Måndagen den 21 april, annandag påsk, var det hemmapremiär för Viggan på Hägernäs IP:s konstgräs, även om denna plan inte riktigt känns som en hemmaplan, med alla dess begränsningar, inte minst för publiken. Den 126-hövdade åskådarmassan fick luta sig mot hönsnätet runt planen och fika fick man fika efter, men det kommer att bli bättre snart, när vi flyttar upp till naturgräset den 3 maj.

På dagens meny stod Enebybergs IF, Berget, som inte bara inlett serien på ett övertygande sätt med två hemmavinster, 1-0 mot Hässelby och 4-1 mot Blue Hill, utan man hade även med sig två segertroféer från matcherna mot Viggan förra året. Dessutom hade man under vintern genomgått ett ordentligt stålbad och uppenbarligen kommit ut ur detta på ett synnerligen förstärkt sätt.

Detta oaktat, så såg den unga lilla lila skaran som klev ut på Hägernäsmattan närmast ut som ett antal engelska internatgossar, unga, tunna och bleka, som släppts ut på hedarna en tidig våreftermiddag. Men man skall ju som bekant aldrig döma hunden efter håren, och den som gjorde det igår blev nog så snopen. Ty i de lila munderingarna doldes både snabbhet, teknik och spelskicklighet av betydande dignitet.

Viggan å sin sida har haft det mentalt lite jobbigt efter avhyvlingen uppe i Rimbo innan seriestarten och en del av självförtroendet ligger förmodligen också kvar där uppe i roslagsmyllan. Man kan nog inte tolka det på annat sätt efter att ha sett de två inledande seriematcherna, särskilt som man innan Rimbo anade att något riktigt stort var på gång, något som sedan dessvärre kommit lite på skam.

Mot Kista förra fredagen såg första halvlek helt OK ut, även om det inte direkt sprudlade om spelet, medan man i den andra halvleken hamnade i bakvatten, bortsett från slutminuterna. Nu kom detta scenario nästan att upprepas mot Enebyberg, även om man denna gång tog hem alla tre poängen, mot endast en poäng veckan innan. Även om spelet inte riktigt fungerar ännu, så är det i alla fall inget fel på lagmoralen.

Mot Enebyberg lade man i alla växlarna på en gång från början och redan efter två minuter är det snudd på mål, sedan en lila back räddat på mållinjen efter Viggans första hörna. I den tredje och fjärde minuten kan Viggan sedan lägga såväl en frispark som en hörna, som orsakar viss oro i de lila leden. Viggan, som besitter ett antal spelare av avsevärd höjd, utnyttjade också denna fördel vid dylika situationer.

Anton Jonsson, som tillhör denna kategori, fick vid ett flertal tillfällen uppvisa sin överlägsenhet vad beträffar längd och elasticitet, så exempelvis vid Viggans andra hörna i den nionde minuten. Viggan har nu etablerat en bra kontroll av spelet och i den 11:e minuten spelar Glenn fram Denny, som är mycket nära att peta in bollen, om nu inte målvakten hunnit ner framför Dennys fötter.

Berget hade inte direkt mycket att skryta över i den första halvleken, men man fick iväg ett frisparksskott i den 15:e minuten från långt håll, som dock gick en bra bit över. Lite värre såg det ut i den 20:e, då David i Vigganmålet inte fick fatt i den till synes såphala bollen, men till sist lyckades han dock. Då detta fenomen uppträdde vid två andra tillfällen senare under matchen, kan det kanske redan nu vara aktuellt att lägga in en reklamation till handskleverantören.

Vid kontrollräkning visade det sig att Viggan under matchen tilldömdes 11 hörnor (och ej 10 som tidigare meddelats) av vilka de flesta nickades över och om Anton justerat sin nackvinkel något, skulle säkert målfrekvensen också ökat avsevärt. Viggan har exempelvis tre hörnor under perioden 29:e till 32:a minuten, varav den senare resulterar i mål.

Denny lägger en vänsterhörna som sveper in i högen framför mål, varvid bollen förlängs ut på högerkanten, där Mikael Sten opportunistiskt bestämt sig för att placera sig. Ett icke helt oklokt val, enär han då enkelt kan returnera bollen in i folksamlingen, där Glenn Jonsson sticker farm sin blonda kalufs och ser till att Viggan tar ledningen med 1-0.

Två minuter senare är Viggan ytterst nära att öka på ledningen, sedan Jan Tauer erhållit en smörpassning av Bregottkvalitet. Ensam med målvakten rusar Tauer mot motståndarmålet men i avfyringsögonblicket väljer Tauer dessvärre fel fot, med påföljd att skottet går över. Ett synnerligen fett tillfälle för en som råkar vara högerfotad, något Tauer inte är. Halvleken avslutas karaktäristiskt sedan med en Vigganhörna som nickas över.

