|
Långholmen FK - Viggbyholms IK 3-2 (2-2)
Lördag 14:e juni 2008, kl 14.30 på Essinge IP |
Lördagen den 14 juni omgavs Stora Essingen av regntunga skyar, som skapade en lämplig inramning till den ödesmättade matchen mellan Långholmen FK och Viggbyholms IK. Förutsättningarna vid en vinst för Viggan, var att man skulle gå upp på 10 poäng och få direktkontakt med sjoket ovanför. En förlust och gyttjebrottningen skulle fortsätta som hittills, tillsammans med de närmast sörjande i bottenregionen.
För 10 dagar sedan hade Viggan tvålat dit Långholmen med 4-1, siffror som lätt skulle kunna ha blivit de dubbla, om alla fötter hade varit på rätt plats. Då kunde vi mönstra en imponerande ensemble, med bl a nyförvärvet Jens Eklöf på topp, något som blev betydligt svårare denna dag, då alltför många var indisponerade eller kanske snarare indisponibla. Bl a följande spelare var denna dag inte tillgängliga för spel av diverse skäl: Jens Eklöf, Mikael Houlst, Kevin Wargh Meehan, Victor Stenberg, Resit Yildiz, Peter Billberg och Gustaf Grauers. Förhoppningarna att Henrik Zacco skulle kunna göra ett inhopp grusades av densammes läkare och vi får nu vänta fram till höstsäsongen på hans återinträde i atmosfären.
Trots detta stora manfall, kunde ändå ett slagkraftigt lag ställas på benen, även om bänken syntes ganska kort från åskådarplats. De eventuella farhågor om minskad kapacitet undanröjdes snabbt, då Max Stjernfelt, redan i den tredje minuten ute från vänsterkanten kan skjuta ett långt, hårt och välplacerat skott i bortre krysset. 1-0 till Viggan, en smakstart som behövdes en sådan här dag. Elaka tungor hävdar dock att det var ett inlägg, men sådant kan man ju inte tro på efter att själv ha sett målet.
Viggan har sedan full kontroll på spelet under de första tio minuterna, för att sedan låta kommandot glida över i Långholmens händer under de nästkommande tio minuterna. Men från den tjugonde minuten tar Viggan åter initiativet och i den 25:e har man minst sagt ett jätteläge att göra mål, sedan såväl Max som Petter Andersson prövat lyckan, men dessvärre mynnade det bara ut i en hörna.
I den 27:e har man Långholmen i brygga och efter ett underbart anfall med flera chanser, är Göran Dahlberg millimeter från att skjuta i mål, men bollen måste ha tagit på målvaktens utsträckta tå. Närmare mål än så är svårt att komma. Nu råder ingen som helst tvekan om vart poängen skall ta vägen och i den 29:e så kommer också utdelningen. Petter Andersson läser Långholmens försvarsspel så skickligt, att han ger sig iväg på en snabb löpning och hinner tränga sig emellan två backar och sno bollen, samtidigt som han skickar den in i nätmaskorna. 2-0 till Viggan och intet ett moln på himlen kan fördunkla lyckan (även om det såg mörkt ut, rent meteorologiskt).
De sista 10 minuterna av första halvlek tappar dock Viggan helt spelet och självförtroendet, efter en massiv offensiv från de långrandiga Långholmarna. Även om det rådde ganska god stämning på planen, så speglade de individuella insatserna ganska realistiskt vad som stod på spel. Trots att det var konstgräs, så rök grästuvorna lång väg och många stupade efter ordentliga sammandrabbningar, då kampen om bollen var intensivare än vad man sett på länge.
Är det något man skall imponeras av hos motståndarna, så var det deras fighting spirit, något som är ett adelsmärke hos engelska fotbollslag (vilket Långholmen ju till största delen är), vilket Viggan särskilt fick känna på under slutminuterna. Trots ett 0-2 underläge satsade man allt framåt, påhejade av en synnerligen pådrivande och högljudd coach, vilket också till sist gav utdelning. Men detta kunde ske först sedan Viggans egen lille centurion, Sergio Meyer Leiva, tvingats krypa av planen i den 39:e minuten, efter en sammandrabbning ute på planen.
Med detta avbräck, så verkade det som det annars så stabila försvarsverket snabbt föll samman, vilket tillät Långholmen att reducera till 1-2, genom Andy O’Sullivan i den 41:a minuten, efter en olycklig tillbakanick, egentligen var det nog inte tillbaka utan snarare rakt upp som bollen tog sin bana. Hursomhelst blev det mål och det kändes ganska snopet, då det egentligen inte var en målchans. Men det skulle bli än värre. Minuten efter kvitterar Långholmen till 2-2, på ett för åskådaren något snöpligt sätt, där bollen tydligen var hal som en såpad gris, eftersom det inte gick att lägga vantarna på den, trots att den låg inom räckhåll. En företagsam Oscar Hentmark i Långholmen kan dock få en tå på bollen och så var den pausvilan förstörd.
