Viggan och Vaxholm har mötts under många år, och ett speciellt år som man minns var 1999, då bägge lagen slogs om seriesegern i division 6, men där Viggan till sist drog det längsta strået, sedan man på Vaxö IP vunnit med klara 4-0, men även Vaxholm tog sig några år senare upp i division 5.

Sedan dröjde det dock till 2006, innan lagen möttes igen, då även Vaxholm klättrat upp till division 4. Då vann Viggan första mötet med 5-0, men två år senare fick Viggan stryk med 6-0 på Vaxö IP. Därefter har det varit mer balanserade jämna resultat i bägge riktningarna, som det brukar vara i derbyn.

Bataljerna mellan Viggan och Vaxholm brukar alltid vara lite extra och så var det den här gången också. I förra mötet, den 20 april, slutade det oavgjort, 1-1, sedan Vaxholm kvitterat på den berömda frisparken, när endast fyra minuter återstod av matchen. Den här gången slog man in segerbollen, 2-1, med bara fem minuter kvar av matchen. Känns lite kymigt så här i efterhand.

Ett bra lag brukar ju ha tur, men det innebär å andra sidan inte att ett dåligt lag skall ha otur, ett påstående som knappast kan appliceras på Viggan, som är ett mycket bra lag, vilket säkert många kan skriva under på, trots tabelläget, men som drabbats av säckvis med oflyt i år.

Inför matchen var bägge lagen klara med sina kalkyler. Vaxholm behövde tre poäng för att vara med och slåss om en kvalplats uppåt, medan Viggan å sin sida räknade på alternativen i den andra delen av tabellen och var helt på det klara med att även de behövde tre poäng, för att slippa onödigt hjärtslitage i sista omgången. Nu blev det bara ett lag som fick tre poäng och det var Vaxholm.

Alla i Viggan var dessutom helt införstådda med, att man måste bryta den negativa trenden, som inneburit att man fått lämna planen alltför ofta, utan att ha fått utdelning på alla sina målchanser, som varit imponerande många, men som dessvärre också medfört att man blivit av med till synes helt onödiga poäng. Listan på tappade poäng kan göras lång och alltför lång för att det skall kännas upplyftande.

Efter 21 omgångar kan man väl närmast sammanfatta säsongen som att våren var belastad med en ofta ofattbar skadelista, medan hösten särskilt har kännetecknats av stolpe-ut-syndromet. Sammantaget har detta lett till en tabellplacering, som knappast någon förutsett i våras, eller inte ens nu på hösten. Viggan behövde nu åtminstone få med sig en poäng mot Vaxholm, för att få ett bättre utgångsläge inför slutomgången. Men det gick inte, även om det var ytterst nära.

Särskilt nära var det redan efter 15 minuter, då Henrik Zacco kommer fri med målvakten och alla anar mål, sedan han fått en lång smörpassning på foten bakifrån, men målvakten lyckas på ett mirakulöst sett styra ut bollen till hörna, vilket var tur för Vaxholm, men mindre bra för Viggan, som är i starkt behov av att stärka sitt självförtroende med att göra mål. Dessförinnan hade Vxholm fått iväg ett skott utanför och ett mitt på Petri i Vigganmålet, dock utan att det medförde några rysningar.

Viggan får dock en chans till i den 20e minuten, då Mikael Houlst, som trängd i hård kamp med en back, ändå lyckas få iväg ett skott inifrån straffområdet, som dock räddas, men en klar farlighet var det. I den 25:e får Petri visa sina ekvilibristiska färdigheter, då han får göra en fotparad på ett Vaxholmsskott, vilket egentligen var den enda riktiga farligheten från deras sida denna halvlek.

I denna stund har Vaxholm tagit över lite av initiativet i matchen och pressar på för fullt, utan att för den skull skapa några farligheter, tror man. Men i den 32:a minuten får man en hörna, som så småningom petas in bakom Petri och Viggans drömstart är nu redan ett minne blott. Men blott fyra minuter senare kan Viggan ändra förutsättningarna i matchen, då man kvitterar till 1-1.

Det är Markus Flodmark, som energiskt har lyckats ta sig ända ner till kortlinjen och parallellt med denna söker han sig fram mot målet, då han skymtar en målhungrig Markus Mild, som uppenbaras i ögonvrån. Med en perfekt passning in rakt framför mål, får han se sin passning förpassas in i nätmaskorna av den framskjutne Mild. Ett riktigt skolboksexempel på hur man kan göra ett snyggt samarbetsmål.

I den 40.e minuten får Zacco ett bra skottillfälle, men skottet smiter utanför. I övrigt kan man säga om halvleken, att det var två lag som var ytterst sugna på att få med sig alla tre poängen. Spelet böljade fram och tillbaka och man måste ge en eloge till det röda laget, som trots de tidigare motgångarna i serien, ändå trummade på allt vad man kunde och det är bara synd att de så sällan får premieras poängmässigt för sina insatser.

