Förutsättningarna inför bottenmötet mellan Ursvik och Viggan var de allra bästa, om man vill utsätta nervsystemet för påfrestningar. Innan matchen låg bägge lagen på 17 poäng, med ett lag bakom sig och två ovanför, där samtliga fem inblandade lag är med i den infekterade bottenstriden. Vinst för endera laget och man tog ett lätt fjät uppåt och vid förlust skulle skuggorna från nedflyttningsspöket bli påtagliga.

Att sedan envigen skulle avgöras i en bur, där ingen kunde fly undan, gjorde saken än mer dramatisk. Ursviks IP måste nog vara den minsta tänkbara gräsplan som skådats och med den stängselinramning som finns, vilket endast tillåter åskådarna att se matchen genom ett rutnät, är det lite underligt att StFF tillåter spel där för div 4-matcher. Viggan har faktiskt en historia på denna plan: En ruggig hösthelg 1997 vann Viggans P80-killar McDonald’s Cup här och 2006 besegrade Viggan Ursvik med 8-3 i en träningsmatch på sommaren, så det fanns innan matchen vissa positiva vibrationer i marken ändå.

Viggan kunde mobilisera ungefär samma uppsättning som senast mot Danderyd, dock att Jocke Thunström och Mikael Houlst tvingats utgå av diverse skäl. Åter i manegen var Resit Yildiz samt nyanlända Sergio Meyer Leiwa och Tom Gyldorff, bägge med jetlag i benen. Ursvik, hade enligt ryktena, lyckats trumma ihop lite nya spelare inför höstsäsongen, där bl a en med allsvenskt förflutet figurerade och visst var det ett helt annat lag vi mötte denna gång. 0-4 torsken från i våras satt fortfarande kvar och sved innanför skinnet, ett resultat som fortfarande gör mången konfunderad.

Hursomhelst, matchen har börjat och det syns på långt håll att det är många poäng man slåss om. Spelet böljar fram och tillbaka och Ursviks välväxta backlinje slår resolut upp bollar som alltför ofta når rätt adress, något som skapar viss irritation i Viggans backlinje kan man tänka. Viggan har dock den piggaste inledningen och redan efter åtta minuters spel kan Victor Stenberg genom en genial djupledspassning frispela Kalle Olsson, som helt ensam vid straffpunkten (se bild), tvekar om vilket tillvägagångssätt han skall ha för att sätta bollen i mål. Att det skulle bli mål var det nog ingen som tvekade om, men en mycket lös skruv med vänsterfoten, gjorde dock att bollen gick utanför, vilket måste ha glatt Ursviksmålvakten.

Viggan skapar sedan en hel del halvchanser som dock inte resulterar i mål. I den 22:a minuten har Nils Pasthy jobbat sig så nära vänsterstolpen, att han kunde skåda målisen i vitögat om han hade tittat upp, men i sin iver att göra mål och nu är han bara fyra meter från stolpen, skjuter han från höften och skottet går utanför. I den 25:e minuten skjuter Resit Yildiz en kanonrökare (se bild), som målvakten lyckas styra ut till hörna och det blir än mer uppenbart att Viggan tagit initiativet i matchen.

Men efter en halvtimmes spel händer det plötsligt att Ursvik tar tag i spelet medan Viggan helt tappar koncepten, vilket också möjliggör att en Ursvikare kommer helt fri med Micke Johansson. Denne är dock helt med på noterna och gör en reflexartad enhandsräddning och tar även returen. Sista kvarten önskar man bara att halvleken skall ta slut, så att Viggan kan ladda om batterierna, men när endast fem minuter återstår, kan Ursvik ta ledningen med 1-0, vilket låg lite i luften, särskilt som mången långboll ofta hamnat hos den flyfotade nr 14, som sprang på allt som rörde sig och dessutom ofta hann upp det han sprang efter.

Andra halvlek börjar som den första slutade och efter bara tre minuters spel är ånyo en Ursvikare fri med Micke, som dock lyckas freda buren med hjälp av Victor Stenberg, som i sista sekunden anslutit, när tredje försöket att göra mål påbörjas. Trots tre chanser lyckades man alltså inte och Victors uppvaktning fick nog mången röd åskådare att dra efter andan, då det såg ruggigt nära ut att domaren skulle få luft i lungorna. Men efter det så tog Viggan över mer och mer och med ett betydligt mer aggressivare spel förflyttar man också spelet över på Ursviks planhalva och i den 52:a kan Gustaf Grauers göra ett bra inlägg, som Resit nickar på målvakten, i ett annars bra läge.

