Söndagen den 14 maj 2023 var det åter dags för match mellan IFK Österåker, som numer heter Österåker United, och Viggan. Många fighter har det blivit genom åren även om det senast var 2018, då Viggan åkte på stryk med 1-3 och 1-6. Dessförinnan var det 2016 lagen möttes och även då blev det torsk, 2-4 men 3-3 i returen. Allt detta skedde i division 4. I division 3 möttes man 2012, då Österåker var nyuppflyttade och även då blev det torsk, 1-4 och 3-6.

Österåker, som nu spelar i division 2 för fjärde året i rad, gjorde även en kort sejour där redan 2006, då för övrigt Vigganspelarna Henrik Zacco och Tom Gyldorff spelade en säsong där. Nu var Tom Gyldorff med igen, men på rätt bänk denna gång. För att fortsätta tala om Österåker, så var man ytterst nära att vinna serien förra året och i kvalet gick man bet på avancemanget.

Mot denna bakgrund skulle alltså nykomlingarna Viggan besöka Österåkers Friidrottsarena, som man förstås blev ganska avundsjuka på, även om man gärna sett att löparbanorna legat någon annanstans. Det blev premiärmatch på naturgräs för bägge lagen och vattenspridarna jobbade för högtryck för att försöka matcha den stekheta eftermiddagssolen. En månghövdad publik hade också belägrat den väl tilltagna läktaren.

Utan att gå händelserna i förväg alltför mycket, så kunde man konstatera att om Österåker vann skulle man gå upp på samma poäng som Viggan. Om Viggan vann skulle Viggan hamna på samma poäng som tabellettan. Bortsett från dessa matematiska kombinationer, så var det nog mest prestige som låg i luften. Från Österåkers sida ville man nog visa att man fortfarande är storebror och åter få sätta lillebror på plats.

Kl 16.00 blåser domaren till spel och under den gassande solen råder tät stämning mellan de röda och grå spelarna, där de senare utgjorde underlag för hemmalagets färgkombination. De kommunalgrå dräkterna lystes dock upp av de vita strumporna, vilket medförde att Viggan fick spela i röda strumpor denna dag för att undvika att blanda ihop benen. Efter att ha känt på varandra inledningsvis kom så småningom en uppluckring efter sju minuter.

Det var Benjamin Sohl, alias Benji, som från högerkanten skickar in en boll i smeten framför mål, som Axel Maquart-Moulin senare får ut till Calle Kanon, alias Ringström. Denne lyckas komma i matchens bästa läge dittills, men utan glasögon kunde Calle inte avgöra vilken sida av stolpen som bollen skulle placeras. Det blev fel sida. Men det anfallet som föregick Calles skott andades förutsättningar för ett fortsatt expansivt spel.

Och så blev det också minuten efter. Samuel Östlund kan med sin medfödda accelerationskraft dra ifrån några motståndare och komma öga mot öga med Lukas Dyrke i Österåkersmålet. Alla som känner till Samuels talanger, har redan nu tagit upp sina resultatformulär och noterat en Vigganledning. Enda anledningen att så inte blev fallet måste ha varit en solreflex som förblindade Samuel, då Dyrke lyckades få en Loreen-nagel på bollen och fösa ut den till hörna.

Det blev nu tre Vigganhörnor på raken, där Victor ”Vicke Vire” Widlund slog dem från vänster och Pontus Elfstrand den från höger. En av hörnorna höll dock på att ställa till det för Österåkrarna. Viggan, som gjort sig kända för att hugga redan från start, med mål gjorda inom de fyra första minuterna i de tre sista matcherna, hade nu sålunda gått över tiden sedan klockan passerat åtta spelade minuter.

I den 11:e minuten får dock Österåker en frispark i ganska farligt läge men den gick upp i rök. Frisparken hade föregåtts av att Calle Kanon, eller Pansar-Calle som han kallas i dylika sammanhang, då denne stått i stabilt läge, och springer man då in i honom gör det ont. Ett gult kort tyckte domare att Calles insats var värt. Att Calle sedan var innehavare av detta gula kort var något som Österåkrarna inte var sena att påminna varandra om…och det under hela matchen. Calles rykte hade tydligen föregått honom.

Trots sitt gula kort springer Calle fjäderlätt utmed vänsterkanten, sedan Pontus försett honom med en för matchen synnerligen intelligent passning. Hade Calle lyckats undvika gravitationskraften och därmed kunnat skära in något tidigare, hade nog Dyrken fått svårt att hålla tätt i målet. Detta skedde i den 13:e minuten och minuten efter kan Axel stressa fram en hörna för Viggan, som dock inte ledde till något trots att Pontus fick till en bra variant.

Österåker kontrar med att skapa en egen hörna efter 25 minuters spel och minuten efter skapar Viggan ett jätteläge, då Pontus spelar ut till Samuel på vänsterkanten, som i sin tur får in en boll i slottet framför fötterna på såväl Axel som Benji. Hade de två sistnämnda skippat morgonpedikyren, så hade en oklippt nagel räckt för att få en tå på bollen, vilket solklart skulle medfört ett ledningsmål.

