Det första och egentligen det enda äkta lokalderbyt, ägde rum söndagen den 15 juni, mellan nykomlingarna Täby City och ringrävarna från Viggan, som kamperat i division 4 sedan 2004. Även om lagen aldrig förut mötts i seriesammanhang, så har dock Viggan fått sig en ordentlig läxa vid två tidigare tillfällen i inomhussammanhang, så respekt fanns det gott om inför söndagsmatchen.

Efter nio omgångar hade Viggan fått ihop 14 poäng, oftast genom oavgjorda matcher, fem stycken, samtidigt som man endast hade en förlust i bagaget. Täby City hade fem av den varan, men hade samtidigt lagt ner lika många byten som Viggan, tre stycken. Viggan var dessutom utsett till knapp favorit av Nordicbet,

I sammanhanget kan noteras att Viggan inför matchen endast hade släppt in 10 mål, varav tre på straff och tre i en enda match, den mot Hässelby, så någon direkt inkontinens i de bakre leden borde man sannerligen inte lida av. Så mot den bakgrunden var nog förväntningarna stora att det skulle bli en ganska jämn match, åtminstone målmässigt.

Som extra krydda till anrättningen kan nämnas att både Tom Gyldorff och David Källman, som tidigare kämpande under den Viggbyholmska fanan, nu sedan några år återfinns i det ljusblå lägret, vilket ytterligare höjde prestigehalten i denna lokala kamp.

Täby City kom till matchen med en 1-3 förlust mot Hässelby, medan Viggan tidigare i veckan hade fått ytterligare en oavgjord i bagaget, den här gången mot tabelltvåan Spånga. Tillbaka var nu de fyra som varit avstängda i förra matchen, men då saknades istället Tauer som var avstängd samt Nizze och Sten. Även City drogs med en frånvarolista.

De yttre förutsättningarna var ganska goda, även om Viggan aldrig riktigt kunnat förlika sig med spel på artificiellt gräs, bortskämda som man är med en egen grön ryamatta. Klockan blev 18.00 och domaren blåste till spel och ganska snabbt gick det att se att City var det lag som verkade ha det största adrenalininnehavet.

I den 16:e minuten kan motståndaren David Källman spela fram André på vänsterkanten, som får på en riktig stänkare som viner in i nätmaskorna, en inledning som Viggan gärna hade låtit vara osedd. Ett visst mörkerseende hade tagit sin början och inte skulle det bli bättre.

Viking har i och för sig ett bra skott minuten efter, men chansmässigt överträffas det av Citys friläge som går utanför i den 22:a minuten. Två minuter senare tvingas David freda Vigganmålet med en benparad, som annars kunde ha resulterat och man börjar undra. Vad är det som händer i Viggan? Eller snarare varför är det inget som händer!

Viggan verkar tvåa på det mesta och när City sedan nickar ”i mål” på en hörna, något Viggan normalt sett aldrig brukar tillåta, brister fördämningarna, sedan linjemannen lägger sig i och hävdar att bollen varit inne, något Martin Brogren tillbakavisar:

”Det var hörna och en av deras killar nickade med studs i backen. Bollen studsade upp i en båge förbi David, som stod någon meter ut från mållinjen, lite till höger av målet. Jag höll stolpen och bollen kom en meter till höger om mig, så jag tog ett kliv åt höger och sedan ett steg framåt och nickade bort bollen i samma rörelse. Jag tycker att det vore märkligt att bollen skulle kunna vara inne, när jag rör mig framåt och nickar. Då måste jag ha stått en bra bit inne i målet från början, vilket jag inte gjorde.”

Det ligger onekligen något i vad Martin berättar. Hursomhelst, på linjemannens initiativ godkändes målet och man kan inte annat än imponeras av dennes observationsförmåga. Men det var ett skede i matchen som definitivt kom att bli avgörande, åtminstone psykologiskt – för bägge parter.

Detta skedde i den 25:e minuten och sex minuter senare har Glenn ett gyllene tillfälle att förbättra statistiken, men istället för att skjuta själv, i ett synnerligen bra läge, väljer han att passa, något han kanske borde ha avstått från. Även om det ledde till en hörna i slutändan, så blev den resultatlös.

Trots en synnerligen tam inledning av Viggan, spottar man upp sig på slutet och det börjar se lite bättre ut och förhoppningar finns om en bättre framtid. Åtminstone fram till den 45:e minuten, då Pierre Ahlberg drar ner såväl rullgardin som mungipor på de röda genom att göra 3-0. Sämre avslutning på en halvlek får man leta efter.