Backlinjen kändes riktigt stabil, där nu Anton, som för övrigt gjorde en kanoninsats, nu hade fått sällskap av nygamle Sergio Meyer Leiva, som tagit ner skorna från hyllan igen. Detta sedan både Niklas Maganusson, Göran Dahlberg och Leo fått lämna återbud pga sjukdom och skavanker. Tillsammans med Breeze och Thuna utgjorde nu Anton och Sergio ett i det närmast oforcerbart hinder för de Vaxholmare som ville tränga in i Viggans försvarsområde.

I mittfältet hade unge Flodmark placerats längst ut på högerflanken och på andra sidan sågs Glenn Niklas, och där Mild och Martin Brogren utgjorde navet i denna konstellation i mitten av planen. På topp sågs Zacco, flankerad av Houlst, som tillsammans utgjorde samma ensemble som i förra matchen, vilken även då visade sig vara effektiv.

Inledningen av andra halvlek kunde ha bjudit Viggan på en smakstart, sedan Zacco ånyo blivit helt fri med målvakten, efter bara två minuters spel. Sin vana trogen tar han fram vänsterfoten och skickar iväg bollen mellan benen på målvakten, varvid alla väntar på att den röda lampan skall lysa. Men med en patenterad västerinsida, så dras bollen åt höger och stryker just utanför stolpen.

Två minuter senare visar Vaxholm att de återhämtat sig och Petri får ingripa på ett sätt som endast han kan. Ytterligare en minut senare, i den 50:e, är man åter på Vaxholms sida, vilket utmynnar i två hörnor, varvid den ena i sista sekunden räddas på mållinjen av en back, sedan målvakten var överspelad. Då var det riktigt nära igen.

I den 58.e minuten kämpar sig Houlst igenom Vaxholmsförsvaret och inifrån straffområdet avfyrar han den stora kanonen, men på något konstigt sätt räddas skottet, då det tar på målvaktes häl, sedan denne är på väg åt annat håll. Mycket närmare än så kan man faktiskt inte komma ett mål.

Vaxholm, som gett sig den på att vara med i kvalspelet, pressar på för fullt den sista kvarten och trycker tillbaka Viggan gång på gång, dock utan att man skapar några farligheter. Man har då en särskild förkärlek till att förlägga anfallen på högersidan, där man stormar fram gång på gång, men motas också lika många gånger, där bl a Tuna fick jobba extra hårt för att hålla rent.

Men som så många gånger förr denna säsong, så ljuder Hesa Fredrik på sluttampen, när alla tror att man åtminstone skall få åka hem med en välförtjänt poäng. Med bara fem minuter kvar av matchen, så händer det som inte får hända. Vaxholm lyckas efter en del trocklande få in bollen och segermålet är ett faktum, 2-1. Även om två man ansågs vara offside vid tillfället, var linjedomaren av den åsikten att de ej påverkade spelet, varför resultatet blev som det blev.

Viggan lägger på ett extra kol på slutet, för att försöka jämna ut resultatet, dock utan att lyckas, även om det låg något i luften, särskilt sedan Anton dragits ner i straffområdet, något som domaren själv efteråt tillstod att han kunde ha blåst för. Men är det motvind så är det.

Vaxholm var bra, riktigt bra och får nu chansen att slåss om den åtråvärda kvalplatsen på lördag. Viggan gjorde ånyo en riktigt bra insats, men dessvärre blir det inga poäng av hedersamma förluster, de syns aldrig i tabellen. Med denna förlust får nu Viggan ställa in sig på att spela en direkt avgörande match mot Ursvik på lördag, där det slutligen avgörs vilket lag av dessa som får stanna kvar, respektive lämna division 4.

Oavsett hur rödögd man än är, så är det nästan på gränsen till tragiskt att se hur bollen inte rullar Viggans väg detta år. Må vi få gudarna med oss på lördag, då det kommer att behövas. Finns det månne utrymme för en ketchupeffekt då? Har det någon gång ackumulerats, så är det i år.

/Gula Örnen

Laguppställning
Petri Anufrijeff
Daniel Breeze
Anton Johnsson
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Markus Flodmark
Joakim Thunström
Sergio Meyer
Henrik Zacco
Markus Mild (79)
Niklas Jonsson (74)
Daniel Ghazarian, avb
Anelis Redzic, avb (79)
Larry Liljeholm, avb (74)
Simon Lagerlöf, avb

Målgörare
Markus Mild (36)

Gula kort
Anton Johnsson (38)

Röda kort
-

Domare
Frank Worthington, HD
Jimmy Engström, AD1
Gert Wallenbro, AD2

Matchens Viking
Sergio Meyer

Publik
35 personer

Väder
Mulet, +10