Tänk er en Långfredag, som den var förr i tiden, den tråkigaste och längsta dagen på året. I bästa fall satt folk klistrade framför TVn och följde den bibliska historien i ”Ett Altarskåp berättar”. Det var tider det. Nu för tiden är det fritt fram för tjo och tjim på långfredagar, som tur är. Årets Långfredag, som inföll den 7 april, hade alla yttre attribut för att få kallas Långfredag. En lätt nordanvind, totalt igenmulet och endast några få streck upp på kvicksilverpelaren.

Det var alltså de yttre förutsättningarna när Viggan skulle spela sin första hemmamatch i division 2, och det dessutom inte på den egna arenan, utan uppe på Vikingavallen i Täby Kyrkby. Vilka går man ur huse en dylik dag? Jo, faktiskt så dök inte mindre än 110 åskådare upp denna sakrala fredagseftermiddag, för att bevittna om Viggan hunnit resa sig från förra matchen, då premiärmatchen i tvåan kom att kännas långt in i benmärgen.

På dagens meny stod Karlbergs BK, ett lag med ambitioner av stora mått som innefattade en tänkt serieseger, något som kanske inte var så förvånande, med tanke på den erfarenhet man skaffat sig sedan man senast mötte Viggan vilket var 2011. Det året vann Karlberg division 3 och har sedan dess hållit sig i division 2, om man bortser från 2015, då man gick ner ett steg för att ta nya tag.

Till saken hör att det året, 2011, förlorade Karlberg eller KB som är undercoverbeteckningen, endast två matcher, varav den ena var mot just Viggan. Viggan vann då borta med 3-1, något som fortfarande säkert ekar bland tallarna där borta, och i returmötet hemma på Hägernäs IP blev det 0-0, trots att KB trampade sönder gräsmattan på Viggans planhalva. Men KB vann serien säkert ändå.

Karlberg hade i premiären i år slagit IFK Uppsala med 3-0. Samma Uppsala som Viggan tampades med 2021 och som då gick upp i division 2. Viggan då? Jo, efter den smärtsamma inledningen av denna säsong, då man föll pladask på Järfällas hemmapizza, efter att först ha fått syna det röda kortet efter 24 minuter, och därefter fem stycken raka bollar i baken, var väl frågan närmast om man hade lyckats återhämta sig.

Trots eminenta insatser av vår fysioterapeut Anna Kellerman Fallby och den assisterande naprapatstuderande David Rolfsson, har Viggan när det började dra ihop sig inför säsongstart, drabbats av ett flertal muskulära tillkortakommanden, där säkert ett halvdussin spelare nu låter sig behandlas för diverse säsongsåkommor, typiska för verksamheten.

Trots de yttre förutsättningarna, kan vi ändå konstatera att det åtminstone inte snöade och inte heller någon annan nederbörd var att notera vilket var positivt. Kl 14.00 blåste så Koray Köylüoglu i sin pipa, varvid samtliga spelare började röra på sig. Mest kom KB att röra sig, åtminstone om man räknar i samband med boll. Viggan däremot upplevdes som ett engelskt jaktlag i röda rockar, på jakt efter en stackars räv, även om det nu var bollen man ville få tag på idag, vilket skulle visa sig vara betydligt svårare än vad man trott.

Liksom i tidigare matcher har Viggan haft svårt att gnugga sömnen ur ögonen inledningsvis, oavsett tid på dagen. Förra helgen mot Järfälla, var det nära i första minuten, nu var det ännu tidigare att man fick tvärvakna, då KB från nära håll testar Kevins Spidermanform. Kevin var vaken och styr ut till hörna som blev till ytterligare en. Svettig inledning med andra ord och detta tilldrog sig alltså redan i den första och andra spelminuten.

I den 5:e minuten var det dags för nästa dubbelhörna för KB, men Viggan knep nu ännu hårdare än Susanne Lanefelt gjorde på sin tid. KB hade gått för en ”Instant Kill”, det var uppenbart. Viggan fick inte ens låna bollen och så håller det på. Men Viggans talanger är unga och lätta och verkar inte ta stryk av det eviga jagandet som det synes. I den 12:e minuten har KB ett giftigt skott som går utanför, och SCB låter meddela att bollinnehavet vid den här tiden låg på 13 - 87 % i KBs favör, något som skulle hålla i sig under en stor del av halvleken.

