Matcherna mellan Viggan och Kungsängen brukar ha en viss igenkänningsfaktor över sig, vilket inte är så konstigt då lagen mötts i alla serier från division 5 upp till division 2. Första gången var 2001 i division 5, men året efter åkte Kungsängen ur femman. Sedan sågs lagen igen 2008 i division 4, då Viggan tog sin första poäng (0-0) efter att ha förlorat 15 matcher i rad (hösten 7 st 2007 och 8 st våren 2008).

Kungsängen vann sedan 2009 division 4 på 53 poäng, tre poäng före Bele Barkarby och Viggan och i trean höll man sig sedan kvar till 2011 då man åkte ur i kvalet, samtidigt som Viggan för första gången spelade i division 3. Sedan dröjde det till 2016 innan lagen möttes igen och nu i division 4, för övrigt samma år som det var Viggans tur att åka ur fyran, även om det nu bara var av engångskaraktär.

Kungsängen har därefter hållit sig i division 2 de senaste åren, och för första gången i denna division så möttes lagen i våras uppe på Vikingavallen, då Viggan vann med 1-0 i en mycket tuff och jämn match. Inför dagens match hade Kungsängen halkat efter Viggan, om än bara med en futtig poäng och låg nu skrämmandenära kvalstrecket, varför matchen var ytterst viktig för bägge lagen.

Matchen kom att spelas på perfekt underlag inför en publik på ca 200 personer som passade på att på Kungsängens Dag även kolla in denna spännande tillställning. Viggan hade i senaste matchen hemma besegrat IK Franke och sett till att öka på avståndet till dem på kvalplatsen, och nu var ju frågan hur dagsformen var inför denna batalj, då både Kifen och Viggan låg lite olustigt nära den obehagliga kvallinjen.

Dagsformen var det nog inga problem med, snarare var det längden på konvalescentlistan som oroade. Nyligen hade ju Simon Andersson satts upp på långtidslistan över korsbandsskadade och dagen innan denna match var det Max Sjölunds tur. I dagens match fick nu dessutom Felix Lundegren utgå pga baksidesproblem likt tidigare Hugo Ulfberg som fortfarande är borta med samma problem. Benjamin Sohl kunde idag göra ett inhopp efter en längre frånvaro, men listan av blessyrer växer.

Nåväl, kl 13.00 blåstes det till spel och Viggan verkade på hugget initialt och skapar ett bra anfall redan i första minuten. Tre minuter senare lägger Felix en perfekt passning fram till Samuel som dessvärre blåstes av för offside. I den 6:e minuten får Pontus chansen till en frispark som dock gick upp i rök. Minuten efter får Jonte gult, samtidigt som unge Oscar Helmersson, som för första gången i sitt liv fick vara med från start, drar ner applåder efter en fyrfotsdribbling.

Kring den 11:e minuten surrar Kifarna nere framför Kevin, och på håll såg det ganska rörigt ut utan att det kom att leda till något. Minuten efter fälls Hjalle efter ett välorganiserat eget initiativ, och hade nu Hjalle bara kunnat ta sig några decimeter längre fram, hade det blivit straff. Nu gjorde dock Hjalle inte det, utan det blev bara en frispark, men fortfarande ganska nära strafforådet.

Samuel Östlund stiger fram när matchklockan står på 13.40 och kollar om det finns eventuella luckor i muren. Sex sekunder senare hittar han en. Med ett perfekt markskott får han in bollen vid målvaktens vänstra stolpe. Vigganledning med 1-0 och det kändes som det här skulle bli ungefär som mot Franke veckan innan. Ibland kan dylika händelser nämligen leda till ett oväntat överskott av hybris bland de egna leden. Det kan också skapa adrenalinpåfyllnad hos motståndarna.

Det senare var vad som nu skedde i momentet efter segergesterna. Kungsängen valde som oftast att anfalla utmed högerkanten, vilket kan ha varit pga information om att Jonte nästan låg på konvalescentlistan, något han i och för sig kom att göra i pausen, men det kan också bero på att man hade sina vassaste knivar just där. Hursomhelst, i den 16:e minuten får man nere vid hörnflaggan in ett perfekt inlägg.

