Söndagen den 28 april var det dags för hemmamatch för Viggan, om man nu kan kalla det hemmamatch, när man spelar på Vikingavallen. Den här gången var det Enköpings SK som stod för motståndet. På grund av det oävna vårvädret så kommer även nästa hemmamatch, den mot Skiljebo SK de 11 maj, spelas på Vikingavallen innan den första riktiga hemmamatchen kan äga rum på Hägernäs IPs naturgräs den 19 maj. Onekligen en sen hemmapremiär detta år.

Enköpings SK, ja samma klubb som 2003 spelade i Allsvenskan och samma klubb som Viggan hade flåsande i nacken i division 3 för två år sedan. Viggan vann då på våren med 2-1, men fick stordäng direkt efter sommaruppehållet med 6-1 borta på Enavallen, en förlust som fortfarande svider. Enköping, som hittills gått rena med fyra raka segrar, framstod därför som ett mycket tufft motstånd.

Som alla nu vet slutade dagens match 0-0 efter en mycket jämn tillställning, där bägge lagen var ordentligt brandskattade av diverse skador, så man får utgå ifrån att förutsättningarna var någorlunda lika för bägge lagen. Viggan har en tendens att prestera bättre ju tuffare motstånd man möter, något man också visade prov på mot Arlanda här på Vikingavallen för en tid sedan då det blev 1-1.

Dagen hade börjat med solsken och en antydan om vårväder och skulle efter matchen även avslutas med solsken och mildare klimat, men under själva matchen var det sylvassa vindar som rådde och ett stelfruset kvicksilver i termometern. Trots kylan och regnet som SMHI hade lyckats planera in precis lagom till matchstart, kom lagen att uppträda som två sumobrottare som letade efter det perfekta greppet.

Hur man än försökte så gick det inte att få något grepp om matchen för något av lagen och inledningen såg faktiskt ut som en typisk 0-0 match. ESK fick dock till en hörna efter drygt 10 minuter, annars fanns det inte mycket nytt från Västfronten att rapportera. För att föregå slutsummeringen så sammanfattade ESK matchen så här på sin hemsida: ”Det var en jämn match, men sett till klara målchanser så skulle kanske Viggbyholm vunnit, säger vår tränare Henrik Norrström.”

Det är nog inte utan att man kan hålla med Norrström där. Efter en kvart skapar Viggan dock ett läge som skulle kunna noteras som en halvchans men inte mer. ESK lyckades inte heller de vaska fram något så här långt, om man nu inte betraktar deras chans efter 17 minuters spel som en sådan. Ett förmodat inlägg från långt håll, som till de flestas förvåning tar i överliggaren, var nog det närmaste ESK kom denna dag. ESK var rappa och duktiga med boll och kunde även under längre perioder vara i besittning av bollen, men de var inte lika vassa när det gällde att skapa målchanser, den nyss nämnda oräknad.

När halva halvleken gått, står de bägge sumobrottarna fortfarande kvar och försöker få till en halvnelson, dock utan att ens komma i närheten av detta. Matchens första och framförallt Viggans första chans kom efter 26 minuter och här klipper vi in Enköpings tränare Henrik Norrström igen: ”Viggbyholm har två mycket duktiga och tuffa anfallare i Samuel Östlund (fyra mål) och Eric Rylander (två mål), som var ett ständigt hot för vårt försvar. Jag tycker att vi hade ganska bra koll på dem, även om de skapade ett par giftiga chanser”, säger Norrström på ESKs hemsida.

Och det var nog ingen dålig iakttagelse får man säga. Lucas ”Vispen” Hollingworth kommer nämligen farande på mitten just i den 26:e minuten och lägger en smörpassning fram till Samuel Östlund, som accelererar fram till straffområdets högra yttre hörn, varifrån han skjuter. Hemmasupportrarna, och även den icke oansenliga mängden ESK-supportrar, håller andan, då det tydligt såg ut som att bollen skulle gå in i det bortre hörnet. Bollen passerade dock stolproten med ett dasspappers marginal.

