Lördagen den 22 augusti var väderspänningarnas dag, där alla var inställda på en kamp på liv och död i de nedre regionerna, man pratade om en sexpoängsmatch. Det var också en kamp mot klockan, om SMHI:s väderprognoser skulle stämma med regn lagom till matchstart och dessutom en kraftig vätskeökning till den andra halvleken. När det gällde själva matchen så blev det spännande ända fram till den femte övertidsminuten. När det gällde vädret så kom det inte en droppe.

Viggan har under det senaste kvartsseklet mött Kungsängen flera gånger men flest gånger under de senaste fyra åren i division 2. Man möttes i div 5 redan 2001 och 2002, för att sedan återses i div 4 år 2008. Året efter tog KIF steget upp till div 3 på 53 poäng, tätt följt av Bele Barkarby och Viggan båda på 50 poäng. 2011 möttes man sedan igen i div 3 och 2016 blev det nytt möte men nu i div 4. I div 2 har det med Viggans siffror först blivit: 2023: 1-0 och 1-1. 2024: 2-0 och 4-0. 2025: 5-1 och 0-0. 2026: 0-0 och 1-1.

Ganska jämnt med andra ord alltså, bortsett från två resultat. Efter att i de tre tidigare matcherna tvingats spela mot två långrandiga motståndare, Sunnersta och Skiljebo, var det dags för en tvärrandig variant ute på Lidingö förra helgen. Mot KIFen blev man nu i Viggan tvungna till vissa ögonackommodationer, då KIFen kom i ganska neutrala helvita tröjor och ytterst mörka byxor. Hur skulle det gå undrar man ju? Ja, ni som var där vet ju hur det gick. Ni som inte var där får här en långrandig beskrivning på hur det kan ha gått till.

Skulle de röda lejonen från Viggbyholm kunna visa upp samma virilitet som man gjort ute på Lidingövallen, då drömmar om fornstora dagar hade fötts på nytt. KIFen visste på förhand att dagens match var av helt eller delvis avgörande betydelse för deras egen framtid i de nedre regionerna, medan Viggan för tillfället hade lite mer torrt om fötterna, om nu fyra poängs försprång kan räknas dithän. Förväntningarna från den röda publiken var enorma, då man såg det hela som en chans att öka försprånget till sju poäng.

Om man nu hade förväntat sig ett initialt frontalanfall från Viggans sida, så blev man nog ganska besviken, då det var KIFen som hann först fram till dirigentpinnen. Först trodde man det skulle hålla i sig i fem minuter, sedan 10 minuter osv, men det höll i sig på tok för länge för att det skulle kännas hälsosamt. Det mest underhållande var annars att lyssna på KIFens sambandscentral, som utgjordes av Gudmundsson i målet, iförd en chic kreation som gick i neongult, kanske en aning åt det gröna hållet.

Uppenbarligen hade KIFen under sommaruppehållet fiskat upp några nyförvärv i Brighton, eller så hade man bara varit på en kortare språkresa, då neonmannen ofta gav sina direktiv på det engelska språket. Det kunde exempelvis låta så här: Left, left..yes.. right! Eller Left..left…nej right! Som tur var ingick man nu inte i motståndarnas backlinje och behövde därför inte sätta sig in i deras signalsystem. Nu var det inte bara neonmannen Gudmunsson som var röststark, utan hela armadan från Kungsängen var vokalt mycket välutrustade.

Det skulle nog egentligen dröja ända till den 25:e minuten innan Viggan fick iväg något som kunde antecknas som skott, men som lika fort blockades av ett ludet ben eller annan mjukvara. Viggans lejon hade förvandlats till pressade ankor, men inte sprängda som tur var, och fick finna sig att jaga boll över hela den gröna ytan. Trots ett nästan enormt noterat bollinnehav, så upplevdes det aldrig som direkt livsfarligt när motståndarna kom, vilket kanske inte är så konstigt, då man såg den imponerande raden av åtta oavgjorda i deras tabell.

Detta hade också sin förklaring i att Viggans försvar och övriga från samma lag tillsammans bildade en ogenomtränglig Maginotlinje, som liksom sin föregångare tycktes bestå av armeringsjärn och betong. För att uttrycka det lite mindre konkret så hade Viggan vävt ett spindelnät som låg straxt utanför straffområdet och så fort något främmande föremål närmade sig detta försvarsområde så fastnade man där. Motståndarna hade också vävt, men deras nät låg mer centralt vid mittlinjen att döma av hur lång lejonen kom i sina anfall.

I den 33:e har motståndarna hittat en lucka i nätet men Gottås i målet kunde limma bollen som om han hade Karlssons Klister i nyporna. I den 40:e får KIFen en hörna men Gottås limmar som om han aldrig gjort något annat. Även om det nu kanske inte såg så konstruktivt ut, men den röda muren var lika tät som ett plomberat såll, där alla bollar som inte hörde hemma hos de röda lejonen sparkades bort så långt det gick. Kanske inte så snyggt men väldigt effektivt.

Den med röda ögon såg små möjligheter att komma ur denna ankpress, men när nöden är som störst så är räddningen oftast som närmast heter det ju och plötsligt så händer det som ingen hade förväntat sig. Milos Marinkovic driver fram på vänsterkanten, gör några gubbar innan han spelar fram till den rågblonde Samuel Östlund, som i sin tur serverar Benjamin Sohl en räkmacka, där den senare endast behöver sätta till en välvinklad bredsida för att bollen skall rulla in i ett tomt mål. Skolboksmål. 1-0.

