Att en seriepremiär borta på ett kylslaget Ärvinge BP kan karaktäriseras som fredagsmys är nog en överdrift, även om slutet på aftonen ändå fick en att må riktigt bra. Förutsättningarna inför årets säsong för Viggan ser betydligt bättre ut vad gäller avsaknaden av skador samt en betydligt längre avbytarbänk. Detta till trots föll några spelare plötsligt ifrån på själva speldagen pga en pådragen skada dagen innan och ytterligare en droppande näsa kunde läggas till en redan halvdiger lista av förkylda.

Ärvinge BP är inte direkt någon önskearena för Viggan, där man för ca 10 år sedan slogs mot Akropolis och Rinkeby, sedermera Assyriska Rinkeby och några poäng hämtades aldrig därifrån. Senaste besöket där var 2007, då man gick på en ordentlig nit mot Assyriska Rinkeby, som besegrade Viggan med 5-1, sedan Viggan lett med 1-0 i halvlek. Mot den bakgrunden var fredagskvällen inte något man statistiskt såg fram emot.

Kista SC, som gick upp som tvåa förra året, har idag en besättning av spelare och ledare, som för några år sedan till stor del utgjorde en del av Enebybergs IF, enligt obekräftade uppgifter. Hursomhelst, oavsett i vilken klubb de spelar så var det en imponerande samling av duktiga, tekniska och snabbfotade spelare, vilket Viggan ofta fick erfara denna afton.

Med tanke på den kyliga aftonen hoppades man innerligt att spelet skulle värma, något man dock fick se sig om efter. Viggan hade prioriterat ett kompakt försvar efter läxan i Rimbo, då man nu med hjälp av vädret skulle hålla sig iskalla i alla lägen, något som emellertid våra ytterbackar Tuna och Anelis bröt mot, då de var de enda som var iklädda textila huvudbonader, vilket å andra sidan gjorde att man kunde hålla extra koll på dem.

Första halvlek var lika avslaget som kylslaget, åtminstone om man ser till vad som åstadkoms i chanser. Men det fanns några undantag. I den 32:a minuten lyckades Glenn Jonsson bryta igenom på sin vänsterkant och skulle säkert ha kunnat förgyllt aftonen, om nu inte en av Kistas backar med en ordentlig handpåläggning lyckats riva ner Glenn just utanför straffområdet. En frilägesutvisning? Nja, men ett gult kort blev det. Frisparken gick dock över.

Två minuter senare är nyssnämnde Glenn igenom igen och får in ett perfekt inlägg i gröten framför Kistamålet, men Nordine, som hoppade högst, nickade dessvärre lite för högt för att bollen skulle hamna under ribban. Bortsett från detta skapade Viggan ingenting av värde och så ej heller Kista, om man bortser från en frispark i den 42:a minuten, där David Jespersson i Vigganmålet fick öka sin kroppslängd med 20% för att kunna boxa bort bollen uppe i krysset.

Första halvlek karaktäriserades av premiärnerver, något som också gick att avläsa i spelet, där det mesta handlade om spel i och kring mittcirkeln. Mot den bakgrunden insåg man snabbt att om matchen skall avgöras åt något håll, så måste något hända i andra halvlek och frågan var då vilket lag som skulle dra det längsta strået.

Viggan började andra halvlek ganska bra, men ju mer matchen led desto mer kom Kista in i matchen och MålDavid tvingas efter 10 minuter göra en frilägesräddning och kunde därmed också fortsätta att hålla nollan. Sämre gick det när Nordine i den 65:e tvingas nedlägga en Kistaspelare och på den efterföljande straffen kunde de då ta ledningen med 1-0. Detta blev också startskottet till en ansenlig offensiv från Kista, som nu tog över spelet helt och frågan var om Viggan skulle orka stå emot detta osmotiska tryck.

Backlinjen i Viggan gick dock ihop som en slussport och höll rent framför David, även om det såg alltför svettigt ut för att vara hälsosamt. Viggan gör några strategiska byten och släpper in det längsta man förfogar över, Viking Peterson och Henrik Zacco, med avsikt att förlägga spelet så högt upp som man kan. Och det lyckas man med. De sista fem minuterna av matchen tilldrar sig det mesta av spelet kring Kistas målområde och det känns som en tidsfråga innan den röda lampan skall tändas.

Kista, som är mäkta tagna av denna scenförändring, slåss med näbbar och klor för att försvara sina hittills förvärvade tre poäng, något som leder till vad som domaren upplevde som artificiella longörer i spelet, vilket Kista i slutändan skulle få sota för. 90 minuter har passerats och efter tre minuter får Viggan en riktigt fet chans, men Nisse lyckas skjuta över i ett synnerligen delikat läge.

