Det var söndagen den 21 maj och Viggan skulle ut på sin längsta äventyrsresa norröver, ja ända in i Hälsingland, en 12-timmarsresa dörr till dörr för 90 minuters fotbollsspel, och med en värmande sol under hela resan kunde det ju knappast bli bättre…eller? Jodå, det kunde det, men inte för de uppresta Viggbyholmarna. När de 90 fotbollsminuterna var över, var det bara i Hudik som man var glada… och det är väl därifrån de fått sin slogan.

Vår vän på Aftonbladet hade ju låst fast sig vid att Hudiksvall i år skulle ta hem seriesegern, men Huffarna hade börjat serien lite krampaktigt, innan man förra helgen kunde klämma dit Kungsängen med 3-0 och nu Viggan med hela 5-0, varvid man nu är med ordentligt i smeten, endast en poäng efter ledarduon Enskede och Skiljebo. För övrigt spelade Viggan 1-1 borta mot just Enskede och vann hemma med 3-0 mot Skiljebo. Viggan är numer fem poäng efter ledarduon, trots att man åkt på två raka torsk.

Söndagen bjöd på ett strålande väder, där kvicksilverpelaren hela tiden låg och dallrade en bra bit över 20-strecket, även om en sval vind från det norska fjällmassivet smekte kinden på åskådaren och gjorde vistelsen njutbar för dem som såg på och de var många, 281 stycken, vilket borde gett lite klirr i kaffekassan. Viggan fick ett mycket proffsigt och vänligt mottagande av alla funktionärer, vilket lade grunden för ett vänskapligt, om än ej resultatmässigt, utbyte senare på planen.

Arenan som heter Glysis Sparbanken Arena och förmodligen också sponsras av de nämnda företagen, skulle inte må sämre av en liten uppgradering av konstgräset, då risk förelåg för de allra minsta spelarna, och de var vanligast förekommande i Viggan, att de lätt skulle kunna fastna under mattan när de passerade över mattskarvarna, vilka låg väl synliga och öppna för allmänheten. Det var väl egentligen det enda man skulle kunna klaga på en inför matchen. Efteråt fanns det desto mer, men det hade ju inget med Hudiksvall att göra.

Under bussresa upp satt förmodligen de glada Viggbyholmarna och sjöng ”Vi er røde, vi er hvide!” hela tiden, då man fått rapport om att Hudiksvall skulle spela i vita tröjor, röda byxor och vita strumpor, vilket givetvis gjorde Vigganspelarna konfysa, då de vanligen spelar i röda tröjor, röda byxor och vita strumpor, men nu skulle få spela i röda tröjor, vita byxor och röda strumpor, något de aldrig tidigare gjort det senaste kvartsseklet. Klart förvirrande...eller hur?

Inte blev saken bättre när Huffarna springer ut på planen och sjunger ”Vi er hvide, vi er røde” något som måste ha förvillat de uppresta Viggbyholmarna något mer än vad det kan ha gjort hemortens söner, då dessa förmodligen redan var vana vid att spela i denna färgkombination. För en färgblind, eller en med svårigheter att strukturera upp vad han ser, måste dagens drabbning ha varit något i hästväg när det gällde färgsammanblandningar. Förmodligen också den största anledningen till att Viggan förlorade.

Innan vi beger oss ut på konstgräset, måste inflikas att Viggan har synnerligen starka band med just Hudiksvall, sedan man 2019 vunnit den regionala vintercupen i Iggesund och efter det även haft inte mindre än åtta hälsingesöner spelandes i Viggan sedan dess, även om det nu återstår endast en med rötter i Hälsingland. Tilläggas skall i sammanhanget också göras att det var en av de nyss nämnda norrlänningarnas bror som denna dag coachade Huffarna och det med sådan framgång att Nollåttorna inte lär glömma det i första taget.

Efter att lagen synat varandra i sömmarna vid inmarschen, och noterat att det skulle bli ett litet helsike att kunna hålla reda på vem som var vem med dessa likartade färgkombinationer, blåste domaren till spel. Klockan var då vid pass fyra på efter middagen och solen stod lika högt som den brukar göra norröver så här års sägs det. Folk hade ännu inte hunnit sätta sig till ro förrän speakern förkunnade att Huffarna tagit ledningen med 1-0 och då hade det endast gått 3 minuter och ett antal sekunder.

