Även om Viggan, under sina fem år i division 4, har skaffat sig en viss erfarenhet av hur det känns att ligga på fel sida om mittstrecket, så måste nog årets serieupplaga vara något av det svettigaste man kan uppleva, utan att ha använt sig av professionella regissörer. Tidigare år har det, genom någon form av naturlig utslagning, alltid varit ett eller två lag som på ett eller annat sätt hamnat på efterkälken. Detta har i sin tur lett till att de överliggande lagen istället har kunnat koncentrera sig på att försöka ta sig uppåt i tabellen. Allt detta överskuggas idag av den desperata kampen i kölsvinet, där nu Roslagskulla till sist fick släppa taget efter helgens förlust, vilket gör att ”endast” fyra lag nu slåss om att inte få Svarte Petter.

För att kasta lite mer ljus över hur mycket enklare livet var innan detta år, så kan vi redogöra för hur Viggans placeringar och poäng sett ut under de år man legat i division fyra:

2004: 6 vunna, 4 oavgjorda, 12 förluster, 40-64 i målskillnad och 22 poäng vilket gav en 10:e placering. Stocksund och Bromsten föll ur på 13 resp 3 poäng.

2005: 5 vunna, 5 oavgjorda, 12 förluster, 32-54 i målskillnad och 20 poäng vilket gav en 10:e placering. Helenelund och IFK Täby föll ur på 19 resp 2 poäng.

2006: 6 vunna, 4 oavgjorda, 12 förluster, 32-43 i målskillnad och 22 poäng vilket gav en 7:e placering. Bele Barkarby och Ekerö föll ur på 17 resp 15 poäng.

2007: 8 vunna, 3 oavgjorda, 11 förluster (där de sju sista matcherna förlorades), 38-43 i målskillnad och 27 poäng vilket gav en 7:e placering. Hässelby och Bromsten föll ur på 17 resp 13 poäng.

2008 (efter 20 matcher): 6 vunna, 3 oavgjorda, 11 förluster (där de första åtta matcherna förlorades), 34-48 i målskillnad och 21 poäng vilket i dagsläget ger en 9:e placering. Just nu ligger Ursvik och Roslagskulla sämst till på 17 resp 13 poäng.

Normalt sett har Viggan startat bra på våren då man fyllt på i skafferiet, för att sedan tappa allt under hösten. Förra årets hösttapp måste gå till historien, då man genom att förlora de sju sista matcherna, föll från en tredjeplats till en sjunde under de sista sju omgångarna. I år har det varit det omvända, då man startade med åtta (!) raka förluster och det var väl ytterst få som då trodde att man nu i slutskedet skulle kunna skrapa ihop 21 poäng.

När man så skulle ställas mot IFK Vaxholm på lördagseftermiddagen, ett lag i tabelltoppen, så var det säkert också många som trodde att det skulle vara omöjligt att ta poäng, särskilt som man blev överkörda med hela 6-0 borta på Vaxö IP i våras. Men efter att Viggan hade tagit hela 13 poäng på de inledande sex matcherna efter sommaruppehållet, så fanns det ändå nog en och annan som gick och hoppades på en mindre skräll. Roslagskulla hade ju ändå lyckats sänka Vaxholm helgen innan.

Och nog såg det riktigt lovande ut, särskilt under den första halvleken, där Viggan utövade ett visst osmotiskt tryck på Vaxholms planhalva. Redan efter fyra minuter har Viggan en riktigt fet chans, men där det var så många inblandade, att det är svårt att återge händelseförloppet korrekt. Vaxholms första skottchans kommer långt utifrån i den 14:e minuten och tas lätt om hand av Micke Johansson i Vigganmålet. Resit Yildiz har sedan ett bra läge på vänsterkanten (bild) men skottet tas av målvakten.

I den 22:a minuten skapar Vaxholm ett mycket bra läge, där Victor Stenberg tvingas ställa upp som räddande ängel och skyffla bort bollen ur farozonen. Fem minuter senare bryter sig Esmer Memisevic in i straffområdet på högerkanten (bild) och skjuter ett hårt skott som räddas till hörna, på vilken sedan Kevin Wargh Meehan inne i straffområdet skjuter över. I den 30:e får Resit ett nytt bra läge, då han drar på ett snabbt direktskott som också tas.

Matchen känns ganska jämn och ingen vet hur det hela skall sluta. Viggan spelar tryggt och det finns inga egentliga orosmoln på himlen (jo, det gjorde det faktiskt, men de var mer av meteorologisk karaktär). Med röda ögon kändes det faktiskt som Viggan hade ett litet övertag i matchen, särskilt som man var ganska skottvilliga denna dag, vilket Nils Pasthys försök i den 31:a minuten är ett bra bevis på.

I den 39:e minuten uppstår däremot något som fick större delen av de röda åskådarna att sätta kaffet i halsen, nämligen när Vaxholm, genom en tillfällig insufficiens i Vigganförsvaret, lyckas ta sig helt fria med Micke Johansson, men denne kan genom en formidabel reflexräddning värna sitt mål. Detta var matchens i särklass fetaste chans så här långt, men i övrigt kändes det ganska säkert, sett ur Viggans perspektiv.

