Förutsättningarna inför föreställningen på Svanängens IP liknade i mångt och mycket läget inför någon av det senaste halvdussinet matcher, med skillnad att även Coach denna gång hade drabbats av domherrens harm lördagen innan och nu fick avnjuta matchen från den andra sidan. Som vanligt var det ett idogt pusslande för att få ihop en startelva, som åtminstone till en del skulle likna den från föregående omgång. Man kan bara misstänka att förbrukningen av Ipren stigit lavinartat i ledningen den senaste månaden.

Den här gången fick man ånyo snickra ihop en ny backlinje, där endast Bollsta stod att känna igen sedan tidigare. Anelis var tillbaka från en ljumskskada och ackompanjerades nu av Sam och Daniel, vilka tillsammans med Bollsta utgjorde den nya Maginotlinjen. Bragi hade fått flytta upp till mittfältet, sedan både Houlst och Nicke Magnusson lös med sin frånvaro pga bröllop och avstängning.

Leo och Nisse hade drabbats av halsinfektioner, Anton som skadade sig i förra matchen kunde hjälpligt ta sig fram med kryckor och dessa var således ej spelbara alternativ. Bris åkomma i de bakre regionerna hade ännu ej gett med sig, vilket ledde till ett antal nya rockader både här och där. Det är inte lätt att vara cirkusdirektör och försöka köra med samma nummer gång efter gång då.

Nu var Glenn Niklas tillbaka, varvid Larry fick flytta upp på topp tillsammans med Yannick, vilket var en sprillans ny konstellation. Mittlåset, bestående av Mild och Bragi var likaså det en ny kreation. Det endas som kändes igen, även om inte från förra matchen, var Görans och Glenn Niklas positioner på flankerna. Man kan bara berömma ledningen för dess kreativitet och totala avsaknad av uppgivenhet.

Nu hade i sanningens namn även Skå vissa problem, må vara inte av samma omfattning som i det röda lägret, men det bör dock nämnas i objektivitetens namn. Det visade sig snart att det skulle ta en hel halvlek innan Viggan kände igen varandra i de nya positionerna. Första halvlek blev också en synnerligen urvattnad tillställning, som trots konstant tillförsel av duggregn inte blev ett dugg bättre. (Lagom till slutsignalen kom sedan det riktiga ösregnet).

Efter en knapp kvart skapar Skå sin första farlighet, då en vit rann igenom och får skåda Petri i vitögat, något man skall akta sig för, vilket också resulterade i ett tryggt omhändertagande av bollen från Petris sida. Den fotboll som presenterades var knappast av någon högre kvalitet och om Skå inte hade fått straff efter 16 minuter, lär de knappast ha fått några mål alls i denna halvlek.

Den här gången var det Bollsta, som omedvetet sökte skydda sig och fick bollen på axeln, något domaren tyckte alltför mycket påminde om en arm, då han inte var helt insatt i Bollstas kroppskonstitution. Bollsta, som kände sig orättvist bedömd, fick som lök på laxen ett gult kort, samtidigt som han fick se Petri leta efter bollen i fel hörn och Skå ledde med 1-0.

Tre minuter senare får Göran en sk intelligent boll, vi tror att det var Mild som förpassade den, varvid Göran blir fri med målvakten, som dock hinner få två fingrar på bollen precis framför Görans stortå. Även i denna match tillskansade sig Viggan ett antal hörnor och frisparkar, som dessvärre ej ledde till några direkta farligheter, med undantag av två tillfällen.

Det ena var i den 41:a minuten, då Larry slår en frispark som skapar total panik framför målvakten och det är endast med stor tur som det inte blir något mål. Mer lyckosam är då Bollsta, som i sista minuten av halvleken lägger en frispark på ett ganska aktningsvärt avstånd och med sådan precision att Göran kan nicka in bollen från sin position vid den högra stolpen. 1-1, ett mål som måste påverkat atmosfären på olika sätt i Skås respektive Viggans omklädningsrum.

