Matcherna mellan Viggan och Kungsängen brukar ofta bjuda på det där lilla extra och utan undantag är de alltid spännande. Lagen har under det senaste kvartsseklet mötts i såväl division 5, 4, 3 som i division 2. Mest minns man väl kanske året 2009 då Kungsängen vann division 4 på 53 poäng, följt av Bele Barkarby och Viggan, båda med 50 poäng. Då var det strid på kniven ända in på slutet.

I våras vann Viggan med 2-0 på Vikingavallen och nu idag borta på Kungsängens IP blev det alltså 4-0 till Viggan. Förra året i division 2 blev det Vigganvinst med 1-0 hemma, medan bortamötet slutade 1-1. Dagens match skulle utspelas på Kungsängens utomordentligt fina ryamatta, som låg inbäddad i ett massivt solsken, vilket fick temperaturen att stiga till 17 grader något som säkert värmde åskådarna.

Kungsängen hade senast slagit Österåker borta med 3-1 och hade säkert en hel del självförtroende innanför tröjorna. Dessförinnan hade man bl a slagit Järfälla med 1-0 och kryssat mot såväl Skiljebo som Franke. Viggan kunde också rakryggat marschera in på planen efter tre raka segrar och 10-1 i målskillnad. Med dagens match skulle det bli fyra raka och 14-1, och där man nu i de tre senaste också hållit nollan.

Bägge lagen verkade också behäftade med viss frånvaro i form av skador och avstängningar, vilket å andra sidan skapade möjligheter, åtminstone för Viggan, för en handfull juniorer att visa framfötterna. Kevin, han som numer hållit nollan i de tre senaste matcherna, såg närmast ut som en egyptisk mumie, till hälften inlindad i tejp och annat, som skulle kunna hålla ihop hans axel så den inte lossnade.

Viggan har på senare tid börjat uppträda väldigt offensivt inledningsvis, vilket haft det goda med sig att man även lyckats få utdelning på sina tilltag. Så skulle nu även ske denna eftermiddag. Redan efter tre minuter kommer Benjamin Sohl fri som från en klar himmel. Han skjuter stenhårt, men målvakten gör en reflexräddning och stöter ut bollen, men Benji är ihärdig och skjuter igen, nu på en arm, varvid straff blåses.

Allt detta hände efter bara 2-3 minuter och föregicks av Viggans längsta anfall hittills i klubbens 94-åriga historia. Inte mindre än 19 passningar slogs inom laget, innan bollen nådde fram till Benji och då utan att någon enda motståndare hade nuddat bollen. Den reslige Samuel Östlund tar nu några fram mot straffpunkten. Han skickar bollen stenhårt upp i krysset. 1-0 till Viggan redan i den 4:e minuten.

Målet blev en väckarklocka för Kungsängen, nedan kallat KIF, och i den 8:e skapar man ett bra frisparksläge och två minuter senare skjuter man en bra bit utanför, men det var lite oroande att man fått syn på Viggans mål. I den 11:e får man också till en hörna och i den 13:e är man på väg igenom på en omställning. Östlund, den reslige, upptäcker det dock, forward som han är, och sätter efter Kifaren men får bara in en halvträff och faller själv pladask.

Detta defensiva tilltag från Östlunds sida var nog tur, då det förmodligen hindrade ett eventuellt friläge. Frisparken, som därefter utdömdes, eliminerade definitivt Kifarnas genombrottsambitioner. Kevin, som trots att han under tröjan såg ut som en mumie, kunde lätt omhänderta frisparken som lades. Kevins expanderade lekamen kom för övrigt särskilt väl till pass vid fasta situationer som denna.

Benji, som för inte så länge sedan varit ytterst nära att bli målgörare, får en ny chans efter 15 minuter. Han kommer med en bra acceleration löpandes mot målet och frågan är om det är Benji, eller den neongule målvakten som skall hinna först fram till bollen. Benji bländades av den illgula dräkten och blev därför tvåa på bollen. Därefter rådde det lite av ”Kalabaliken i Bender” framför den gule och det också under ganska lång tid.

Efter 20 minuters spel luftar Östlund, den reslige, sin kanon från vänsterkanten och är ytterst nära att få bollen på rätt sida om ribban. Två minuter senare har KIF fått syn på Kevin i målet och på ett inlägg från höger drar en Kifare på en direktvolley rakt framför mål, men den flexible Kevin gör en avancerad reflexräddning. Den räddningen kan ha gjort att matchen utvecklade sig som den sedan gjorde.

