Om det beror på Veddestavallen, eller på att alla matcher där startar kl 17.00 på söndagskvällarna får vara osagt, men något skumt är det då Viggan inte lyckats vinna där någon gång de senaste fyra åren. Den här gången blev det förlust med 0-1. Vi får istället se fram emot returmötet på Hägernäs IP den 4 augusti, där Bele Barkarby inte brukar ha lika lätt.

Trots ösregn så gott som hela dagen blev det till sist strålande väder när det blev dags för matchstart och man får förmoda att den kraftiga lutningen på planen kraftigt bidrog till att regnet rann av och gjorde planen spelbar. Förutsättningarna inför matchen var att Viggan vid vinst skulle gå upp på en andraplats, medan Bele Barkarby slet sitt hår nere vid nedflyttningsstrecket och var i skriande behov av poäng för att inte bli helt akterseglade av tätklungan.

Det var alltså laddat för en ytterst spännande batalj även denna gång, som det för övrigt alltid är när Viggan och Bele Barkarby skall göra upp. Viggans lagledning hade innan match planerat för en ”Lagerbäckare”, dvs säkra upp bakåt för att inte ge spelrum för de svarta löparna, en strategi som skulle visa sig ytterst effektiv, bortsett från målet förstås.

En delvis ny backformation tog manegen i besittning denna gång också, även om flera kände igen varandra från förra matchen. Mittlåset bestod av Tom Gyldorff, som även skulle föräras titeln Matchens Viking, i jämn kamp med bl a Johan Mattsson, även han i mitten. Christian Freby har i år vuxit ordentligt i sin högerbacksroll och gjorde absolut ingen besviken denna gång heller. På vänsterkanten startade Jocke Thunström med Martin Brogren framför sig.

Längst till höger återfanns Göran Dahlberg, en för honom välbekant plats och i mitten stoltserade Viking Peterson och Mikael Houlst, tvenne resliga gestalter med uppsikt över Johannes Lahtinen, som är utsedd till Viggans torped. Tillsammans en klurig kombination för att säkra upp bakåt, samtidigt som det fanns ordentligt med utrymme för att skapa huvudvärk för motståndarna framåt.

Som i de flesta schackpartier gällde det att läsa motståndarens varje drag, vilket bägge lagen lyckades ganska bra med under första halvlek och det såg länge ut som en typisk remimatch. Bele Barkarby, nedan kallat BB, hade ett bra läge efter en kvart, men denna dag sköt man osedvanligt vint och brett och därmed noterades inte ens försöket i protokollet.

Göran Dahlberg, som skulle komma att utmärka sig lite extra denna dag, men kanske inte som han skulle ha önskat sig, grämer sig nog än idag efter vad som hände efter en halvtimmes spel. Martin Brogren lyckas erövra en boll längst ned utmed sidlinjen och lyckas spela in bollen precis framför fötterna på Göran som enkelt skulle ha kunnat vispa in bollen, men han får dessvärre en snedträff och bollen går utanför. Matchens i särklass fetaste chans.

Johannes Lahtinen, med torped på visitkortet, är nära att spräcka nollan efter 35 minuter, då han kommer fri med målvakten, men skottet tar i det sk hjulet, dvs strax bakom stolproten. I övrigt så fördes det mesta av spelet på mittplanen, utan några direkta chanser åt något håll, även om Viggan försökte med lite distansskott som dock ej blev föremål för registrering.

Matchens näst fetaste chans dök dock upp i halvlekens sista minut, då Martin Brogren plötsligt hamnar i ett formidabelt läge med öppet mål framför sig, men dessvärre för Viggans del, så gick skottet oväntat alltför högt över. Det man imponerades särskilt över i den första halvleken var Viggans ”Bollibompaspel”, där man fick de svarta att springa och jaga boll och om de fick fatt i bollen, så fastnade de direkt i de rödas garn, där ett särskilt förtjänsttecken måste utdelas till den hermetiskt tillslutna backlinjen. Bästa backspelet i år!

Det blev vid ett flertal tillfällen uppenbart att BB var lätt frustrerade, att döma av den konversation som emellanåt rådde på planen, förmodligen för att man inte hade räknat med Viggans upplägg av bollbehandlingen. Nåväl, i pausen hade uppenbarligen Putte Ramberg lärt sig lite nya trix nere i Kiev och de svarta öppnade starkt i den andra halvleken.