Uppenbart hade KB stått och nött på passningsspelet hemma i hallen, för bollen gick som på ett snöre och det var ytterst sällan som man missade. Som patriot är det då lätt att dra slutsatsen att Viggans taktik kanske gick ut på att låta KB få hålla på att passa ihjäl sig innan man slog till. Kanske var försöket i den 18:e ett bevis på detta, då de röda för första gången skapar oro i de bakre vita försvaret. KB kände sig tydligen mindre oroliga då man spelade i vita kortbyxor. Engelska damlandslaget har nu skippat vita byxor.

I den 30:e minuten kommer Samuel & Co i ett andra försök, men i en snabb omställning lyckas KB vrida initiativet i 180 grader och skapar en dubbelhörna till, där man på en av dem nickar i stolpen. Viggan ger inte upp, utan gör ett tredje försök i den 33:e minuten, då Axel och Samuel stormar fram men utan att resultattavlan låter förändra sig. Viggan noteras för mycket bolltapp, mindre bra passningar och ofta orsakade av påtaglig stress.

KB skapar en hörna i den 39:e minuten, en av många denna halvlek, och i den 44:e tar sig Teo Hamilton under radarn och gör en enmansrusch in på KBs planhalva, innan han till sist upptäcks men ett heroiskt försök var det. Liksom i förra matchen var det ytterst darrigt i slutminuterna av första halvlek. Då blev det mål men inte den här gången, trots att KB sköt i stolpen. Förmodligen var KB aluminiumallergiker vid det här laget.

Första halvlek tillkännagivs vara slut och man kan konstatera att KB vunnit hörnstatistiken, bollinnehavet och antalet stolpträffar ganska övertygande. Om man nu är så statistiskt överlägsna, borde det då inte ha visat sig på resultattavlan? Jo, men Viggan gjorde som Churchill bl a sa 1940: ”We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields…” 0-0 i halvlek alltså.

Robban, som under pausvilan haft högläsning ur Matteusevangeliet och påtalat vikten av att hålla huvudet kallt och fötterna torra, berättade nu också om hur han själv en gång var så snabb att hans motståndare trodde att han även kunde gå på vatten. Han berättade även om hur stora män som Goliat och Akilles hade sina svaga sidor och de rödklädda lärjungarna lyssnade och tog till sig de högtidliga orden. Det var ju Långfredag. Profeten intalade även sina lärjungar att de, liksom han själv engång, skulle springa så fort att de inte nuddade konstgrässtråna, vilket så småningom skulle få motståndarna att tröttna vartefter.

Ny halvlek. Förra helgen gjorde Järfälla mål redan efter tre minuter. Nu blev det straff för KB efter två minuter. Kan man få en bättre start på en halvlek? Svaret är naturligtvis nej…om man håller på Viggan förstås. KB gör mål och mål bör det bli på straff. Det tyckte även Kamil Dawid Dudziak i KB. Redan 1-0 till KB och det efter en första halvlek, där Viggan inte visat upp sina väl dolda offensiva talanger. Men i fotboll handlar det ju så mycket om psykologi.

Med Robbans ord klingande i öronen och väl medvetna om psykologins ofta oskrivna lagar, spände man de röda skjortbrösten och lade i alla växlarna man hade. En helt ny matchbild uppstår nu, där Viggan hittat ratten och styr mycket av vad som händer, vilket måste ha satt myror i KBs vita byxor. Även om KB haft ett öronbedövande bollövertag under den första halvleken, var man bäst på att bolla gris fram till straffområdet, men där hade alltför många röda ben samlat sig, och såg till att Kevin inte utsattes för onödiga påfrestningar.

Tio minuter efter det att KB gjort mål på straffen, var det dags för jubel i busken då Viggan kom i ett välkomponerat anfall, där den lille ettrige Teo Hamilton banat sig väg på högerkanten. Därifrån kunde han lägga en delikat smörpassning snett inåt framför den bortre stolpen, där den ståtlige Samuel Östlund sågs komma med älgkliv. Han skulle visa sig komma exakt rätt i steget för att elegant kunna sopa upp bollen i nättaket. 1-1 efter 57 minuter och en snabb utdelning på Viggans nya offensiv, som man hemlighållit under den första halvleken.

Fem minuter senare skapar Viggan en dubbelhörna som ytterligare ett bevis på att man nu övergått till offensiv fotboll, vilket man som nämnts undvek under den första halvleken. Men KB, som förmodligen blev ganska paffa av Viggans återuppståndelse på Långfredagen, kunde få iväg ett ströskott i den 64:e minuten, som tvingade Kevin till en expandering för att därigenom få ut bollen till hörna. Matchen höll nu på att utvecklas till ett grekiskt drama av Oidipusmått, där peripetin nu var uppenbar.