Nu är det en kamp om tiden för Viggan och minuterna går och alla, särskilt Kista, väntar på domarens slutsignal, men den kommer inte, varför Viggan ytterligare ökar trycket till ett vibrerande crescendo. Då, när alla tror att det är över, dyker den lätt rödhårige göteborgaren Glenn Jonsson upp nere vid den vänstra hörnflaggan, efter att ha bortgjort några mörkklädda motståndare. Med några utstuderade piruetter vid hörnflaggan, lyckas han överlista det sista motståndet. En del överentusiastiska åskådare lär också ha sett en avslutande tunnel på en av backarna.

Hursomhelst, Glenn framskrider utmed sidlinjen och framför mål befinner sig säkert ett tjugotal spelare, där hälften lyser rött och i den mängden befinner sig även Einstein, alias Mikael Sten. Glenn lägger passningen direkt i gapet på Einstien, som nu urskiljer sig i mängden och klappar stenhårt in kvitteringen till 1-1 och glädjen visste inga gränser, utom hos motståndarna. För första gången på 10 år hade Viggan lyckats sno åt sig en poäng på Ärvinge BP.

Mot bakgrund till vad som utspelat sig under den andra halvleken, kändes det som en seger, då Kista legat betydligt närmare ett mål än Viggan, särskilt som deras spel fungerade klockrent under långa stunder i den andra halvleken, medan Viggan drogs med åtskilligt grus i maskineriet. Men en ordentlig uppryckning på slutet visade återigen vilken härlig lagmoral det göms innanför de röda tröjorna.

Att Kista var i upplösningstillstånd över de extra minuterna var inte att undra på och man tillsatte också på stående fot en kommission, för att utröna varifrån alla de extra tilläggsminuterna kom. Domaren, som till vardags vintertid är allsvensk bandydomare, hävdade att vid sk maskning läggs alltid tid till och så var det även i detta fall. Många hävdar att målet kom i den 96:e minuten och att matchen avslutades i den 98:e, men enligt det officiella protokollet kom målet alltså i den 94:e minuten. Oavsett när det gjordes, så fick det en enorm psykologisk effekt både hos Viggan och Kista.

Det finns ett bevingat citat som lyder ”Det är bättre att vinna en premiär än att förlora den” och även om det nu slutade oavgjort så kändes det ändå som en seger, vilket känns bra inför fortsättningen, som äger rum nästa måndag, på annandag påsk, när Viggan hemma möter Enebyberg kl 15.00. Lokalderby och viktiga poäng att slåss om, i en serie som verkar bli betydligt tuffare än vad som man kanske först trodde. Nederlagstippade Rissne spelade exempelvis oavgjort 3-3 mot segertippade Blue Hill i sin premiär.

Kista har på sin egen hemsida gjort en synnerligen bra och objektiv sammanfattning av matchen som här återges i sin helhet:

”Det blev en seriepremiär och div 4 debut med fadd mersmak för Kista Sports del som hade ledning 1-0 till matchminut 97 då VIK kunde kvittera. Innan dess så var Kista Sport det lite bättre laget och det enda av de två som skapade målchanser. Anledning till det var att Kista Sport lyckades bra med sitt försvarsspel. Framåt var det lite trögare mycket beroende på ett rutinerat och tungt VIK som idkade ett samlat försvarsspel vilket inte är så lätt att dyrka upp. De få chanser som skapades kom i andra halvlek. Målet ordnades av Douglas, i dubbel bemärkelse, han blev fälld och det var också han som säkert satte ditt den efterföljande straffen i andra halvlekens mitt. Mot slutet tappade Kista Sport den kontroll man tidigare haft och det blev onödigt rörigt i laget, detta i kombination med att domaren oförklarligt lägger till 8 minuter så blev det till slut som att det dukades upp för VIK att kvittera. Med lite distans till det hela nu när krutröken lagt sig måste det ändå sägas att Kista Sport på det hela taget och mot ett tufft och bra motstånd visade att man kommer ha förmågan stå upp bra i div 4 konkurrensen om man kan hålla sams inom laget, men det gäller som sagt bara då.”

/Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka
Jan Tauer (70)
Mikael Houlst, K
Nils Pasthy
Joakim Thunström
Anelis Redzic (75)
Denny Nordén
Erik Flodmark
Niklas Jonsson
Mikael Sten
Daniel Ghazarian, avb
Henrik Zacco, avb (75)
Viking Peterson, avb (70)

Målgörare
Mikael Sten (90+4)

Gula kort
Denny Nordén (8)
Mikael Houlst (50)
Nordine Baraka (65)
Mikael Sten (85)

Röda kort
-

Domare
Ola Wållringer, HD
Magged Shohani, AD1
Dragos Raileanu, AD2

Matchens Viking
David Jespersson

Publik
29 personer

Väder
Månklart, +4