Inlägget skulle kanske ha kunnat elimineras, om det nu inte var så att en Andreas Hansson i Kungsängen ser chansen att bli hyllad av sina egna kamrater, om han nu är beredd att riskera sina genitalier genom att slänga sig för att språngnicka bollen. Valet är enkelt. Trots Kevins längd (3,22 m i en utvikt variant) når denne ändå inte ända bort till sin högra stolpe, där Kifaren irriterande nog lyckats få in bollen vid stolproten genom att utnyttja huvudet.

Detta skulle bli upptakten till en mindre hydraulisk press mot de Viggbyholmska försvarslinjerna, som med vissa undantag skulle vara under stora delar av matchen. Oscar J:r, han med premiärstarten, har trots en inte alltför stor kroppshydda, berikats av Arbetarskyddsstyrelsen med ett par hårdskjutande pjäxor med stålhätta, och i den 24:e minuten utnyttjar han en av dem. Då målvakten var utrustad med eternitbehandlade handskar lyckades han emellertid ta bollen.

I den 27:e minuten får Kifarna sin första hörna. Felix drabbas i samma period av en kraftig kontraktion i baksidan av ett av hans tidigare av samma åkomma drabbade lår, varvid han genast omhändertogs av den naprapatstuderande David Rolfssons välutbildade händer. Nu värmer Axel upp och i den 30:e släpps han ut i manegen. Viggan får en frispark som Victor effektuerar och om den kan man säga att den skapade en hel del farligheter nere vid neonmannen i målet.

Kifarna har nu börjat få poängvittring och ökar det osmotiska trycket successivt, vilket dock inte utesluter att Viggan då och då företar räder in på fientlig mark, något man exempelvis gör i den 38:e och 40:e minuten. Men det står klart att Viggans adrenalinpåse fick ett hål någonstans efter den 16:e minuten då luften började pysa ut lite eftersom.

Halvleken avslutas senare med ett långt Kif-anfall i den 41:a och en hörna i 42:a, sedan man varit ytterst nära att släcka lyset för Viggan. Halvleken avslutas med att Kifarna belägrar Viggans planhalva och det börjar osa katt. Skulle Viggan kunna snacka ihop sig i pausen och komma ut, styrkta av en ordentlig hjärntvätt?

Till en början känns det onekligen så, särskilt eftersom Oscar J:r, han med stålhättorna, får på en riktigt bra rökare efter bara tre minuter. Men sedan verkade det som om det var Kungsängarna som fått tag i kraftelixiret i pausen, eller vad sägs om att skapa fyra hörnor efter varandra i den 49:e, 51:e, 53:e och 54:e minuten i den andra halvleken.

Äntligen kan Viggan få ett ord med i laget genom att utnyttja luckorna som uppstår bakom Kifarnas offensiva linjer. Efter 10 minuter får Axel ett jätteläge, och man är nästan beredd att diskontera vad som komma skall. Men, efter att Axel gjort ett flertal dubbla Tuplovs, dvs rotationer kring sin egen axel, för att därigenom kunna hitta bästa möjliga skottillfälle, hade hela Kif-laget hunnit tillbaks och kunde nu omringa Axel.

Minuten efter får Kifarna en hörna, den femte, och ytterligare en minut senare får nog Viggan anses ha haft beskydd av något högre andeväsende, åtminstone om man lyssnar till en ljudupptagning från de vittröjade Kifarna, då de samstämmigt voro överens om att de skulle få en straff med sig. Domaren, som tidigare straffat Viggan i en tidigare match, var nu oemottaglig för eventuella synpunkter från hemmalaget, vilket Viggan tackar för.

Just nu är det Kungsängens Dag, där hoppborgar och ponnyridning endast utgjorde en del av firandet denna dag. På planen var det de vita som firade de flesta framgångarna, åtminstone spelmässigt. Trots denna offensiv från de vita skapar Viggan ett mycket bra läge efter 16 minuter, vilket renderar en hörna som Pontus får effektuera.

Två minuter senare, ytterligare ett bra läge, sedan Samuel gjort några ekvilibristiska utflykter på vänsterkanten innan han får in bollen framför mål, där den reslige Axel och neonmannen i målet drabbar samman i en dog fight högt upp i det blå, varefter båda sedan störtar till marken utan att Axel lyckas uppnå det han var ute efter. Men spännande var det.

