Två mål, på lika många minuter. Dessvärre stod inte många att känna igen i de röda dräkterna denna dag, där insatserna ofta gick hand i hand med feberkurvorna på de drabbade. Många enmansraider in i mittfältet slutade som oftast med en tappad boll, med kontring som påföljd. Från långsidan såg det ut som hela laget hade drabbats av kollektiv kollaps där få, om någon, kom i närheten av normal kompetens. Teo Fagerström var ett exempel på dessa få, som ibland lyckades smyga sig förbi ute på högerkanten, för att störa i Djursholmsförsvaret. Han lyckas även ur en näst intill död vinkel skapa ett av Viggans ytterst få försök att förändra resultatet i den 22:a minuten, men vinkeln var alltför död.

I den 26:e minuten missar Jerry Månsson öppet mål och skjuter över och där hade Viggan änglavakt, som förmodligen också träffades av Månssons höga skott. Strax efter släpps f.d. justitieministern ut i manegen och han behöver bara fyra minuter på sig för att röra om i sågspånen, när han retfullt rullar in 3-0 bakom ett paralyserat Vigganförsvar. I den 33:e lyckas i vilket fall den snabbe Tom Gyldorff få på en riktig kanonpärla från sin ytterkant som dessvärre motades av målvakten. Det stora problemet var dock att det aldrig gick att skapa kollektiva offensiver, utan det blev som oftast enmansoperationer som inte ledde någon vart.

Alla önskade väl att den här halvleken skulle ta slut så fort som möjligt, så att det kunde ges tillfälle för andakt och eftertanke, men så ville inte motståndarna. I den 43:e minuten ligger Viggan på med hela laget och som en kanonkula kan man se nyss nämnde hr Månsson surfa fram majestätisk på Viggans planhalva i en enmanskontring och kan avsluta sin soloraid med att dra ner rullgardinen helt för Viggan innan halvtidsvilan: 4-0. Viggan hade under denna halvlek skapat tre halvchanser och missat inte mindre än 93 procent av alla passningar, ett mycket nedslående resultat, som kraftigt bidrog till Djursholms spelövertag.

Andra halvlek börjar om möjligt värre än den första slutade, då man inte ens hade kommit ur kaffestugan innan det stod 5-0 och i den melankoliska stämning som då rådde på planen, var 6-0 i den 55:e minuten inget som direkt påverkade sinnesstämningen ytterligare. Det som dock skilde denna halvlek från den första, var att den lille ettrige terriern Sergio Meyer Leiva, som dragits med skador under alltför lång tid, släpptes ut och med ens kändes det som ny luft pumpades in i de röda lungorna. Företagsam och energisk ledde han de luggslitna Viggbyiterna i anfall efter anfall, även om de nu inte ledde till någon direkt utdelning resultatmässigt.

Även om det nu stod 6-0, så hade en liten framgång på resultattavlan kunnat förändra matchbilden, om än inte slutresultatet. En sådan hade exempelvis kunnat komma i den 65:e, då ett stort antal Viggbyiter anfaller in i straffområdet, varvid Max Stjernfelt vräks över ända inne i nyss nämnda straffområde. De flesta församlade, inkl bägge assisterande domarna visade det sig senare, var av uppfattningen att det var straff, något som dock negligerades av huvuddomaren. Ett tröstmål där hade betytt så mycket för den hårt prövade Vigganpubliken.

Trots allt elände så fanns det ändå lite mer av sisu i den andra halvleken och även om den namn- och lagkunnige Thomas Bodström ånyo får anteckna sig i målliggaren med sitt 7-0 mål i den 86:e minuten, så låg just då Viggan lite närmare en reducering, än ytterligare ett baklängesmål. Det enda positiva denna dag var annars Viggans forcering under de sista fem minuterna, då Djursholm tvingades att försvaras sig med allt som fanns att tillgå. Till sist, i den 87:e minuten kan Mikael Houlst, från ca 25 meter, få iväg ett skott som få i Djursholm verkade tro skulle ha någon skadlig inverkan på resultatet, men till sist så rullar bollen in vid deras högra stolprot till allas förvåning och Viggan fick sin efterlängtade reducering.

Som sagt, det finns intet mycket positivt att vaska fram från denna match, där första halvlek var det absolut sämsta som överhuvudtaget setts i prestationsväg från Viggans sida under de senaste 10 åren. Hatten av för Månsson & Co som, om de kan få ihop liknande lag under resten av säsongen, kommer att promenera hem seriesegern om det är det de vill. Det man tar med sig från denna match var annars Sergios järnvilja i den andra halvleken, som tillsammans med de sista fem minuterna och Houlsts reduceringsmål, är det enda man vill minnas.

På lördag väntar IFK Viksjö, som i flera år nu gått och väntat på revansch mot Viggan. Kan vi se till att alla är friska och vid god vigör, så har vi då alla chanser att ta revansch på oss själva.

Gula Örnen


Bild 2 Bild 3 Bild 4 Bild 5 Bild 6 Bild 7 Bild 8 Bild 9 Bild 10

Laguppställning
Mikael Johansson
Gustaf Grauers (36)
Tom Gyldorff
Kevin Wargh Meehan (6)
Resit Yildiz (46)(58)
Mikael Houlst
Victor Stenberg
Henrik Zacco
Karl Stenberg, K
Teo Fagerström
Peter Billberg (58)
Sergio Meyer, avb (36)
Nils Pasthy, avb (6)(40)(46)
Max Stjernfelt, avb (40)
Krister Jansson, avb
Patric Kajhed, avb

Målgörare
Mikael Houlst (87)

(se skytteligan)

Gula kort
Mikael Houlst (66)
Henrik Zacco (85)

Röda kort
-

Domare
Ivica Nicic, HD
Håkan Pettersson, AD
Jesper Ekwall, AD

Matchens Viking
Sergio Meyer

Matchens VIKing

Publik
40 personer

Väder
sol