Söndagen den 5 oktober var nog den blötaste tillställning som undertecknat genomlevat, men trots den sura atmosfären, så hade inte mindre än 34 åskådare som mest letat sig ner, även om mången föredrog att beskåda matchen inifrån sina bilar. Dels var det Viggans sista match för säsongen och många ville nog kolla om höstformen höll i sig och om detta i så fall skulle vara tillräckligt för att få revansch mot FC Djursholm för i våras, då Viggan stöp med hela 1-7 i baken.

Viggan, som alla vid det här laget visste, hade ju redan fått sina kontraktspapper klara redan förra helgen och hade liksom Djursholm inte något att spela för direkt, annat än äran och för Viggans del revanschen. Viggan började ju sämst av alla lag under våren och hade inte mindre än åtta raka förluster, innan den första poängen togs den 31 maj, då man spelade 0-0 mot Kungsängen borta. Därefter tog man sju poäng på de resterande fem matcherna innan sommaruppehållet.

På höstens nio omgångar tog man sedan 17 poäng (5 vinster, 2 oavgjorda och 2 förluster) vilket i slutändan räckte till en tiondeplats i tabellen, vilket i sig kanske inte är så märkvärdigt, men om man börjar med ett handicap på åtta förlustmatcher, så är det betydligt mer imponerande. Det var ingen enkel uppgift coach Olausson fick, när han från den 31 maj ensam tog över rodret. Att sedan alla spelare antog utmaningen och ställde upp solidariskt tillsammans med sin styrman, då läget inte såg alltför ljust ut, är stort och förtjänar all respekt och beundran.

Med allt detta i ryggsäcken, hade Viggan en önskan kvar på säsongen och det var att få tvåla dit Djursholm, som i öppningsmatchen i våras hade spelat skjortorna av Viggan, vilket satte djupa spår i de rödas själar, något som sedan också hängde kvar under de första åtta matcherna.

Liksom i matchen mot Viksjö förra lördagen, startade Viggan med femmans växel och tog därmed också kommandot i matchen. Redan efter fem minuters spel kan Sergio Meyer Leiva spela fram Nils Pasthy, som är en hårsmån från att nicka in ledningsmålet. Två minuter senare spelar Esmer Memisevic fram nyss nämnde Nils Pasthy och i ett mycket bra läge kan den senare skjuta strax utanför stolpen. Två feta chanser på två minuter vittnade om att här kunde det bli åka av.

Så blev det också i den 16:e minuten, sedan Mikael Houlst, från drygt 25 meters håll, slog en hård och distinkt markboll, som letar sig in vid målvaktens högra stolprot och en befriande glädje spreds i den tappra publiken. 1-0 och det kändes som det skulle kunna bli mer och det skulle det också bli. I den 21:a minuten har Viggan ett synnerligen bra anfall, där bollen så småningom kommer ut till Nils Pasthy på vänsterkanten och från det läget avancerar han in mot mål, där han inte gör något misstag utan sätter bollen kallt bakom den paralyserade målvakten. 2-0 och Viggan var riktigt heta.

Matchen kunde sedan ha punkterats totalt en minut senare, om inte oturen hade varit framme, när Jocke Thunström får på årets rökare med sin vänster från vänsterkanten. Bollen går stenhårt upp i insidan av kryssvirket och rikoschetteras sedan med samma höga fart ner i den motsatta stolprotens insida och ut, så att den bollen inte gick i mål är helt ofattbart. Istället kan Djursholm, lite snopet, reducera till 2-1 minuten efter (23:e) och alla undrade hur det kunde komma sig, då de tidigare inte visat några sådana tendenser.

Efter denna haktappning uppträdde Viggan som voro de totalförlamade, för helt plötsligt slutade man jobba och Djursholm kunde därför släppas in i matchen. Det som under de första 20-25 minuterna såg ut som om det skulle bli en given promenadseger, hade nu blivit ytterst oviss. När sedan Djursholm dristar sig till att kvittera i den 40:e minuten var det riktigt avslaget. Dessbättre kunde Nils Pasthy lätta upp stämningen i den 42:a, genom att från högerkanten skjuta in 3-2 till Viggan.

