Utan att den där riktiga sommarvärmen hade hunnit infinna sig, hade Viggan ändå drabbats av en ordentlig måltorka och trots att man understundom hade radat upp målchanser så hade utdelningen uteblivit i match efter match. Enda gången man fått riktig utdelning hade varit mot Farsta borta, då man skyfflade in inte mindre än fem bollar. I övrigt hade man bara orkat med 3 som flest och det var mot Skiljebo samt två mot Kungsängen.

Men annars var det så tunnsått med mål att man började tala om missväxt, när inte ens Viggans radarpar, Östlund 6 Rylander AB, lyckades få in några bollar, annat än någon här och där. Fem oavgjorda hade exempelvis bara genererat tre mål, där det mot Dalkurd svider mest, trots att det ändå var i rätt bur. I de fyra förlustmatcherna var utdelningen om möjligt ännu klenare: Mot Österåker 0-3; Gute 1-3; Hudiksvall 0-1 och senast mot Järfälla 0-2.

Viggan var alltså i skriande behov av såväl poäng som mål för att undvika att dras ner i bottenskiktet. På dagens meny stod Sandvikens AIK, som lite förvånande hade inlett en kräftgång som inte verkade helt hälsosam och inför mötet med Viggan låg man dessutom på nedflyttningsplats. Dessa stålmän beredde Viggan förra året en hel del huvudvärk, där Viggan i och för sig vann borta med 2-1, men förlorade hemma med samma siffror.

Bägge lagen var alltså i stort behov av framgång och då i synnerhet de gästande motståndarna. Enligt initierade källor hade man därför också med sig tre inlånade spelare från Superettan-kusinen Sandvikens IF för att försöka öka möjligheterna. Oddssättarna hade dock Viggan som trolig vinnare, med ungefär dubbelt upp. Bortsett från Viggans standardkonvalescenter så saknades idag egentligen bara lagkaptenen Aggebo.

I och med detta fick ÖB Björknesjö ändra sin portkod till backlåset som varit 3-5-2 under de senaste fyra åren. Frågan var nu bara vad den nya koden skulle bli. Efter en del funderande så blev det slutligen 4-4-2, något man i och för sig hade övat på lite under veckan som varit. Till ny lagkapten utsågs Jonte Vestman i Aggebos frånvaro och armbindeln passade också i storlek. Frågan var nu bara hur denna nya orkesterkvartett skulle fungera när försteviolinisten var borta.

Att döma av vad som senare kom att tilldra sig, visade sig detta inte vara något man skulle behöva oroa sig över. Viggan lade i alla växlarna på en gång, så att det blev riktigt drag under galoscherna som man sa för trettio år sedan. Redan efter fem minuter skapar Viggan sin första hörna, vilket skapade en illusion av hur det kunde ha gått till i Bender 1713, dvs full kalabalik framför SAIK-målet. Eric Rylander, nedan kallad Rylle, skapar en hel del oreda i sin nya kollofrisyr.

Erik Wallin, fortsättningsvis kallad Walle, får på en riktig mörsare efter sju minuter, som han och de andra församlade får se susa över målets horisontella begränsning. Men något låg i luften att döma av Viggans framstötar. I den 9:e minuten är nog de flesta överens om att Viggan skall ta ledningen, när Samuel Östlund kommer ren på högerkanten och bara skall lobba över målvakten, vilket han också gör, men bollen går utanför.

Två minuter senare kommer Samuel igen, men nu på vänsterkanten, från vilken han vanligtvis opererar innan han skickar in bollen till Pontus Elfstrand. Denne drar på en riktig rökare som var värd ett bättre öde, då den enligt samtliga rödklädda spelare utgjorde underlag för en straff, att döma av de ljudliga kommentarerna, men dessa avisades direkt av domaren.

I den 16:e minuten lyckas Pontus sno och driva fram bollen på vänsterkanten till Samuel, som avslutar anfallet med ett skott som touchar en motståndare och går ut till hörna. Sandviken har en fäbless för att anfalla utmed vänsterkanten, något som blir genomgående under hela matchen och efter Viggans inledande press under de första 20 minuterna, börjar de svart-vit-randiga stålmännen från Sandviken att också vilja vara med och dela på bollen.

I den 29:e minuten slår sedan Hampus Svensson, alias Hampus Guldfot, en frispark som Jonte Vestman energiskt går upp och nickar in framför mål, där den nyfriserade Rylle går upp och slåss om luftherraväldet just framför SAIK-målet, men drar ett kortare strå den gången. Minuten efter tvingar Pontus fram en hörna som Hampus Guldfot lägger. Det blir en elegant variant, där bollen passerar över alla för att slutligen ta i bortre stolpens insida och ut. Vilket mål det skulle ha blivit annars.

