Lördagen den 11 maj bjöd för första gången i mannaminne denna säsong på sol och värme när Skiljebo SK från Västerås kom på besök. Vikingavallen, som tidigare gjort sig känd som ett riktigt blåshål, visade sig nu från sin allra bästa sida. Dessvärre hade dessa uppgifter inte nått Viggans supporterskara, som nu istället valt att utnyttja denna klämdagshelg till andra aktiviteter. Men några kom i vilket fall och de var åtminstone nöjda med slutresultatet.

Första gången Viggan stötte på Skiljebo var förra året i division 2, då man vann hemma med 3-0 men förlorade borta med 1-4 efter att ha haft ledningen initialt. Då kom Viggan på en meriterande sjätteplats, medan Skiljebo kom på en elfteplats. Inför dagens möte låg Viggan två poäng och två platser före västeråsgästerna, varför dagens utfall var synnerligen viktigt för bägge lagen.

Skiljebo hade fyra raka förluster i ryggen, medan Viggan hade en torsk och tre oavgjorda, vilket inte direkt gynnat aktiemarknaden poängmässigt. Även om tabellen inte hunnit sätta sig ännu, kunde man dock lätt se att det var inte långt ner till kölsvinet, men heller inte långt upp till säkrare mark, strax under den trio som frigjort sig så här långt. Alltså, de tre poängen man skulle slåss om skulle kunna ge en ordentlig vitamininjektion för framtiden.

Det har väl knappast undgått någon vid det här laget att Viggan, bortsett från några felsteg mot Österåker och Gute, haft en synnerligen dålig avkastning på alla de målchanser man skapat, vilket därmed medfört visst poängtapp. Frågan var då hur det skulle gå idag. Matchen hade knappt börjat förrän Viggan tar ledningen redan i den 3:e minuten, något som säkert cöverraskade såväl publik som spelarna i bägge lagen.

Men hur gick då detta till? Jo, efter ett snabbt inkast på vänsterkanten, där Erik Wallin förtjänstfullt placerar bollen vid Samuel Östlunds fötter, när denne är på väg framåt på sin vänsterflank. Likt mången gång tidigare sticker han elegant in bollen framför mål, där nu radarpartnern Eric Rylander redan placerat sig och elegant kan peta in bollen i mål. Tidigare har vi sett dessa parhästar göra detsamma, men utan att det blivit mål. Nu blev det mål och frågan var om det var proppen som nu hade gått ur?

Nja, det är nog inte något man kan hålla med om. Istället blev målet en väckarklocka för de gulrandiga getingarna från Västerås, medan det för Viggan snarare blev en Skalman-signal för vila. De första tio minuterna fanns väl egentligen inget att klaga på, men sedan föll man in i något slags komaliknande tillstånd, vilket tillät gästerna att ta över bollinnehav och initiativ. Man hade helt enkelt stört getingboet och nu fick man sota för det.

Efter 13 minuter får västeråsarna en hörna och fyra minuter senare tvingas Kevin till tippning av bollen till en ny hörna och man riktigt hör hur gästerna svärmar på Viggans planhalva. Skiljebos målvakt har för dagen iklätt sig rollen som siste utpost men befinner sig då halvvägs in på Viggans planhalva, och på så sätt kände han att han kunde bidra i den pågående offensiven. Efter 19 minuter en ny västeråshörna, liksom efter 26 minuter och man börjar känna en viss oro för att bli stungna av gästerna vilken minut som helst.

En liten ljusning för Viggan uppstod efter en halvtimmes spel. Var det ljuset i tunneln eller tåget från Västerås? Den här gången var det den ljushylte Samuel Östlund, som laddat batterierna efter den tredje matchminuten, men siktet hade han inte hunnit ställa in ordentligt, varför bollen gick utanför, men ett bra initiativ var det. Strax efter skjuter Skiljebo minst sju meter utanför. Trots Viggans uppenbara symtom på anemi, gick västeråsgetingarna till attack gång på gång.

