För nästan exakt hundra år sedan, söndagen den 28 juni 1914, avfyrades ett antal skott i Sarajevo, som kom att förlama en hel värld. På Spånga IP avfyrades söndagen den 10 augusti fyra skott, som förlamade Viggan. En händelseutveckling som var svår att förutspå, åtminstone efter en timmes spel.

Viggan hade inför drabbningen endast två förluster i bagaget och senast man förlorade, var söndagen den 15 juni i år, då det blev förlust med hela 6-1 mot Täby City, även det på bortaplan. Detta leder onekligen till att man börjar undra om just söndagar kanske inte är den mest optimala tidpunkten för Viggan att uppträda i seriesammanhang.

Inte vid något av dessa båda tillfällen var det väl någon som direkt kalkylerat med förlust, åtminstone inte av den kaliber som det senare skulle visa sig bli. Viggan hade ju inför söndagens match statistiskt sett ett ganska bra övertag på Spånga, varför uppgörelsen på Spånga IP inte sågs som någon direkt alarmerande batalj, där man skulle behöva vara onödigt orolig.

Men statistik skall man absolut inte lita på, det är något som är helt säkert, åtminstone blev man grundligt övertygad om att så är fallet, när en knapp halvtimmes spel återstod av matchen. Innan dess kunde kalenderbitarna fröjdas åt att spelet och målen följde statistikernas prognoser.

Även om Viggan kunde mönstra bästa manskap, så var väl kanske inte alla fysiskt och mentalt inställda på den omställning som det skulle komma att bli att skifta från sandstrand till Spånga IPs gröna gräs, särskilt då alla inte hade hunnit med att återhämta sig efter fem veckors intensiv vila.

Spångas vitala 21-åringar hade dessutom hunnit med två seriematcher dagarna innan och var således ordentligt uppvärmda, något man kunde konstatera att de röda Vigganspelarna inte hade hunnit med. Detta skulle sedermera också visa sig bli av direkt matchavgörande karaktär, men mer om detta senare.

Med tanke på värmen, de vitala 21-åringarna och bristen på förberedande aktiviteter, gjorde att det i generalstabens plan ingick att man skulle lägga sig tryggt på försvar och låta de blå ynglingarna springa rommen av sig, något som också kom att visa sig vara en strategiskt väl underbyggd plan, åtminstone inledningsvis.

Viggan lät sålunda Spångas vinthundar springa runt med bollen till en början, medan Viggan intresserat tittade på och trots stort bollinnehav den första kvarten, lyckades Les Blues inte komma någon vart, utan stoppades effektivt av den bastanta Maginotlinjen.

Enda gången man fick målkontakt var i den 15:e minuten, när Viggans målvakt (inga namn) misstog en Spångaspelare för Viggbyit och sparkade ut bollen till densamme. Chockad av händelsen den blå lamt mitt på. I samma spelminut skapar dock Viggan ett bra läge, som dock ej kom att registreras på matchtavlan.

Efter den inledande kvarten så ville även Viggan vara med och i den 16:e skapas första hörnan, men då nickade man över. I den 20:e får så Spånga sin första och enda chans i första halvlek, men man skjuter utanför efter ett vänsterinlägg. Spånga får även en hörna i den 22:a minuten.

I den 25:e får Viggan en vänsterhörna på vilken Denny skjuter hårt från höften, men skottet blockeras, förmodligen med ett blåmärke som följd. Två minuter senare är Glenn på vift i straffområdet och får ett bra läge, dock utan resultat. I den 28:e har Glenn och Sten samarbetat så väl att Sten har hamnat nere i straffområdets nordvästra hörn, där han utgör så stor fara för motståndarna att han sedermera också fälls.

Här tar vi oss friheten att ordagrant saxa direkt från Spångas matchreferat:
”Bägge lagen, Spånga och gästande Viggbyholm startade matchen med offensiv, tät fotboll, det var dock Viggan som - helt rätt dömt av domaren Frank Worthington - fick en straff för ruff från Spångas backlinje i den 28 minuten. Viking Peterson slog den lågt och hårt till vänster om Spångas keeper Zlatko Tesic som gick åt rätt håll men inte kunde nå bollen, 0-1.

Viggan fick nu mental medvind och Spångas mittfält föll ihop under resten av halvleken, Viggan spelade ut Spånga, dock utan fler noteringar i protokollet.

Vår taktik var att ligga högt i banan, inleder Spångas tränare Peter Svensson, och förhindra att Viggbyholm skulle kunna slå långa crossbollar fram mot sina forwards, tyvärr lyckades detta inte så bra, Viggans spelare är stora, tunga och smarta och hade en rättvis ledning i halvtid.”

Straffen höjde Viggans adrenalinhalt betydligt och i den 32:a avfyrar Sten ett skott som smiter utanför. Viggans fetaste chans i första halvlek kommer i den 39:e minuten, då man trots efter ett skolboksanfall endast får nöja sig med en hörna, på vilken dock två jättelägen uppstår, men utan att man lyckas få in bollen bakom Zlatko. Men vilka chanser det var.

I den 40:e är Glenn i farten igen och skjuter i ganska bra läge, men skottet blockeras av ett Spångaben, men Glenn ger inte upp och två minuter senare spelar han från vänsterkanten in till Göran, som mitt framför ett ganska öppet mål, tar i för mycket och skjuter över. Spånga är nu i brygga, men lyckas ändå få till en hörna, deras andra, i den 44:e minuten.

