Fredagskväll, och den 13:e också, och mot Husby på Ärvinge BP, är inte direkt vad som står överst på önskelistan, särskilt inte som man vet hur tajta dessa kamper brukar vara. Att Ärvinge inte medför några direkta jubelgester kan delvis också bero på att StFF har en viss fäbless för att lägga våra öppningsmatcher just på denna plan en sen fredagskväll.

Bortsett från att vi förra året besegrade Sthlm Midia med 6-0 i öppningsmatchen här, så blev det förlust 3-2 mot Husby strax efteråt. Dessförinnan var det också mål- och poängmässigt skralt: 2016 blev det en pinne mot Kista SC; 2015 förlust 0-1 mot Galaxy och 2014 en pinne mot Kista SC. Kul om Förbundet kunde rotera tombolan några varv till nästa gång det är dags.

En mörk afton på Ärvinge, inramat av en sympatiserande publik, kan också vara ett moment att ta i beaktande. Även om det var mycket folk och man själva i Husby fick ihop det till 300 i publiken, så kunde motståndarnas räknenisse endast få det till 155 personer, så någonstans fattades det några. Vädret var dock fint, om än nog så svalt framåt aftonen. På grund av mörkret blir dessvärre antalet bilder mindre denna gång och en trilskande anteckningspenna påverkar dessutom även mängden ord, vilket kanske ingen har något emot.

Alla minns väl slutstriden i division 5 norra förra året. Vem skulle dra det längsta strået? Ända in på mållinjen var det oklart om Viggan eller Husby skulle vinna. I den avslutande seriefinalen blev det 0-0, och därigenom kunde också Husby defilera som segrare, men Viggan kunde till sist åka med, tack vare hjälp från utgången i kvalserien. Nu skulle man åter mäta sina krafter mot varandra.

För en gångs skull kunde Viggan mobilisera exakt samma trupp som den mot Vaxholm veckan innan, och det är inte något som händer dagligdags. Efter 6-0 mot Vaxholm var förväntningarna stora på börsgolvet för att se åt vilket håll utvecklingen skulle gå. Hausse eller Baisse? Viggans ambitioner var att öppna på liknande sätt som mot Vaxholm och det löftet höll man även denna gång för att glädja börsanalytikerna.

Redan efter 5 minuter skapar Viggan ett bra anfall, där Zacco erbjuds möjligheten att ge Viggan ledningen, men krutladdningen var fuktskadad och skottet kunde således omhändertas utan större svårigheter. Nåväl, två minuter senare rinner Fille igenom, och ensam med målvakten förväntas en justering av sifferuppsättningen på den tänkta resultattavlan. Men icke. Fille skjuter mitt på, eller om målvakten lyckas rädda, oavsett vilket så kvarstod resultatet.

Så här långt stod Husby inte riktigt att känna igen, utan fick finna sig i att bli tillbakapressade och Viggan vädrade nog morgonluft om än i denna sena timme. Ett större sådant luftintag kom också i den 11:e minuten, då Viggan får en frispark ute på högerkanten. Tauer slår frisparken in i smeten framför mål, där Hudiksvallssonen Fredrik Rahm slänger sig och trycker in bollen i mål. Viggan ledning med 1-0. Det låg onekligen i luften.

Men dessvärre för Viggans del innebar målet en väckarklocka för Husby, som nu mer och mer tar över spelet. I en till synes tilltrasslad situation framför Harald i Vigganmålet skall en i Maginotlinjen göra en rensning för att freda området. Det är nr 13, som tar i allt vad livstycket håller, och får på en riktig rökare, som illa nog tar i benskyddet på en närstående anfallare. Nr 13 och alla andra får nu se hur bollen med ljusets hastighet rikoschetteras direkt in i det egna målet utan chans för Harald att reagera. 1-1.

Avdelningen för tappade hakor fick nu något att gapa över. Aldrig har väl någon någonsin sett ett dylikt baklängesmål. Fortfarande i chocktillstånd får samma manskap en minut senare se hur Husbys Iranpak helt ogenerat kunde ta sig igenom hela det röda försvaret på högerkanten och lägga in 1-2 till Husby. Inom loppet av någon minut (16:e resp 17:e minuten) hade Husby alltså vänt på matchen.

Efter denna Västgötaklimax var det för Viggan bara att bita ihop, trots att Husby nu far fram som adrenalinstinna zeppelinare över planen. I den 25:e får de en frispark ute på högerkanten, där Harald tas hårt i samlingen framför mål och drabbas av en muskelkonfrontation med efterföljande smärtor, men kan så småningom ledas in i buren igen.

I den 28:e får Husby en hörna och det som såg så klappat och klart ut tidigare, hade nu förvandlats till något som skulle behöva behandlas med något lätt ångestdämpande medel. Ångesten växte i den 35:e då Harald tvingas gå ner på alla fyra för att sluta tätt bredvid sin vänstra stolpe, men det såg nog farligare ut än vad det var.

Generellt kan man nog säga att så här långt måste man imponeras av Husbys bollskicklighet och särskilt då i de centrala delarna av banan, men trots denna fallenhet för bollinnehav, lyckas man inte få ut något effektivt framåt, vare sig under första eller andra halvlek, särskilt som det hermetiskt tillslutna Vigganförsvaret hela tiden var på tå, bortsett då från den 16:e och 17:e minuten.