Men det var inte slut med detta. I den 44:e vrider Micke Johansson i Vigganmålet knäet halvt ur led och får kliva av (snarare halta under stora smärtor). Den tidigare offensive forwarden Nis Pasthy, får som närmast liknande en målvakt, kliva in mellan stolparna och fick ganska snabbt göra en tippning till hörna. Ingen vet väl vad som egentligen hände under de sista 10 minuterna, men det som tidigare såg så stabilt ut rasade snabbt samman och vi får vara glada att Långholmarna inte gjorde situationen värre än vad den redan var.
Micke Johansson gör ett tappert försök att stå upprätt mellan stolparna när andra halvleken börjar, men får redan efter fem minuter kasta handsken i backen, så att Nils Pasthy åter fick ta upp den kastade handsken. Med tanke på det tuffa spelet, så var det säkert många blåmärken som dök upp på söndagsmorgonen hos bägge lagen, särskilt som domaren tillät det mesta under matchen. Dessbättre hade Långholmens offensiv upphört efter den fenomenala utdelningen i slutet av första halvlek och nu var det mest Viggan som förde spelet, även om inga direkta chanser skapades.
I den 55:e får Jocke Thunström på ett skott, dock alltför löst för att det skulle vålla målvakten några problem. Bättre chans har dock Max Stjernfelt i den 71:a, då han brutit sig igenom det annars så kompakta Långholmenförsvaret, men skottet går utanför. Nisse i målet, kan i den 75:e rädda en alltför fri engelsmans lösa skott, som var en av de ytterst få möjligheter som Långholmen hade under andra halvlek.
I den 77:e minuten tvingas Jocke Olausson, coach för Viggan, ut i manegen sedan manfallet blivit för stort och med uppbjudandet av sina sista krafter, anlägger Viggan en offensiv under den sista kvarten i sin förhoppning att kunna avgöra matchen i egen favör. Den engelskspråkiga publiken, som nu hörs även över till Lilla Essingen och en bit in på Kungsholmen, manar på sina mannar och även domaren till mången Viggbyits irritation. Trots många ansträngningar, där bl a Teo Fagerströms nick över i den 79:e är ett djärvt försök, så lyckas inte Viggan komma igenom ordentligt, även om Oscar Sundström, Max mfl gjorde tappra försök och på de hörnor som uppstod, lyckades man heller inte få något avgörande.
Som i så många matcher tidigare, så slutar även denna i moll, denna gång sedan Långholmen i den 83:e minuten lyckas göra mål, trots otaliga försök från de röda att påtala att den långrandige var offside och det redan innan målet kom. Minuten efter försöker Jocke Thunström att medelst en rökare mellan benen få upp mungiporna, men även om målisen inte fick grepp om bollen förrän den var bakom benen, så nådde den inte över mållinjen.
Summa summarum av denna tuffa match blev en hel del skavanker, där Micke Johanssons knä på Viggans sida hamnade högst på sjuklistan och där en av Långholmens målgörare O´Sullivan, fick åka till sjukhus med en fotledsfraktur. Det rådde aldrig något tvivel om att denna match gällde mycket och dessvärre för Viggans del, fick man återigen dra det kortaste strået.
Med två vinster och en oavgjord, totalt 7 poäng varav 4 poäng mot lag högre upp i tabellen, samt 6 uddamålsförluster mot bottenkollegor och andra snäppet över, och då glömmer vi de två utskåpningarna i början av serien mot Djursholm och Vaxholm, så får Viggan se till att justera alla uddamålsförluster till vinst under hösten. Att döma av vad som finns innanför tröjorna så skall det inte behöva vara omöjligt, om bara alla är hela och finns disponibla. Trösten inför hösten är att vi förhoppningsvis skall kunna mönstra lite nya hungriga spelare, så att truppen kan hållas homogen och slagkraftig under den kommande höstoffensiven.
Nästa match är mot tabellettan Bollstanäs, som senast vann med 1-0 över Viggan. Sista matchen med gänget, innan sommaruppehållet, är tisdagen den 24 juni kl 19.30 på Hägernäs IP. Se till att du är där då, då jag tror att en viss revanschlusta finns att beskåda hos de röda.
Gula Örnen
Laguppställning
Mikael Johansson, K (43)(46)(51)
Tom Gyldorff
Nils Pasthy
Joakim Thunström
Sergio Meyer (39)(41)
Göran Dahlberg
David Källman
Max Stjernfelt
(31)(39)(41)(43)(46)(51)(76)
Teo Fagerström
Petter Andersson
Daniel Maturic
Krister Jansson, avb
Oscar Sundström, avb (31)
Joakim Olausson, avb (76)
Målgörare
Max Stjernfelt (4)
Petter Andersson (30)
Gula kort
Teo Fagerström (41)
Röda kort
-
Domare
Fredrik Östman, HD
Jalil Shojaei, AD
Mattias Ardin, AD
Matchens Viking
Petter Andersson
Publik
42 personer
Väder
+17, Växlande molnighet