Efter en synnerligen komprimerad avslutning på vårsäsongen, med sju matcher på en månad, blev sista matchen mot Vaxholm en välbehövlig punkt för denna slutspurt och även möjlighet till en välbehövlig vila.

Med tanke på att Viggan på dessa sju matcher inkasserat fem förluster, då det ofta rått stor manspillan pga skador, avstängningar, jobb och resor, kan man nog dra slutsatsen till ett annat år att inte maxa inför sommaren. Två matcher i veckan ökar onekligen risken för att samma spelare är borta vid bägge tillfällena.

Med ett halvår mellan höstsäsong och vårsäsong med mörka träningspass, så skall vårterminen avgöras på två månader, för en ny paus på två månader för sommaruppehåll, innan höstsäsongen börjar igen, och den skall sedan i sin tur avslutas på mindre än två månader. Kan då bli lite svårt att hålla både fysik och motivation igång under hela resans gång samt att alla är tillgängliga.

Nåväl, vårsäsongen slutade i dur trots allt, då Viggan i avslutningsmatchen besegrade Vaxholm i det viktiga sexpoängsderbyt med 4-1 och därmed tog ytterst viktiga poäng för att fjärma sig från botten samtidigt som man har lite kontakt med dem ovanför.

Detta var den 20:e gången lagen möttes i division 4, och Viggan har numer inkasserat 10 segrar samt spelat oavgjort fem gånger och förlorat fem gånger. Mot den bakgrunden och det senaste mötet i minne, var nog Viggan lite favorittippade, oavsett vad nu Nordicbet hade satt för odds.

När vi mötte Vaxholm i seriepremiären hade inte mindre än 131 Rospiggar letat sig ner till Vaxö IP, men till Hägernäs IP var det bara 36 som hittat fram, resten hade förmodligen blåst bort på vägen, då det trots solsken rådde en mycket frisk vind där bollen ofta passerade sidlinjen i kastbyarna.

För en gångs skull på bra länge hade Viggan lyckats mönstra de flesta av de gångbara spelarna till denna viktiga match, och det var väl bara Freby nu som fick vila på grund av avstängning, medan resterande ”absent friends” befann sig på resande fot. Tauer, Lindberg, Zacco och Göran var nu exempelvis tillbaka efter sin frånvaro vid Enebybergsmatchen förra veckan.

Detta gjorde att en ordinär backlinje kunde ställas på fötter inledningsvis med Henok, Göran, Lindberg och Tauer. På mitten syntes Olivier, Rickard, Rahmen och Fille. Längst fram ställdes Zacco och Viking upp och matchen kunde börja när domaren blåste till spel kl 19.00.

Knappt hade matchen börjat innan Viggan ryckte åt sig initiativet, och redan efter tre minuter forsar Viggan fram på vänsterkanten där Olivier släpper fram bollen till en framsusande Zacco, som ensam med målvakten väljer att ytterst professionellt lobba bollen över densamme vilket gav 1-0.

Vaxholm testar en långboll i den 4:e som Harald dock tar hand om, som vore det plockpotatis. I den 8:e rinner Zacco igenom igen, men den här gången tog bollen mitt på målvakten. Viggan har nu totalkontroll över matchen och i den 9:e rådde totalkaos i Vaxholmsförsvaret men utan att det rasslar i nätet.

Från motståndarsidan måste Viggans försvar ha sett ut som en betongmur, där man kontrollerade allt och hade totalt grepp om såväl boll som spel och släppte ingen över bron. Viggan fortsätter att trycka på och i den 20:e får Zacco ett jätteläge igen, där det är ytterst nära att mållampan skall tändas.

Minuten efter stormar Fille fram på högerkanten men skjuter utanför. Med 1-0 i bagaget och totaldominans är det ingen som ens funderar över hur utgången i denna match skall bli, särskilt inte när Olivier i den 23:e blir fri med målvakten, men utan att det resulterar i något nätrassel.

Plötsligt sticker Vaxholm upp och i den 30:e tvingas Harald till ett dristigt ingripande med hörna som följd, vilket var ett tecken på Vaxholms plötsliga uppvaknande. Viggan hade samtidigt gått in i ett paltkomaliknande tillstånd och gått ner i stand by-läge.

I den 35:e anfaller Vaxholm och när man gör det är det nästan uteslutande på vänsterkanten, något som var symptomatiskt för hela matchen. Den här gången ledde det till en hörna och på vilken en av Viggans backar tvingas rädda på mållinjen. Tre minuter senare rinner Zacco igenom men blåses av hårfint för offside.

I den 40:e lägger Tauer ett långt inlägg på vilket både Zacco, Viking och Vaxholms målvakt är högt uppe i luften för att vinnlägga sig om bollen. Målvakten vann. I den 42:a kommer ett mycket giftigt Vaxholmsanfall, men där Rahmen, med uppbringandet av sina sista krafter, lyckas hinna ifatt den bollförande och avstyra anfallet.

I den 43:e får Vaxholm en frispark ute på vänsterkanten, kanske 25-30 meter från mål. Bollen avfyras med full kraft och beskriver en spikrak, om än vobblande bana i den starka sidvinden, mot mål, där Harald får se kulan smita in otagbart i sitt vänstra kryss. 1-1 och det hade nog ingen räknat med i början av matchen.

