En söndagseftermiddag den 9 juni, i en liten skogsglänta inklämd någonstans i Upplands skogsområden kring orten Sävja, skulle matchen mellan Dalkurd och Viggan spelas. Dalkurd, som gjorde kometkarriär från det man startade i division 6 Borlänge 2005, för att sedan klättra en division i systemet varje år, tills man kom till division 1, där man höll sig åren 2010 till 2015, innan man tog nästa steg upp i Superettan, innan det blev Allsvenskan under ett år 2018. En karriärstege utan mostsycke.

Därefter har det dessvärre gått utför och nu hotas föreningen Dalkurds FF eventuell av ett miljonkrav, sedan det tidigare aktiebolaget DK Elit AB som drev elitsatsningen inte klarat av att betala ut ersättningar för föregående år. Detta Dalkurd, som så sent som 2018 spelade i Allsvenskan, men som sedan dess gått kräftgång i seriesystemet och förra året fick se sig degraderade till division 2 på grund av ekonomisk insufficiens, skulle nu möta Viggan på en liten gräsplätt i Upplands skogar.

Dalkurd har dock inte bara blivit kända för att ha gjort kometkarriär såväl uppåt som neråt, man innehar också rekordet för sämst åskådarantal i Allsvenskan, 202 personer mot BK Häcken och året efter 168 personer i Superettan 2019. I matchen mot Viggan denna söndagseftermiddag kom nu ca 50 personer som trotsade vädergudarna och ville stötta sitt lag. I början av säsongen hade Dalkurd haft Studenternas i Uppsala som hemmaarena, men pga ekonomiskt tryck fått lytta till Lötens IP. Nu var det denna lilla gräsplan på Sävja IP utan hörnflaggor som gällde.

Då Dalkurds tidigare trupp lämnat arenan när löneutbetalningarna upphörde, har man nu satsat på unga hungriga spelare, där medelåldern ligger på lite drygt 20 år mot Viggans ca 22 år, vilket tidigare måste ha varit seriens lägsta medelålder. Att döma av hur högt man lät under matchen och hur aggressivt man tog sig an dagens uppgift, är det nog ett ganska bra val man gjort, med tanke på att det säkert skulle vara svårt att enrollera andra att utföra uppgiften, när man tänker på hur utsatt tabelläget är.

Ja, har man en målskillnad på 9-37 och endast en intjänad poäng på 10 matcher, så är det nog ganska lätt för varje motståndare att ta ut segern i förskott. Nu hade inget tidigare lag behövt råka ut för några överraskningar, annat än Dalkurds bottenkollega Skiljebo, som endast fick en poäng med sig mot bottenbrodern förra helgen. Detta höjde nog ett antal ögonbryn, men något sådant skulle ju aldrig kunna hända om Viggan åkte till Uppsala eller?

Jorå, det kunde det mycket väl. Om vi bortser från de vanliga nio långkonvalescenterna, så hade Hjalmar Thorgerzon lämnat återbud till matchen pga problem med högertassen, efter en tidigare våldsam markträff då bollen inte var på plats. I övrigt vädrades bänken ordentligt. Viggan hade förra helgen spelat mot Falu BS, som då hade öppnat med hög press, liksom Karlberg gjort i onsdagskväll i Svenska Cupen, så därför var det inte så märkvärdigt att även Dalkurd ville slå in på samma linje.

Det kändes i och för sig lite överraskande att det absoluta bottenlaget nu skulle ta ton mot det lag som var millimeter från att skriva fotbollshistoria i onsdags, då man gjorde en heroisk insats i Svenska Cupen som var värd ett betydligt bättre öde. Uppenbarligen var det den första poängen som det unga Dalkurdlaget förvärvat mot Skiljebo förra helgen som fått dem att känna sig odödliga, åtminstone att döma av deras framfart och aggressivitet på planen.

