Matchen mot Österåker var Viggans tredje raka inom loppet av en vecka. Innan veckan började var förhoppningarna stora inför resan till Gotland och mötet mot Fardhem. Tre matcher inom en vecka och 9 poäng i potten. Men efter Gotlandsresan och endast en poäng med hem i bagaget, var besvikelsen ganska stor, särskilt som nästa motståndare var serieledande Ekerö, där utsikterna inte syntes lika stora.

Trots en formidabel insats på onsdagskvällen mot Ekerö, kammade Viggan noll denna gång, även om chanserna var många och endast en frapperande otur hindrade Viggan från att ta hem alla tre poängen. Bortsett från de missade chanserna, bl a tre ribbträffar och en missad straff, så minns man den härliga laginsatsen, där alla kämpade för varandra som en man, en riktigt härlig inställning.

Nu var nog de flesta övertygade om att den formen skulle kunna konserveras även till matchen mot Österåker, som å sin sida haft det lite tuffare på slutet. I det förra mötet hade det varit en ganska öppen batalj, men där Viggan till sist fick bita i konstgräset. Men det var Österåker som också öppnade starkast i den här matchen och satte Viggan under press, ett Viggan som redan led av den mentala pressen i tabellen.

Trots större bollinnehav lyckades ändå inte Österåker förmå sig till att skapa några direkta farligheter, utan det mesta sögs upp av ett till synes stabilt Vigganförsvar, där särskilt Tom Gyldorff och Sergio Meyer Leiva lös med sin närvaro. Viggan sticker dock upp lite då och då, men fastnar för det mesta i Österåkers spindelnät.

Matchens första farlighet och som också kunde ha skapat förutsättningar för en helt annan matchutgång, kom i den 13:e minuten, då Viking Peterson serveras en boll, där han fri med målvakten dessvärre skjuter så att målvakten lyckas parera bollen och 0-0 står sig. Viggan börjar dock mer och mer komma in i matchen och de orosmoment som Österåker skapar sker företrädelsevis på deras vänsterkant.

När så alla tror att matchen är under kontroll, så sker det som inte bara får hända. Viggans vänsterback lyckas inte helt ta ner en boll på bröstet och med maximal otur lyckas bollen, i kraft av nyss nämnde backs rörelse i riktning mot det egna målet, fortsätta in i maskorna bakom en perplex Petri. 0-1 i den 31:a minuten.

Men säg den olycka som kommer ensam. Minuten efter råder viss sinnesförvirring i det röda försvaret och Österåker erbjuds möjligheten att på volley få slå in 0-2. Med två baklängesmål inom en minut har matchbilden och utsikterna att ro hem tre poäng förändrats diametralt.

Den andra halvleken kunde ha börjat betydligt bättre för Viggans del. Redan i den första minuten får nämligen Österåker en frispark och medan en palaver mellan domaren och en bunt Vigganspelare äger rum, passar Österåker att slå frisparken som nickas i mål och plötsligt stod det 0-3 och ljuset slocknade.

Men skam den som ger sig, tänkte Niklas Jonsson och kan efter en av sina vanliga trocklerikonster på vänsterkanten komma så pass nära målet, att ögonkontakt med målvakten uppstår. Ur en nästan obefintlig vinkel, lyckas Niklas, vänsterfotad som han är, slå in bollen i mål och en reducering till 1-3 är ett faktum och detta endast en minut efter Österåkers senaste mål.

Nu var frågan, skulle en upprepning ske likt den i förra matchen? Svaret på den frågan är – nej. Även om Viggan nu lagt i alla växlarna, så fastnar de flesta ambitionerna om att bryta igenom Österåkers försvarssystem i taggtrådshindret. Viggan har dock genom Viking en fet chans i den 57:e minuten, vilket dock endast ledde till en resultatlös hörna.

Viggans press fortsätter och under den skapas ett otal resultatlösa hörnor. Både Viking Peterson och Simon Håkansson lyckades vid varsitt tillfälle ta sig igenom Österåkers Maginotlinje och blir bägge fällda vid sina genombrott inom det markerade straffområdet, dock utan att domaren fäster någon större betydelse vid detta. Viggan hade annars behövt få all uppmuntran som kunde mobiliseras i denna stund.

Österåker, som inte skapat särdeles mycket under matchen trots 3-0 ledning, har dock förmågan att utnyttja sina chanser, vilket man bl a ger bevis på i den 72:a minuten, då man får rulla in 1-4 och Viggan ser ut som en hel kondoreskader, för att inte tala om dem som kommit för att beskåda det hela.

Viggan skall dock ha en eloge för att man trots detta bastanta underläge ändå fortsätter kriga, men när Niklas Jonsson i den 83:e minuten kommer fri på sin vänsterkant och skjuter i burgaveln, så förstod man att detta inte var Viggans dag heller. Österåker vinner helt rättvis, även om siffrorna känns lite onödigt stora den här gången också.

Det var helt uppenbart att matchen från onsdagskvällen satt kvar i såväl huvud som i ben, då man saknade det adrenalinstinna gänget som mer eller mindre körde över Ekerö, men som nu inte kunde mobilisera dessa krafter igen. Sammantaget blev det en riktigt dyster vecka för Viggan, med endast en erövrad poäng, samtidigt som Ängby lite snopet knep tre poäng mot Norrtälje.

Även om det är svårt att vrida sig ur en negativ spiral, som Viggan otvetydigt har hamnat i, så är ingenting omöjligt. Kan man bara skaka av sig den prestationsångest som nu lägrat sig och istället försöka slappna av och återfå den spelglädje som alla vet finns, kan de tre återstående matcherna ändå ge utdelning. Bollen är som bekant alltid rund och allt kan hända i fotboll. Om någon vet, så är det Viggan.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Sergio Meyer
Tom Gyldorff
Johan Mattsson (79)
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Niklas Jonsson
Johannes Lahtinen (46)
Julio Silva (73)
Mikael Sten
Viking Peterson
Göran Dahlberg, ers (73)
Nils Pasthy, ers (79)
Leo Edholm, ers
Noi Olafsson, ers
Christian Freby, ers
Simon Håkansson, ers (46)
Patric Kajhed,ers

Målgörare
Niklas Jonsson (49)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Johan Lundin, HD
Fredrik Hallenberg, AD1
Emanuel Tas, AD2

Matchens Viking
Ingen

Publik
102 personer

Väder
Sol, +15