Detta fick onekligen matchen att gnistra till lite, då målchanser annars hade varit en bristvara så här långt in i matchen. Minuten efter Viggans feta chans kontrar ESK med en hörna, dock utan att något hände som är värt att notera. Det skulle dröja ända till slutminuterna innan det skulle gnistra till igen och vi befinner oss då i den 41:a spelminuten. Samma personer i rollistan denna gång också. Vispen och Samuel.

ESK är på väg mot Vigganmålet då Vispen lyckas bryta bollbanan på en passning från en avancerande Enköpingsspelare. Han ändrar bollens färdriktning så att Samuel får en ännu en smörpassning, som han utnyttjar på absolut bästa sätt. Denna gång lägger han i alla växlarna på en gång och accelererar upp på vänsterkanten, skär in, hinner få ögonkontakt med Gustav Persson i ESK-målet, innan han avfyrar Tjocka Bertha.

Skottet tar på någon hård del på Persson och rikoschetteras ut till Samuel, som får en ny chans. Samuel är inte långt från mållinjen, men det har samtidigt hunnit samlas en folkmassa som försvårar sikten, varför han genom ett flertal manövreringar återigen kan skapa sig fritt skottläge. Alla håller för öronen när han åter laddar stora kanonen. Det var ett givet öppet läge vid Perssons vänstra stolpe, men skottet var för hårt och ven just utanför stolpen. Ack så nära.

Domaren blåser till sist av för halvtidsvila och ESKs hemsida sammanfattade den första halvleken så här: ”Under den första halvleken var det jämnt spel. Det böljade fram och tillbaka inledningsvis, utan att något av lagen kom till farliga avslut.” Det får man väl stämma in i, även om man skulle vilja lyfta in Viggans två riktigt feta chanser. Det var en tuff batalj, många frisparkar, de flesta för Enköping, och detta trots att man vann den inofficiella kampen om gula kort med 4-2.

Med tanke på att Enköping rest så pass långt, så ville de väl inte åka hem poänglösa, utan började den andra halvleken med att lägga beslag på mycket av bollinnehavet. Trots att det understundom var stort, så lyckades man inte kapitalisera detta innehav i form av chanser. Blev det några, rubricerades dessa i så fall som halvchanser och var lättplockat för den reslige Kevin Lund i Vigganmålet. kevins motsvarighet på andra sidan av planen kom denna eftermiddag att spela en icke oansenlig roll för de grönklädda.

Samuel, som fått se sina chanser gå upp i rök, lämnar arenan efter 24 minuter in på den andra halvleken till förmån för den like långe Felix Lundegren, som lagom till matchen återkommit från en tid av luftrörsproblem och nasala inslag. Två minuter senare är Viggan på hugget uppe i den vänstra anfallshörnan där Vispen lyckas få tag på bollen för att sedan skicka den vidare till Hugo Ulfberg.

Hugo, som i sin tur förlänger den passningen ut på högerkanten, där Victor Widlund drar till för kung och fosterland, med påföljd att Gustav Persson i ESK-målet brände upp knogarna när han slänger sig i 45 grader och boxar ut bollen som annars säkert hade letat sig in i nätmaskorna. Hugo var för övrigt den som flest gånger golvades denna dag, men han lyckades alltid resa sig och komma upp på nio.

Vid den här tiden på eftermiddagen tilldöms ESK ett antal frisparkar, som Viggan avundsjukt hade synpunkter på då de oftast blev utan. När exakt en halvtimme gått får ESK på en fräsande ormdödare som Kevin emellertid snabbt ser och omhändertar. Med ca 10 minuter kvar av ordinarie tid byts Victor Widlund ut mot Hampus ”Guldfot” Svensson, som legat i förkylningskoma den senaste tiden men nu fått lämna sängen.