Viggan tappade alltså kontrollen över växellådan efter det tidiga målet, vilket medförde att man fick förlita sig på att försvaret var hermetiskt tillslutet där bak, något som det också skulle visa sig vara. Till Viggans stora glädje visade det sig att Skiljebos övertag i bollinnehav, erövrad mark och allmänt adrenalininnehav, ej automatiskt medförde någon större effektivitet vad gällde skapandet av målchanser.

Viggan stod inte riktigt att känna igen och uppenbarligen kände sig Skiljebo betydligt mer utsatta nere i bottenträsket av tabellen, åtminstone att döma av deras svärmerier på Viggans planhalva. Men när nöden är som störst brukar hjälpen vara som närmast. I slutskedet av halvleken drar en västeråsare på sig sitt andra kort, vilket per automatik färgade det rött och Viggan kunde nu med glädje konstatera att man skulle bli en man mer i den andra halvleken.

Den andra halvleken började lika inspirerande som den första när Viggan fick en hörna efter bara två minuter. Björknesjös högläsning ur Katekesen hade återigen haft effekt såg det ut som. Men vad man inte hade tagit i beaktande i Vigganlägret, var att Skiljebo inte insett att man var en man kort, utan uppträdde som man var lika många som när man startade. Detta fick exempelvis till följd att redan efter fem minuter får Skiljebo ett farligt frisparksläge men utan resultat.

Man får en hörna efter 8 minuter och i samma sekvens kan man avsluta i Kevins vänstra burgavel. Det är alltså helt uppenbart att det inte gått upp för dem, att de förutom målmässigt, även är i underläge rent numerärt. Alla som sett fåret Shaun vet hur det ser ut när en ilsken getingsvärm kommer som ett tjockt moln. Folk från läktaren ropade att Skiljebo var en man mindre, men det hördes nog inte ner på planen.

Men efter 12 minuter kan den från USA nyanlände Calle Ringström skyffla fram bollen till nr 11, Samuel Östlund, som förväntades förädla den passningen till mål, men uppenbarligen blev det inte det av någon idag okänd anledning. På vissa håll hade det redan noterats som mål. Minuten efter är det Filip ”Fille” Neumann, som får till ett bra inlägg till Samuel, som i sin tur är ytterst nära igen, men ingen förändring på resultattavlan.

Ytterligare en minut senare får en gulrandig på en riktigt stänkare som dock Kevin tar med sina asbesthandskar, som vore det en glödgad kanonkula. Efter ca 60 minuters spel kan Fille spela in till Lukas ”Vispen” Hollingworth, som från målgårdslinjen trycker till med allt han har och när han öppnar ögonen igen så ser han bollen på väg mot Norrtälje. Här pratar vi elevationsvinkel! Närmare än så är svårt att komma utan att göra mål.

Trots att Viggan vet om att man är en man mer, vilket Skiljebo uppenbarligen inte gör, så trycker västeråsarna på med allt man har på planen, inklusive målvaktens framskjutna position. Efter 18 minuter in på halvleken får Viggan en hörna, där Jonte Vestman nickar bollen strax över ribban. Minuten efter en ny Skiljebohörna. Många tittar oroligt på klockan. Viggan vill att visarna skall snurra snabbare, något Skiljebo har en annan uppfattning om.

USA-Calle testar sin skottförmåga två minuter efter hörnan, men hade glömt att ställa in siktet, varför bollen gick fem meter dog leg höger. Efter 30 minuters kamp in i den andra halvleken får Viggan ett bra läge, men det hela avstyrs till sist. En kvart kvar och nu känns det ganska svettigt och det inte bara klimatmässigt. Viggan kommer i ett nytt anfall där Vispen lyckas tråckla fram bollen till Blixten Östlund som kommer fri med målvakten.

Målvakten, som normalt hade hållit sig långt utanför sin jurisdiktion tidigare, höll sig nu inom ramarna, om man med det syftar på straffområdesbegränsningen. Men trots att han höll sig inom lagens råmärken, lyckades han välta den avancerande och blonde Östlund, med påföljd att den far i backen. Den alerte domaren som blivit åsyna vittne till hela händelseförloppet stoppar distinkt pipan i munnen och blåser straff.

