Bataljen mellan FC Arlanda och Viggan kom snarare att bli ett sjöslag av vattenpolokaraktär än en ordinär fotbollsmatch, varför rapporten från vad som sig tilldrog på Midgårdsvallen den 14 oktober är en lätt fuktskadad sådan. Vid ankomsten var vädret strålande vid 14.30-tiden för att sedan slå om lagom till matchstart 16.00.

FC Arlanda uppträdde i helvitt, till att börja med, för att sedan övergå till en mer jordnära färgnyans ju längre matchen fortskred. Viggan å sin sida gick i tomatrött från topp till tå och kunde lämna planen i ungefär samma färger, om nu än i en mer mogen körsbärsröd nyans, på grund av den kraftiga nederbörden.

Lagen, som nu stod öga mot öga med varandra, hade redan under föregående år stått öga mot öga, om än i en lägre division, den tredje divisionen. Då hade det första mötet slutat i remi, 1-1, medan det andra, just här på Midgårdsvallen, slutat med Vigganseger 2-0, något som säkert inte var glömt.

I sammanhanget skall också nämnas att lagen också möttes redan den 16 juni i år, då Viggan fick bita i naturgräset på Hägernäs IP, efter att ha förlorat med 2-3, i och för sig efter en mycket tapper upphämtning på slutet. Nu, i mitten av oktober var det så dags igen, även om matchen kanske inte var av någon direkt avgörande betydelse för någotdera lagen, annat än prestigen.

Under uppvärmningen var vädergudarna fortfarande gunstiga mot de församlade ensemblerna, samtidigt som amiral Björknesjö snabbt hittar ett räknefel i antalet bollar som var i omlopp på banan. Viggan hade utrustats med fem stycken förskolebollar, medan de vitklädda hade fått tio stycken matchbollar, något som inte upplevdes helt tillfredsställande ur ett rättviseperspektiv.

Domaren, som utsetts till att blåsa igång spelet, Jovan Bjelajac, fick inte bara spelarna att börja röra sig, utan han fick även hela himlen att öppna sig i ett monsunliknande crescendo. Viggan axlade frivilligt rollen som underdog efter att ha kollat i tabellen innan matchstart, vilket förmodligen även eventuella oddssättare också gjort.

Trots den accelererande nederbörden dristar sig Viggan till giftiga framstötar och Victor Widlund, alias ”Vicke Vire” kan redan i den 5:e matchminuten avsluta ett anfall med att skjuta precis över aluminiumribban. Nästa gång han skulle få chansen skulle han åtminstone träffa ribban så att den böjde sig, men det skulle ske först senare i matchen.

Lille Oscar Helmersson, som man var orolig skulle få svårt att hålla sig över vattenytan i det blöta väglaget, kan efter ett synnerligen bra förberedande jobb se till att Benjamin Sohl till sist kan få bollen. ”Benji”, som fortfarande har torrt krut i dojorna, låter i den 8:e minuten avfyra stora kanonen. Han upptäckte dock tillsammans med övriga att skottet gått rejält utanför.

Rasmus Björner, som i vissa kretsar går under beteckningen ”Ralle”, hur det nu kan komma sig, ser till att röra till det ordentligt för de vita framför målet och den jubilerande målvakten Milad Hanna. Amiral Björknesjö, som under den senaste tiden haft geometriska genomgångar med samtliga spelare, för att på så sätt försöka lära ut konsten om triangulering i realtid, får nu se hur han lyckats med detta i den 12:e minuten.

På bred front anfaller Viggan i denna minut och antalet spelare som ingår i denna offensiv är så pass många att det är svårt att kunna namnge dem alla. På sovjettiden myntades uttrycket klapp-klapp-spel och nu var det läge att göra en dylik jämförelse med vad som tilldrog sig framför ögonen på amiralen. Även om man nu inte nådde ända fram denna gång, så var det nog bland de finaste stunderna man upplevt, när det gäller just exemplifiering av triangulering.

Arlanda är på intet sätt overksamma, utan kan minuten efter tillskansa sig en hörna och de är inte helt oävna när det gäller att rulla boll inom det egna laget. Men även Viggan var ävna understundom, likt i fallet i den 12:e minuten. Men en av eftermiddagens stora höjdpunkter tilldrar sig dock när 20 minuter passerats på den digitala urtavlan.

