Lördagen den 20 september hade allt som Viggan kunde önska sig: Solsken, sommarväder och att de övriga resultaten gick Viggans väg för att kampen om en kvalplats fortfarande skulle kunna hållas vid liv. Synd bara att publiken inte fick vara med om detta, då de denna dag uppenbarligen hade valt andra aktiviteter.

Om själva matchen finns dessvärre inte mycket att orda om, då det måste ha varit en av de mer oglamorösa uppgörelserna som ägt rum på Hägernäs IP under en någorlunda överskådlig tid och detta trots att Viggan ändå till sist vann med 1-0, där vinstmålet föll först när sex minuter återstod av matchen.

Förmodligen var det stundens allvar som fick Viggans nerver att låsa sig, ty så här krampaktigt har det inte sett ut på länge. Men å andra sidan så stod så mycket på spel. Dels måste Viggan se till att vinna matchen och dels måste de övriga resultaten också gå Viggans väg, om man skulle ha en chans att hänga med i racet om en kvalplats.

Redan på försäsongen var det en outtalad målsättning att försöka nå en kvalplats, en modest önskan med tanke på hur det föregående året hade utvecklat sig. Nu, efter 20 omgångar, så är man onekligen indragen i slutstriden, sedan man vunnit sin måstematch mot Blue Hill, samtidigt som de andra topplagen tappade poäng.

Situationen får en att tänka sig fyra år tillbaka i tiden, då Viggan till sist hamnade på en kvalplats och så småningom även lyckades vinna kvalgruppen och gå upp i division 3. Även då var det en svettig höst. Efter 20 omgångar låg Österåker på en andraplats med 37 poäng, följt av Viggan på 36 poäng. 36 poäng hade även fyran Vaxholm som jagades av Viksjö på 33 poäng.

Den gången hade Viggan bättre målskillnad än Österåker som hade +13, medan Viggan hade +17. Med en omgång kvar hade Viggan dock gått om Österåker och hade 39 poäng, medan Österåker nu låg på en fjärdeplats med 37 poäng, omsprungna av Vaxholm, som också de hade 37 poäng. Vaxholm vann sedan i sista omgången med 6-0 och Österåker vann med 5-1.

Hur gick det då för Viggan? Jo, i sista matchen mötte man Blue Hill, där man alltså var tvungna att vinna, vilket man till sist också gjorde med 5-3 på Skytteholms IP. Slutfacit blev alltså en andraplats med 42 poäng och en målskillnad på 58-37.

Året innan, 2009, kom Viggan trea på 50 poäng, sedan Bele Barkarby i sista matchen gått om på målskillnad. Vid bägge dessa tillfällen stod även då Jocke Olausson vid rodret.

Med tanke på helgens alla resultat så känns situationen onekligen igen. Nu tronar Enebyberg i toppen följt av Spånga och Viggan, bägge på 36 poäng, även om Spånga nu har två måls försprång. Kista Galaxy ligger efter poängtappet mot lokalkonkurrenten Kista SC nu en poäng efter Spånga och Viggan. Två omgångar återstår och om två veckor vet vi hur det gick.

Spånga har Rissne och Danderyd kvar att spela mot, vilket på pappret kan se enkelt ut, men efter helgens resultat och vad motståndarna nu har att spela för, så kan allt hända. Galaxy har Vaxholm och Täby City kvar, där City skrällde och vann mot Spånga, men som sagt lagen i botten har allt att spela för. Under förutsättning att Viggan skulle klara sina två återstående matcher mot Enebyberg och Kista SC, så kan det i slutändan bli en fråga om målskillnad.

Viggan har kommit starkt på hösten och har gjort näst flest mål i serien, 40 stycken, men ligger ändå två mål sämre till i målskillnad gentemot Spånga. Viggan har nu fyra raka vinster och ett facit i höst på totalt fem vinster, en oavgjord och två förluster och en sammanlagd målskillnad på 20-13.

