Viggan har mött Spånga vid tre tillfällen innan dagens match. I första mötet, den 23 oktober 2010, vann Viggan med 3-0 på Spånga IP, i kvalspelet till div 3, vilket innebar att Viggan gick upp och Spånga tvingades lämna div 3.

Förra året var första gången lagen möttes i seriespel och även där vann Viggan i första mötet hemma med 3-0, medan man spelade oavgjort, 1-1, borta, sedan Spånga kvitterat med den sista sparken i matchen och det ville man ju inte vara med om igen.

Det finns alltså en kort historik lagen emellan och med tanke på läget i tabellen, så var utgången i dagens match av allra största vikt för bägge lagen, så det var alltså upplagt för en riktig rysare, som det också skulle bli i slutändan.

Till saken hör också att de båda lagen inför matchen var de enda som ståtade med endast en förlust i tabellen. Spånga hade dessutom endast släppt in 5 mål, vilket var imponerande, medan Viggan hade släppt in 9, varav tre på straff och tre bara i matchen mot Hässelby.

Inför matchen hade Viggan dränerats på en del spelarmaterial, sedan man dragit på sig fem gula kort i matchen mot Danderyd häromsistens. Nordine, Leo, Houlst och Anton blev därmed avstängda till Spångamatchen och ledningen fick då göra en hel del rockader, då bägge mittbackarna och bägge innermittfältarna rök ur den förra uppställningen.

Men trots detta kunde man mönstra en lika stark 16-mannatrupp, där bl a två nya ansikten dök upp: Ibrahim Marrakchi, alias Ibbe och Shpetim Isulfi, nedan kallad Spetzen, som båda visat framfötterna i reservlagsmatchen i söndags.

Spånga ställde upp med ett helt nytt lag i år, jämfört med förra året, och endast tre namn stod att känna igen från den gamla årgången. Det kom också att märkas under spelets gång, att det var annan kaliber på denna uppsättning.

Viggan började dock matchen piggt och redan efter två minuter kan Denny få se sin passning till Göran omvandlas till en projektil, som gick alltför långt över, för att han skulle vara helt nöjd. Men Göran var nog ännu mer missnöjd.

Nizze, som satts på topp, blev inte gammal i gamet, utan fick ledas av banan efter en vadslagning redan efter fem minuter och ersattes av den från Fornebu i Norge inreste H. Zacco, som anlände direkt från Arlanda till samlingen. Efter 38 minuter behövde dock den nytillkomne ny luft under vingarna och gick ut till vila, för att då ersättas av Spetzen, som höll ställningarna tills lufttankningen var klar i den 53:e minuten.

Fyra helt nya ansikten i personalen skulle nu behärska mittfåran på planen och det mot ett rörligt och intensivt randigt motstånd. Särskilt nr 5 i Spånga, Frans Gabro, var ett ständigt orosmoment, då han ofta kom farande ensam som en kryssningsmissil och krävde ständigt uppmärksamhet, vilket han också alltid fick.

Utom en gång! Och det var i den 31:a minuten, då han slank igenom nätet på vänsterkanten av straffområdet och inte bättre än att han även lyckades överlista David ”Jeppe” Jespersson i Vigganmålet och plötsligt stod det 0-1 i neonsiffor på anslagstavlan. En av ytterst få gånger som Maginotlinjen läckte.

Spånga hade då stundom haft ett något större bollinnehav, vilket förmodligen också redan fanns med i ritningarna hos de röda, och då inga egentliga farligheter uppstod, förutom målet då förstås, så höll den nya backkonstellationen ganska rent framför Jeppe, vilket även medförde ett visst lugn hos de andra.

I den 28:e hade Viggan haft en hörna, som var ytterst nära att gå in, men som styrdes just över ribban till en ny hörna, som denna gång rann ut i gräset. Men bortsett från det, så var första halvlek ganska chansfritt, bortsett från Gabros mål. Om första ronden gick i Spångas favör på poäng, så kom den andra att mycket handla om Viggan, bortsett då från tilläggstiden.

Men Viggan hade chansen att kvittera, som i den 34:e minuten, då Zacco spelat fram Glenn, som får på en kanonrökare från ganska nära håll, men bollen tar mitt på målvakten, som reflexmässigt stöter ut bollen. Spånga kontrar med att i den 43:e minuten lägga en frispark i kryssribban, vilket skall noteras under rubriken ”fet chans”.

I övrigt var den första halvleken ganska jämn, med ett visst spelövertag och något större bollinnehav för Spånga, men Viggan stack upp i giftiga anfall emellanåt, där särskilt den snabbfotade Glenn på vänsterkanten utmärkte sig. Utöver dessa noteringar, finns även en om att domaren inte gärna dömde i Viggans favör, vilket kändes lite oroväckande, sett i ett historiskt perspektiv.

Viggans fetaste chans kommer i den 60:e minuten, då Zacco slänger sig oförskräckt och språngnickar mot Zlatko Tesics högra stolpe och det ser länge ut som bollen skall slinka in vid stolproten, men en reflexräddning från Zlatko hindrar detta. På returen är Glenn snabbt där för att göra ett eget försök, men hamnar då i offsideposition.

Enligt ögonvittnesbeskrivningar så skall Spånga i det här läget börja bli lite trötta, vilket gör att Viggas adrenalinhalt stiger ytterligare, något som medför att man mer och mer tar över spelet på planen. Detta spelövertag kommer också att i princip hålla i sig ända fram till tilläggstiden. Men det fanns undantag.

