Returmötet mot Vaxholm på bortaplan slutade 2-2 på onsdagskvällen, sedan Viggan på hemmaplan hade vunnit med 2-0 den 18 juni. Viggan har därmed på de senaste fem matcherna vunnit tre, förlorat en och spelat en oavgjord och har därmed totalt sex vunna, sex oavgjorda och endast tre förluster.

Bataljerna mellan Viggan och Vaxholm har alltid varit lite extra, då de haft lite av derbykaraktär över sig och resultaten genom åren har också varit väldigt jämna.

Sedan 2006 har det exempelvis spelats 14 matcher, av vilka Viggan vunnit sex, förlorat fyra och spelat fyra oavgjorda.
Med Viggans siffror först har resultaten utfallit enligt nedan: 2006: 5-0 och 0-1.
2007: 2-4 och 1-1.
2008: 0-6 och 1-1.
2009: 2-0 och 1-0.
2010: 2-0 och 3-1. 2011 och 2012 spelade Viggan i division 3.
Slutligen, 2013 blev resultaten 1-1 och 1-2 och i år 2-0 och 2-2.

Denna omgång utgjorde knappast något undantag vad gäller jämnhet och spänning, vilket slutresultatet 2-2 också vittnar om. Men det kunde ha blivit betydligt gladare miner, om Viggans 2-0 ledning hållit i sig, men som von Moltke sa i brevet inför matchen, ”skrattar bäst som skrattar sist”. Vaxholms fästning var betydligt bättre än sitt rykte denna gång.

Viggan har på senaste tiden gjort sig kända för att åtminstone prestera en riktigt bra halvlek per match och det kan vara såväl i den första som i den andra. Mot Spånga var det definitivt i den första och mot Danderyd i den andra. I Vaxholmsmatchen kom det nu att bli i den första och den dagen Viggan fixar två halvlekar i rad, så kommer man absolut att vara med i toppstriden.

Även om tabellen i skrivande stund haltar något, kan man ändå urskilja en sex sju lag som vill vara med om att hamna i den allra översta delen av tabellen och bland dem återfinns även Viggan. Även om 21 poäng återstår att spela om, så återstår också sju riktigt svåra nötter att knäcka framöver. I år finns inga lätta matcher och den mot Vaxholm var inget undantag.

Vaxö IP inramades denna afton av ett ihärdigt molntäcke, som också kom att förmörka Viggans dag så småningom. Vaxholm var det lag som inledde alertast, något man också kanske inbjöds till, med tanke på generalstabens upplägg inför matchen. Även om Vaxholm tilläts ha mycket boll under de första 10 minuterna, så utgjorde det aldrig någon större fara för Viggan, då försvaret var hermetiskt tillslutet där bak.

När Vaxholm sprungit av sig det mesta så började Viggan sticka upp ur sitt igelkottsförsvar och när Glenn Jonsson får en boll och lite yta att springa på, så brukar det gå undan och så även denna gång. I den 14:e minuten befinner han sig således på språng utmed vänsterkanten och kommer bra långt ner mot kortlinjen, då han uppmärksammar Mikael Houlst, som kommer med stormsteg.

Inlägget, som måste ha utgjort en riktigt svår utmaning för målvakten, då det läggs lagom långt ut för att kunna nås, men ändå inte kan lämnas utan åtgärd, gör att Elias Spång chansar på att nå bollen och är så när att lyckas med detta, men då han bara får några fingertoppar på den, så går den vidare till den framrusande Houlst, som utan pardon trycker in den i det tomma målet. 1-0 till Viggan.

Ett mål betyder så mycket. Redan två minuter senare befinner sig Denny Nordén inne i skottsektorn framför målvakten och får dessutom på en riktigt bra rökare, som emellertid träffar mitt på Spång i målet. Ett bra läge var det sannerligen. Mål där och Vaxholm hade gått ner i spagat.

Ett, om möjligt, ännu fetare läge uppenbarar sig emellertid efter ytterligare två minuter, i den 18:e närmare bestämt, då Göran Dahlberg kommer fri med målvakten, men det snabba underlaget gör att Göran inte får full kontroll på bollen och Spång hinner precis ner vid Görans fötter och lyckas med nöd och näppe avvärja attacken.

Vaxholm är inte lika framfusiga längre, även om de antecknas för en hörna i den 25:e minuten, dock utan resultat. I den 32:a får Houlst ett jätteläge att nominera sig till matchhjälte, men det feta läge som uppstår, gör att viljan att göra ett resolut avslut blir för stor, varvid skottet säkert går drygt tre meter över ribban och där skall nog Vaxholm vara riktigt glada över att Houlst utnyttjade sin fulla kraft.

I den 38:e minuten är Glenn på tå igen och lyckas skära sig igenom stora delar av Vaxholmsförsvaret, men attacken utmynnar denna gång i en hörna, som blev resultatlös. Bättre går det dock för Glenn i den 39:e minuten, då han nu tagit sig över på en för honom fel sida av planen och lägger ett patenterat inlägg framför mål, där många långa Vigganspelare hungrigt väntar på ett mål.

Den som var mest hungrig var Jan Tauer, som otagbart språngnickar in 2-0 för Viggan och nu var det nästan som om molnen inte längre fanns, även om det bara var imaginärt. Bra spel, trygg ledning och övertag på flera sätt i matchen, gjorde att de flesta lämnade planen i halvtid med stor förtröstan, utom en.