Utan att anklaga KB för att vara hybrisstinna efter att ha kollat tabellen och resultatet från Viggans första match, eller för att man hade höga ambitioner för att försöka vinna årets serie, så började de nog bli lite matta i anden, för att tala i sakrala ordalag denna dag. Detta blev särskilt uppenbart i den 68:e minuten då Benjamin Sohl gör en sohloprestation fram till mittlinjen innan han släpper bollen vidare till Axel Maquart-Moulin.

Denne ”axelererar” med distinkta snabba steg mot KB-målet, och alla väntar på att han nu skall sätta ledningsmålet, då skottfältet är ganska öppet bortsett från målvakten. Axel kommer närmare och närmare och alla väntar på jublet. Men Axel, som är uppväxt med en fransk gentlemannakod, väljer i skottögonblicket att passa till Samuel, som kommer på exakt samma sätt som vid kvitteringsmålet. Den här gången var Samuel dock ett steg för snabb, vilket linjemannen upptäcker men inte de röda som nu jublar som tokiga. Men fortfarande 1-1.

Minsta lilla misstag kan nu få ödesdigra konsekvenser för bägge lagen. Med nio minuter kvar av ordinarie tid, avancerar Samuel över mittlinjen, passar ut till Tom Gyldorff på högerkanten, som i sin tur tackar för passningen genom att spela tillbaks till Samuel, som drar på en riktig rökare från ganska nära håll men bollen styrs ut till hörna. Vi befinner oss alltså i den 81:a minuten och spänningen är olidlig. Pontus Elfstrand utses nu till hörnläggare från högerflaggan.

Bollen far iväg i en perfekt semiparabel in framför mål, där en KB-back nickar bollen rakt upp i luften och när målvakten skall försöka ta bollen på dess väg ner, är det som att fånga en såpad gris. Bollen slinker ur händerna på målvakten, samtidigt som lille Max oskyldigt står i målvaktens högra målområde och avvaktar vad som skall ske härnäst, och han dunsar ner på Maxens rygg, varvid bollen frigörs och till sist förpassas in i nätmaskorna av Samuel. 2-1 nu då?

Efter att ha studerat såväl vittnesmål som bildbevis i förstorad version, kan man inte annat än konstatera att här berövades Viggan på ett regelrätt mål. Ingen röd man utsatte målvakten för aktiv kroppskontakt, utan målvakten föll på s.k. eget grepp, varför målet borde ha godkänts. Sedan kanske någon tycker att slutresultatet var helt rättvist, sett över hela matchen men ett felaktigt domslut var det.

KB, som nu med millimeter undkommit nesan att förlora två gånger om under de senaste 13 minuterna, inser att man har matjord i fickorna och därför måste passa på att utnyttja det, genom att försöka återta initiativet som man hade i den första halvleken. Gång på gång anföll man med en fäbless för att komma på vänsterkanten, något man tillämpat under större delen av matchen. Där hittade man ofta den kvickfotade nr 11, Augustin Muyenga, som rörde om i grytan. Men det fanns många i de vita tröjorna som visade framfötterna.

Bland de röda var det svårt att plocka fram någon särskild spelare, då samtliga körde efter musketörparollen ”En för alla och alla för en” vilket man gav många bra exempel på denna eftermiddag. Sedan Aggebo belönats med ett rött kort förra helgen, hade backlinjen komponerats om så att Simon Andersson fick spela förstafiolen i mitten, medan Benjamin Sohl och Jonathan Vestman biträdde på flankerna och som man gjorde det. Övrig personal turades om att hjälpa till.

Ibland var Viggan som ett Magdeburgerspel, flexibelt på såväl längden som bredden, där alla var med i försvaret under de tuffa första 45 minuterna, för att sedan följa med för att se hur det såg ut på den andra sidan av staketet. Insatsen idag skulle egentligen belönas med en bragdsmaragd, men då bristen på råvaror fortfarande är stor, får det bli ett stort tack och grattis till en fantastiskt bra genomförd match.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Simon Andersson
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl
Calle Ringström
Pontus Elfstrand
Axel M-Moulin (72)
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Teodor Hamilton (72)
Viktor Vidlund
Olivier Kadak, ers
Max Sjölander, ers (72)
Oscar Helmersson, ers
Lucas Hollingworth, ers
Nikoloz Dzigurashvili, ers
Tom Gyldorff, ers (72)
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund (58)

Gula kort
Hjalmar Thorgerzon (52)

Röda kort
-

Domare
Koray Köylüoglu, HD
Fahrettin Cankaya, AD1
Fawad Rahimi, AD2

Matchens VIKing
Laget

Publik
110 personer

Väder
+3, mulet

Kalendern