Många äro minnena från bataljerna mellan Viggan och Vaxholm och ett som man särskilt minns är från den 18 september 1999, då Viggan och Vaxholm kämpade om seriesegern i division 6 A. Inför matchen hade Viggan, som ledde serien, 29 poäng och Vaxholm 27. Viggan vann då den matchen med 4-0 och sedan även serien och gick upp i division 5. Det var tider det!

Under åren har det sedan varit oerhört jämnt mellan lagen, med två undantag. Den 3 juni 2005 besegrade Viggan Vaxholm på Vaxö IP med 5-0, för att två år senare få stryk på samma plats, med inte mindre än 0-6. Förra året blev det 1-1 hemma och sedan förlust 1-2 borta.

Innan onsdagens möte hade Vaxholm fått en bra inledning på säsongen och kunde ståta med sex vinster, som tillsammans med en oavgjord och tre förluster hade genererat 19 poäng. Viggan, som genom sin stortorsk mot Täby City, låg på 13 poäng, som till stor del arbetats ihop genom fem oavgjorda matcher och tre vinster, hade kunnat ligga i ett betydligt bättre slagläge inför dagens match än vad man nu gjorde.

Viggan, som endast hade en förlust innan mötet med Täby City, måste ha befunnit sig i totalchock efter mötet på Tibblevallen och frågan som alla nu ställde sig, var huruvida man hunnit samla ihop sig tillräckligt, för att kunna bjuda något motstånd mot ett favorittippat Vaxholm.

Svaret kom ganska snabbt, redan i den 5:e minuten. Matchen hade således knappt kommit igång, innan Markus ”Mackan” Flodmark utnyttjade sin flyfothet, genom att springa sig fri på högerkanten. Såväl Mackan, som Elias Spång i Vaxholmsmålet, kan nu skåda varandra i vitögonen och under denna skådning avlossar Mackan skottet, som också skulle gå i mål.

I samma ögonblick uppenbarar sig dock på håll en neongrön Vaxholmsback i Mackans vänstra ögonvrå, samtidigt som Houlsten nu också befinner sig i radarskugga. Alla väntar bara på det magiska ögonblicket när bollen skall passera mållinjen, samtidigt som backen gör sitt allra yttersta för att med en tå förpassa bollen i en annan riktning.

Houlst, som nu i sista sekundern
yker upp ur radarskuggan, kommer som ett expresslokomotiv och trycker, med 20 centimeters marginal från mållinjen, in såväl back, grästuvor och bollen i mål, vilket ger Viggan ledningen med 1-0, tack vare Mackans tidigare initiativrika rush.

Visa av skadan från Tibblematchen, hade Viggan denna gång klätt ut sig till igelkottar och bedrev sålunda ett dylikt försvar, där personaltätheten var lika stor som antalet piggar på en igelkott i försvaret, vilket gjorde det enorm svårt för Vaxholm att ta sig igenom utan sticksår.

Vaxholm må beskrivas som det lag som skulle få mest bollinnehav i statistiken, men dessbättre för Viggans del, kunde man inte få ut något av det, åtminstone inte målchansmässigt. Med Tauer tillbaka i starelvan, kom han med sin trygghet, erfarenhet och alltid eminenta passningar, att bidra till att skapa stor harmoni i Maginotlinjen.

Vaxholm, som såg sig angelägna om att räta ut underläget, trycker på och blottar sig sålunda också för Viggans illrar, som inte missar att ta tillfället iakt för att stöta framåt. I den 16:e minuten kan Mackan åter slita sig fri på sin högerkant och tar sig ända ner till Elias vänsterstolpe, dock utan att den här gången få se bollen gå i mål.

En av de få gånger som Vaxholm lyckades få ut något av sitt slit, var i den 17:e minuten, då ett skott slinker igenom, men Jeppe Jespersson i Vigganmålet lyckas på bästa Ochoa-manér slänga sig ner och rädda med högerhanden, i övrigt hade han en ganska lugn afton trots allt.

Viggan skapar en riktig fet målchans i den 23e minuten, då Glenn Jonsson från högerkanten (!) slår in en passning i slottet, där den reslige Zacco befinner sig i ett riktigt kalasläge. En vrist, eller bredsida hade räckt, nu blev det i och för sig en bredsida, men av det tamare slaget, varför Elias lätt kunde ta bollen. Ett givet målläge var det annars.

I den 27:e känner Glenn att han vill avgöra själv och genom att komma fri med målvakten, väljer han att avfyra stora kanonen, istället för att kanske ha vrickat bollen till höger eller vänster om Elias. Förblindad av närheten Elias träffar Glenn honom mitt på istället.

Men fyra minuter senare, i den 31:a, kommer flyfotingen Mackan farande igen på sin högerkant, för övrigt på samma sätt som vid det första målet, och den här gången lägger han distinkt in 2-0 till Viggan och glädjen kände inga gränser.

