Förra gången Viggan mötte Skiljebo SK var i våras på Vikingavallen, närmare bestämt den 11 maj och då var det premiär för solsken för första gången i mannaminne. Då var det 15 grader plus, men det rekordet skulle nu slås med hästlängder denna dag på Hamre IP den 7 september. Plus 25 grader i skuggan, men det var i solen som matchen skulle spelas, vilket även från åskådarplats upplevdes som svettigt.

Första gången Viggan stötte på Skiljebo var förra året i division 2, då man vann hemma med 3-0, men förlorade borta med 1-4 efter att ha haft ledningen med 1-0 i halvlek och i hällande regn. Nu i våras blev det 3-0, efter mål i 3:e; 78:e och i 90:e minuten, så västeråsarna är inte lätta att tas med. Den här gången blev det nu 2-0, en det satt långt inne som han med lavemangkuren sa. I och för sig ett snabbt mål efter nio minuter, men sedan dröjde det till den 74:e minuten för det andra målet.

Västeråsarna uppenbarade sig som vanligt i sina getingrandiga kostymer, som t o m hade häcken full av sponsorer, vilket tyder på att man är framgångsrika i jakten på finansiellt stöd. Just nu har det dock gått sämre vad gäller jakten på poäng och inför matchen låg man just under kvallinjen, med samma poäng som olycksbrodern Sandvikens AIK. Symtomatiskt för matcher mot lag som ligger kring Plimsollstrecket, är att de strider för livet och knappast är några önskemotståndare.

Förra året här på Hamre IP hade Viggan tagit ledning med 1-0, men sedan fått åka hem med en 1-4 förlust och i våras var det jämnt skägg, trots Viggans klara 3-0 seger. Då ett tidigt mål efter bara tre minuter. Nu tog det nio minuter. Det var den flyfotade Samuel Östlund, som kan ses varhelst på planen där det finns en boll. Nu kom han liksom så många gånger tidigare farandes på vänsterkanten.

Ett pittoreskt inslag i matchen, som först måste omnämnas, är Östlunds omhändertagande av de passningar han erhåller från sina kamrater. Medelst en roterande rörelse med utsträckta armar, lyckas han hålla sina motståndare ifrån sig, samtidigt som han har bollen under säkert. Dessutom är det ett mycket effektivt grepp som säkert sitter i sedan barnsben. Men som sagt det är inte bara dessa mottagningsegenskaper som sticker ut, utan det är även förmågan att kunna göra mål i alla lägen.

Klockan 14.09 avlossar Östlund ett skott mot mål och hans koordinater just då var strax utanför straffområdets högra hörn, sett från målvaktens håll. Det vänstra för Östlund. Uppspelet hade föregåtts av att Benji Sohl hade spelat fram Viktor Widlund, som i sin tur förpassat bolen till Samuel Östlund. Alla hörde hur det prasslade i gräset när bollen var på väg mot målet. Skottet var inte hårt, men uppenbarligen mycket välriktat, då bollen slutligen slinker in mellan målvakten och den främre stolpen.

Som vanligt uttrycker sig Östlund väldigt ödmjukt när han tillfrågas om sina bravader framför mål: ”Det är Viktor som serverar passningen och sen tog jag fart på vänsterkanten och vände upp och såg en lucka på första stolpen som jag fick en bra träff på som ingen riktigt trodde på håll kunde gå in”. Men alla blev överbevisade. Det fanns en liten lucka och den såg Östlund.

Genast kom det upp 0-1 på resultattavlan och ett visst lugn lade sig runt den Viggbyholmska avbytarbänken, där Coach Björknesjö för dagen saknades. Istället skulle ansvaret och den eventuella slutliga äran falla på den erfarne Jocke Olausson med två decenniers erfarenhet av Vigganspel samt Tobias Garp. Men ännu var det för tidigt att dra några sådana växlar. Men två minuter efter Östlunds mål uppenbarar han sig på exakt samma koordinater.