Nostradamus Loberg, som varit med om det mesta vad gäller Viggans öden och äventyr, hade i sin kristallkula sett orosmoln, dock inte av meteorologisk karaktär, utan mer av prestationsångestliknande art, baserat på tidigare statistik, då Viggan, trots ledningar, i rent oförstånd eller av annan oförklarlig anledning, har tappat såväl haka som ledning i samma andetag.

Fritt citerat ur luften, tycktes följande profetia lämna Nostradamus verbala utgång: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder, att om inte Viggan kniper under de första 15 minuterna, så kan det här sluta riktigt illa, det är min profetia och det står jag för.” Den som varit med förr, vet att man vid dylika tillfällen skall undvika att påverkas av slikt tal, men det är svårt. Ja, mycket svårt.

Samtidigt, bara meter därifrån, samlas det röda gardet inför inmarschen till andra halvlek och detta under stor koncentration. Laddningen var av sådan hög grad, att man kunde uppmäta en effekt, stor nog att värma upp ett mindre villasamhälle i västernorrlands inland. Adrenalinmätarna låg på högsta nivån i mätglasen och nu var det upplagt för en insats av sällan skådat slag.

Väl inne på planen, var det dock ingen som riktigt hann uppfatta vad som hände, ty redan efter 30 sekunders spel låg Vaxholms reduceringsboll redan bakom David Jespersson i Vigganmålet. Inte ens Berliner Philharmoniker skulle kunna uppvisa ett större antal öppna fiollådor vid ett och samma tillfälle. Chocken var total, samtidigt som adrenalinbägarna tömdes i rask takt.

I bakgrunden kunde man höra över kristallkulan: ”Vad var det jag sa”, men ingen brydde sig vid detta tillfälle, då samtliga ännu ej återfått medvetandet. Adrenalin kan vara en flyktig vara och inte dröjde det länge innan det hade bytt plats och återfanns i samma mängd, fast nu hos motståndarna, vilka inte var sena att utnyttja detta tillfälle.

Trots denna peripeti kan Viggan ändå ta sig fram och skapa två hörnor, i den 4:e och i den 10:e minuten, där Viking skjuter utanför, i ett icke helt ofarligt läge. Men Vaxholm har nu fått tag i taktpinnen och styr en hel del av innehållet på planen, även om man inte lyckas överlista den samlade röda massan. Åtminstone inte förrän i den 61:a minuten och då hade det gått precis 15 minuter. Precis som Nostradamus hade förutspått.

I det här läget skulle mången nog ha velat stoppa huvudet i sanden och fundera på vad som egentligen hände. Säker ledning i första och så händer det här! Men full kredd till Viggan, som visar stor mental styrka och reser sig som en man för att försöka återta kommandot i matchen. En hörna i den 65:e och en i den 68:e visar att man vill framåt, även om de blev resultatlösa.

Ludvig Svensson, som nu kommit in i manegen, visar med kvicka steg att även han vill vara med och förändra matchresultatet, något också Glenn ger bevis på med jämna mellanrum, dock aldrig att man kommer längre än in i straffområdet, men där tar det som oftast stopp.

Vaxholm har sedan ett ypperligt läge att dra ner rullgardinen i den 71:a minuten, då man har en man fri vid Davids högerstolpe på ett inlägg, men Jespersson är med på noterna och gör en ekvilibristisk räddning och ser till att Viggan åtminstone fick med sig en poäng hem.

Efter Vaxholms storoffensiv, efter det första målet, har matchen åter jämnats ut och står och väger, där båda lagen jagar ett segermål. Vaxholm har ett skott i stolpens baksida som går till inspark i den 79:e, medan Viggan genom Ludde får till ett riktigt bra anfall i den 82:a, som Viking avslutar med att skjuta utanför.

Det här var andra gången på tre matcher som Viggan tappat en ledning och framöver så gäller det att vara på tårna under alla 90 minuterna, men det är å andra sidan svårt att snabbt återhämta sig efter ett solarplexusslag, som man nu fick i den direkta inledningen av den andra halvleken.

För publiken var det en gastkramande tillställning med fart och intensitet, där bägge lagen gav allt i alla situationer, en match med riktig derbykaraktär. Sammanfattningsvis får man väl säga att slutresultatet var rättvist, med tanke på att lagen hade varsin halvlek, men där Vaxholm var ytterst nära att få med sig alla poängen. Man kan väl säga att Viggan både vann och tappade poäng.

Nu återstår sju omgångar och 21 poäng att spela om för de flesta lagen och kan Viggan göra två bra halvlekar i rad, så kan man också vara med och slåss om de bästa platserna, när det drar ihop sig till den absoluta slutstriden. På lördag väntar Kista Galaxy och de är inte heller att leka med.

//Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka (88)
Jan Tauer
Anton Johnson
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Göran Dahlberg
Denny Nordén (71)
Niklas Jonsson
Mikael Sten (80)
Viking Peterson
Ludvig Svensson, avb (71)
Anelis Redzic, avb (88)
Erik Flodmark, avb (80)
Pontus Tavemark, avb

Målgörare
Mikael Houlst (14)
Jan Tauer (39)

Gula kort
Jan Tauer (67)

Röda kort
-

Domare
Anvar Khayati, HD
Robert Lindén Säfström, AD1
Gösta Jonsson, AD2

Matchens Viking
Niklas Jonsson

Publik
51 personer

Väder
Mestadels mulet, +16