Efter denna kalldusch kan Vispen Hollingworth i den 23:e minuten sikta målet, men skottet blev en typisk vobblare, som dessutom knappt orkade ta sig förbi målburen. Lite bättre gick det två minuter senare, när Viggan anfaller efter en frispark slagen av Hampus Guldfot. Östlund och Aggebo slåss om utrymmet i luftrummet framför mål i sin iver om att få in bollen. Inte utan DNA-bevis går det att avgöra vem som sedan kom att nicka utanför.

I den 30:e minuten skapar KIF en hörna och fem minuter senare får de till ett bra nickläge men bollen går utanför. I den 38:e minuten kommer Viggan i ett välregisserat anfall, där Samuel passar Benji som på närhåll försöker sig på ett kanonskott. Skottet viner just utanför den neongules vänstra stolpe med benägen hjälp av en motståndare varför hörna utdömdes.

På övertid får Kifarna ett bra frisparkssläge som mynnar ut i en hörna. Sedan var det dags för halvtidsvila, varvid Trianguleringarnas mästare, R. Björknesjö, stolt kunde räkna upp hur många triangelformationer spelarna hade befunnit sig i under halvleken. Därutöver var han inte heller helt missnöjd med passningsspelet, som understundom kunde uppnå oanade kombinationer, inte minst innan Benjis rökare tidigare då nästan ett tjog passningar uppmättes.

Som redan nämnts har Viggan fått ett visst rykte om sig att slå till i gryningen, eller åtminstone tidigt i matcherna och den andra halvleken var inget undantag, eller vad sägs om att Viktor Widlund stänker in 2-0 till Viggan redan efter fyra minuter in i den andra halvleken. Trots en skör 1-0 ledning under den första halvleken så kändes det aldrig riktigt oroligt, särskilt inte med tanke på hur hermetiska man var i försvaret.

När vi frågar Viktor själv hur han upplevde målet kom svaret direkt:
”Bollen är på högerkanten och just i detta anfall, till skillnad från många andra, så håller jag bredd längs vänstersidan istället för att komma in i mitten. Vi spelar fint fram ner till kanten av just den högra sidan av Kungsängen IPs fina gräsplan och då kickar instinkten igång. Jag känner med alla sinnen att bollen är på väg in mot boxen, så jag accelererar in mot straffområdet och väl inne i boxen gäller det att vara smart och smidig som en ninja”.

Viktor tar ett djupt andetag och fortsätter: ”Backen som markerar mig vrider på huvudet två gånger för att lokalisera hotet som kommer in mot mål. Det är då jag i en avledande manöver viker in mot höger för att sätta honom på fel fot inför inlägget, för att sedan snabbt växla till vänster sida av honom. Det ger mig försprånget att komma förbi honom i samband med att min kompanjon Vispen slår inlägget. Det går längs marken in i straffområdet och är för långt ifrån backarna, men även utom räckhåll för målvakten att komma ut och plocka”.

När dramat närmar sig upplösningen tillägger Viktor euforiskt: ”Efter att jag och Vispen agerat i vår perfekta symbios så är det helt öppet mål för mig. De som känner mig väl vet att jag inte gör några enkla mål, så jag väljer att sätta upp bollen med min vänsterfot rakt upp i det vänstra krysset, för att sätta min egen prägel på det perfekta anfallet. Efter målet så bjuder jag givetvis på min klassiska hjulning samt en kullerbytta och sedan sätter jag punkt för denna aktion med mitt mål-vrål”.

Ja, bättre än så går det väl knappast att beskriva ett perfekt anfall med ett perfekt avslut. Men den gode Viktor är inte nöjd med detta, utan vill även accelerera i den interna skytteligan och efter 12 minuters spel in på den andra halvleken erbjudes han också den möjligheten. Den neonklädde målvakten lyckades dock med en kraftig kroppsexpandering nå bollen med fingertopparna och därigenom styra ut bollen till hörna.

