Efter Viggans tre inledande matcher i division 2 Norra Svealand, som utspelats under halvarktiska förhållanden med polartemperaturer och tillhörande sibiriska kulingar, var det dags för Viggans andra hemmamatch, även denna gång på Vikingavallen. Det som dock skilde denna match från de tidigare, var att det närmast rådde högsommarvärme, förmedlat av en från en klarblå himmel skinande fet sol.

”All vår början bliver svår, bättre går det år från år” ja så kunde vi läsa i Prinsens ABC-bok redan 1883, och nog kan det passa in på Viggan, såväl i det långa som korta perspektivet. Tittar vi bakåt i historien så är det en häpnadsväckande resa som Viggan gjort det senaste kvartsseklet. Tittar man där man står, så har det också gått bättre dag för dag.

Det började ju med den berömda röda-kort-plumpen på Järfällavallen, som nu dessbättre är glömd, för att därefter följas av två riktiga nagelbitare mot några av lågoddsarna Karlberg och Enskede. Bägge matcherna klarades dock av med oavgjort, efter framförallt ett utsökt fotarbete i försvaret, en ofta bortglömd del av framgångarna.

Den här gången, som förmodas vara den sista på Vikingavallen denna säsong, ankom Skiljebo SK med samma bussbolag som Viggans, och ur bussen flög ett stort antal svartklädda personer från Västerås. Väl på planen hade de försetts med getingmidja, åtminstone gav den gula randningen vid bålen detta intryck, även om innehållet var betydligt mer välfyllt än vad den okulära bilden gav sken av.

Skiljebos historia kunde snabbt sammanfattas av drygt 20 sammanhängande år i division 2 Norra Svealand, bortsett från 2007, då man spelade i division 1. Aftonbladet hade därför, utan att behöva anstränga sig, satt dem som nummer två i favoritskapet till seriesegern i år och det hade man nog också själv gjort med ett sådant renommé.

Hur som helst, kl 15.30, lördagen den 22 april blåste Jonas Jonsson till spel, något Viggan inte är sena att utnyttja. Skiljebo, som tydligen hade Barcelona som förebild när det gällde att hålla bollen inom laget och därmed inte låta motståndaren få vara med, trodde att ju större bollinnehav desto fler poäng skulle det bli. Viggan som visste att detta var en myt, genomskådade detta snabbt.

Efter ett stort bollinnehav initialt från Skiljebos sida, tycke Viggan att det var dags att visa hur man räknade poäng. Aggebo skickar upp en parabel till mittlinjen, där en redan halvaccelererad Samuel Östman inväntar bollankomsten. I en accelerationstävling med två getingar, lyckas Samuel att med boll hålla samma hastighet som den ene av dem. Väl framme i straffområdets främre högra hörn (sett ur Samuels perspektiv), avlossar han ett diagonalt skott som sätter sig i målvaktens bortre gavel. 1-0.

En soloprestation av stora mått och Västeråsgetingarna måste ha blivit tagna på sängen då det bara förflutit fyra minuter sedan Jonsson satte pipan i munnen. I och för sig hade de hört att de röda Viggbyholmarna hade stört de två andra lågoddsarna Karlberg och Enskede, så helt överraskade kan de alltså inte ha blivit. Vilken känsla för Samuel att få paradera framför stora läktaren och sedan avsluta med ett kliniskt välriktat skott.

Även om Viggans försvar på pappret endast upptar tre pjäser, J. Westman, M. Aggebo och S. Andersson, så är det i verkligheten ett stort mobilt nätverk, bestående av totalt 11 integrerade pjäser, som ingår i ett väl sammansatt igelkottsförsvar, något Skiljebo med tiden kom att upptäcka.

Liksom i de tidigare matcherna låter Viggan, enligt en patriotisk tolkning, motståndarna få hålla i boll så mycket de vill, och när man väl känner sig redo lämnar man igelkottsboet. I den 13:e minuten får man exempelvis ett bra frisparksläge som Hugo Ulfberg, ett hypotekslån från Stocksund, skjuter strax utanför, men bra fart på bollen var det.

Matchen fortskrider på liknande sätt under den första halvleken. Skiljebo får leka Barcelona, medan Viggan väntar på de rätta ögonblicken att slå till. Trots större bollinnehav så är Skiljebo förvånansvärt ineffektiva i sina avslut och Kevin har inte mycket att bestyra, annat än lite plockpotatis då och då. Skiljebo skapar dock en hörna både i den 24:e och i den 27:e men utan att något farligt sker.

I den 31:a minuten uppstår ett jätteläge för Viggan, då samtliga spelare verkar ha samlats i Skiljebos straffområde. Trots att Samuel halvsitter inne i smeten, får han på en riktig rökare som målvakten ger retur på, och då är Calle på bettet och får även han på en riktig rökare, som dessvärre tar i Axel bakhuvud och ut, något Skiljebo skall vara glada för.

I den 42:a minuten är Axel igenom sedan han passerat sin back, men denne lyckas till sist stoppa Axels framfart, varvid Axel faller i backen. Rött kort? Nej, det stannade vid ett gult och vid den påföljande frisparken skjuter Hugo långt över målet. En minut senare ny frispark från ungefär samma ställe, men denna gång nickas bollen utanför.