Detta skedde i den 42:a minuten och kanske var en av de få gånger då Viggan lyckades ta sig igenom KIFens välspunna spindelväv. Efter det stora bollinnehav KIFen haft så måste det här ha kommit som en chock. Nu finns det säkert en och annan som tänker att det säkert bara var ett smart drag av Viggan att låta motståndarna äga boll, så att man själva skulle hitta öppningar för en kontring. Och som en efterkonstruktion så låter det ju ganska smart.

Campos verkar ha mycket bra att säga i pauserna för även denna gång sprang de röda lejonen ut i manegen med hungrig blick sedan burarna öppnats till den andra halvleken. Samuel kan exempelvis redan i den inledande minuten avlossa Viggans första egentliga skott med avsikt, men skottet hamnar i neonmannens utsträckta armar. Fyra minuter senare får Viggan en frispark i ett bra läge som går direkt på mål men tas av mannen i neonljuset. KIFen sticker emellan med en hörna i den 51:a minuten. I den 54:e kommer Samuel farandes och skickar in en perfekt boll precis framför mål, där Milos står redo att klippa till men även han blockas i skottögonblicket.

Minuten efter kommer Viggan i ytterligare ett bra anfall, där Tom lägger av världens rökare som dock tas av målvakten. Man undrar vad Campos har bjudit på i pausen, för nu står KIFen som nickedockor när lejonen rusar fram. Milos vill inte vara sämre han utan drar på för fullt i den 57:e minuten, men den bollen hamnade nog i Vallentunasjön. Viggan har alltså haft ett riktigt strypgrepp om matchen under den första kvarten och det kändes riktigt bra.

När KIFen till sist kommer ur sitt chocktillstånd börjar man skapa sina hörnor, som till sist också skulle visa sig bli Viggans öde. Sålunda får man en hörna i den 61:a och en till två minuter senare som Gottås limmar. Men Viggan kommer igen. I matchens 64:e minut borde matchen ha avgjorts. Tom kommer i en löpning på vänsterkanten och serverar Samuel en perfekt passning framför mål, där denne bara med en lätt justering av fotens vinkel tänker ändra bollbanan så att bollen går otagbart in i mål.

Dessvärre valde Samuel att bara ändra vinkeln fyra grader, vilket medförde att bollen strök den bortre stolpens utsida i stället för dess insida. Alla, inklusive den som satt alldeles bredvid, var helt övertygade om att bollen var på väg in i mål. Milos försöker lätta upp stämningen minuten efter genom att skjuta strax över ribban. Sen letar KIFen efter det sista halmstrået…hörnor. Man skapar en i 66:e, en i 69:e som Gottås klistrar och en i den 70:e. Ytterligare en i den 71:a som Gottås också klistrar.

Motståndarna är nu desperata och i den 75:e skjuter man långt utifrån och så snett att skottet hamnade långt ut till höger i geografin. Neonmannen Gudmundsson springer i den 77:e ikapp med Samuel om bollen men den gulgröne hann först. Ny KIFen-hörna i den 80:e och ännu en i den 84:e. Hela Viggans lejonförsmling kämpar nu med näbbar och klor för att hålla rent framför Gottås. I den 85:e skjuter KIFen över och minuten efter får Viggan som omväxling en hörna som Beppe Almering slår, där Erik Wallin är framme och skjuter från höften men skottet går just över.

I den 90:e får KIFen till en nick som går just utanför Gottås högra stolpe. Ny motståndarhörna i den 94:e minuten och man börjar undra hur mycket klarar Viggan att stå emot. Minuten efter kom svaret. En ny hörna där bollen gick som i ett pinballspel mellan benen på alla de 21 spelare som samlats inne i Gottås målgård. När det såg ut som om även denna situation hade klarats av, dök en fot upp nere vid den bortre stolproten och så var den dagen förstörd, åtminstone för den som ville hålla nollan.

Kanske inte Viggans bästa insats i år men å andra sidan överträffade nog KIFen sig själva denna dag, då de inte lät Viggan få hålla i bollen i onödan. Återigen bevisade motståndarna att man är mästare i att spela oavgjort, vilket är skickligt i sig men man blir inte mätt på det. Viggan visade att man har skapat ett näst intill hermetiskt tillslutet försvar som inte släpper till i onödan. Men tills på lördag måste man nu börja koncentrera sig även på att även ta sig framåt.

/Gula Örnen

Laguppställning
Lukas Gottås
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl
Kelnoh Marrah
Erik Wallin
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Tom Dahlin
Marcus Aggebo, K
Milos Marinkovic (85)
Otto Levin (90+2)
Calle Ringström, ers
Hampus Malmberg, ers
Beppe Almering, ers (85)
Leart Arapi, ers
Figaro Fylking, ers
Leandro Salazar, ers (90+2)
Emil Pettersson (MV), ers

Målgörare
Benjamin Sohl, (42)

Gula kort
Milos Marinkovic (36)
Lukas Gottås (90+2)

Röda kort
-

Domare
Augin Melki, HD
Jamil Yousef, AD1
Ahmed Kassim, AD2

Matchens VIKing
Lukas Gottås

Publik
97

Väder
+19, mulet men uppehåll

Kalendern 2026