Lördagen den 21 september var det så dags för norrlandsbesöket från Hudiksvall, något Viggan väntat på ända sedan lagen möttes uppe i Glada Hudik den 25 maj. Då vann Hudik med 1-0, efter att ha fått en straff med sig i den 94:e minuten, något man i Viggan inte har kunnat förlika sig med än. Man har sedan dess också gått och grunnat på hur man skulle kunna ta revansch.

Med tanke på att Viggan den senaste tiden radat upp segrar och inte mot vilka motstånd som helst, eller vad sägs om fyra raka och en målskillnad på 14-1? Hudik å sinn sida har drabbats av en tuff kräftgång, kanske beroende på att det är säsong för det just nu. Några riktiga bottennapp, som exempelvis mot Arlanda 1-9, 0-4 mot Gute, 0-3 mot Franke och 0-2 mot Skiljebo, gjorde att tuppkammen på Viggan växte innan mötet.

En enda poäng på de senaste fem matcherna hade Hudik fått, i och för sig mot Enköping. Detta i kombination med att man skulle möta tabellfyran Viggbyholm på deras hemmaplan och det efter en tretimmars bussresa från Hudik, kan inte ha känts så där direkt upplyftande denna surmulna lördagseftermiddag. Att man dessutom hamnat i sällskap med Skiljebo och Sandviken, som också ligger i närheten av kölsvinet, var inte heller det aptitretande.

Men, som alla vet är det aldrig roligt att möta ett hungrigt lejon inträngt i ett hörn av vardagsrummet. Då gäller det att hålla tassarna i styr. Visste Viggan det, eller var alla djupt försjunkna i den egna framgångssagan? Det får vi aldrig veta, men ett vet vi och det är att det är lätt att omedvetet underskatta en motståndare, när oddsen ser ut som de gör på pappret.

Detta var alltså bakgrunden till vad som skulle ta sin början kl 14.00 på Hägernäs IP, som fortfarande såg grön och fin ut från sidan, men som även den nu börjar känna av att hösten nu gjort sitt inträde. Nåväl, 22 ivriga spelare släpps ut på planen samtidigt för att slåss om poängen. Med facit i hand borde man kanske ha förstått hur matchinledningen skulle bli.

Hudik, som suttit och sovit i bussen, verkade nu vara utvilade som det såg ut och de tog direkt tag i dirigentpinnen efter nedsläpp. Redan efter fem minuter hade man också tillskansat sig två hörnor och pressade på ordentligt. Det är med stor möda som Viggan lyckas ta sig ur greppet för att då visa upp sig framför Hudikmålet.

Hudik skaffar sig ett bra grepp om matchen under de första tio minuterna och det var väl först när Calle Ringström, alias Calle Kanon, kan fixa en hörna i den 13:e minuten, som snabbt följdes av en till, som man kände att Viggan var något på spåren igen och började ta för sig mer. Det blev ett något bryskt uppvaknande för hemmalaget, som kanske inte förutsett den här initiala scenutvecklingen.

Hudik får en frispark i den 27:e som skulle ha kunnat förorsakat problem, men problem blev det ingalunda. Benjamin Sohl, som åter har börjat träda i tjänst efter en lång konvalescenstid, skapar sig ett bra läge och man hade nästan glömt bort hur tunga hans skott kunde vara. Men i den 30:e minuten smäller det till. Dessvärre satt hårkorset lite snett så kulan sveper förbi just utanför målvaktens stolpe.

Tre minuter senare visar sig Benji på styva linan igen genom att få in ett perfekt inlägg, där Vispen Hollingworth säkert önskade att han haft en längre lugg, för det var ytterst nära att han nått bollen med pannbenet och då hade det varit mål. Nu har Viggan hittat dirigentpinnen och trycker på för allt vad tygen håller. Inget av lagen har direkt skapat några målchanser utan det står liksom och väger.

I den 34:e lägger Calle Kanon ett inlägg där Hjalmar Thorgerzon ser möjligheten att bli målskytt från den position han befinner sig i. Hjalle får på en perfekt träff men han kommer förmodligen också snart få ett ilsket samtal från Swedavias flygledartorn i Skavsta. Minuten efter är Benji på gång igen. Han har ett jätteläge, men han får samtidigt se hur bollen smiter strax utanför målvaktens vänstra stolpe. Attans! hörde man hur Benji svor för sig själv.