Det är Ralle, som likt en nysåpad vessla lyckas passera alla gränsposteringar och närmat sig Milad Hanna i målet. Samtidigt som han vet att det är Milads sista match efter 18 år i Arlandas mål, så känner Ralle att han är där för att göra mål och inte fira någons jubileum.

Trots eventuella moraliska jubileumskval rundar Ralle Milad och skall bara rulla in bollen i det tomma målet. I samma sekund upplever Ralle att någon kliver på hans akilleshäl samtidigt som han skall skjuta, varför kraften i tillslaget blir minimalt, men kanske ändå tillräckligt?

Alla håller därför andan när de ser hur bollen försiktigt rullar mot mållinjen och alla är nog beredda på att få se hur resultattavlan skall förändras. Men just när bollen skall passera den vita begränsningslinjen, så dyker en försenad back upp i sista sekunden och räddar på mållinjen. Ösregnet var så starkt att det var svårt att se vad som tilldrog sig, men alla förstod ändå vad som hade hänt.

Efter Ralles tilltag verkade det som Viggan väckte Arlanda till liv och man tar nu mer och mer över bollinnehavet i matchen. I den 25:e kommer man farande och avlossar ett tungt skott i steget men Kevin kan, medelst en elongering av sin ena arm, boxa ut eldkulan till hörna. Hade SVT varit där så hade räddningen absolut kommit med i Lilla Sportspegeln.

Arlanda har definitivt vaknat nu. En hörna i den 31:a är ett bra bevis på det, men även Viggan är på tå och kan tre minuter senare, genom ett duettanfall skapa ett riktigt farligt läge, vilket dock rinner ut i sanden i slutskedet, då man får svårigheter med att få med sig bollen. Men det såg bra ut på håll.

Åter till Arlanda som i den 38:e får på en riktig rökare, som dessbättre för Viggans del, styrs ut till hörna. En ny Arlandahörna i den 43:e gör att det inte går att koppla av med tanke på att rast vila är inom räckhåll. Snart blåser domaren till halvtidsvila och likt dränkta sillar simmar spelarna in till ett torrt omklädningsrum.

Ny halvlek, men med samma blöta kläder till trots,så skapar Viggan direkt ett bra anfall i den 47:e minuten. Max Widlund kan i den 51:a minuten anteckna sig för ett klart bra läge dock utan nätkontakt. Något verkar vara på gång, men då ordnar Arlanda en hörna i den 53:e minuten, där Kevin expanderar sig 75% för att med en av sina 47:or kunna göra en ekvilibristisk fotparad och rädda målet från påhälsning.

Jonathan Vestman, alias Jonte, visar sig som alltid på den styva linan och i den 55:e fixar han till en hörna nere hos Milad. Vicke Vire lägger hörnan och vem är där med huvudet på skaft? Jo Jonte förstås. Av sina fem mål har han gjort fyra med huvudet och nu var det ytterst nära att han skulle kunna få karva in ett till.

Fyra minuter senare kommer Vicke Vire och Max Widlund i ett som upplevs mycket bra genomfört anfall, men där det hela avslutas med att bollen går utanför. Max är även inblandad minuten efter då han elegant passar fram Ralle, som upptäcker att han samma morgon klippt tånaglarna, varför han nu ej når fram till bollen.

Vicke Vire, alias Viktor Widlund, som verkar på hugget denna dag, avlossar stora Kruppkanonen I den 67:e minuten och alla minns väl hur han förra gången sköt just över ribban, men den här gången är skottet så hårt och rakt att aluminiumjonerna i ribban trycks samman och ingen visste riktigt om bollen skulle fastna i ribban eller returneras ut.

Efter att ribbvibrationerna avstannat är det tydligt att bollen lossnat och rikoschetterats ut på planen igen. Viggan håller nu på att genomgå en manskapsrotation, där man successivt byter ut fem man, där de fem nya kommer ut torrskodda och utvilade och nu blev det åka av.

Halva halvleken återstår i princip, när Viggan får ett bra frisparksläge i den 72:a minuten, som den flygande keruben Aggebo är uppe och nickar bollen så att den så småningom går till hörna. Hörnan slås av Pontus Elfstrand och den städse närvarande Vicke Vire är ytterst nära att förändra resultattavlan, men bollen går utanför.