Målet hade kommit snabbt och förmodligen hade Viggbyholmslaget tagit fel på egen spelare och motståndare. Det bara small till och så var det 1-0 utifrån målområdescirkeln och inte ens Kevins elongerade lekamen lyckades stoppa bollbanan. Fem minuter senare när 8 minuter och 36 sekunder gått gör man 2-0. Det på en hörna, sedan Kevin fått ett närskott i bröstet då han fredade sin bur. En lagom lätt touch med den övre delen av frisyren på en Huffare och bollen går i en sakta parabel in i mål. Så busenkelt.

Men inte nog med det, bara minuten senare åkte Panzar-Calle på ett gult kort och någon får gärna förklara varför, men det blev Calles tredje i år, vilket innebär avstängning i nästa match. Tre minuter senare sänker en Huffare resolut Panzar-Calle och blir också förärad ett gult kort, vilket kanske gladde Calle något så här i efterskott. I den 15:e minuten får Samuel Östlund på en riktig horisontell rökare, som någon framför målvakten får på sig varvid bollen går ut till hörna. På den hörnan kan sedan Stål-Simon skjuta högt över.

Även om det står 2-0 efter en kvart, ser man inga direkta hängläppar, även om man inombords känner att det inte är de vanliga duracellkaninerna som är ute på bete, men gräset är ju inte riktigt lika grönt här som hemma. Efter 18 minuter kommer Huffarnas andra hörna men inget hände denna gång. I den 22:a får Axel Macquart-Moulin på en riktig rökare, som var så pass het att målvakten inte ens kunde hålla i den.

På det efterföljande uppspelet kan Huffarna sedan med två tillslag få upp bollen på vänsterkanten, där Viggans back, han med det krulligaste håret, får besvär med nr 24 som vrider och fintar tills han får in bollen på en ledig yta mitt framför mål där alla i Viggan var frånvarande. En Huff-kollega, den reptilsnabbe nr 10, Araya Zerai, bara behöver bara hålla fram foten för att bollen sksulle göra en 90-gradig riktningsförändring in i tom bur, vilket gör att det nu står 3-0 efter 23 minuter.

Det annars så opermeabla Vigganförsvaret, med ett synnerligen gott regionalt rykte i Norra Svealand, hade på bara 20 minuter förvandlats till en hårdost av schweizisk modell, som man kunde titta rakt igenom tack vare den goda väderleken. Med tanke på att Vigga normalt fungerar som det berömda Magdeburgerspelet, där man jobbar ihop både framåt och bakåt, så skall ju skulden för baklängesmålen naturligtvis belasta samtliga lagdelar. En för alla och alla för en. Huffarna hade förstås också gjort det bra måste man ju säga.

Tre minuter efter målet rinner en Huffare igenom och blir ensam med Kevin, men med sin breda bringa lyckas Kevin omvandla solot till en hörna. Efter det tredje målet kändes det som om Viggan skulle behöva ett rejält luftombyte, då man var ovana vid den mycket tunna luften häruppe. Det verkade som om man också sprang på gammal luft, då det inte var mycket som fungerade. I den 29:e kommer ännu en ny norrländsk hörna och i den 32:a en riktigt bra Huff-chans, som dock Kevin kniper med en äkta Lanefeltare.

Det är mycket vitt-rött-vitt nu (Hudik) medan rött-vitt-rött därmed inte är lika framgångsrika. I den 36:e är Huffarna ytterst nära att öka på ledningen i ett av Viggan otäckt mål, men änglarna var med Viggan just då. Minuten efter är Pontus Elfstrand inte långt ifrån att få sträcka upp händerna i luften, men det bidde endast en hörna av det. Samuel avslutar försöken i den 43:e minuten med ett skott vars slutstation vi aldrig får veta, då ett backben styr bollen just utanför stolpen till en hörna.

En för Viggan ytterst tung halvlek, där inledningen närmast var blytung och då är det svårt att resa sig. Analysgruppen jobbar säkert dag och natt nu för att få fram vad som fick hela systemet att implodera i ett så tidigt skede. Huffarna måste ju ha varit riktigt bra, som kunde desarmera Viggan så snabbt och så effektivt…eller var det så att Viggan fortfarande var kvar på bussen när domaren blåste till spel? Nåväl, även solen kan ha fläckar och ibland måste man få göra ifrån sig i det blå skåpet, vilket man måste tillstå att Viggan gjorde denna dag.

