Fredagskvällar är inte direkt Viggans favoritdagar vad gäller matcher, något vi i och för sig varit förskonade från tidigare, men i år inträffade det tre gånger. Fredagskvällar är myskvällar efter en lång vecka av arbete och studier, verkar vara den allmänna uppfattningen, något man lätt instämmer i. Vid de två tidigare tillfällena har Viggan lyckats ta poäng på bortaplan: mot Kista SC 1-1 och mot Blue Hill 2-2 och frågan var nu hur man skulle lyckas mot Enebyberg.

Som framgått av gästbokens sammanställning av tilldelning av gula kort, har Viggan utmärkt sig exceptionellt nu på slutet, då man på de senaste fyra matcherna ådragit sig inte mindre än 18 kort. Nu skall väl inte all skuld läggas på de röda, då vissa domare verkar ha en viss fäbless för att vifta med de gula korten, för att därigenom försöka sätta sig i respekt på planen. Nu verkar detta dessvärre oftast inte ha önskvärd effekt, snarare tvärtom.

Utan att för en sekund lägga skulden på domarens insats i mötet med Enebyberg, för att därmed försöka bortförklara förlusten, så var domarinsatsen inte alltför imponerande vad gäller avblåsningar och utdelning av kort. Även om Viggan nu vant sig vid dessa gula tingestar, så kändes de ofta ganska malplacerade denna afton, åtminstone om man ser till vad som var upprinnelsen till dem i momentet innan. Den här aftonen slutade facit på fyra gula kort för Viggan: Anelis, Viking, Erik och Anton.

Detta i sin tur medför att Anton och Viking är avstängda nästa match, då för övrigt Glenn är ute och reser igen. Den här gången var Tauer, Göran och Houlst avstängda med Brogren var på vift. Med Mackan på sjukbänken och en illa tilltygad Sten på konvalescenslistan, innebar det en hel del rockader (igen) i uppställningen. Men i år är truppen både bredare och starkare, varför ett lika starkt lag ändå kunde ställas på benen, med möjligheter för nya att få visa sina framfötter.

Viggan hade fyra raka segrar i bagaget, så självförtroendet kan det knappast ha varit något fel på och med tanke på vad som stod på spel, en kvalplats, så saknades det knappast motivation denna afton. Viggan, som normalt aldrig utmärkt sig som ett höstlag, hade smugit i vassen och inför upploppet hade man nu lagt sig på en delad andraplats, endast två mål sämre än konkurrenten Spånga. Vinst mot Enebyberg och hela härligheten skulle ligga öppen framför Viggans fötter medan Berget säkert skulle drabbas av panikångest.

Enebyberg, som för två omgångar sedan innehaft ledningen med nio poängs marginal, hade i de två senaste matcherna tappat fem poäng, varför ledningen ätits upp och nu endast var fyra poäng. Mot den bakgrunden var Berget piskat att vinna för att säkra seriesegern, då ett oavgjort resultat skulle innebära en hel del vanskligheter och en förlust skulle rent av kunna få oanade konsekvenser.

Förra året vid den här tiden var bägge lagen inblandade i bottenstriden och slogs för sina liv och när slutsignalen för säsongen gick, skulle det visa sig att både Viggan och Berget klarat sig kvar, det senare laget med en ännu mindre hårsmån. När höstdimman lagt sig förra året lyckades Berget återskapa sin egen identitet och likt fågel Fenix resa sig ur askan på ett mirakulöst sätt, där man från en trupp på endast ett par man i vintras, nu har lyckats trimma ihop en slagkraftig och bred trupp under året. Att man nu dessutom går och vinner serien när man firar 100-årsjubileum, är minst sagt imponerande.

I förra mötet i våras vann Viggan hemma med 1-0, sedan man dominerat första halvlek och då också tagit ledningen, för att under den andra halvleken sedan pressas tillbaka under långa stunder av alerta och flyfotade ynglingar i Berget. Redan då imponerades man av hur snabbt man fått ihop ett slagkraftigt och bollskickligt lag, något som skulle visa sig vara fallet även i dag.

Viggans strategi var att ligga lågt och låta Berget springa av sig, något man också gjorde, dock utan att man för den skull lyckades skapa något annat än ett otal inkast nere vid Viggans vänstra sidlinje under matchens inledande 20 minuter. I övrigt var det en krampaktig kamp om bollen, där Berget noteras för det största bollinnehavet, särskilt i planens mittcirkel och dess närmsta periferi.

Efter 21 minuter lyckas Berget dock ta sig ända ner ända till kortlinjen på Jesperssons (nedan kallad Jeppe) högra sida, men denne är dock med på noterna och kan ta bollen. Viggan börjar nu lyfta spelet och kommer också mer in i matchen och i den 25:e får man en hörna som nickas över och minuten efter får man även en frispark i ett bra läge, som målvakten till sist kan styra ut på planen.

I den 27:e får Jeppe se till att freda sitt mål, något han gör med ackuratess. Även om Viggan börjar se lite mer alerta ut, så känns Berget dock hetare, men detta innebär inte att Viggan för den skull skulle vara ofarliga. I den 28:e är Glenn i farten på sin vänsterkant och ordnar till en hörna, som målvakten i det bildade folkhavet framför mål till sist tvingas boxa ut. Nu står det och väger och 0-0 säger det mesta om matchbilden.