Den här gången gör han samma avståndsbedömning, blundar och skjuter. Inget rassel i gräset eller i nätet, men det var inte långt ifrån, då skottet svepte förbi just ovanför ribban och ut i den omkringliggande naturen. Skiljebo i sina getingdräkter, som redan i våras och förra året visat att man var försedda med gaddar, inser att nu måste man svärma ordentligt, om man skall få med sig några poäng i kampen för att hålla sig ovanför Plimsoll-linjen och vattenytan.

Det nästan hördes när de kom som getingsvärmar i ett försök att få till en förändring på resultattavlan. Viggan uppträdde mycket strukturerat och kunde ta hand om alla anfallsförsök. Under en lång period innehade Skiljebo ett stort bollinnehav, men saknade förmågan att omsätta detta i några farligheter. Den elake skulle nog använda uttrycket uddlösa, åtminstone under den första halvleken. För att gå händelserna lite i förväg saxar vi följande från Skiljebos hemsida innan matchen:
”Nu väntar en ny tuff utmaning när Viggbyholm gästar Skiljebo SK. Viggbyholm kommer med självförtroende efter en övertygande 4-0-seger mot IK Franke. De är kända för sina snabba omställningar och vassa forwards, vilket Skiljebo SK har fått erfara tidigare. Vi hoppas att Skiljebo SK har dragit lärdom av tidigare möten och lyckas sätta stopp för Viggbyholms offensiva krafter. Det blir en spännande match där varje spelare måste vara på topp för att säkra tre poäng på hemmaplan”.

Efter matchen fick man på Skiljebos hemsida konstatera att Viggan dragit det längsta strået om de åtråvärda poängen: ”Skiljebo SK åkte på en tung förlust hemma mot Viggbyholm med 0-2. Matchen i sig var jämn sett över stora delar, men Viggbyholm visade sig ha det lilla extra när det kom till att omsätta chanser till mål. För Skiljebo saknades det inte möjligheter, men laget hade inte den rätta kvalitén när det väl gällde i de avgörande ögonblicken”.

Trots att Skiljebo inte lyckades skapa några direkta farligheter, hade man som sagt ändå ett stort bollinnehav, särskilt halvvägs in i den första halvleken. Viggan jobbade frenetiskt med att försöka förse den flyfotade Östlund med bollar, men oftast fastnade de ambitionerna på någon randig motståndarfot. I den 24:e får Skiljebo en hörna och så även i den 30:e, då man dessutom fick en dubbelhörna sedan Kevin tippat bollen vidare.

Tror att Skiljebo endast antecknade sig för ett skott mot Viggans mål under den första halvleken och det gick över. Men det som var slående var att man kämpade som ilskna getingar matchen igenom, i ett desperat försök att slingra sig ur den position som man nu befann sig i tabellen. Viggan spelade som vanligt välorganiserat, där försvaret ånyo visade framfötterna och knep hermetiskt där bak så att Kevin åter fick hålla nollan.

Den andra halvleken startade under en mördande hetta och det inte bara meteorologiskt, för redan efter två minuter in i halvleken är Skiljebo nära att ställa till det för de nyss ärade försvaret, men det reddes till sist ut med en hörna som följd. I den 50:e minuten avfyrar Samuel ett skott som blockas och på den rikoschetten får Hjalmar Thorgerzon till något som kanske skulle beskrivas som en kinapuff.

Även om Skiljebo tappat mycket av det bollinnehav man tillskansade sig under den första halvleken, så känns nu de försök man utsätter Viggansförsvaret för mer giftiga i den andra halvleken, hur paradoxalt det nu än må låta. En ny Skiljebo-hörna i den 53:e får bekräfta detta resonemang. Eller vad sägs om det som sker i den 64:e minuten? En soloräd på vänsterkanten, där till och med Kevin rundas, men som också tvingar ut Skiljebogetingen utmed kortlinjen.

När denne försöker hitta en väg tillbaka, kommer Jonte Vestman flygande som en räddande ängel och skickar bort bollen till Hampus Svensson och sedan kunde alla andas ut. Detta var nog Skiljebos fetaste chans under hela matchen. Efter denna kalldusch så tar sig Viggan samman och skapar i den 71:a minuten en dubbelhörna dock utan resultat, trots att det i manualen finns ordentliga redogörelser för hur fasta situationer skall hanteras.