Berget, som på sin hemsida återgivit matchen, lägger fram skildringen av första halvlek på ett mycket ödmjukt och balanserat sätt:

”Det skiljde en hel del både i längd och vikt mellan lagen, och att i det läget satsa på långbollar både vid uppspel och insparkar innebär oftast att bollen kommer tillbaka lika snabbt igen. Eftersom Berget valde, eller kanske tvingades att välja, just långbollar i första halvlek, dominerades den av Viggan. De jobbade fram otaliga hörnor och frisparkar och då luktade det mål varje gång. Och till slut höll det inte längre, 1-0 till Viggan på nick efter dryga 30 min, både rättvist och logiskt i det läget.”
”Det som Enebyberg skapade var lätträknat, men ändå ett par bra målchanser. De kom dock mer till på misstag i Viggans backlinje än starkt anfallsspel. Det som saknades i första halvlek från Bergets sida var också aggressivitet och snabbt bolltempo, men de få gånger bolltempot höjdes flyttades spelet upp i banan. Dessutom tilläts Viggan sätta upp långbollar på sina anfallare eftersom Enebyberg valde att starta sin press väldigt lågt, och idag kanske inte det var det bästa alternativet pga Viggans överlägsenhet i luften.”

Viggan börjar även den andra halvleken på ett bra sätt och tillskrivs två hörnor i den 50:e resp 52:a minuten dock utan resultat. Men sedan tog det slut med Viggans övertag och från den 55:e minuten och ca 20-25 minuter framåt var det mest Enebyberg som höll i taktpinnen. Detta inte minst beroende på att de lila var så pass snabba och passningsskickliga vilket fick Vigga att jaga boll, något man inte direkt uppskattade.

Viggan blir nu ordentligt tillbakapressade och i den 56:e får man se en bra slagen frispark fräsa utanför. I den 64:e har man ett ganska bra läge som också går utanför samt en hörna i den 66:e, men mycket mer blev det dock inte av all press, särskilt som Viggans tunga försvar såg till att hålla rent framför målet. Nu framkom det med stor tydlighet att Enebyberg vägde lite för lätt, åtminstone om man räknar alla omkullfallna lila spelare. Trots detta vann Berget kampen om de gula korten med 4-2.

Det tog lång tid för Viggan att samla ihop sig, men liksom i den föregående matchen mot Kista, reste sig alla som en man och kom igen med full kraft mot slutet. Två giftiga hörnor, i den 80:e och 82:a, där den senare var ytterst nära att resultera om inte målvakten hunnit ner på marken i tid. Nu har Viggan lagt i alla växlar igen och trycket ligger nu åt det andra hållet.

I den 83:e borde Erik Flodmark ha kunnat utropa sig som begravningsentreprenör, då han hade ett jätteläge att sätta sista spiken i kistan. Ensam med målvakten, men i övrigt omgiven av många, skulle en tåfis i ena hörnet räckt, men upphetsningen blev förmodligen för stor och skottet för löst, varför det hela rann ut i sanden.

I den 85:e har Zacco ett jätteläge att bli publikfavorit, men målvakten tar bollen och tre minuter senare gör han ett nickförsök som målvakten också tar. Tredje och sista försöket som Zacco gör är ett direktskott i den 89:e minuten, men då går skottet utanför. Med två minuters tillägg ser det ändå ganska tryggt ut. Men under dessa två minuter får Berget både en frispark i farligt nära läge samt en påföljande hörna som fick luften att stå stilla. Men resultatet 1-0 stod sig. Berget fortsätter analysen av matchen på sin hemsida:

”I andra halvlek tröttnade Viggan markant, och när Danne kom in på högerkanten blev det rejält med fart även på ytterspelet. Han fick direkt ett stort övertag på sin back och därmed sattes det ordentlig press på Viggans backlinje. I det läget var en kvittering på gång, men av någon anledning bytte Danne och Agge kant, varpå hela övertaget försvann.”

”Finns säkert någon bra anledning att det gjordes, men man borde nog ha bytt tillbaka omgående eftersom kantspelet helt försvann i och med det. Även Oscars frånvaro på mitten, han utgick i halvtid, märktes i det skedet och det fanns stora ytor på mitten där Viggan kunde spela upp bollen och vänta på avlastning. Synd, för där var Berget verkligen på gång, och visade att det finns kvalitet i laget.”

”Ingen kan säga att det var orättvist med en seger för Viggbyholm idag, men på nåt sätt känns det som Enebyberg aldrig riktigt gav sig själva chansen...”

Ja, nog fanns det kvalitet i det unga lila laget och det var nog tack vare Viggans sammanlagda tyngd och erfarenhet som gjorde att alla poängen blev kvar på hemmaplanen. Detta sammantaget med en stark lagmoral och att alla kämpade för varandra, även om många var ordentligt trötta både under och efter den andra halvleken efter allt jagande, gjorde att Viggan till sist förtjänade sina förvärvade tre poäng.

/Gula Örnen

Nedan målet
av Glenna

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka
Jan Tauer (74, 87)
Anton Johnson
Mikael Houlst, K (81)
Nils Pasthy
Joakim Thunström
Anelis Redzic
Denny Nordén (53)
Niklas Jonsson
Mikael Sten (66, 81, 87)
Henrik Zacco, avb (53)
Erik Flodmark, avb (74)
Viking Peterson, avb (66)
Simon Lagerlöf, avb

Målgörare
Niklas Jonsson (32)

Gula kort
Nils Pasthy (36)
Anton Johnson (66)

Röda kort
-

Domare
William Albrecht, HD
Ali Reza Soltan Beik, AD1
Ahmad Amiri Dehbarez, AD2

Matchens Viking
Niklas Jonsson

Publik
126 personer

Väder
Soligt, +17