Tre minuter senare skaffar sig Hudik ett bra frisparksläge, men i Viggans försvar är man lika välarmerade som Maginotlinjen fortfarande är. I den 40:e skjuter Hudik nästan lika högt över som Hjalle nyss gjort, fast över Kevins bur förstås. Just nu känns det väldigt tajt och ett mål verkar sitta långt inne, sa han som just kommit in på gastroskopiavdelningen.

Men förstoppningen bröts plötsligt i den 41:a minuten, då Simon Andersson, Super-Simon efter far sin, lägger en perfekt passning från högerkanten och den alltid närvarande Samuel Östlund slänger undan luggen och trycker in bollen i nätmaskorna med all sin kraft. Det är vid den här tidpunkten av matcherna, just innan man skall gå in och koppla av i omklädningsrummet, som man skall slå till om man vill uppnå en 100-procentig psykologisk impact.

I den 44:e är Calle Kanon framme och avslutar med ett våbblande skott, sedan ett mål hängt i luften efter det kaos som rått framför Hudikmålvakten Andreas Molin. Ett mål där och Hudik hade varit utom räddning. Minuten efter är Hudik dock ytterst nära att skrämma innehållet ur alla hemmaåskådare inklusive Kevin, när man nickar just utanför ramen. Kevin har ju så här långt hållit nollan i tre matcher i rad.

Med en ytterst tunn segersötma på läpparna kliver Viggan in på planen efter paus och kan effektuera en höra i den 49:e minuten, utan att det rör sig på resultattavlan. Fyra minuter senare testar Östlund skottlyckan, men får se bollen gå just utanför stolproten hos Molin i målet. Ytterligare två minuter senare får Hudik en hörna och matchen är på inget sätt över.

Hudik får ett jätteläge efter en tilltrasslad situation, där den potentielle målskytten hade fått vrida sig så många varv runt sin egna axel, att skottet blev så tamt att det knappt nådde fram till Kevin. Strax därefter gör Calle Kanon ett jättejobb, där han lyckas få med sig bollen hela tiden över halva planen, även om det inte såg ut så. Till sist gör han sig av med bollen till Vispen.

Vispen välts i skottillfället, men skottet hinner brinna av och mången trodde nog att den röda lampan skulle tändas, men målvakten lyckades med konststycket att styra ut bollen till hörna. Men där var det nära. Hudik tror sig fått poängvittring, något som dock avtog i den 61:a minuten, då man fick ett mål bortdömt för offside. Några minuter dessförinnan hade man haft ett bra frisparksläge. Klockan går. Hörna för Hudik i den 65:e. Allt hänger i luften…i de blygrå molnen över Hägernäs.

25 minuter kvar och en synnerligen skör ledning. Benji gör något som liknade ett sydamerikanskt tillbakaspel i den 67:e, då han på ett förvillande sätt lyckas passa bollen bakåt till Östlund, utan att någon fattade vad som skedde, utom Östlund förstås. Östlund skjuter löst, till skillnad mot vad han precis gjorde några minuter tidigare, men då gick skottet över. Nu blev det plockpotatis för Molin.

Hudiksvallarna är som ettriga små myror, som de där orangefärgade som utsöndrar ett svidande sekret, och skapar en viss oro vad gäller slutresultatet. I den 72:a skjuter Calle Kanon men skottet tas. Fyra minuter senare får Viggan ett bra frisparksläge. Släggan Östlund tar i för kung och fosterland. Skottet går förbi muren men mitt i solarplexus på Molin. Kvarten kvar och det svettas både här och där.

Man hade sedan länge sett den feta damen kika fram bakom ridån för att se om det var dags att sjunga sista versen, men än hade det inte varit läge. Tio minuter kvar av ordinarie tid och Hudik får ett inkast på högerkanten. Någon i Hudik nickar till en annan i Hudik, som skall försöka skjuta bollen över det egna huvudet. En stabil spelare i det röda laget täcker upp bakom.