Trots denna ytterst traumatiska avslutning på den första ronden, verkar Viggan ha intagit något kvicksilverförstärkande medel i pausen, då man startar andra halvlek synnerliggen piggt, där Göran Dahlberg i 99 av 100 fall skulle ha gjort mål, då han nickar över ett vidöppet mål från inget avstånd alls.

Detta skedde i den första minuten. Två minuter senare får Viggan en hörna, men skottet går över. Efter fem minuter bränner Göran ytterligare ett givet-mål-läge, då han lyckas skjuta över öppet mål och gör man inte mål på sådana chanser, då minskar chanserna dramatiskt för att man skall kunna hämta in underläget.

Men City svarar snabbt och det är endast tack vare Jeppe Jespersson i Vigganmålet som det fortfarande ”bara” står 3-0, då han gör en räddning på ett soloanfall. Men vad hjälpte det, när City minuten efter, i den 51:a tillåts göra 4-0 efter en hörna, sedan Vigganförsvaret blev totalförlamat. Två hörnmål. När hände det senast?

Men det kunde ha blivit värre, då Italiener är helt fri och lobbar över minuten efter. Nu skulle det dröja ända till den 68:e minuten, innan det skulle ringa igen och nu var förnedringen total, 5-0. Medan det mesta lyckades för City, vad gäller spel, passningar och målskytte, så misslyckas absolut allting som går för Viggan.

Enda glädjeämnet denna dag kom två minuter senare, när Glenn slår en frispark från vänsterkanten, som Zacco kan nicka in och en tröstreducering är ett faktum, 5-1. Den sista kvarten ligger Viggan på för att frisera siffrorna och är vid flera tillfällen också nära att göra så också.

I den 79:e nickar Zacco utanför och minuten efter är Viggan ytterst nära att få dit den, men endast med en hörna som följd. Minuten efter skjuter Houlst ett kanonskott i stolpen, som fortfarande säkert vibrerar. I den 81:a skjuter Zacco, men inget vill gå in och det leder bara till en hörna.

Några som var betydligt effektivare var då de ljusblå, som bortsett från några frilägen, gjorde mål på allt de företog sig denna afton, vilket man inte kan anklaga de röda för. Sålunda kan man avsluta målkalaset i den 86:e minuten med att från liten vinkel kruta in 6-1 rakt upp i nättaket. Ridå!

Detta var en afton då allt, taktik, spel och målgörning, fungerade till 100 procent för City, medan Viggans visare på procentskalan knappast gav utslag. Vi får gå ända tillbaks till 2007, innan vi hittar en lika stor förlust för Viggan (1-7 mot Djursholm i premiären). När det gäller insats, så behöver man dock bara gå tillbaka till Rimbomatchen strax innan seriestarten.

Bägge lagen hade faktiskt 11 man vardera på plan och även om Viggan bara drog på sig ett gult kort denna gång, jämfört med 9 under de två senaste matcherna, så är det kanske just därför som Viggans insats enklast kan beskrivas som tam. Den främsta skillnaden låg i att City spelade som ett lag, medan Viggan spelade som 11 man. Trist, tråkigt, men sant.

På onsdag väntar Vaxholm, inget direkt önskemotstånd en sådan här dag, men å andra sidan spelar vi hemma, på gräs och alla vill säkert visa vår hemmapublik att snedsteget på Tibblevallen bara var en engångsföreteelse. Nästa tisdag blir det dessutom revanschtillfälle mot Täby City, denna gång på Hägernäs IP och då ges tillfället att visa vad Viggan egentligen går för.

//Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka
Anton Johnson
Martin Brogren (75)(88)
Mikael Houlst, K
Göran Dahlberg (66)
Henrik Zacco (43)(46)
Leo Edholm F. (72)
Niklas Jonsson (88)
Markus Flodmark
Viking Peterson
Daniel Ghazarian, avb (75)
Anelis Redzic, avb (72)
Erik Flodmark, avb (43)(46)(66)
Daniel Brezze, avb
Simon Lagerlöf, avb

Målgörare
Henrik Zacco (70)

Gula kort
Henrik Zacco (19)

Röda kort
-

Domare
Jens Bergquist, HD
Radovan Petrovic, AD1
Michel Tas, AD2

Matchens Viking
Ing En

Publik
45 personer

Väder
Växlande, +19