När 23 minuter gått av den andra halvleken får Kifarna sin sjätte hörna och här blir det svårt att avgöra om det var hönan eller ägget som kom först. Vissa hävdar att skottet tog i stolpen och sedan på Kevin och ut. En för Kevin betydligt mer positiv tolkning skulle kunna vara att han själv räddar målet genom att först stöta bollen i stolpen och sedan få se den gå ut. Nära var det men inget mål.

Efter 28 minuter försöker Kifarna, som är i desperat behov av poäng, åtminstone en poäng desperatare än Viggan, filma till sig en straff men det skulle straffa sig, ty det blev istället ett gult kort. Minuten efter räddar Kevin till hörna, den sjunde hörnan. De vittröjade är ganska bra på att sno bollen från de röda, vilket händer oftare än önskvärt och på så sätt får man också igång sina anfall gång på gång.

Efter 30 minuter får Kifarna en dubbelhörna, dvs man är nu uppe i nio, och man riktigt känner hur det börjar osa katt med tanke på att klockan obönhörligen tickar mot 90 minuter. Det Viggan skall ha credd för är denna dag är att man aldrig ger upp, utan utnyttjar varje chans för att slå till. Försvaret, i kombination med egen övrig personal på planen, kniper nu där bak så att till och med Susanne Lanefalk skulle rodna av avundsjuka.

Men med hjälp av sylvassa kontringar når man ibland ända ner till den neonklädde i målet och när 83:e minuten passerat kommer Pontus i full karriär på vänsterkanten. Gravitationskraften gör dock att det skott han slungar iväg tar i gavelns utsida, men för den som satt på den andra sidan var det svårt att avgöra vilken sida det egentligen var.

Fyra minuter senare lägger Lukas Nilsson en luftmacka över till Samuel, som egentligen var alltför bra för att vara sann, eftersom Samuel tydligen befann sig i en offsideposition. I den 89:e matchminuten får Vicke Vire Widlund på årets rökare, som förmodligen gick igenom ett flertal backar utan att ändå gå i mål. I den 90:e lägger Pontus en frispark som blir till en hörna och nu riktigt hör man hur de vita svettas. Ett baklängesmål åt endera hållet nu skulle bli direkt ödesdigert.

I den tredje övertidsminuten, i ännu ett desperat försök från Viggan att få med sig alla poängen, får man en frispark som till sist nickas i mål av Vicke Vire, men målet dömdes bort av någon hittills okänd anledning. Ruff, offside? Hursomhelst, snart vände spelet tillbaka mot Vigganmålet och klockan gick saktare än nödvändigt, men till sist blåste domaren av matchen. Lagen tog varsin poäng då resultattavlan visade 1-1.

För en gångs skull hade Viggan lite flyt med sig, om man nu ser till hela matchen, men vän av ordning undrar ändå vad som hade hänt om Viggan hade kunnat göra en Lanefeltare direkt efter Samuels mål, och inte öppnat sig där bak så snabbt. Detta oaktat, en stor eloge till Viggan som knep så pass bra ändå, att bara en balja kunde noterades bakom Kevin och det är vi Kevin evigt tacksamma för.

Nu väntar två dags matchvila innan det är dags att bestiga Stadshagens IP för att ta sig an tabelltvåan Karlberg. Sedan blir det några dagars matchvila igen, innan Österåker kommer på besök till Hägernäs IP söndagen den 10 september kl 13.00. Det lär också bli en synnerligen spännande match, då de också befinner sig ohälsosamt nära kvallinjen.

/Gula Örnen

Laguppställning
Kevin Lund
Jonathan Vestman (46)
Benjamin Sohl (78)
Pontus Elfstrand
Samuel Östlund
Felix Lundeberg (30)
Oscar Helmersson (56)
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo, K
Viktor Widlund
Anton Wetterqvist
Emil Persson, ers (46)
Axel M-Moulin, ers (30)
Lukas Nilsson, ers (78)
Lucas Hollongworth, ers (56)
Max Widlund, ers
Tom Gyldorff, ers
Sebastian Fjäll (MV), ers

Målgörare
Samuel Östlund (14)

Gula kort
Jonathan Vestman (8)

Röda kort
-

Domare
Stefan Jovanovic, HD
Mohamad Musse, AD1
Ludvig Wiechel, AD2

Matchens VIKing
Kevin Lund

Publik
160 personer

Väder
+17, halvklart

Kalendern