Viggan gör taktiskt en av sina bättre halvlekar i år och borde med lite flyt ha kunnat utöka sin ledning, något man inte lyckades med, ett problem som dessvärre verkar vara av kronisk karaktär. Man kan dock gå till halvtidsvila med riktigt gott samvete och statistikerna gnuggar sina händer.

Efter lite avvaktande spel inledningsvis så får Spånga till en stark press i den 50:e minuten, dock utan att få någon som helst utdelning på sitt slit. Maginotlinjen är helt vattentät i detta läge av matchen.

I den 59:e minuten kommer matchens absolut fetaste målchans, sedan Sten gjort ett solonummer och spelat fram till Glenn, som här skulle kunnat ha bli matchhjälte, men han fick inte tillräcklig ordning på sina vänsterfötter för att kunna peta in bollen i mål. Närmare än så är svårt att komma.

Minuten efter får Spånga en frispark, som Jespersson har vissa problem med att få bukt med, då den dimper ner just framför fötterna och med en stark underskruv. Nu har en timme av matchen spelats och det var väl så mycket Viggan hade ork till denna dag. Vi saxar åter från Spångas hemsida:

”Samma mönster präglade inledningen av andra, efter en kvart åt sig dock Spånga tillbaks i matchen och sprang bildligen sönder ett tyngre, mer erfaret men tröttare Viggbyholm.

Tjugo minuter in i andra gjordes matchens snyggaste mål, Markus Blomquist med mycket energi i benen slog ett inlägg framåt till Mattias Åsbrink som tog ner bollen på bröstet och slog en volley direkt i mål. Klassmål! Mattias utsågs senare till bäste spelare i Spånga, samma ära vederfors Mikael Sten i Viggan.

Fem minuter senare fick Daniel Ekman Tillkvist en rak djupledsboll och kunde chippa bollen över en långt ut stående David Jespersson i Viggans mål, 2-1.

- Viggbyholm tröttnade och tog slut, fortsätter Peter, vi lyckades dyrka upp deras försvar, men samtidigt är det svårt att bara ha 2-1 med kvarten kvar att spela.”

Åter till vår egen rapportering: Spånga har på fem minuter lyckats vända matchen genom mål i den 67:e och 72:a minuten. Även om Viggan kunde mobilisera mental styrka, så hade man uppenbarligen inte orken att förhindra dessa två snabba mål, som under normala omständigheter borde ha kunnat förhindras.

I detta skede av matchen utgår en generalorder om en massiv storoffensiv, samtidigt som en stor rotation på manskap göres, såväl inom de egna linjerna som i reservleden, då många går på knäna. I den 74:e gör Houlst ett uppskattat försök att kvittera, men skottet utmynnar i en hörna.

Ny hörna följer i den 83:e och Spånga befinner sig nu belägrade och kämpar med näbbar och klor för att hålla rent framför Zlatko. I den 84:e minuten är lyckan total, sedan Anton lyckats placera bollen i nät, men säg den lycka som varar och en uppmärksam linjeman hade hittat ett rött ben i en alltför fördelaktig position.

I den 85:e får Sten på ett skott i bra läge, men för löst, och bollen går till hörna på vilken Anton nickar över. Efter denna resultatlösa mastodontoffensiv rinner energin ut ur såväl ben som huvud och Spånga kan defilera in såväl 3-1 som 4-1 inom loppet av fem minuter, varav det sista kom i sista sekunden på övertid.

Spångas hemsida igen:
”Självklart ökad aktivitet från gästerna, något som Frans Gabro kunde utnyttja till en kontring tre minuter före full tid, 3-1 och därmed var matchen avgjord. På stopptid satte Marcus Blomquist 4-1 i mål, i det läget spelade Spånga kvadraten inne i Viggans straffområde.”

Söndagar är tydligen inte någon bra veckodag för Viggan och den här söndagen sved ordentligt. Med facit i hand så var det egentligen en ganska onödig förlust om Viggan hade orkat hela tiden ut, vilket föranleder en att tillgripa det gamla ordspråket: Träning ger färdighet.

Detta var nu i och för sig endast Viggans tredje förlust på 13 matcher, vilket i sig är ganska imponerande, men svårigheten att göra mål framåt är fortfarande ett mycket stort bekymmer, vilket gör att vi ånyo har röda siffror i målprotokollet. Visa av söndagens skada får man hoppas att alla solidariskt nu ställer upp på träningarna framöver så att vi hinner ikapp de andra lagen.

På lördag väntar Danderyds SK, som på onsdag spelar semifinal mot Karlberg i Stockholm Cup och vi vet alla vad matcherna mot DSK innebär. De kommer att som vanligt ge allt mot Viggan och det kommer inte att bli en lätt match. Nu glömmer vi den svarta söndagen (den första halvleken kan vi dock med stolthet komma ihåg) och blickar framåt med fyllda bröstkorgar.

//Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka (78)
Jan Tauer
Martin Brogren (74)
Mikael Houlst, K
Göran Dahlberg (71)(79)
Anelis Redzic (79)
Denny Nordén (70)
Niklas Jonsson (27)(36)
Mikael Sten (63)(70)
Viking Peterson
Daniel Ghazarian, avb
Anton Johnson, avb (78)
Henrik Zacco, avb (63)
Larrymar Liljeholm, avb
(27)(36)(74)
Markus Flodmark, avb (71)

Målgörare
Viking Peterson, str (29)

Gula kort
Martin Brogren (59)

Röda kort
-

Domare
Frank Worthington, HD
Tobias Lindqvist, AD1
Yonas El Atmioui, AD2

Matchens Viking
Mikael Sten

Publik
57 personer

Väder
Soligt, +23