Viggans kräftgång inleddes den 22 juni, då man förlorade mot Råsunda med 2-0. Efter det att man några dagar därefter tappade en 3-2 ledning mot samma Råsunda på övertid, gjorde inte saken mycket bättre, även om man fick 3-3, efter underläge 0-2 i halvlek.

Med lite sommarvila skulle sedan friska ben och huvuden ta tag i den tappade tråden från vårens fenomenala formkurva, något som direkt kom på skam i öppningsmatchen mot Bele Barkarby direkt efter semestrarna. 0-3 sved i skinnet, inte bara resultatet utan även att man inte fick något kvitto på att formen återfunnits.

Ett snäpp bättre blev det dock mot Karlberg i andra höstmatchen, där man genom en enorm kämpainsats och en hel del tur lyckades klara 0-0 mot de förväntade seriesegrarna. Problemet i den matchen, liksom tidigare, var att inga direkta målchanser skapades. Matchen mot Unik skulle kunnat bli vändpunkten på Viggans kräftgång och en del rockader gjordes också i de främre leden för att förbättra statistiken.

När vi mötte Unik hemma, mötte vi ett spelskickligt lag, som spelade sig fram till den ena farligheten efter den andra, även om det var Viggan som drog det längsta strået och till sist vann med 4-2. I söndagens match fick vi möta ett helt nytt spelsystem, som i princip gick ut på att skicka alla "långa bollar på Bengt", även om det inte fanns någon med det namnet i laguppställningen.

Första halvlek blev en ren gäspning, där inte en enda riktig målchans skapades av något av lagen. Det var ganska tufft och hårt spel och inledningsvis var det Unik som drabbades av flest kort. Ställningen 0-0 i halvtid var det knappast någon som kunde ifrågasätta. Unik körde med långbollar, medan Viggan envisades med att försöka såga sig fram på Uniks planhalva, för att jämt och ständigt fastna i deras försvarslinje och så slogs bollen bort så långt det gick.

Unik såg dock ut som det betydligt piggare laget, vad gällde att ta löpningar och insikten om att tre poäng denna dag var av allra största betydelse för fortsatt överlevnad i serien, vilket gjorde att de såg betydligt mer motiverade ut. Tyvärr var det inte bara den från juniorlaget inlånade vita bortadressen, som gjorde att Viggan såg bleka ut denna dag, borta var all den fighting spirit som man oftast har kunnat skönja i ögonvrån.

När den andra halvleken började var matchen helt öppen. Glenn gjorde en västkustsk reflexion när lagen kom in på banan: "Antingen får Unik ett snabbt mål och då blir de riktigt farliga, fulladdade med adrenalin, eller så kommer deras nr 9 att få rött kort och då får Viggan chansen." Nu fick Glenn rätt i bägge sina hypoteser.

Det hade gått ca 5 minuter av andra halvlek innan Tom Gyldorff fällde en Unikspelare, något som inte besvärade domaren, som lät spelet fortgå. Uppbragta hemmaspelare lyckades dock göra linjemannen uppmärksam på att domaren, som trots sin närhet till situationen, inte fattat vad som hänt och spelet blåstes av och straff dömdes retroaktivt. Nr 9, Eldin Poldrug, slog bollen i Petris högra hörn och ställningen var 1-0, något som inte var direkt önskvärt, vilket spåmannen Glenn säkert instämde i.

Detta hade väl i sig inte varit någon katastrof, om det inte varit för att Viggan så totalt saknade spetskompetens denna dag. Det passades och passades, i sidled och lite framåt, för att sedan köra fast i Uniks benhårda försvar, där bollarna direkt skickades in på Viggans planhalva. Så såg hela andra halvlek ut och ju mer Viggan tryckte på desto farligare blev långbollarna.

En enda riktig chans bokfördes på Viggans konto och det var Jocke Thunströms frispark, som målvakten tvingades boxa ut och det var fem minuter efter straffen. I övrigt är det ekande tomt i den kolumnen. Unik, som fick många långa bollar att springa på när Viggan tryckte på, tvingade backarna i Viggan till långa reträtter, men som tur var så var Petri med på det mesta, när han behövde kopplas in.

Men en kvart efter straffen, efter ytterligare en långboll, lyckades Vigganförsvaret delvis nicka bort bollen, men inte bättre än att den för dagen från IK Frej nyanlände Robert Talay, kunde dra bollen i ribbans underkant och in, till Uppsalapublikens ohejdade glädje. 2-0 och nu kändes det blytungt för Viggan, särskilt med tanke på att man inte hade förmågan att skapa någonting framåt.

Minuten efter drabbades nr 9, Eldin Podrug, av sitt andra gula kort och fick lämna föreställningen. Glenns andra spådom slog alltså nu in, men dessvärre var inte Viggan kapabla att utnyttja detta numerära överläge, då spelet fortfarande var alltför omständligt och ineffektivt. Först på slutet, efter tre snabba byten och övergång till bollar in i straffområdet, lyckades man skapa panik i Unikförsvaret.

Med endast fem minuter kvar av matchen kan Johan Palm få in ett inlägg, som Daniel Lindberg nickar in i den bortre burgaveln och ett reduceringsmål var skapat, 1-2. Trots en fortsatt forcering mot slutet, rann tiden iväg för snabbt och Uniks seger vår både säkrad och rättvis. Tyvärr kan man inte med den bästa vilja i världen ge godkänt för insatsen i denna match och det är bara att hoppas att lusten att vilja visa hemmapubliken vad man egentligen går för, kommer fram på lördag.

Coach, som inte riktigt svalnat ännu, ger sina synpunkter i matchprogrammet på lördag. Viggan Video kommer som vanligt att visa sanningen och intet annat än sanningen.

//Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Daniel Lindberg
Gaston Nunez
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Joakim Thunström (71)
Göran Dahlberg
Jens Eklöf
Sam Lundholm (62)
Mikael Sten
Tom Gyldorff (62)
Christer Dahlgren, ers
Victor Stenberg, ers (62)
Nils Pasthy, ers
David Källman, ers
Johan Palm, ers (62)
Esmer Memisevic, ers (71)
Patric Kajhed, ers

Målgörare
Daniel Lindberg (85)

Gula kort
Jens Eklöf (48)
Mikael Sten (56)
Gaston Nunez (90+5)

Röda kort
-

Domare
Tommy Karlsson, HD
Robert Malmström, AD1
Mikael Monnier, AD2

Matchens Viking
Ingen

Publik
45 personer

Väder
+20, sol