I den 40:e är Glenn i stöten igen på sedvanlig plats och ordnar fram en ny hörna, som utmynnar i ännu en, där de flesta, åtminstone de med röda ögon tror att det är mål. Detta inkluderar även undertecknad, som står endast ca fyra meter från händelsen. Anton kommer nämligen farande med språng och stöter in bollen, men det skulle visa sig att det var på fel sida av gavelns nätsida, men ack vad nära det var.

Första tjugo minuterna hade gått till Berget, framförallt på bättre fotarbete. Slutet på halvleken gick nog på poäng till Viggan, även om ingen på något sätt skulle kunna utropa sig som segrare. 0-0 i halvtid var rättvis och det var en helt öppen historia hur det här skulle avlöpa. Sten, som redan innan match pinats av sin ryggsmärta, tvingas nu slänga in handduken i pausvilan.

Viggan börjar andra halvlek inspirerat och redan i den 47:e minuten skapar man ett bra anfall, som avslutas med att Zacco nickar över. Men bara tre minuter senare kan Berget svara genom att själva replikera med ett eget bra läge framför Jeppe & Co. Detta följs upp med en hörna i den 53:e och 54:e, dock utan att det resulterar i något nämnvärt.

I den 55:e skapar Viggan matchens hittills fetaste chans. På en hörna får Zacco på en stenhård nick framför mål och han måste själv ha varit övertygad om att det skulle bli mål, men Hampus Södergren i Bergetmålet gör en reflexräddning och lyckas stöta ut bollen (enligt vissa närstående skulle han ha räddat med pannan).

Spelet på planen börjar nu tillta i kraft och många faller också till höger och vänster. I de flesta fallen är det Viggan som drabbas av domarens åtgärder, då han oftast blåser i andraläget, när Viggan gett igen. Sålunda drabbas Anelis, Viking och Erik av varsitt gult kort inom loppet av sex minuter, mellan den 57:e och 63:e minuten. Stämningen har också hårdnat, då bägge lagen kämpar om de åtråvärda tre poängen.

I den 72:a minuten är Viking på väg genom, men stoppas strax utanför straffområdet med en tilldömd frispark som följd. Anton kliver fram och lägger bollen tillrätta, ca två meter från linjen och får på ett hårt skott som passerar rakt genom muren, men går strax utanför målvaktens högra stolpe. 40 cm till höger och skottet hade varit otagbart.

Efter en halvtimme är Berget nere i Viggans försvarsområde och i den 73:e får man en hörna utan resultat. Men minuten efter lyckas Viggan tappa bollen vid ett uppspel och när den så småningom snappas upp av Niklas Högberg i Berget, så tilläts denne, genom ett slalomförfarande likt en såpad gris ta sig förbi åtminstone ett par Vigganbackar, som inte lyckades toppa honom, med påföljd att han fick lägga bollen i mål. En bra prestation av anfallaren, men inte av dennes motparter.

Uppmuntrade av sin 1-0 ledning trummar Berget på och skapar en ny hörna i den 77:e och senare även i den 83:e minuten, båda dock resultatlösa. Viggan har nu gått ner på en trebackslinje, som i och för sig ger stora ytor bakåt, men samtidigt skapar möjligheter framåt. Viggan slänger upp det längsta man har och Zacco och Anton lyser som fyrtorn bland de betydligt mer småväxta Bergetspelarna.

I det här läget är det främst Vigganspelare som faller som furor utan att domaren ser någon anledning att blåsa, vilket också skapar lite dålig atmosfär bland de röda. Detta till trots pressar Viggan på och det ligger nästan i luften att något kan hända. I den 89:e gör Anton ett inlägg som Emil Källström får till en bra nick på, men bollen stryker just över ribban.

Viggans fetaste kvitteringschans kommer dock på övertid, då Glenn får bollen vid målvaktens högra målområdeshörn, där han i viss obalans försöker sig på en direktvolley, men får bara en kvartsträff på bollen när han snurrar runt som en dubbel Mollbergare. I ett perfekt läge hade det räckt med en bredsida så hade bollen garanterat gått i mål och därmed skulle Glenn säkert också ha bärgat den interna skytteligan.

All heder till Viggan som aldrig gav upp, men återigen så kom målet under den kvart av matchen, där Viggan släpper in den i särklass största andelen av sina baklängesmål, nu 12 stycken. Enebyberg skall hyllas för en väl genomförd match och en rättvis serieseger som man gjort sig förtjänta av och det är bara att gratulera och önska lycka till i division 3. För Viggans del blir det nu att kolla tabellen stup i kvarten för att se om de andra lagen i toppen skulle drabbas av panikångest i sluttampen och därigenom bjuda in Viggan i spelet igen.

/Gula Örnen

Laguppställning
David Jespersson
Nordine Baraka
Ibrahim Marrakchi (72)(80)
Anton Johnson
Nils Pasthy (40)(46)(86)
Anelis Redzic (80)
Denny Nordén
Erik Flodmark (68)(72)
Niklas Jonsson
Mikael Sten, K (46)
Viking Peterson
Petri Anulfijeff, avb
Emil Källström, avb (68)
Henrik Zacco, avb (40)
Shpetim Isufi, avb (86)
Pontus Tavemark, avb

Målgörare
-

Gula kort
Anelis Redzic (57)
Viking Peterson (59)
Erik Flodmark (63)
Anton Johnson (81)

Röda kort
-

Domare
Jimmy Engström, HD
Tugay Turan, AD1
Sandra Carlsson, AD2

Matchens Viking
Nordine Baraka

Publik
150 personer

Väder
Nattsvart, +15