Trots den stekande solen kändes det som en blöt tung filt låg över tillställningen med röda ögon sett. Att hämta upp 3-0 i baken gör man inte i en handvändning, särskilt som stjärnorna inte verkade stå i rät linje på himlavalvet söndagen den 21 maj. Ny tung halvlek inleds med att domaren försöker blåsa liv i matchen. Men det var nog mest hemmalaget som anammade denna uppmaning, kändes det som.

Efter fem minuter kommer Huffarnas femte hörna och tre minuter senare den sjätte. I den 58:e får Viggan en frispark på vilken det nickas utanför. Sjunde hörnan kommer i den 60:e minuten och det börjar nu lukta katt igen. Viggan sticker upp med en frispark i den 63:e, men trots att den var bra så tar målvakten hand om den. Det står alltså 3-0 och man riktigt unnar Viggan att få in en reducering för matchens skull.

Så dyker chansen plötsligt upp, den som skall få fart på Viggans batterier. Det är den gracile Axel MM, som med ett konststycke får fram bollen till Samuel,som nu är helt ren med målvakten. Överraskad av detta feta ögonblick drabbas Samuel av det s.k. boa-syndromet och lägger därför bara en försiktig bredsida rakt på målvakten från 165 centimeters håll. Ack så nära.

Kraften och självförtroendet har sakta men säkert eroderats för Viggan under matchens gång, på grund av Huffarnas explosiva inledning. Det är också svårt att få igång Vigganmaskinen som känns trög idag och bättre blir det definitivt inte av att Huffarna har en bra dag på jobbet. Det enda som är bra med en sådan här match, är att det inte går att snacka bort resultatet hur man än försöker. Inte ens en dålig domarinsats går att skylla på.

Nu Huff-hörna efter 69 minuter och man är orolig varje gång, något man normalt inte brukar vara vid dylika tillfällen. Två minuter senare tvingas Kevin göra en ny räddning till en ännu ny hörna. I den 73:e minuten råder rensningsinsufficiens framför Kevin och till sist får Jesper Lindholm hos Huffarna visa släkten på läktaren att han skjuter hårdast i Hudiksvall. Och han får sålunda på en riktig rökare, om än lätt wobblande, men i mål går den otagbart. 4-0 talar sitt tydliga språk. De med vita byxor ser ut som tomma fiollådor. ?•??????Och så skall man hem efteråt också.

Ny Huff-hörna i den 79:e minuten men det skulle bli etter värre. I den 83:e minuter kommer lokallaget farandes på vänsterkanten och skickar in en passning perfekt avvägd framför mål där ingen står… och vem är där igen? Jo 4-0 skytten Lindholm, som bara enkelt behöver sätta fram foten försiktigt så att det blev 5-0. Ridåhalarna hade redan gått, annars hade de fått jobba extra denna sena eftermiddag.

I matchens 90:e minut kommer den på slutet nybildade dynamiska duon Samuel & Felix farandes. Felix på högerkanten, och i steget får han på en vad vi skulle kalla perfekt passning fram till den framrusande Samuel, som med en perfekt nick åt fel håll för målvakten, får hela Hudiksvall att stanna för en sekund. Blev det mål? Nej! Målvakten gjorde en typisk TV-räddning! Helt otroligt bra gjort faktiskt. Matchen avslutas sedan med ännu en Huff-hörna, vilken i ordningen är svårt att säga så här på rak arm.

Bara att gratulera Hudiksvalls FF till att man lyckades dyrka upp och desarmera Viggans annars så kompakta betongförsvar denna dag. Vi får hoppas att det blir andra toner hemma på naturgräset i Viggbyholm i höst. Eftersom Viggan redan på bussen lyckades skaka av sig den nesliga förlusten och nu redan har blicken inställd på nästa ,om kommer i form av Sandvikens AIK nästa söndag, så är 12-timmarsturen till Hudiksvall redan historia och en glömd sådan.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Simon Andersson (71)
Jonathan Vestman (32)
Calle Ringström
Pontus Elfstrand (58)
Axel M-Moulin (71)
Lukas Nilsson (71)
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo
Viktor Widlund
Olivier Kadak, ers (71)
Felix Lundeberg, ers (71)
Lucas Hollongworth, ers (58)
Tom Gyldorff, ers (71)
Teodor Hamilton, ers (32)
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
Calle Ringström (11)
Jonathan Vestman (29)
Viktor Widlund (67)

Röda kort
-

Domare
Teddy Dahlin, HD
Pär Larsson, AD1
Ahmad Reza Ahmadi, AD2

Matchens VIKing
Ingen

Publik
281 personer

Väder
+19, sol

Kalendern