Viggan öppnar även den andra halvleken på ett bra sätt och man har inledningsvis ett par tre bra lägen till frispelningar, men där en getingtå i sista sekunden ändrar bollbanan. Adressater var i samtliga fall Samuel och Axel. Skiljebo, som säkert tagit fram nya planer inför den andra halvleken för att försöka ändra utfallet på sitt spelsystem, lägger nu i hela växellådan för att förändra såväl matchbild som resultat.

Det hela börjar väl kring den 52:a minuten, då Skiljebo genererar en hörna som följs av ytterligare två minuten efter, och som om det inte skulle vara nog skapar man ytterligare än minuten efter, dvs fyra hörnor på ett par minuter. I den 57:e får man sedan ett farligt frisparksläge men skjuter över. I den 61 minuten skjuter man ett skott som Kevin stöter ut till en ny hörna.

Under dessa minuter som nyss skildrats, kändes det lite som slaget vid Little Big Horn där General Custers trupper var omringade av en fientligt inställd fjäderbeklädd ursprungsbefolkning. Dessbättre blev utgången betydligt positivare denna gång, både personalmässigt och resultatmässigt.

Efter en halvtimmes spel släpptes några nya rekryter ut i manegen. En av dessa var den lille ettrige Teo Hamilton som planerats på högerytterplats. Han accelererar i den 67:e minuten så pass långt, att han kan spela in till Hjalle Thorgerzon som framför mål ödmjukt väljer att spela Samuel. Han står sopren framför mål, men Hjalles avsikter stoppas i sista sekunden av en gulrandig tå, men ack vad nära det var.

Men det skulle komma mera. Teo, som kanske inte tillhörde de längsta på planen, utnyttjade det till sin fördel genom att hela tiden gå under radarn, vilket han gjorde både i den 68:e minuten och två minuter senare, då han lägger en räkmacka fram till snabbfotade Samuel. Denne skär in och gör bort både målvakt och back vid stolpen och får in bollen framför målet, som låg vidöppet. Trots en idiotlöpning av Teo hann han inte fram i tid för att peta in bollen.

Men Teo ger sig inte utan attackerar på samma sätt igen, såväl i den 75:e som 76:e minuten och det känns som om han har något på gång. Fortfarande en ledning med 1-0 för Viggan och alla vet att det är lika skört som tunn nattis. I den 79:e minuten gör Kevin en utspark som Samuel lyckas bemästra på så bra sätt att han får med sig bollen strax efter mittlinjen på vänsterkanten.

Liksom vid första målet accelererar Samuel nu och passerar en del Västeråsare på vägen, innan han likt tidigare skjuter en diagonalare i bortre hörnet och 2-0 är ett faktum i den 80:e minuten. Som om detta inte skulle vara nog. Minuten efter spelar Teo fram till Samuel som står mitt framför mål och han skall bara göra en enkel Tuplov runt egen axel, men vid andra varvet missar han bollen, vilket annars skulle ha varit ett givet mål och Samuels tredje för dagen.

I den 82:a är Teo på gång och lägger en smörpassning till Samuel men bollen passerar just under näsan på honom och går ut. Minuten efter får Skiljebo en hörna och i den 84:e är Samuel på väg att kopiera sitt andra mål, men bollen går inte in, men når ändå Teo som dock inte kan göra något i detta läge.

2-0 känns betydligt säkrare när endast två minuter återstår av matchen när Skiljebo får en hörna som även den rinner ut i sanden. Men mer var på gång. I den 91:a minuten snor Teo bollen och lyckas lura bort en, två och tre Skiljeboare, innan han framme vid målet sätter bollen upp i nättaket. Årets prestation? Det var åtminstone en riktig ”Kurre Hamrinare”.

Vigganseger med 3-0 och dessutom den första trepoängaren i division 2 någonsin. Efter fyra omgångar: 1 seger, två oavgjorda och en förlust. Obesegrade på hemmaplan, även om det nu varit Vikingavallen. Förhoppningsvis blir det riktig hemmapremiär på naturgräset den 6 maj mot Kungsängen, ännu än lågoddsare med tanke på vad de åstadkommit så här långt.

Svårt att hitta ett mer etablerat division 2-lag än Skiljebo med tanke på dess CV och mot den bakgrunden måste man tillstå att Viggan så här långt visat sig fullt värdiga en plats i division 2. Ännu en eloge till det unga manskapet som på ett imponerande sätt visar vad man går för. På lördag dags för nytt Västeråsmotstånd, den här gången gamla bekantingen IK Franke.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Simon Andersson
Jonathan Vestman
Benjamin Sohl (65)
Calle Ringström
Axel M-Moulin (65)
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo
Hugo Ulfberg (65)
Viktor Vidlund (87)
Olivier Kadak, ers
Max Sjölander, ers (65)
Pontus Elfstrand, ers (65)
Tom Gyldorff, ers (87)
Teodor Hamilton ers (65)
Oscar Helmersson, ers
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund (4)
Samuel Östlund (80)
Teodor Hamilton (90+1)

Gula kort
Hugo Ulfberg (30)

Röda kort
-

Domare
Jonas Jonsson, HD
Emil Demirörs, AD1
Teodor jonsson, AD2

Matchens VIKing
Samuel Östlund

Publik
79 personer

Väder
+20, sol

Kalendern