Minuten efter fick Hjalmar Thorgerzon tillfälle visa upp sina hastighetsfärdigheter i lopp på 60 meter, detta efter en omställning som gav en motståndare ypperliga förutsättningar för att utsätta Kevin & Co för otrevligheter. Tack vare Hjalles enorma snabbhet omintetgjordes motståndarens ambitioner. Trots att Viggan bara har en skör 1-0 ledning känns det ändå ganska tryggt med en kvart kvar att spela.

Klockan har nu tagit sig fram 74 minuter och Viggan kommer i ett välsynkroniserat anfall, där Oscar Helmersson driver fram bollen för att sedan spela ut till Hampus Svensson. Ute vid hörnflaggan lyckas Hampus returnera bollen till Oscar som saftar i med ett skott. Skottet tar dock på ett backben och ändrar riktningen något. Vem håller sig framme då? Jo, han som brukar röra om i grytan, Lukas ”Vispen” Wikström Hollingworth.

Så här tyckte Vispen om målet: ”Det var ju kanske inte världens vackraste mål, men det satt fint ändå! Oscar genomför en räd från högerkanten och får sedan ett läge där han skjuter/lägger in den i boxen. Bollen studsar på en försvarare och landar framför mina fötter. Ett långt ben fick jag fram och bollen rullar mellan benen på Skiljebos slips, och bollen låg i nät”. Nu 2-0 till Viggan och det kändes ganska tryggt.

Två minuter senare får Skiljebo ett bra frisparksläge, trots att Kevin varnat för att skapa några hörnor eller frisparkslägen i närheten av honom. Skottet går sedan 12 meter över så Kevin kunde andas ut. Kevin sammanfattar matchen så här från sitt håll: ”En del halvfarliga chanser men inga skott jag behöver avstränga mig överdrivet mycket. Annars mycket inlägg som jag älskar att plocka ner”.

Kevin fortsätter i samma andetag: ”Man får inte glömma hur sjuka Jonte och Agge är just nu. Städar verkligen bort allt på ett sjukt bra sätt. Självförtroendet och lugnet som vi haft tidigare är tillbaka och just nu är vi nog seriens bästa lag.” Man kan då konstatera trots att Agge och Jonte är så ”sjuka” så utgjorde de en mycket viktig del i Viggans backlås.

Viggan får en hörna i den 82:a som Hampus effektuerar och där Samuel får tillfälle att lufta sina känslor genom att orsaka störningar i luften för det intilliggande flygfältet. Skiljebo får till ett bra anfall i den 89:e minuten, men Viggan kniper som vanligt därbak och man kan strax efter det konstatera att Viggan tagit hem sin tredje raka seger med en målskillnad på hela 10-1. Vilket är mycket imponerande.

Det är alltid svårt att möta lag som har så mycket att kämpa för och Skiljebo var ingalunda något undantag. Även om man inte blev bortskämd med ett stort utbyte av målchanser så utnyttjade Viggan de tillfällen som gavs och i övrigt stängde man alla dörrar bakåt för objudna gäster. En viktig seger för Viggan och en tung förlust för Skiljebo som nu får kämpa på i kampen om att få behålla sin plats i systemet.

Även om domaren ofta såg mellan fingrarna, där exempelvis Jonte får vara glad att han fortfarande har huvudet i behåll, så verkar det som att Viggan klarade sig utan några synbara skador inför nästa match. Då väntar nämligen Kungsängen borta nästa söndag och då möter Viggan ett lag som känner flåset nerifrån och det vet vi ju sedan gammalt att de lagen är svårast att mötas.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl (62)
Hampus Svensson (84)
Calle Ringström
Erik Wallin
Samuel Östlund
Lucas Hollingworth (84)
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo, K
Viktor Widlund
Simon Andersson, ers (84)
Oscar Helmersson, ers (62)
Felix Lundeberg, ers
Milos Marinkovic, ers (84)
Filipe Santos, ers
Gustaf Bellander, ers
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund (9)
Lucas Hollingworth (74)

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Henric Karlsson, HD
Husni Faisal Abdirahman, AD1
Moltas Gunnarsson, AD2

Matchens VIKing
Jonathan Vestman

Publik
?? personer

Väder
+25, soligt

Kalendern