Detta var nog precis vad Viggan behövde, då den tidigare skänken från ovan med de två gula korten inte hade haft önskvärd påverkan på spelet. Östlund placerar bollen på därför avsedd utskjutningsplats. Ett hårt skott, som målvakten försöker få vantarna på, men skottet är för hårt varvid bollbanan ändras så att den ändas uppe i nättaket. Man kunde riktigt höra hur välkommet det målet var för hemmalaget. 2-0!

Detta var i den 78:e minuten och bara några minuter senare pressar Skiljebo på ändå, men skjuter utanför, då det ännu inte gått upp för dem att de är en man mindre. Det måste betraktas som hög stridsmoral. Ytterligare några minuter senare spelar Fille, som uppenbarligen specialiserat sig på inlägg från vänster, in bollen till Samuel som lyckas få bollen utanför, men en synnerligen bra chans var det.

Två minuter senare är han i farten igen, Fille, och ånyo lägger han in en fin boll, men den här gången till Tom Dahlin som siktar och skjuter i ribban och ut. Efter 44 minuters spel fixar Jonte Vestman en hörna som går in mitt i smeten. Efter lite flipperspel får Theo Hamilton, även han influgen från USA, på en rökare som går spikrakt och otagbart in till vänster om målvakten. 3-0 och då hade Theo endast varit inne i två minuter på planen, vilket måste vara ett hastighetsrekord.

Matchen avslutas med att Skiljebo skjuter i ribban ovanför Kevin, men sedan blåste domaren av matchen och Viggan fick tre mycket viktiga poäng, samtidigt som Skiljebo förlorade lika många poäng. Detta var en mycket konstig match, där Skiljebo som sagt hade mest bollinnehav men saknade spetskompetensen att göra mål. Förutom målen hade Viggan den här gången lyckats få ihop några chanser som man dock inte lyckades kapitalisera, men vad gjorde det när man gjort tre mål, även om man dröjde lite onödigt länge.

Trots att spelet inte fungerade för Viggan, då bägge lagen verkade inkompatibla med varandra, så lyckades man få till det tillräckligt framåt för att vinna, samtidigt som försvaret knep där bak. Aggebo hittade nog många bollar i håret när han skulle kamma ut det innan han gick och la sig på kvällen. Otto den handfaste, som aldrig övergav sin post och bidrog till att högerflanken alltid var hermetiskt tillsluten. Jonte på andra sidan, som med sina snärtiga ytterbredsidor, kunde skicka fram en passning som rundade motståndaren utan att gå ut över sidlinjen. En trojka som måste ha satt griller i huvudet hos gästerna.

Med tio man på konvalescentbänken lyckades Viggan ändå formera ett slagkraftigt gäng, som nu kan berätta för sina släktingar att man var med på Vikingavallen den 11 maj och bärgade de första tre poängen sedan den 5 april nere i Lützendimman vid Farsta City. Nu kan man njuta av att man äntligen fick lite utdelning på sitt slit, även om nu spelet inte drog ner några applådåskor.

På söndag 19 maj väntar Kungsängen i en ny hemmamatch, men blir det åter här på Vikingavallen eller kommer vi äntligen att få beträda Hägernäs IP?

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Otto Levin
Jonathan Vestman
Hampus Svensson (67)
Calle Ringström (88)
Erik Wallin
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon (88)
Marcus Aggebo, K
Hugo Ulfberg (56)
Eric Rylander (46)
Tom Dahlin, ers (67)
Lucas Hollingworth, ers (56)
Oscar Helmersson, ers (88)
Teodor Hamilton, ers (88)
Filip Neumann, ers (46)
Leonel W. Thorngren (MV), ers

Målgörare
Eric Rylander (3)
Samuel Östlund, str (78)
Teodor Hamilton (90)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Teddy Dahlin, HD
Gustaf Wall, AD1
X X, AD2

Matchens VIKing
Marcus Aggebo

Publik
67 personer

Väder
+15, soligt

Kalendern