Nu är det rena ping-pong-liret och minuten efter får Djursholm straff ,som man sätter och alla gnuggar sig i ögonen vid pausvilan, då det som till en början såg kristallklart ut, nu hade förbytts till en helt öppen affär. I slutminuten är Tom Gyldorff millimeter från att åter ge Viggan ledningen men bollen gick inte Viggans väg ut blev till hörna. Således 3-3 vid halvtidsvilan.

Andra halvlek höll också på att få en chockstart, men denna gång från Djursholms sida. Redan i första minuten får man in en boll bakom Micke Johansson, men en rådig domare dömer bort målet för offside. Fortsatt flyt har Viggan i den 59.e minuten, då undertecknad från endast ett par meters håll, blir åsyna vittne till hur Peter ”Bille” Billberg får in 4-3 till Viggan. ”Får in” bör, men kan ej riktigt utvecklas, då det fortfarande är osäkert hur det gick till. Nisse hade fått in bollen i smeten och Bille rusar in i målet med bollen efter sig, eller var det så att han slog in den med stödjebenet. Hursomhelst, effektivt var det och Viggan leder ånyo.

Men, som vanligt, kvitterar Djursholm till 4-4 på en hörna i den 62:a minuten, alltså bara tre minuter senare, något man lärt sig leva med i den här matchen. Det var länge sedan Hägernäs fick uppleva maken till målorgier och det skulle komma mer. Redan minuten efter faktiskt (63:e), då Tom Gyldorff får på en praktträff inne i slottet, då han på en halvvolley, ca 60 cm ovan mark, skjuter spikrakt in i nätmaskorna. Dessvärre hann vittnet inte med att se, vem som lade denna smörpassning (Joakim Thunström var det), men nu stod det i alla fall 5-4 till Viggan.

Sedan dröjer det ända till den 74:e minuten innan något av vikt händer. Mikael Holst skall lägga en till Viggan tilldömd straff. Resolut skjuter han i mål, otagbart för målvakten, vilket också kan beskådas på bild, något som också innebär en 6-4 ledning för Viggan. Målmässigt avslutas matchen i den 88:e, då Jocke Thunström får revansch för sitt missade rikoschettskott i första halvlek, genom att trycka in 7-4 som alltså blev slutresultatet.

Men det kunde ha blivit fler mål och vi skall därför här göra en liten utvikning i ämnet, genom att berätta om ”Billes Bravader” i slutet av halvleken. Bortsett från det invecklade målet, för vilket tidigare redogjorts, var Bille inblandad i en egen show, där han rullade upp såväl Djursholms försvar som målvakt, men i stället för att rulla bollen i mål, så valde Bille att rulla den utanför, vilket i sig var skickligt och detta framgår delvis av bifogat bildmaterial. Vid ett annat tillfälle slog Breeze en passning, som utvecklades till en direkt målchans, om nu inte Billes vader stått på mållinjen, men Bille var snabb att avskriva det eventuella målet, genom att hävda att ”det hade ändå blivit offside.”

Hursomhelst, Viggan fick den avslutning på säsongen som man så innerligt önskat, nämligen att få spela i division fyra även nästa år (sjätte säsongen i rad) samt att få ge igen för vårtorsken mot Djursholm.

Ett stort grattis till alla som såg till att vi levererade vad vi önskat detta år!
Ett bragdår på många sätt.

Gula Örnen

Laguppställning
Mikael Johansson, K
Tom Gyldorff (69)
Kevin Wargh Meehan
Nils Pasthy (74)
Mikael Houlst
Victor Stenberg
Sergio Meyer
Kalle Olsson (86)
David Källman
Joakim Thunström
Esmer Memisevic (46)(74)
Peter Billberg, avb (46)
Daniel Breeze, avb (69)
Hessam Ghaderi, avb (86)

Målgörare
Nils Pasthy, 2
Mikael Houlst, 2
Peter Billberg
Tom Gyldorff
Joakim Thunström

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Ozan Camlibel, HD
Sami Rahimi, AD
Rafael Rahman, AD

Matchens Viking
Tom Gyldorff

Publik
34 personer (hälften i bil)

Väder
+10, hällregn