I stridens hetta skall bollen då ha tagit på en av den bakomvarande spelarens hand, vilket samtliga elva Hudikspelare direkt såg, något som dock inte domaren såg. Trots påpekanden såg han fortfarande ingenting. Till sist blev protesterna så tilltagsna att domaren bad att få konferera med linjemannen, som tydligen bar linser och uppenbarligen sett vad domaren inte sett.

Med åtta minuter kvar blåser då domaren straff. Hudik brukar ju göra mål på straff mot Viggan. Sist vann man ju däruppe med 1-0 efter straffen i den 94:e minuten, så varför skulle det inte kunna hända igen? Jorå, Viggo Rogström stegar fram och kvitterar till 1-1. I Hudiksvallstidningen kunde man läsa: ”Det var en solklar straff, hands i straffområdet som inte domaren såg utan han fick överlägga lite med linjedomaren, säger tränare Kalle Ersjons”.

Vidare kan vi saxa följande från HT: ”Jag kände mig säker", säger Rogström, som mycket riktigt satte straffen och 1–1 var ett faktum, vilket också blev slutresultatet. Och Viggo Rogström har den bestämda känslan att det var HuFF som var det bättre laget den här matchen. ”Vi gör en bra insats större delen av matchen. Det är svårspelat, både gräset och Viggbyholm själva som är stora och starka. De gör det de är bra på, det är inte någon lätt bortamatch, så jag tycker vi gör det bra”.

Efter straffen återstår 8 minuter av ordinarie tid och minsta lilla felsteg kan bli ödesdigert, oavsett vem som trampar i klaveret. Viggan såg plötsligt hur alla poängen en gång till skulle kunna rinna dem ur händerna, varför man nu vill visa framfötterna i en sista storoffensiv. Sagt och gjort. Calle Kanon avfyrar Tjocka Bertha i den 85:e vilket tvingar Molin i buren att tippa bollen till hörna.

Två minuter senare avslutar Erik ”Walle” Wallin ett Viggananfall med en stram ormdödare, som väser just utanför Molins högra stolprot. Hudik sticker emellan med en hörna i den 92:e, men Viggan avslutar matchen med en desperat slutforcering som dock blir utan effekt målmässigt. Domaren blåser av matchen och det var ett nedslaget Viggan som lämnade arenan.

Hudiksvallstidningen avslutar så här: ”I grunden en bra insats, och då får vi också med oss en poäng. Viggbyholms styrka", säger Ersjons, är kontinuiteten i deras spelartrupp. ”De är ett starkt kollektiv. De har ändrat lite grann i formationen och försöker spela mer spelande fotboll. De ligger visserligen på tredje plats i tabellen, men vi vet att vi kan vinna mot lag som de här,” säger Ersjons.

Poängen Hudik åkte hem med skulle räcka för att hålla näsan ovanför Plimsollinjen denna gång, sedan både Sandviken och Skiljebo hade spelat oavgjort i sina respektive matcher, vilket innebär att de kommande omgångarna kommer att bli gastkramande för denna trio. För Viggans del räckte poängen till att gå upp på en tredjeplats, före Gute på samma poäng men sämre målskillnad. Så ändå en ganska bra dag till sist.

Det är med andra ord, om inte livsfarligt, så ändå ganska vilseledande att kolla på tabeller och hur lagen ligger innan match, något man om inte annat fått skärskåda denna dag. Hudik var betydligt bättre än vad tabelläget utvisade, samtidigt kom inte Viggan upp i den form man vant sig vid i de senaste omgångarna. Men vad vore tjusningen med fotboll om man kunde förutse alla resultat?

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Simon Andersson (69)
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl
Calle Ringström
Erik Wallin
Samuel Östlund
Lucas Hollingworth (89)
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo, K
Viktor Widlund
Pontus Elfstrand, ers (69)
Oscar Helmersson, ers (89)
Max Jarl, ers
Milos Marinkovic, ers
Filipe Santos, ers
Albin Nildén Hantorf, ers
Pap Samba Diouf (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund (41)

Gula kort
Benjamin Sohl (30)
Viktor Widlund (84)

Röda kort
-

Domare
Karo Hovhannisian, HD
Gustaf Wall, AD1
Osman Sadikovic, AD2

Matchens VIKing
Benjamin Sohl

Publik
89 personer

Väder
+15, mulet

Kalendern