Sen kom det som alla väntat och hoppats på: I den 55:e minuten ligger Viggan hårt på och Nils Pasthy lyckas få fram bollen till Esmer Memisevic, som tränger sig in mot målvakten och kan även till sist, medelst uppbringandet av sina sista krafter, få bollen in i mål. Kvittering av Viggan till 1-1, vilket gav ytterligare påfyllning i adrenalinbägaren. Sex minuter senare kan Esmer passa fram Gustaf Grauers, som i ett bra läge får för mycket fot under bollen, varför den senare förpassas över målramen.

Då både Göran Dahlberg och David Källman legat nedbäddade i veckan, med en termometer som enda sällskap, var det ovisst hur länge de skulle orka hålla sig på benen. Göran fick lämna in handduken redan i slutet av första halvlek, medan Källman stod upprätt hela matchen och det med bravur. Tom Gyldorff och Sergio Meyer Leiwa släpptes in i handlingen efter 18 resp. 25 minuter i andra halvlek och det var uppenbart att Tom, efter drygt två veckor i Thailand, inte hade glömt bort hur man springer.

Esmer är i den 76:e minuten endast mm från att konstklacka bollen i mål, men målisen hann fram och tog bollen (bild). Minuten efter är Nisse framme och gör sånär sitt efterlängtade mål, då han på en språngnick nickar bollen i backen, för att omöjliggöra för målvakten att ta bollen, men dessvärre studsar bollen över. Hade det varit på TV så hade bollen garanterat gått in. Nu är det Viggan för hela slanten och Ursvik är totalt tillbakapressade.

Men då händer det som inte får hända i stunder som denna. I den 79:e kommer nr 14 fri på vänsterkanten och det luktar mål på lång väg, men i steget skjuter Ursvikaren och bollen tar stenhårt i stolpen till de rödas stora glädje. Två minuter senare har Viggan en fet chans att göra mål efter en frispark från Esmers fot. Bättre går det dock i den 84:e minuten, sedan Resit avlossat ”Schwere Gustav” (80 cm rälsbunden artilleripjäs under andra världskriget) där skottet var så pass hårt, att målvakten inte lyckas hålla bollen, utan ger retur, på vilken vinthunden Nisse är påpassligt är framme och kan slå in Viggans ledningsmål, vilket också skulle bli segermålet.

Matchen avslutas med några hörnor från Ursvik, vilket satte nervsystem på ordentlig prövning, men det hela reddes ut och tre ytterst viktiga poäng var bärgade. Ånyo en kompakt kollektiv insats från Viggans sida, där man under stora delar av matchen kontrollerade vad som hände på planen, bortsett från sista kvarten i första halvlek. Det var tredje raka vinsten mot tre av bottenkollegorna, vilket också ledde till att man fått några poängs andrum till nästa helgs omgång, då allt kan hända.

För Viggans del väntar nu: Vaxholm, Viksjö och Djursholm.
För Långholmen väntar: Sundbyberg, Kungsängen och Österåker.
Danderyd har kvar: Ursvik, Sundbyberg och Vaxholm.
Ursvik har också tre kvar: Danderyd, Vaxholm och Viksjö.
Roslagskulla, lätt akterseglade: Viksjö, Djursholm och Bollstanäs.

Kan det bli mer spännande?

Gula Örnen

Laguppställning
Mikael Johansson, K
Gustaf Grauers
Kevin Wargh Meehan
Resit Yildiz
Nils Pasthy (86)
Victor Stenberg
Göran Dahlberg (44)
Kalle Olsson (70)
David Källman
Teo Fagerström (63)(86)
Kennie Roswall
Tom Gyldorff, avb (63)
Sergio Meyer, avb (70)
Krister Jansson, avb
Esmer Memisevic, avb (44)
Patric Kajhed, avb

Målgörare
Esmer Memisevic
Nils Pasthy

Gula kort
Kennie Roswall (49)
Esmer Memisevic (90+2)

Röda kort
-

Domare
Daniel Nowak, HD
Daniel Hadavi, AD
Fikret Göker, AD

Matchens Viking
Gustaf Grauers

Publik
38 personer

Väder
+??, molnigt