Efter 37 minuters spel lyfter Jonte fram en boll till Rylle, som i sin tur lägger fram den till Calle Ringström, som i sin tur skulle ha kunnat skjuta själv, men passar osjälviskt till Ralle, Rasmus Björner. Denne är millimeter från att glidtackla in bollen över mållinjen men misslyckas med den ambitionen. Då dyker emellertid Samuel upp och avslutar med att skjuta på en back och på den returen försöker Walle också på ett skott men utan att lyckas förändra resultatet.

Viggan har sedan i slutet av halvleken en del halvchanser som uppgraderas till en helchans i den 45:e minuten, då Rylle spelar fram Samuel som kommer forsande på vänsterkanten ända fram tills han ser målvakten i vitögat då han avlossar stora kanonen. Blev det mål? Nej, målvakten lyckades styra ut bollen till hörna och sedan var den halvleken till ända. Med tanke på vad Viggan skapat borde man ha fått någon form av utdelning, men icke.

Den andra halvleken börjar med att SAIK får en frispark i den 47:e minuten som även leder till hörna men inte mer. I den 50:e minuten får Viggan ett jätteläge att ta ledningen, men Samuels diagonala skott går precis utanför den bortre stolpen. Bättre går det minuten efter, sedan Walle serverat Samuel en boll på högerkanten, som denne transporterar fram mot kortlinjen innan han skickar in den i smeten framför mål. Där kan Ralle Björner elegant bredsida in 1-0 till Viggan och jubel i busken.

Två minuter senare är Samuel inte långt ifrån att fixa till det, men under Vigganpressen tvingas Kevin i Vigganmålet till en soloräddning och då kände man hur skör en 0-0 ställning är, åt bägge hållen. I den 57:e går den f.d. konvalescenten Ralle Björner ut och in kommer Tom ”Dalle” Dahlin i samma andetag. Efter endast en minut presenterar Dalle sig ordentligt genom att öka förhoppningarna om ett 2-0 mål, men det diagonala skottet halvräddas till hörna.

I den 68:e minuten kommer Samuel farandes på vänsterkanten och skjuter i steget, men målvakten lyckas styra ut bollen till hörna. Hampus Guldfot lägger densamma, men en back lyckades nicka ut bollen och vem står där? Jo, Pontus Elfstrand, som medelst en bredsidesvolley skickar bollen otagbart i retur in i nätmaskornas övre del och plötsligt hade Viggan 2-0, samtidigt som pulsen gick ner på ett flertal i publiken.

I den 77:e spelar Oscar Helmersson fram till Samuel som skickar in bollen precis framför mål, där Pontus är ytterst nära att få bollkontakt och därmed en vass målchans. Två minuter senare skjuter Samuel från vänsterkanten men på utsidan av burgaveln. I den 83:e skapar samme Samuel en hörna och på den är Pontus ytterst nära att knorra in bollen i bortre krysset.

SAIK känner hur sanden rinner rakt igenom timglaset och kämpar frenetiskt för att få målkontakt, vilket bl a tvingar Kevin att med en viss fingertoppskänsla tippa ett skott ur farozonen i den 86:e minuten. Man märker hur Midsommarsillen börjar ta ut sin rätt bland Vigganspelarna, något motståndarna gladeligen utnyttjar. I den 88:e är de ganska nära att ställa till det men Kevin ingriper resolut.

Matchen avslutas sedan med en Vigganhörna i den 92:a minuten och att Hugo Ulfberg avslutar det hela med en jätterökare i den 94:e men alla får se bollen gå utanför. När domaren sedan blåser av fattar Viggan att man vunnit sina första tre poäng sedan 19 maj, varvid glädjen blev totalt när man inser det. Att man dessutom gjort två mål tänkte ingen på just då, men det var faktiskt också den 19 maj som det hände senast.

Innan sommarlovet tar vid kommer en avslutning redan nu på lördag,då man möter Österåker på bortaplan, där man åker till Åkersberga med en stor revanschhunger får man hoppas, då varje poäng är extra viktig nu när man befinner sig i Ingenmansland och där avståndet såväl uppåt som nedåt är kortare än man tror.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Otto Levin
Jonathan Vestman, K
Hampus Svensson (76)
Calle Ringström
Pontus Elfstrand (88)
Erik Wallin
Samuel Östlund (88)
Rasmus Björner (56)
Hjalmar Thorgerzon
Eric Rylander (76)
Oscar Helmersson, ers (76)
Lucas Hollingworth, ers (88)
Tom Dahlin, ers (56)
Hugo Ulfberg, ers (76)
Viktor Widlund, ers (88)
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Rasmus Björner (51)
Pontus Elfstrand (69)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Augin Melki, HD
X X, AD1
Saad Hisnawi, AD2

Matchens VIKing
Calle Ringström

Publik
100 personer

Väder
+21, molnigt

Kalendern