Det tog nästan en kvart innan ett groggy Viggan kom till sans,men då var man ytterst nära att ha kunnat få en straff, men så småningom blev det en resultatlös hörna och redan nu måste detta ämne tas upp. Det blev nämligen en hel del hörnor, men att döma av resultaten av dessa är avsaknaden av hörnkreativitet slående. Här måste något kunna göras för att öka flexibiliteten i hörntänket.

En hörna i den 15:e, 18:e och 20:e utan att något av värde händer. Den senaste hörnan hade framkallats av Pontus Elfstrand, sedan denne tvingat målvakten att slänga sig för att tippa ut bollen till hörna. Kan det vara så att alla som var inblandade i hörnläggningarna distraherades av att det var två kvinnliga linjedomare som höll koll på att alla höll sig inom lagens råmärken. Hörnläggningarna fortsätter i den 23:e minuten, sedan Simon Östlund tvingat fram en ny bolltippning av målvakten.

I den 28:e minuten är det så dags för ännu en ny hörna, sedan Jonte Vestman gjort en överraskande framstöt. Fem hörnor på drygt 10 minuter låter i och för sig imponerande, men det var det inte. Spelet var blodfattigt och hörnvarianterna skapade inga farligheter som helst. Frågan var om det var matchen från i onsdags som satt i huvudena eller i benen, men det var i vilket fall inte det taggade Viggan man var van vid.

Den här halvleken var som en drömscen från Schlaraffenland, där ingen förtog sig, om orsaken till detta berodde på mental eller fysisk utmattning är dock ej utrönt. Det var även ett sömnpiller för de som kommit för att bevista denna match i denna hönsgård, som inte stod Ärvinge IP långt efter vad gäller storlek faciliteter och inhägnad.

Dalkurd höll på övertid sedan att skrämma innehållet ur mången Viggbyit, när man enträget försökte driva in bollen bakom Kevin, utan att man i försvaret lyckas driva bort dem., så ihärdiga var dessa Uppsalaungdomar. Viggan avslutar sedan halvleken med sin sjätte hörna, utan att man hade några större förväntningar på att den skulle resultera i något heller. Tyvärr en av Viggans absolut mest lågoktaniga insatser i modernare tid så här långt.

Nå, skulle halvtidspausen innebära några förändringar? Jo, ty redan efter 6 minuter in i den andra halvleken gör Samuel Östlund ett ryck och sliter sig loss från alla de vitklädda ungdomarna från Uppsala och accelererar framåt. När han väl har målet i hårkorset, låter han benet pendla och alla får nu se hur bollen stenhårt passerar målvakten och upp i nättaket. Ett riktigt snyggt praktmål typ Gunnar Nordahl, men det viktigaste var att måltorkan i matchen nu var bruten, vilket borde öppna för en förväntad mållavin.

Dalkurd får till en hörna efter nio minuter in i halvleken och de verkar absolut inte att ha gett upp hoppet, utan krigar på som om de inte visste om något annat. Det kändes ändå lite bättre i magen med en 1-0 ledning även om den var flortunn. Fem minuter senare är Viggan nära och förhoppningarna toksteg, men det bidde bara ytterligare en hörna. Minuten efter får Hugo Ulfberg möjligheten att slå en frispark, som enligt källorna inte medförde något resultatmässigt.

Matchens i särklass mest iögonfallande situation uppstod i den 17 minuten av den andra halvleken. Det är Calle Ringström och Samuel som har gjort en framstöt, men vad som sedan egentligen hände är lite oklart. Det dock alla såg var att bollen kom farandes från vänstersidan i en ganska hög båge, där bollen roterade kraftigt i sin bana. Frågan var bara vart den skulle ta vägen?

Alla följde bollbanan och till sist var alla övertygade om att bollen skulle gå i mål. När den till sist tog mark, var det vid målvaktens vänstra stolprot, där bollen träffar insidan på stolpen, för att på grund av sin kraftiga rotation sedan högst förvånande gå ut igen, fortsatt snurrandes. Mycket närmare mål än så är det väldigt svårt att komma och den scenen glömmer man inte i första taget.