Efter 32 minuter antecknas Österåker för sitt första skott på mål som Kevin lätt tar hand om. I övrigt var det lite som ”Intet Nytt på Västfronten”. I den 35:e kapas Pontus men utan fraktur. Gult kort till kaparen och frispark för Victor. En bra parabelliknande sådan blev det också som dimper ner i Aggebos fågelbo till frisyr. Det är ytterst nära att nickspecialisten får in bollen men den gick över. Har man sett Fåret Shaun så vet man hur lätt bollar också kan fastna i pälsen.

Aggebo tilldelades för övrigt en bildlig lagerkrans av Coach Björknesjö för sin insats under matchen. Aggebos bästa i division 2 enligt hörsägen. Österåker, som inte var oävna när det gällde att bolla gris ute på planen, hade mycket svårt med den avslutande effektiviteten, men får på en s.k. ormdödare långt utifrån, som från sidan såg helt ofarlig ut. Skottet var ganska löst men tog sig genom ett tiotal benpar utan att någon direkt gav notis om bollen, innan den slutligen försvann just till vänster om Kevins högra stolpe.

Halvleken avslutas med en grå frispark från ca 25 meters avstånd, men utan att skada någon eller något. Aggebo får sedan en poäng till för en bra brytning strax innan pausvilan. Typisk derbymatch som karaktäriserades av mer kamp snarare än skönspel. Österåkers antal chanser kunde i princip avskrivas helt, medan Viggan i vilket fall missat ett friläge, så lite fanns ändå att prata om i omklädningsrummet.

Om nu spelet var krampaktigt derbyartat, så var dialogen på planen ganska accentuerad om än ensidig. Viggan har av hävd varit väldigt tystlåtna och man undrar om det föreligger avtal om tystnadsplikt under matcherna. Motståndarna var väldigt välartikulerade när det gällde att informera domaren om vad motståndarna skulle drabbas av, vilket också kom att ge utdelning så småningom. Oftast lät det om motståndarsidan som det brukar låta runt omkring Vaxholmsbåtarna, när de färdas i skärgården omgivna av fjäderfän. Vackert lät det inte men tydligen effektivt.

Den andra halvleken inleds direkt med några obskyra fällningar av Vigganspelare utan påföljd, där bl a Jontes humör sattes på prov. Uppenbarligen hade de grå pantrarna kuckelurat i pausen, då de öppnade betydligt mer resolut i den andra halvleken, som det snart skulle visas. Redan efter någon minut hade Makolli fått iväg en rak rökare som Kevin dock tar. Efter tre minuter tvingas sedan Kevin göra en benparad och därmed avstyra ett riktigt farligt läge. Men nu börjar det hända konstiga grejor.

Bollen går sedan ut och på en luftretur plockar Kevin ner bollen enkelt. Hur någon kunde få det till hörna är helt ofattbart och inte ens efter VAR-kontroll framgår det att den reslige Kevin skulle ha hållit bollen både innan- och utanför kortlinjen. Det blev hörna efter det konstiga domslutet. Nu börjar Viggans surdeg att jäsa. Hörnan slås och går för ovanlighetens skull över Kevins långa tentakler. Bollen träffar otroligt nog en av Viggans spelare på sidan och går i mål. Självmål alltså. Vilken start på halvleken.

Sedan kommer en period av frisparkar. Viggan börjar efter sex minuter med att Victor slår en som Jonte nickar över. Efter nio minuter får Victor en chans till som målvakten dock tar. I den 11:e minuten skjuter Samuel rakt i muren. Tilläggas skall att frisparkslägena inte var helt ofarliga. Sedan var det Österåkers tur med två likartade frisparkar efter 14 respektive 16 minuter.

Efter 18 minuters spel kommer Samuel sopren igen med Lukas Dyrke i Österåkermålet. Han avancerar mot målet och han är omvittnad för att vara tvåfotad, vilket är en tillgång när man idrottar. Han bestämmer sig i skottögonblicket för att använda sig av sin vänsterfot. Skottet brinner av. Alla tittar mot resultattavlan. Inte ens denna gång lyckades Samuel dyrka upp låset. Skottet hade tagit på sidan av benet och ånyo kunde Dyrken utropa sig som matchhjälte mellan stolparna.

I den 65:e minuten får Benji en eftersläng i ansiktet, som medför att han måste lämna planen och när han röntgades på Danderyds sjukhus skulle det visa sig vara en fraktur på kindbenet och en bihåla. Sedan blev det besök på Sankt Görans sjukhus för synundersökning. Två minuter senare släpps Lukas Nilsson ut i manegen i stället för Benji, men då han bara kan springa på en sida, så fick Calle byta plats med Lukas. Lite tidigare hade Hugo kommit in i stället för Pontus.