Efter en efterlängtad kaffepaus är det åter dags för domaren att blåsa till spel och för dem som ännu inte hunnit sätta kaffet i halsen, gjorde det definitivt efter fem minuters spel, då en tillfällig lucka uppstod på Viggans högersida, vilket öppnade dörrarna för en framrusande Vaxholmare. På bästa TV-manér skjuter denne ett lobbskott över en uppåtsträckt Micke Johansson, som får se bollens elevationsbana avslutas i nätmaskorna bakom sig. Alltså, 1-0 till Vaxholm i den 50:e minuten. Det var knappast den öppning på andra halvlek som man gått omkring och önskat sig.

Men när nöden är som störst är ofta hjälpen som närmast, vilket också blir fallet tre minuter senare, då Esmer Memisevic i den 53:e minuten kan kvittera till 1-1 (se bild) på en perfekt lagd hörna av Resit Yildiz. Färgen i ansiktena började nu återkomma både hos publik och Vigganspelare och det var åter match där allt kunde hända, särskilt då med tanke på Viggans behov av att sno åt sig livsviktiga poäng. I den 60:e lägger Sergio Meyer Leiva ett perfekt inlägg till Nils Pasthy som får på en bra nick, men som dessvärre viner utanför.

Personligen tror jag inte något av lagen presterande sin bästa fotboll denna dag, dels kanske beroende på nerver och ett tufft spelschema, åtminstone för Viggans del, fyra matcher på sju dagar (två segrar och två oavgjorda för A- och B-laget). Detta var nu också något som började skönjas då Vaxholm successivt började ta över kommandot.

I den 62:a minuten får man sålunda iväg en ormdödare (ej alltför hård boll som nuddar överdelen på grässtråna), dock så pass giftig att bollen till slut tar i stolproten. Många verkade helt övertygade om att den skulle gå utanför, att döma av den uteblivna aktiviteten dessförinnan.

Men det skulle bli värre, då Viggan nu tycktes ofrivilligt ha hamnat i brygga. I den 66:e tvingas Micke till en s k ”idioträddning” (utan övrig antydan till målvaktens karaktär) som var av världsklass, vilket gjorde att man fortfarande var med i matchen. Men som sagt, det blev nu mer och mer synligt att Viggan tvingades backa hem mer och mer för att klara av Vaxholms påtryckningar.

I den 70:e får Vaxholm en frispark ute på vänsterkanten på ca 35-40 meters avstånd från Viggans målställning. Nu vet jag inte riktigt hur målkoefficienten kan se ut på ett sådant avstånd, men statistiskt sett måste det ses som hart när omöjligt att göra mål därifrån. Men så var inte fallet. Den perfekt slagna frisparken går otagbart in i bortre delen av målet och alla antecknar 2-1 till Vaxholm, även jag.

Men nu påbörjas en palaver nere i Viggans målområde, sedan linjedomaren lyckats se till att jurisdiktionen efterföljdes på rätt sätt. I detta sammanhang skall nämnas att Micke Johansson, som kärande i målet, lyckades få rätt, varför målet underkändes. Det hela handlade om att avstånd hade begärts, men att Vaxholm utnyttjat tiden med att slå bollen för tidigt, varför Micke i målet inte hunnit tillbaka till sin ursprungliga plats. Ja, någonting i den stilen var det i alla fall. Det rätta beslutet var: offside och inget annat (Lobergs inlägg efter samtal med domaren). Resultattavlan visade alltså fortfarande 1-1.

Men som så många gånger förr reser sig Viggan ur askan och avslutar matchen på ett hedervärt sätt, där åtminstone många halvchanser skapades och matchen kunde ha fått en, om möjligt, trevligare avslutning för Viggans del. Exempelvis kan Esmer Memisevic i den 74:e minuten snappa upp en retur och skjuta från straffområdeslinjen, mot ett till en början öppet mål, då målvakten fortfarande låg kvar vid sin vänstra stolpe. Skottet som, om det varit någon decimeter högre, skulle definitivt ha gått över den liggande målvakten och in i mål. Men nu låg han som sagt och därför uteblev också målet, som annars skulle ha skickat Viggan upp på definitiv torr mark.

Det var nog inte någon av Vaxholms eller Viggans bättre matcher detta år, men för Viggans del måste man vara riktigt nöjda med att ha snott åt sig en poäng från topplaget Vaxholm, vilken kan bli nog så viktig under de kommande två veckorna. Vi får nu hoppas att Vaxholm kan mobilisera sitt absolut bästa spel, när man nästa helg kl 16.00, tar sig an Ursvik IK på Vaxö IP, om det nu skulle vara så att det blir nödvändigt. Viggan har ju möjligheten att själva ta tre poäng mot IFK Viksjö, i matchen som börjar två timmar tidigare och då är ju saken redan biff.

Redan på onsdag tar sig Långholmen an Kungsängen hemma, medan en annan bottenkonkurrent, Danderyds SK, möter det synnerligen formsvaga Sumpan borta på lördag. Så vi får vänta och se hur det går i slutändan.

Gula Örnen

Laguppställning
Mikael Johansson, K
Gustaf Grauers
Kevin Wargh Meehan
Resit Yildiz (76)
Nils Pasthy
Victor Stenberg
Kalle Olsson (69)
David Källman
Joakim Thunström (15)(65)
Esmer Memisevic (65)(72)
Kennie Roswall (78)
Mikael Houlst, avb (78)
Sergio Meyer, avb (15)(72)
Göran Dahlberg, avb (69)
Krister Jansson, avb
Peter Billberg, avb (76)

Målgörare
Esmer Memisevic

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Marcus Grapne, HD
Pablo Lizama Farias, AD
Sören Carlsson, AD

Matchens Viking
Mikael Johansson

Publik
87 personer

Väder
+14, växlande molnighet