Mycket hänger nu på utgången i matchen mot serieledande Enebyberg på fredagkväll. Vinst där och vägen ligger fortfarande öppen för en andraplats. Vid förlust, är det hela havet stormar och utgången blir än mer oviss. Men så här långt har Viggan gjort vad som förväntats för att man skall få vara med i slutspurten

2010 vann alltså Viggan mot Blue Hill med 5-3 i den sista och avgörande omgången. Den här helgen blev det vinst med 1-0, en minst lika viktig seger för att hålla spänningen vid liv. Men det satt långt inne, väldigt långt inne. Dessutom var det nog en av de mer händelsefattiga matcher som skådats på Hägernäs.

Blue Hill såg väldigt stabila ut när de anträdde planen och de var även ganska stabila när de väl var på planen och de var även de som fick den första noteringen. En hörna efter fyra minuter. Efter 15 minuters spel fanns inte ett enda dugg att anteckna. Det såg ut som en urtrist 0-0 match och inget av lagen bidrog till att höja spänningen på planen, även om matchen i sig var högoktanig med tanke på vad som stod på spel för Viggan.

Det första försöket, i vad som kan kallas anfall, svarade Viggan för och det var först efter 16 minuter. Viggan får ett kanonläge, sedan Houlst beskrivit en parabelkurva i luften och hamnat platt liggande på magen inne i straffområdet och när bollen väl hamnar vid Göran Dahlbergs fötter ligger målet öppet för ett skottförsök.

Göran får på ett stenhårt skott, som dessvärre träffar den liggande Houlsts nedre extremiteter, varför bollen studsar ut istället för att gå i mål. Men det var i alla fall Viggans första försök till anfall, som omväxling mot det annars så kompakta igelkottsförsvar, som fanns uppritat på stabskartan.

Det enda som annars händer är egentligen att Blue Hill får en ny hörna i den 19:e, i övrigt intet nytt på Västfronten. Men i den 31:a minuten fälls Viking i ett försök att genomtränga motståndarnas försvarslinje. Fällningen äger dock rum en decimeter på fel sida av strafflinjen, varför frispark utdöms. Det hela mynnar ut i att Denny till sist får tag i bollen och skapar en farlighet, som så småningom mynnar ut i en offsideavblåsning.

Viggans fetaste chans svarar Mikael Houlst för i den 44:e minuten, sedan han fått en passning från Martin Brogren. Houlst befinner sig i ett ypperligt läge för att kunna göra mål, men bollen trilskas och hamnar på skenbenet får man förmoda, då skottet blev av strumprullarkaraktär. Här hade undertecknad redan börjat planera för en målanteckning, men så blev det alltså icke.

Nordine Baraka, som för övrigt gör en mycket bra match igen, lyckades i det förra mötet med Blue Hill dra på sig en straff, något som höll på att bli da capo på även denna gång i slutminuterna, men domaren tyckte Nordine fyllt sin kvot för straffådragningar i år. Sammantaget för första halvlek var alltså att det var en av de mer trista föreställningar man sett, även om det inte bara var ett lags fel att det blev så. Bägge lagen bidrog kraftigt till detta.

Nu har man under hösten ofta blivit bortskämd med att Viggan strålat av intensitet och konstruktiva anfall, något som lös med sin frånvaro denna eftermiddag. Ingen skugga må falla på backlinjen, som skötte sin uppgift med bravur och alla långbollar som slogs från Blue Hill togs också för det mesta om hand på ett föredömligt sätt.

Eftersom det mesta av spelet rörde sig inom mittcirkeln, så blev det inte mycket konstruktivt uträttat där, då utrymme inte gavs för det som i tidigare matcher. Mycket långbollar och mindre högt tempo bidrog ytterligare till att skapa en John Blund-atmosfär.

Efter sex minuter in i andra halvlek skapar Göran en riktigt bra chans, men istället för att avancera ytterligare, för att öka sina målchanser, väljer han att avfyra för tidigt och skottet ses stryka över ribban. Skulle detta vara inledningen på en offensiv från Viggans sida? Nej, så var inte fallet.