Efter detta sömnpiller till första halvlek hoppades man givetvis på lite mer action i den andra och visst fick man det. Skå har i början av halvleken ett halvdant skott som tar i stolproten och snett utåt, men enligt Petri så hade han läget under kontroll, något han även hade lite senare då Skå rann igenom, men ånyo paralyserades av Petris gestalt och sköt en bra bit utanför. Därmed har vi radat upp Skås alla möjligheter i denna match.

Viggan då? Jo, efter den första halvleken hade man börjat känna igen varandra och passningar började också hitta rätt mellan leverantör och mottagare. Självförtroendet från förra matchen var tillbaka och man tog över matchen mer och mer. Göran och Glenn-Niklas, som hållit en ganska låg profil i banan under den första halvleken, började nu synas i lite mer framskjutna positioner, vilket genast skapade panik i Skås bakre regioner.

I den 70:e minuten kan exempelvis Glenn-Niklas göra en av sina berömda Topalovs, dvs snurra moturs kring sin egen axel, varvid han frigör sig så pass att han kan accelerera in mot målet från vänsterkanten. Det som sedan händer är omöjligt att redogöra för, men alla var övertygade om att bollen var på väg in i mål, men på något underligt sätt så skruvade sig bollen utanför stolpen till hörna. Minuten efter har Yannick ett exakt lika läge men även det försöket räddas.

Men det var inte över med detta. I den 77:e minuten kan Göran, uppvaktad av två backar, ändå ta sig fram i närheten av straffpunktsregionen, varvid han avlossar ett redigt skott, som målvakten denna gång räddar medelst en ekvilibristisk fotparad. I den 86:e minuten har Yannick ett lysande tillfälle att ge Viggan ledningen, men målvakten tokräddar igen och denna gång med en enhandsreflex, även här var man beredd att tända den röda lampan.

Dagens matchhjälte kunde ha blivit Glenn-Niklas, om han nu hade gjort mål i den 89:e minuten, något han dock inte gjorde. I princip ensam med målvakten kunde han ha placerat bollen i det bortre hörnet, som han brukar göra, men denna gång ville han ha ett snabbt avslut och målvakten tokräddar igen med en enhandsreflex, så Skå skall nog vara mycket tacksamma för sin målvakts insatser denna dag.

Ja, hur skall man sammanfatta denna match? Första halvlek var rent bedrövlig spelmässigt och det gäller bägge lagen, även om det var då målen tillkom. Andra halvlek var betydligt bättre, särskilt då från Viggans sida, som med lite flax borde ha avgjort matchen i slutskedet. Men det är svårt att begära underverk när man hela tiden måste rodda om bland positionerna och därmed aldrig kunna få kontinuitet, men mot den bakgrunden så är i alla fall andra halvlek klart godkänd. Skå orkade inte riktigt hänga med på slutet när Viggan lade i en extra växel.

Något man dock slås av efter att ha sett de senaste matcherna är att Viggan, trots en uppsjö av hörnor inte lyckas få ut mer än vad man får nu. Fasta situationer är ett gyllene tillfälle att skapa målchanser på, något bl a Bollsta visat prov på i de senaste två matcherna, men hörnorna – det måste finnas bättre sätt att utnyttja dessa på än slentrianmässiga bollar in i högen.

Nu väntar Sumpan nästa söndag, ett Sumpan som borta slog Vaxholm med 2-0 och som vi vet att vi har ofantligt svårt att möta. Då får vi hoppas att allt manskap finns till förfogande, för en gångs skull, samt att den rätta inställningen också finns på plats, då det kommer att behövas under hela matchen.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Daniel Ghazarian
Christer Dahlgren
Martin Brogren, K
Göran Dahlberg
Anelis Redzic
Larry Liljeholm
Makus Mild
Niklas Jonsson
Yannick Broh
Sam Schamborg
Kevin Wargh Meehan, avb
Joakim Olausson, avb
Ulf Johnson, avb
Robin Sporrong, avb

Målgörare
Göran Dahlberg (45+1)

Gula kort
Christer Dahlgren (16)

Röda kort
-

Domare
Tobias Berger, HD
Klas Nieckels, AD1
Hossein Yazdani, AD2

Matchens Viking
Markus Mild

Publik
16 personer

Väder
Molningt, duggregn, +20