I den 58 minuten, dvs efter 13 minuters spel i den andra halvleken, kan Samuel Östlund drämma in 3-0 till Viggan, vilket inte var orättvist med tanke på det trigonometriska spel man ändå visat upp så här långt. Östlund sammanfattar ödmjukt sina två mål så här: ”Straffen skulle bara in i mål så det var inga tveksamheter. 3-0 målet gick jag bara på kraft och det gav resultat”. Ja, det låter nästa lite som när Ludwig Büchner utvecklar sina tankar boken ”Kraft und Stoff”

KIF har trots en nästan 45-gradig uppförsbacke ingalunda gett upp, utan kan bjuda de egna supportrarna på två hörnor i den 59:e och i den 64:e minuten. I den 73:e minuten testar Kifarna med ett skott, som Kevin dock enkelt tar hand om. Benji, som uppenbarligen hade fyllt skorna med torrt krut, kan ånyo avfyra stora kanonen i den 75:e minuten. Någon av motståndarna fick nog sitta med baken i en hink med kallt vatten på kvällen.

I den 81:a minuten försöker sig Hampus Guldfot på en direktvolley som dock smiter utanför. Minuten efter är det en Kifare som klättrar upp på Calle Ringströms axel med spikskor, vilket nästan fick luften att går ur Calle pga punktering. För denna klättring erhöll Alexander Slotte i Kif ett rött kort och fick lämna arenan. Inte Kifarnas dag. Calle är dock snart på fötter. Två minuter senare fäller hans kollega Vispen en motståndare, men Vispen får dock bara gult.

Calle Ringström kallas inte för inte för Calle Kanon, ett namn som han gör skäl för i den 85:e minuten. Ett knallhårt skott som tar på en arm stackare i KIF. Simon Andersson, i vissa kretsar kallad Super-Simon efter far sin, träder in på arenan och lägger upp bollen på 11-meterspunkten. Simon berättar även han lite ödmjukt hur det gick till: ”Jag sa bara till Samuel att jag ville slå den så han var snäll och gav den till mig! Ville skjuta en bättre straff än vad Samuel gjorde”.

Får en att tänka lite på Zlatan och Kim Källström för länge sedan. Hursomhelst, Simon tar i så det ryker om det och när röken väl lagt sig, visade det sig att bollen nästan borrat sig igenom nättaket. 4-0 till Viggan och nog var det många som fick blåmärken i armen efter att ha nupit sig där. Alla förutom Trianguleringsmästaren, som redan sett vad hans adepter gick för sedan länge. Det var bara korken som skulle ut.

Det normalt idiotsäkra (i positiv bemärkelse) försvaret, som hittills knipit där bak i tre matcher i rad, utan att släppa vare sig in eller ut något, håller i den 42:a minuten på att ställa till det för Kevins nolla. Det är en anonym back i Viggan, som skall göra ett tillbakaspel men missar bollen, ungefär som när Hasse Alfredsson missar burken när han skall sparka till den för att dölja ett internt ljud. Där bjöds Kifarna på ett gratistillfälle om nu inte Kevin visat sig på styva linan med en reflexräddning.

På övertid är Calle Kanon så pass nära den neonfärgade målvakten att han kunde se honom i vitögat. Själv hade man dragit på en tåfis alla dagar i veckan, men Calle som är solidarisk i kubik, väljer att passa snett inåt bakåt. Dessvärre fick Calle därför lämna arenan mållös, men vilket läge. Det är bara att lyfta på hatten för det spel Viggan visade upp denna dag. Inte bara målmässigt utan spelmässigt visade man sig från sin bästa sida. Eden i Bollhuset i torsdags gjorde verkan.

Fem matcher kvar varav tre på hemmaplan, där den första äger rum redan nu på lördag den 21 september kl 14.00, då Hudiksvalls FF kommer på besök. Observera tiden. Tabellen har blivit betydligt mer intressant de senaste fyra omgångarna tycker nog alla som sympatiserar med Viggan. Nu bara en poäng efter Gute och en tredjeplats.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl (76)
Hampus Svensson
Calle Ringström
Erik Wallin
Samuel Östlund
Lucas Hollingworth (86)
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo, K (66)
Viktor Widlund (86)
Simon Andersson, ers (66)
Max Jarl, ers (86)
Nikoloz Dzigurashvili, ers
Milos Marinkovic, ers (76)
Filipe Santos, ers (86)
Pap Samba Diouf (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund, str (4)
Viktor Widlund (49)
Samuel Östlund (58)
Simon Andersson, str (85)

Gula kort
Hampus Svensson (54)
Lucas Hollingworth (80)

Röda kort
-

Domare
Martin Hallen Almroth, HD
Joel Lindström, AD1
Mohamad Musse, AD2

Matchens VIKing
Kevin Lund

Publik
105 personer

Väder
+17, sol

Kalendern