I den 75:e kommer den sedan 10 minuter nyutsläppte Lukas ”Vispen” Hollingworth farandes med sådan kraft att han omhändertas på ett sådant bryskt sätt att en diskussion om ett eventuellt strafföreläggande skulle kunna komma på tal. Efter diverse förhandlingar slutar det hela med en hörna som Lukas ”Lucky Luke” Nilsson får lägga.

Två minuter senare kommer Ralle fri, men fälls där den skyldige lätt kunde, eller rättare sagt, borde ha fällts med ett rött kort. Amiral Björknesjö kastar nu två ilskna getögon, tätt följda av en förmodligen icke upprepbar kommentar till domare Jovan, där dennes iakttagelseförmåga kraftigt ifrågasättes.

Viggan har nu iscensatt en regelrätt höstoffensiv och det luktar utdelning på långt håll, åtminstone tyckte Vispen Hollingworth det, då man efter matchen kunde berätta för honom att han haft tre glasklara målchanser men där Fru Fortuna inte hade varit närvarande.

Arlanda befinner sig just nu i ett komaliknande läge efter Viggans offensiva eskapader, men sticker ändå upp med en hörna i den 85:e minuten och den var inte helt ofarlig. Två minuter senare kontrar Viggan med en egen hörna efter ett mycket giftigt anfall.

Axel Macquart-Moulin, som suttit på sträckbänken fram till den 80:e minuten, efter att tidigare tillbringat avsevärd tid på långbänken i konvalescentsalen, visar nu att han samlat kraft under all denna tid. Likt en kalv på grönbete far han nu fram som en klimatsmart Duracellkanin och serverar den nyss nämnde Vispen en kalaspassning, till vad som närmast kan klassificeras som ett givet måltillfälle, men bollen slank utanför.

Lukas Nilsson, den lille ettrige, ger även han tillsammans med den kvintett som släpptes lös ett kraftfullt bidrag under denna höstoffensiv. Vid en ny Lukashörna på övertid är Vispen åter sånär framme och blir matchhjälte, men det var en sådan där dag då bägge fötterna var vänsterfötter, eller var det tvärt om?

När slutsignalen väl ljöd var nog Arlanda ganska nöjda med ett oavgjort, särskilt efter den anstormning man utsattes för under den andra halvleken. Även om rödögda supportrar, vid sammanräkningen av givna målchanser klart såg att de låg i Viggans favör, kunde man ändå som varande underdog känna sig stolta över att ändå ha tillfogat Arlanda en prestigeförlust.

En av Viggans bättre matcher, där alla bjöd till, trots att matchen egentligen inte hade någon direkt avgörande betydelse, annat är äran och hedern. Nu återstår endast en match, den mot FC Gute på söndag, där Viggan måste få revansch så att vi får chans att gå förbi Hudiksvall och sno deras sjätteplats och därigenom också få möjlighet till kvalspel till Svenska Cupen???

Viggan kan alltså bäst bli sexa och sämst nia och oavsett vad är det en fantastisk prestation som nykomlingar i division 2. Vilka hade trott det? Inte Aftonbladet i vilket fall. Nu får vi hoppas att alla Viggansupportrar vill komma och salutera dessa fantastiska lirare på söndag kl 14.00. Det är de mer än väl värda.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Rasmus Björner (80)
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl (66)
Pontus Elfstrand
Oscar Helmersson (57)
Hjalmar Thorgerzon
Max Widlund (66)
Marcus Aggebo, K
Viktor Widlund
Anton Wetterqvist (66)
Emil Persson, ers (66)
Axel M-Moulin, ers (80)
Lukas Nilsson, ers (66)
Lucas Hollingworth, ers (66)
Nathaniel Jast, ers
Hugo Ulfberg, ers (57)
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
Anton Wetterqvist (16)
Lukas Nilsson (90)

Röda kort
-

Domare
Jovan Bjelajac, HD
Christoffer Lindberg, AD1
Almir Fejzic, AD2

Matchens VIKing
Viktor Widlund

Publik
93 personer

Väder
+6, ösregn

Kalendern