Man skulle t o m kunna säga att man tog över matchen under de inledande 10-15 minuterna och kunde också antecknas för två skott, i den 50:e och i den 53:e, det senare på en frispark, men Petri i målet hade inga problem med dessa, särskilt som skotten gick rakt i famnen på honom. Därefter blev det mest rött i matchen, även om passningsspelet på långa vägar inte levde upp till vad som varit fallet under den första halvleken. Förmodligen berodde det på adrenalinöverskott.

Liksom BB var Viggan helt inställda på att ta alla poängen denna dag och även så här långt efteråt så förstår man inte riktigt varför det inte heller blev så. Ty efter BBs inledande kvart så tar Viggan över kommandot när det gäller att skapa avancerade målchanser. I den 66:e minuten befinner sig halva Viggankåren i BBs straffområde, där alla mer eller mindre får ett försök att sparka in bollen, dock utan resultat och det måste ha varit ganska svettigt på den svarta bänken just då.

I den 70:e minuten får Göran Dahlberg ett läge, som det kommer att dröja ett bra tag innan han återfår, men dessvärre skjuter han hårfint över och han lär nog också slita sitt hår de närmaste veckorna över detta uteblivna tillfälle att få bli matchhjälte. Om han hade något hår kvar efter detta tillfälle, så lär det ha rykt fem minuter senare, i den 75:e, då Johannes Lahtinen serverar honom en smörpassning framför mål och istället för att skjuta innanför stolpen, skjuter Göran precis utanför.

Alla som varit med på Veddestavallen de senaste fyra åren, anar nu nog att det bor troll i mattan, för på något av dessa försök borde rent statistiskt sett något skott ha hamnat på rätt ställe. Men icke. En sista chans att bättra på statistiken mot BB kommer så i den 80:e minuten, då Johannes Lahtinen skär in från högerkanten och kan se ögonvitorna på Niklas Rönn i BB-målet. Skribenten, som står i den tänkta skottriktningen vädrar morgonluft, då bollbanan förutsättes gå innanför Rönns bortre stolpe.

Som alla nu förstår, så gick bollen utanför stolpen och frustrationen var stor hos de röda. Än större blev den då BB tre minuter senare, då Jakob Gruvnäs på ett pass från Acke Lägqvist, kan springa ifrån de flesta i Viggan på högerkanten och skjuta förbi Petri Anufrijeff i Vigganmålet. I orkesterdiket på andra sidan måste man ha set ut som Berlinfilharmonikerna med öppna fiollådor, i vilket fall var det nog många som gjorde det, då allt strax innan såg ut som att sluta minst oavgjort 0-0. Men så blev alltså inte fallet.

Även om BB haft problem med de avslutande minuterna i sin karriär detta år, så kan även Viggan nu ansluta sig till klubben för sumpade poäng. Mot Athletic släpptes två mål in under de sista sju minuterna, må vara med en man mindre. Förra lördagen släppte man in ett mål i den sista sekunden och denna dag var det alltså dags igen. Åtminstone fyra tappade poäng på de senaste två matcherna och man känner en svag vind från Ukraina svepa in. Nu är tabellen så jämntjock att minsta felsteg kan få ödesdigra konsekvenser för alla inblandade lag.

Direkt efter Midsommarsillen väntar nu Bollstanäs på måndag den 25 juni kl 19.30, vilket blir ännu en utmaning.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Tom Gyldorff
Johan Mattsson
Martin Brogren (90)
Mikael Houlst, K (66)
Joakim Thunström (74)
Göran Dahlberg
Christian Freby
Johannes Lahtinen
Mikael Sten
Viking Peterson
Sergio Meyer, ers
Nils Pasthy, ers
Leo Edholm, ers
Noi Olafsson, ers (90)
Niklas Jonsson, ers (74)
Julio Silva, ers (66)
Patric Kajhed, ers

Målgörare
-

Gula kort
Martin Brogren (21)

Röda kort
-

Domare
Bojan Stojanovic, HD
Frank Worthington, AD1
Erik Skotte, AD2

Matchens Viking
Tom Gyldorff

Publik
85 personer

Väder
Sol +15