Alla lag som begett sig ner till Gotland, vet att den resan inte är gratis och att man därför gärna vill ha valuta för pengarna i form av poäng när man åker hem. Många lag som åkt ner har också lyckats och så var nog den omedvetna förhoppningen även hos Viggan när man klev ombord i Nynäshamn på fredagskvällen, särskilt som Fardhem i praktiken redan var att betrakta som avsågade.

Den värsta fienden finns inte alltid på planen, utan snarare inombords när man, hur ogärna man än vill erkänna det, omedvetet redan har diskonterat poängen, vilket är livsfarligt. I Viggans fall rörde det sig kanske inte om en eventuell diskontering, utan snarare om att självförtroendet fått sig en rejäl törn, sedan man ibland lite oförtjänt fått lämna diverse planer utan poäng, vilket nu också lett till en olustig position i tabellen.

Detta i sin tur har lett till att såväl spelare som spel ofta har drabbats av en mental låsning, vilket ibland också medfört att det tagit ett bra tag innan man vaknat till liv, något som nu också skedde på Gotland i lördags. När domaren blåste till match kl 12.30, så fick Fardhem en ordentlig medvind (kuling) och då inte bara i ett meteorlogiskt perspektiv, utan även spelmässigt, vilket skulle bli det omvända under andra halvlek.

Även om nu Viggan hade mycket boll så var man mycket ineffektiva, vilket man inte kan säga om Fardhem, då dessa öppnade mycket starkt och skapade saker framåt, där Viggan å sin sida inte fick några noteringar i protokollet. Efter 21 minuter så kan Fardhem ta ledningen, efter diverse inkonsekvenser från Viggans sida, varvid ett antal fiollådor öppnades som följd av detta, förmodligen även på planen. Det lär också vara första gången som Fardhem tagit ledningen i en match i år.

Nu var detta inte så konstigt, då Viggan definitivt inte visade sig från sin bästa sida och även om bollinnehavet var stort, så lyckades man inte skapa något av värde, annat än när Mikael Sten bränner ett sk givet-mål-läge i den 28:e minuten, då han istället för en försiktig bredsida skjuter över. Dessvärre färgade Viggans vita bortaställ av sig och spelet var därmed lika blekt som utstyrseln och en begynnande unken Uniksmak började kännas i munnen.

När sedan Fardhem gör 2-0, efter ytterligare en försvarsfadäs, kände man sig som en helöppen basfiollåda i ansiktet. Trots att det var Viggan som var i desperat behov av poäng, så var det Fardhem som ville mest och även visade det och det var länge sedan (Unikmatchen undantagen) som man såg Viggan så tandlösa framåt. Nu väntade man bara på att domaren skulle blåsa av för halvtid så att det skulle kunna bli högläsning ur Katekesen.

Det blev halvtid och det lästes högt ur Katekesen i sakristian. När den andra halvleken så började, kunde man ana ett embryo till nystart från Viggans sida, där man nu formerat om strategierna och valt en annan sifferkombination som också skulle förändra matchbilden till Viggan favör. Med den nya kombinationen samt vissa byten kan Viggan så sakteliga ta över dirigentstaven mer och mer och är ytterst nära till utdelning, då man efter en hörna kan se Gaston Nunez liggande skjuta i mål, tror nog de flesta, men bollen gick utanför i ett annars öppet mål.

I den 68:e spelar Petri ut till Johan Mattsson, som lägger dagens bästa passning, något som inte var legio denna dag heller, och bollen seglar över de flesta och når till sist Viking Peterson, som frispringer sig själv och avslutar med att lägga bollen diagonalt i fel hörn för målvakten, 1-2. En riktig delikatess och nu började ett visst hopp att spira inombords.

Nu finns det i princip endast ett lag på planen och dominansen är total, varför Fardhem, förmodligen trötta efter den första halvlekens urladdning, får sysselsätta sig med att hela tiden rensa bollar, även om man sticker upp i en och annan omställning, med en man lurandes på topp. Men tiden går och Viggan får ingen utdelning på sin dominans och när Johannes Lahtinen efter 80 minuter smeker stolpens utsida med en boll, börjar man känna igen sig från tidigare matcher.

Men det skulle komma en ljusning och den sker i den 82:a minuten då Viggan, som vanligt, befinner sig i Fardhems straffområde. Det lär ha varit Martin Brogren, eventuellt med viss hjälp av Mikael Houlsts frisyr, som såg till att bollen till sist hamnade hos Julio Silva, som distinkt trycker in bollen i nät och nu var det kvitterat, 2-2.

Det som nu skulle komma, måste ha varit en av de kraftigare belägringarna som gotlänningarna lär ha fått utstå i denna serie, men trots ett otal hörnor skottförsök och ett enormt tryck i målområdet så ville inte bollen in, varför slutresultatet skrivs till 2-2, vilket säkert kändes som både en framgång och seger för Fardhem.

För Viggan var detta en besvikelsens stund, nästan av bibliska mått, då man självförvållat missat chansen att ta alla de så nödvändiga poängen. Nu fick man i och för sig en poäng och en dyrbar sådan, om man ser till själva resan, men det kunde ha varit värre.

Med tanke på att man ”skänkt” bort så många poäng under resans gång, så ställs nu än större krav på att ta igen dessa, men nu blir det mot betydligt svårare motstånd framöver. Detta är absolut ingen omöjlig uppgift, men då måste man också vara med i matcherna från början och inte starta när det är för sent. Även om man under extrem mental press lyckades skapa två mål och fixa oavgjort, så måste denna match dessvärre läggas i arkivet för mindre lyckade insatser detta år.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Johan Mattsson
Gaston Nunez
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Christian Freby (84)
Markus Mild (46)
Niklas Jonsson
Johannes Lahtinen
Mikael Sten
Viking Peterson (72)
Sergio Meyer, ers (84)
Nils Pasthy,ers
Leo Edholm,ers
Noi Olafsson, ers
Simon Håkansson, ers (46)
Julio Silva, ers (72)
Patric Kajhed, ers

Målgörare
Viking Peterson (68)
Julio Silva (85)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Niclas Carlsson, HD
Niclas Leino, AD1
Anton Henziger, AD2

Matchens Viking
-

Publik
58 personer

Väder
Sol/blåsigt, +16