I den 69:e minuten skapar Samuel en hörna som Victor kallas till att slå. Hörnan läggs med sådan precision att den träffar Jonathan Westman direkt i pannan, som han vridit i sådant läge att det inte kan bli annat än mål. 1-1. Mål blev det och snarlika mål har han även gjort tidigare. Nu var det inte målet i sig som kom att förära honom utmärkelsen Matchens Viking, utan detta var en ackumulerad förtjänst för insatser i tidigare matcher, inkluderandes även denna.

Efter ställningen 1-1 så inser bägge parter att minsta lilla felsteg kan bli ödesdigert. Hugo Ulfgren, som släpptes in för ett tag sedan, visar sig vara riktigt på bettet denna dag och efter 32 minuters spel i den andra halvleken, gör han ett ekvilibristiskt försök att ta sig ända fram till Dyrken men fastnar på slutet. Minuten efter får Österåker till en dubbelhörna utan att det påverkar resultattavlan.

Efter 34 minuter får de grå på ett gaska bra skott men rakt på Kevin som enkelt plockade ner det försöket. Minuten efter kommer Samuel nere på vänsterkanten och får in bollen i smeten, där Lukas Nilsson får iväg en perfekt luftpassning till den framrusande Axel Maquart-Moulin. Med uppbringandet av sina sista krafter och med en sträckt nacke satsar han allt för att ge Viggan ledningen. Bollen går strax utanför. Ack så nära.

I den 40:e är det frisparksdags och det är Victor som förärats att lägga den. Perfekt slagen når den Jontes huvud, som vidarebefordrar bollen till Axel som nu står helt ensam framför Dyrken i målet. Axel får på en perfekt stenhård helvolley, men av någon outgrundlig anledning lyckas Dyrken få bollen på sig, eller uttryckt med grå ögon, han gör en perfekt och osannolik räddning…igen.

I den 89:e minuten får de grå en hörna som styrs ut och när man anfaller igen skjuter man Simon Andersson alias Stål-Simon, mitt i magen och det finns nu bildbevis där man till och med kan se ett rött avtryck i magen där man kan tillverkningsnumret på bollen. Även de rörliga bilderna som detaljstuderats, skulle knappast stödja domarens beslut i en Hovrätt. Domaren pekar ändå oförklarligt på straff. 1-2.

I den 93:e minuten så kommer Calle Kanon farandes på högerkanten och tråcklar sig igenom det grå försvaret och skär in i straffområdet där han fälls bakifrån. Där hade domaren däremot kunnat ha blåst för en solklar straff. Vittnen finns. Strax därefter får Viggan tre hörnor mer eller mindre på raken. Då Viggan går All In, så är även Kevin uppe och drar sitt strå till stacken. På den andra hörnan är han ytterst nära att göra mål på en halvbicycletas. En del trodde också det.

Viggan trycker på för fullt och i den 96:e minuten slår Lukas in en boll till en framrusande Axel som så när lyckas nicka in en kvittering, men Dyrken var där igen och snodde bollen i en luftfärd. Utan honom och domaren hade Österåker knappast varit lika glada efteråt. Dyrken hade inte bara satt sjutillhållarlås på buren, utan han hade även en högtalaranläggning kopplad till den, åtminstone lät det som så när han höll låda för sina kollegor.

2-1 till Österåker och även om det var Viggans ineffektivitet i avslutningarna som gjorde att man förlorade, så lyckades åtminstone domaren vid två tillfällen direkt påverka slutresultatet i matchen. Det kan vara oerhört svårt att vara objektiv dylika dagar, när inte bara bollförarna är med i matchen. De grå var oerhört glada över segern, så pass glada att de förmodligen tyckte att man kommit undan med blotta förskräckelsen.

Viggan har hittills i serien mött betydligt svårare motståndarlag än vad man gjorde denna dag, men man måste trots resultatet ta med sig allt som var bra. Man skapade ett flertal chanser, där man med mer precision skulle ha fått bättre utdelning. I försvaret var man som vanligt lika stabila, som man vant sig vid. Alla har dessutom lärt sig sina positioner och mycket bättre kan det inte bli just nu, annat än att man har lite flyt med sig då och då.

Nu väntar Hudiksvall borta på söndag, vilket i sig kommer bli en riktig utmaning, förmodligen också med en hel del publik, då vi inte är helt okända där uppe. Men med det självförtroende som byggts upp under de senaste sex matcherna är Viggan en utmaning för alla. Just nu ligger man dessutom bara tre poäng efter serieledarna. Ganska bra för att vara nykomlingar, eller hur?

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Simon Andersson
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl (68)
Calle Ringström
Pontus Elfstrand (59)
Axel M-Moulin
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo
Viktor Widlund
Olivier Kadak, ers
Lukas Nilsson, ers (68)
Tom Gyldorff, ers
Lucas Hollongworth, ers
Teodor Hamilton, ers
Hugo Ulfberg, ers (59)
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Jonathan Vestman (69)

Gula kort
Calle Ringström (11)
Simon Andersson (89)

Röda kort
-

Domare
Stefan Jovanovic, HD
Senharib Asmar, AD1
Kerim Kilali, AD2

Matchens VIKing
Jonathan Vestman

Publik
230 personer

Väder
+23, sol

Kalendern