Hampus får börja med att lägga en frispark, vilket han är riktigt bra på, därav epitetet Guldfot. Det hela slutar med att Viggan får en hörna. Minuten efter skjuter ESK utanför, men det var från långt håll och Kevin såg ut som han hade stenkoll på den och behövde därför inte böja på sig i onödan. Klockan tickar iväg och bägge lagen är nog ganska oroliga att något oförutsett skall ske nu på sluttampen.

Viggan får en hörna med sju minuter kvar och spänningen stiger men inget händer. Med fem minuter kvar lägger Jonte Vestman en diagonalare tvärs över hela plan, mellan benen på domaren, ut till Hugo som kommer löpande. Hugo skall peta fram bollen till Vispen men bollen tar på en grön häl och går istället ut till Hampus Guldfot. Denne driver in bollen i straffområdet, innan han får på dagens praktpärla och ånyo tvingas Gustav Persson göra en matchavgörande räddning.

Skottet är dock så hårt att bollen dimper ner precis framför Vispen, som befinner sig inom Perssons upptagningsområde och han, Vispen alltså, är ytterst nära att komma åt och peta in bollen. Vispen hade därigenom mer eller mindre, direkt eller indirekt, varit delaktig i Viggans fetaste chanser denna afton. Eric ”Rylle” Rylander skjuter i den 43:e ett kanonhårt skott som dock blockas i sista minuten.

Nu kan man nästan höra nervdallret på planen och Viggan drar en lättnandes suck när man får en hörna i den andra tilläggsminuten. Men det var knappast en lättnandes suck man drog minuten efter, då ESK fick en hörna och man nästan kunde se rubrikerna framför sig…om det hade blivit mål då. Till sist blåste domare av matchen och bägge lagen var nog ganska nöjda med resultatet, även om Viggan säkert var lite sura över att man återigen inte fått utdelning på sina skapade målchanser.

Tränaren Henrik Norrström sammanfattade det på ESKs hemsida så här: ”I slutet av matchen forcerade Viggan något och vid ett par tillfällen var de nära att spräcka nollan. Men efter mycket starkt spel av ”Gurra” Persson i målet, lyckades vi undvika baklängesmål och kunde åka hem med en poäng i bagaget och fortsatt s erieledning.” Viggan å sin sida hade återigen bevisat att man spelar riktigt bra mot de tuffaste motstånden, men har lite svårare mot andra lag.

Viggan gjorde en kanoninsats och det är synd att man inte får utdelning på de chanser som man skapar, något som dessvärre varit lite symtomatiskt i några matcher där utgången inte gått Viggans väg. Idag spelade alla för varandra och för absent friends, detta särskilt med tanke på att så gott som alla de 11 spelare, som inte var tillgängliga i dagens match, stod bredvid och hängde på konvalescentstaketet. Det blev en riktigt bra insats av alla andra som deltog i matchen.

En sådan här dag är det svårt att lyfta fram någon enskild insats, då det var kollektivet som producerade hela tiden, men om någon ändå skall premieras för sitt slit och förmåga att hålla sig framme när det börjar brännas, så får det nog bli Vispen Hollingworth. Ett hjärta av guld, en vilja av stål och skor med stålhättor som ibland kan äventyra kvalitén på en passning, men när passningen väl sitter så blir det alltid farligt, som idag. Vispen är inget dåligt epitet när man skall röra om i grytan.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Otto Levin
Jonathan Vestman
Pontus Elfstrand
Samuel Östlund (69)
Lucas Hollingworth
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo, K
Hugo Ulfberg
Viktor Widlund (79)
Eric Rylander
Hampus Svensson, ers (79)
Filipe Santos, ers
Felix Lundeberg, ers (69)
Albert Fridman, ers
Filip Neumann, ers
Jack Eriksson (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
Hjalmar Thorgerzon (26)
Jonathan Vestman (43)

Röda kort
-

Domare
Jonas Jonsson, HD
Vedad Kestendzic, AD1
Kenan Dizdarevic, AD2

Matchens VIKing
Lucas Hollingworth

Publik
94 personer

Väder
+7, mulet/regn

Kalendern