Blue Hill var duktiga med bollen och vann säkert bollinnehavet räknat i procent, men framåt lyckades man inte skapa särskilt mycket, såvida man då inte tar med i beräkning den hörna man skapade i den 63:e minuten, där Jeppe i målet tvingades göra rätt för sig.

Trots den avslagna stämningen i matchen, så utbröt stort gurgel i samband med hörnan, där lille Sten petade på en Blue Hillare, som var större och därmed också puttade tillbaka. Viking, som om inte är av den grövre sorten, men längre, tar Sten i försvar och puttar tillbaka.

När allt var färdigputtat, belönades Viking och nr 5 i Blue Hill med varsitt gult kort, trots att linjemannen valt ut nr 14 i motståndarlaget. (Nr 14 fick senare ett gult kort, vilket gav upphov till misstankar om att han då skulle få ett rött kort, men så var inte fallet).

Det var väl en av de få saker som var värt att notera under andra halvlek, så långt in i matchen. I den 69:e får dock Viggan en frispark just utanför strafflinjemarkeringen till höger om målvakten. Martin Brogren stegar fram och lägger frisparken. Houlst nickar - i ribban! Synnerligen fett tillfälle, men uppenbarligen var det inte läge för Viggan att göra några mål denna dag. Inte heller för Blue Hill.

I den 76:e får Blue Hill en hörna. Viggan lyckades inte få till någon enligt anteckningarna, vilket är ytterst förvånande, med tanke på den statistik som man ändå sitter inne med. Hörnvinst med 3-0 för Blue Hill alltså. När det gäller gula kort, vann nog Viggan stort, då man drog på sig inte mindre än fem gula kort, vilket kan bli en dyrbar historia nu på fredag, då inte mindre än tre man drabbades av sitt tredje gula och därmed är avstängda.

En positiv sak händer dock i matchen och det sker i den 84:e minuten. Ibrahim ”Ibbe” Marrakchi hade släppts ut i manegen 10 minuter tidigare och i den 84:e så tar han sig ner på högerkanten och nere vid kortlinjen lägger han en väl avvägd passning, som i en båge passerar över målvakten, för att hamna hos Göran Dahlberg, som omarkerad kan nicka in bollen i mål, vilket också skulle bli Viggans och matchens enda.

Nu blev det riktigt spännande. Skulle Viggan lyckas hålla i ledningen matchen ut? Blue Hill gjorde enträgna försök att bryta igenom försvarsvallen, vilket bara ledde till oräkneliga inkast nere i Viggans försvarszon och till sist blåste domaren av matchen efter tre minuters tilläggstid och Viggan kunde andas ut.

Ack en så skön seger, men skönspelet lös med sin frånvaro, men vad gör väl det, när det bara är poängen som räknas när domaren väl blåser av. Tre nya viktiga poäng kunde nu sättas in på Viggans poängbank. Mot Enebyberg får vi dock hoppas att det blir helt nya takter, även om fyra man saknas: Houlst, Göran, Tauer och bortreste Brogren. Å andra sidan är Anton och Glenn tillbaka och med lite tur kan Mackan åter stå på tå igen på fredag, samtidigt som Zacco kanske är på benen igen.

/Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka
Jan Tauer
Martin Brogren
Mikael Houlst, K
Göran Dahlberg (88)
Anelis Redzic
Denny Nordén (72)
Erik Flodmark (74)(88)
Mikael Sten (86)
Viking Peterson
Ibrahim Marrakchi, avb (74)
Nils Pasthy, avb (72)
Shpetim Isufi, avb (86)
Pontus Tavemark, avb

Målgörare
Göran Dahlberg (84)

Gula kort
Jan Tauer (27)
Denny Nordén (46)
Göran Dahlberg (62)
Viking Peterson (66)
Mikael Houlst (79)

Röda kort
-

Domare
Hamza Harrami, HD
Abdelmajid Ait Lhadj, AD1
Ali Reza Soltan Beik, AD2

Matchens Viking
Göran Dahlberg

Publik
31 personer

Väder
Sol, +19