Men när nöden är som störst är ofta hjälpen som närmast, och i den 45:e så händer det. En boll, som från sidan betecknas som dödförklarad, befinner sig i riktning ner mot kortlinjen utmed sidlinjen, ivrigt jagandes av en Vaxholmsförsvarare.

Zacco, som befinner sig ungefär vid mittlinjen, ämnar lätta lite på kaloribeståndet och tar upp den till synes fruktlösa kampen om bollen och startar jakten. Han lyckas och upphinner den framförvarande backen lagom vid bollens position och inte bara det, han lyckas även sno åt sig bollen och lägger ett perfekt inlägg framför mål där Fille fått vittring.

Fille skrider fram, för att i rätt ögonblick möta bollen, och kan därefter enkelt bredsida den in i det tomma målet, varvid ställningen mycket välkommet ändrades till 2-1 i Viggans favör. Nu kunde detta mål få upp mungiporna betydligt på såväl de röda spelarna som på publiken, vilket var efterlängtat sedan den sista kvarten varit föga imponerande vad gäller Viggans kreativa spel.

Vaxholm, som noterat att Viggan redan börjat fila på sina semesterplaner, utnyttjar detta läge och fortsätter att jaga en kvittering, något de inte är långt ifrån i den 48:e, då ett långskott tar i stolpens utsida och ut över kortlinjen. Denna forcering håller sedan i sig konstant under de första 10 minuterna.

Så i den 58:e lyckas Rickard tråckla sig igenom motståndarförsvaret, och ensam med målvakten kollar alla på mållampan, men den tänds aldrig, då Rickards försök tar på målvakten och ut till hörna. Där trodde nog alla, inklusive Rickard att det skulle bli mål (se bild).

I den 60:e skjuter Vaxholm utanför och alla på läktaren undrar vart Viggans tidigare så ståndaktiga spel tagit vägen. Vaxholm fick i princip göra vad de ville, och när Viggan försökte så blev man av med bollen eller passade fel, och i en sådan utsträckning att den röda publiken vred sig i plågor.

Efter att ha sett början av den första halvleken trodde nog alla att den här matchen redan var vunnen, men ack vad man bedrog sig. I den 68:e får Vaxholm på en rökare, men skottet går mitt på mål så inga problem för Harald. Äntligen en ljusning i den 69:e då Tauer skapar sig ett bra läge, men tar i för mycket så att skottet går över.

Men han ger sig inte, utan i den 77:e får han ett klackpass från Olivier som han medelst en vänster ytterbredsida skickar in i nätmaskorna ur en 45-gradersvinkel. Ett klassmål som på bästa Tauermanér snärtades in i mål med den känsliga vänsterdojan. 3-1 och lite lugn i lägret.

Men oron finns där ändå då Vaxholm tilläts att rulla boll, vilket de också gjorde på ett övertygade men kanske inte så effektivt sätt. Men liksom i hemmamatchen mot Enebyberg som Viggan vann med 4-1, var det motståndarna som höll i bollen och spelet medan Viggan stod för målen. På så vis var denna match mot Vaxholm en karbonkopia av den mot Enebyberg.

Så för att göra en lång historia kort. I den 85:e kan Viking passa fram bollen till Zacco som elegant vidarebefordrar den in i mål och 4-1 var ett faktum, och nu skulle inget kunna stoppa Viggan från att få en trepoängare. Men Vaxholmarna står på sig och kämpar ända in på sluttampen.

I den 89:e tvingas Harald till en bra räddning efter en frispark som slutligen går ut till hörna, och minuten efter tvingas Harald till ett nytt ingripande på ett friläge. De får även avslutningsvis en hörna som blir resultatlös. Säga vad man vill men Vaxholm gav aldrig upp oavsett Viggans måleffektivitet.

Viktigast av allt var att Viggan vann och därmed tillgodogjorde sig tre poäng vilket bidrog till ett inre lugn inför sommaren. Trots att man inte kom upp i normal standard under stora delar av matchen var man ändå effektiva när det gällde, vilket fyra mål inte minst vittnar om.

Bortsett från inledningen av matchen där Viggan dominerade totalt, kom resten av matchen att kommas ihåg för ett mindre imponerande Vigganspel, och nu får man hoppas att sommarledigheten skall hjälpa till att återfå den form som man mestadels har varit i under våren och att alla krämpor skall läkas. Vi får dessutom hoppas att alla har planerat sina semestrar så att vi slipper onödigt manfall när höstsäsongen börjar.

/Gula Örnen

Laguppställning
Harald Hemström
Henok Haile
Daniel Lindberg
Jan Tauer (88)
Fredrik Rahm
Filip Carlsson (52)
Göran Dahlbnerg, K
Henrik Zacco
Rikard Lindqvist
Olivier Matanda (77)
Viking Peterson
Pontus Tavemark, avb
Nils Pasthy, avb (88)
Dirisa Mugerwa, avb (52)
Saber Mahmoud, avb (77)
Patric Kajhed, avb

Målgörare
Henrik Zacco (3)
Filip Carlsson (45)
Jan Tauer (77)
Henrik Zacco (85)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Kristian Marosi, HD
Peter Hampus, AD1
Philip Sundberg, AD2

Matchens VIKing
Harald Hemström

Publik
36 personer

Väder
+18, soligt/blåsigt (19m/s i by)