Viggan skapar ett par chanser till innan halvtidsvilan. I den 34:e får man till en halvbra chans, som dock endast mynnar ut i en hörna, I den 43:e får man ett jätteläge, då Mackan spelar över till Glenn, som inne i straffområdet har fritt skottfält, varvid han avlossar stora kanonen, men dröjde något för länge på hanen, så att ett Vaxholms ben hann dyka upp i slutsekunderna och räddar från nätrassel.

Spelmässigt var den första halvleken ganska jämn, med störst bollinnehav för Vaxholm, men där Viggans försvar gör sin bästa insats i år. Anelis, på högerbacken, hävdar, för övrigt med rätta, att Viggan inte förlorat någon gång då han startat, något att kanske ta i beaktande framöver.

”The return of Tower” var också det som gjorde backlinjen till en kompakt betongmur denna dag, där han tillsammans med Anton den Långe, dammsög varenda boll som hamnade framför Jeppe i målet, som hade en ganska lugn dag på jobbet denna afton.

Martin ”Braghi” Brogrens insats, måste nog tillmätas den allra största betydelse också, då han utan tvekan gjorde en av sina allra bästa matcher och svarade för många fina uppspel, samtidigt som han knep ihop där bak, som bara han kan. Även om backlinjen kanske inte var överbelastad under den första halvleken, så skulle den få betydligt mer att göra i den andra.

Inledningen av den andra halvleken innebar en synnerligen tung press på Vigganförsvaret och det var ofta svårt att få ut bollen ur det egna straffområdet. Kring den 57:e minuten hade Vaxholm exempelvis tre hörnor på raken och det såg riktigt ansträngt ut.

Trots detta enorma tryck, lyckas man inte skapa några egentliga farligheter och om Jeppe tvingades ingripa, var det oftast s k plockpotatis som det handlade om. I denna press lämnar Vaxholm också sin bakgård obevakad, något Viggan gärna utnyttjade, som i den 58:e, då Zacco ensam med Elias nästan hinner före honom.

Aldrig tidigare har väl Viggan blåsts av för så många offside, som man råkade ut för denna afton, även om kanske inte alla var helt riktigt dömda enligt en enögd bevakare. Men frestelsen måste ha varit stor att få utnyttja de stora ytorna som låg obevakade, så man kan ha viss förståelse övertrampen.

I den 62:a går bollen som på ett rep, nere från Tauer och genom mittfältet fram till Mackan, som kommer helt fri med målvakten, men i det sista momentet svek koncentrationen och bollen slås mitt i famnen på Elias. Här var nog alla övertygade om att Mackan hade med sig en påse spik i fickan. Istället för att slå i sista spiken i kistan, blev det Elias som spikade igen. Snopet!

I den 64:e spelar Zacco in till Glenn, som har öppet mål framför sig, men han hinner inte fram i tid och minuten efter skjuter Leo i burgaveln, men på fel sida dessvärre. Ytterligare en minut senare kommer Zacco fri med målvakten, men når inte bollen i tid, utan Elias hinner ta den framför fötterna på den anstormande.

Vaxholm lägger i alla växlar för att försöka reducera, men Viggans igelkottsförsvar förhindrar varje försök, vilket tar på Vaxholms psyke, men lika mycket på Viggans fysik. I den 72:a får Vaxholm en frispark och den som minns, kanske kommer ihåg att det var så man kvitterade mot Viggan förra året. Den här gången kan dock Jeppe säkert greppa bollen.

Viggan befinner sig närmast i ett belägringstillstånd, men aldrig att det känns som man tappar kontrollen, vilket måste ha varit direkt frustrerande för Vaxholm. Men som sagts tidigare, pressen skapar också öppningar, vilket Viggan inte är sena att utnyttja.

I den 77:e kommer Erik, lillbrorsan till Mackan, helt fri och vill göra precis som storebror, men skjuter mitt på Elias. I den 84:e minuten får han ett likadant tillfälle, men dessvärre med samma resultat. Två mål av lillbrorsan och han skulle ha blivit lika stor som brorsan sin.

Viggan gör en av sina allra bästa matcher i år och segern var rättvis med tanke på alla chanser som skapades, men framförallt så var det resultatet av en heroisk insats där alla, till skillnad mot i söndags, spelade som ett homogent lag och gav allt för varandra. Kan man återskapa detta på tisdag, så kommer nog Täby City att bli ganska snopna.

//Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Jan Tauer
Anton Johnson (59)
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Göran Dahlberg
Henrik Zacco
Anelis Redzic
Niklas Jonsson (76)
Markus Flodmark
Viking Peterson
Daniel Ghazarian, avb
Leo Edholm F., avb (59)
Erik Flodmark, avb (76)
Daniel Brezze, avb
Simon Lagerlöf, avb

Målgörare
Mikael Houlst (5)
Markus Flodmark (31)

Gula kort
Martin Brogren (33)
Erik Flodmark (87)
Göran Dahlberg (90+2)

Röda kort
-

Domare
Rikard Aspegren, HD
Kostas Kakarnakis, AD1
Pierre Sjöblom, AD2

Matchens Viking
Markus Flodmark

Publik
36 personer

Väder
Växlande, +17