Dalkurd har absolut inte gett upp och känner tydligen någon form av vittring eftersom man slogs om varenda boll och ofta även kom segrande ur dessa bataljer av ren vilja. Detta sker exempelvis efter 23 minuter då man skaffa sig en hörna. Hörnor är alltid ett orosmoment, när det är motståndarna som lägger dem. Med en kvart kvar av matchen kommer så en riktig störtskur. Väderinstituten hade haft olika odds på när och hur skurarna skulle komma och om de skulle komma. Ingen hade rätt.

Ny Dalkurdhörna när 12 minuter återstår till ordinarie matchslut. Med 11 minuter kvar kommer så Samuel i full galopp och skjuter stenhårt i steget och man riktigt väntar på att få höra nätrasslet ,men skottet går mitt på, vilket annars skulle ha kunnat utgöra en säkerhetsventil för att bärga de tre poängen. Sju minuter kvar och Tom Dahlin fixar en hörna, men tyvärr ledde inte denna heller till något att skriva om.

Calle Ringström, alias Pansar-Calle, känd för sitt bröstmuskelharnesk med vilket han fäller folk lite hit och dit, har under matchen vid ett par tillfällen själv tvingats att syna grästätheten på planen. Nu, med endast fem minuter kvar av matchen, kommer han med full fart mot målvakten men hängs upp i själva slutfasen. Då Calle är av den hederliga typen, så håller han sig på benen. I annat fall hade det varit ett glasklart fall för domaren att blåsa straff.

Vi har tidigare redogjort för hur Viggan lätt kan hamna i komaliknande lägen i slutet av matcher, då man tror att man är safe. Tänk på vad som exempelvis skedde uppe i Hudiksvall för två veckor sedan, då man förlorade på straff i den 95 minuten. Eller som sist mot Karlberg, då man åkte på en kvittering i den 78:e minuten och sedan en straff i 94:e som Kevin i och för sig tog. Hur skulle det då gå i den här matchen?

Ingen förändring! I den 87:e minuten lyckas Dalkurd få in bollen och det otänkbara har just ägt rum. En på förhand solklar trepoängare har devalverats till en poäng och även om det nu inte blev förlust, så var det nog bland de tyngsta poängtappen man varit med om i modern tid. Kanske inte själva poängen i sig, utan snarare hur man ”förlorade” poängen, genom att inte vara på topp under matchen eller framförallt i slutskedet av densamma.

Önskan om att återigen få spela i Svenska Cupen nästa år blev nu om möjligt än tuffare, då man inte var på topp när det verkligen gällde att plocka frukt från de lågt hängande grenarna. Vad lärde vi oss av detta? Att aldrig underskatta en motståndare, eller ta ut något i förskott. Se till att man har betydligt vassare hörnalternativ och vassare avslut, även om det kräver en tåfis från verktygslådan. Att aldrig slappna av förrän man sitter i omklädningsrummet efter matchens slut.

Nästa söndag kl 13.00 möter vi Järfälla borta och det om något borde vara tändvätska för att ge 100 procent från första minuten. Trots att vi nu är uppe i fem oavgjorda matcher, så ligger vi trots det bara tre poäng under vad vi hade vid den här tiden förra året. Varje år måste tillåtas ha ett bottennapp, må nyss nämnda match vara årets.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Otto Levin (79)
Jonathan Vestman
Calle Ringström
Pontus Elfstrand
Erik Wallin
Oscar Helmersson (76)
Samuel Östlund
Marcus Aggebo, K
Filip Neumann (46)
Hugo Ulfberg (76)
Hampus Svensson, ers (79)
Lucas Hollingworth, ers (76)
Tom Dahlin, ers (46)
Teodor Hamilton, ers
Viktor Widlund, ers
Eric Rylander, ers (76)
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund (51)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Koray Köylüogly, HD
Mimmi Damtew, AD1
Nike Sjögerås, AD2

Matchens VIKing
Ingen

Publik
49 personer

Väder
+14, vxl molnighet, lite regn

Kalendern