I den 70:e minuten får Jeppe visa sina färdigheter, då han ensam med en motståndare går ut och bryter ett anfall, som säkerligen skulle ha kunnat sluta annorlunda. Jeppe gjorde förmodligen en av sina allra bästa matcher i Viggantröjan och skall vederbörligen äras därför.

Nu kommer en riktig Västgötaklimax för Spånga. Från att ha varit ytterst nära att ändra sifferuppsättningen på matchtavlan, så råkar man ut för en snabb kontring, som i slutändan också bär frukt för Viggan. Detta sker i den 71:a minuten, när Zacco fälls innanför strafflinjen och domaren dömer följdaktligen straff.

Men det var inte bara straff som borde ha utdömts, det fanns även krav på ännu kraftfullare åtgärder, något som den fallne Zacco utvecklar i ett exklusivt uttalande:
”Göran jobbar fram en fin boll i djupet när deras backlinje står högt upp i banan. Jag får först backa ett par meter för att undvika offside, men får till en bra tajming och kommer ren mot keepern. När jag närmar mig straffområdet så ser jag i ögonvrån att en back börjar närma sig snett bakom mig till vänster, så jag tar ett steg mot vänster för att täcka av hans löpning eftersom att jag är bollhållare.” (Rutinerat! Red:s anm.).
”Tanken är att avlossa kanonen steget efter, men precis innanför straffområdet springer han ned mig bakifrån. Solklar straff och att det var en målchans kunde nog samtliga utom domaren se, så det bör även ha varit en målchansutvisning.”
”Till råga på detta, så tyckte målvakten att jag filmade, så han kliver fram och trycker bollen i huvet på mig när jag ligger ned, vilket definitivt kunde varit ännu ett rött kort. Sen borde Spånga fått en straff på slutet, men å andra sidan hade vi kanske inte hamnat i den situationen, om de hade haft en man mindre på banan.” (eller två man mindre! Red:s anm.).

Ja, den här beskrivningen sammanfattar väl ganska bra anledningen till de känslor som uppstod i samband med straffsituationen. Huvudexekutor i Viggan har varit Viking Peterson, senast mot Bollstanäs, och nu mot Spånga. Ett hårt, välriktat skott och målvakten ligger i fel hörna. Viking har kvitterat. 1-1.

Upprymda av denna utjämning fylls adrenalinbehållarna på och Viggan verkar gå ”all in” och det känns i luften att Viggan inte är långt borta från att ta den där efterlängtade trepoängaren. I den 82:a minuten så kommer också läget för detta. I en synnerligen tilltrasslad situation framför Zlatko, försöker sig ett flertal röda spelare på att peta in bollen.

Som i ett flipperspel far bollen hit och dit och Göran är den siste som ser chansen att bli matchhjälte, där han ligger, bara någon dryg meter från Zlatkos vänstra stolpe, och med uppbringandet av sina sista krafter (mit Aufbietung seiner letzten Kräfte) försöker han med sin bäst placerade tå att nå bollen för att få den över mållinjen. Men dessvärre nådde han icke.

Fem minuter senare har Viggan ytterligare ett bra läge, dock utan att resultattavlan förändras. Klockan står nu på 90 minuter och Viggans energiska försök att få med sig alla poängen verkar ouppnåbara. Men med tanke på vad som tidigare tilldragit sig, hade domare några extra minuter i bakfickan.

När alla börjar slappna av i tron att han snart skall blåsa, får en av de längre i Spånga plötsligt ett jätteläge, men ensam med Jeppe lyckas han slå bollen utanför, till alla rödas obeskrivliga lycka. Men det var inte slut där heller…

Bara några minuter senare fälls en av Spångas offensiva spelare i straffområdet och här går meningarna lite isär om vems ben det kan ha varit som fällde utslaget. Vissa kretsar vill ha det till att det var Einsteins, medan andra vill göra gällande att det kan ha varit straffskytten själv, Vikings.

Hursomhelst, domaren blåser inte straff, till de blårandigas obeskrivliga förtvivlan och där får nog Viggan tacka sin skapare, för närmare straff än så är svårt att komma. Å andra sidan klarade sig Spånga ganska lindrigt ändå vid Viggans straff med tanke på att det, som Zacco sade, kunde ha blivit två röda där.

Matchen blev lika oförutsägbar som man hade på känn innan och nu ligger lagen kvar på samma plats, men med ytterligare en pinne var under kudden. För Viggans del väntar nu Täby City borta på söndag kl 18.00 och det kommer att bli minst en lika svår uppgift.

//Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Jan Tauer
Martin Brogren
Nils Pasthy (5)
Göran Dahlberg
Anelis Redzic
Denny Nordén (87)
Niklas Jonsson
Daniel Brezze (46)
Mikael Sten
Viking Peterson
Daniel Ghazarian, avb
Henrik Zacco, avb (5)(39)(46)
Ibrahim Marrakchi, avb (87)
Shpetim Isulfi, avb (39)(46)
Markus Flodmark, avb (46)

Målgörare
Viking Peterson, str (73)

Gula kort
Viking Peterson (36)
Anelis Redzic (43)
Henrik Zacco (54)
Jan Tauer (85)

Röda kort
-

Domare
Hannes Holmér, HD
Anvar Khayati, AD1
Kostas Kakarnakis, AD2

Matchens Viking
Jan Tauer

Publik
105 personer

Väder
Sol, +19