Husbys psykologiska övertag i och med sitt ledningsmål påverkades kraftfullt i den 37:e minuten, då Viggan tilldelas en frispark ute på högerflanken. Tauer, som är 1:e frisparksexekutor, stegar fram och levererar bollen inne i smeten framför Husbymålet, och det är nog få som ordagrant kan återge vad som sedan hände.

Åtminstone 21 spelare hade samlats inne i målgården, för att bli vittnen till vad som skulle ske, men vi har bara hittat en som är beredd att återge vad som skedde. Det är Nizze Pasthy, som också kom att tillskrivas det som kom att bli resultatet av denna kalabalik: ”Vi var åtminstone tre Vigganspelare som klättrade på varandra vid den bortre stolpen, jag själv, Zacco och kapten Lindberg.”

”Vad jag minns, var att bollen hamnade på ovansidan av mitt lår, och sedan begår en parabolisk bana rakt upp i luften, för att slutligen träffa min panna och den kan genom en viss rörelse framåt förmå bollen att passera mållinjen, precis under ribban där den ansluter vid stolpen”, vilket här återges som fri tolkning av Nizzes vittnesmål.

Sedan går berättelserna isär, åtminstone om man får ta del av Husbys intryck på deras facebooksida, där man hävdar å det starkaste: ”Gästernas kvittering till 2-2. Han missar bollen och i samband med det flyttar han målet 1 meter bakåt. Alltså stolpen åker 1 meter bakåt. Sen får han ta returen och nicka in 2-2. Enligt regelboken ska matchen blåsas av och det ska bli ett nedsläpp. Summering: felaktigt.” Man hade överlag en mycket tveksam inställning till domarens kompetens under matchen.

En som stod bredvid den andra stolpen, kunde dock snabbt konstatera att åsikterna skilde sig i storleksordningen 94 centimeter, men som i alla tvistemål gäller det alltid att tala för sin sak och att försöka övertyga juryn och domaren om att man har rätt i sak. Trots att domaren omslöts av debatterande Husbyspelare så föll domen: Mål! Och nu var det kvitterat till 2-2.

Men Husbys humör skulle förmörkas ytterligare, då man i halvlekens slutminut får se en av sina spelare drabbas av ytterligare ett gult kort, som automatiskt då genererade ett rött, med påföljd att man fick avsluta halvleken med endast 10 man. Dåligt för Husby, men ack så befriande för Viggan. Nu kunde man gå till vila med ett oavgjort resultat och samla tankarna inför den avslutande halvleken.

Husby hade förmodligen glömt att man spelade med reducerat manskap, varför man spelar som om ingenting hänt. Bollskickliga som de är lyckas de hålla bollen inom laget irriterande länge, men som sagts tidigare, utan att få någon utdelning i form av direkta chanser. En hörna i den 49:e oroar förstås de röda, men det hela reddes ut.

I den 50:e kunde Tauer, som redan antecknat sig för två assists, lyst upp tillvaron för de röda, men bollen tar i stolpens övre del och ut, men ack vad nära det var. Efter den inledande chockartade starten av Husby, kan Viggan nu ta sig samman och i den 56:e lägger Tauer en hörna på vilken Fille får på dagens stänkare, men målvakten lyckas genom en idioträddning styra ut bollen till en ny hörna.

I nio fall av tio skulle det ha blivit mål här, men Husbys målvakt, likt förra året, räddade dem även denna gång. I den 60:e nickar Zacco över och resten av halvleken går i Viggans riktning, då man i anfall efter anfall försöker skaffa sig ledning i matchen. I den 67:e en ny hörna för Tauer och i den 70:e försöker Rahmen med ännu en hörna och i den 72:a har Fille lyckats ta sig igenom hela försvaret, men skottet går i burgaveln.

Något hänger i luften men ingen vet riktigt vad för något. Viggan trummar på och i den 74:e får Tauer en frispark som går ut till hörna, vilken han också effektuerar, dock utan resultat. I den 75:e testar Zacco ett skott som styrs ut till ännu en hörna och nu är Husby ordentligt tillbakapressade. Kommer de att kunna stå emot denna press?

Svaret är nej. Ty i den 75:e minuten har Fille lyckats tråckla sig igenom Husbyförsvaret på vänsterkanten och kan vid en okulärbesiktning notera att Viking är med på noterna i mitten. Några meter från kortlinjen slår Fille in en perfekt avvägd passning som Viking kan sätta foten till och ge Viggan ledningen med 3-2. Mycket välförtjänt.

Viggan trycker på för ytterligare mål och där Fille antecknas för ytterligare ett skott i den 88:e innan domaren blåser av tillställningen. Ännu en rättvis seger för Viggan. En eloge till Husby som kämpade ända in i kaklet trots 10 man och stort bollinnehav, men då Viggans resistens mot detta var väl inövat, så kunde man oftast enkelt avfärda eventuella målförsök.

Återigen får man lyfta på hatten för Viggans insats som nu renderade i ytterligare en trepoängare inom loppet av en vecka. Även om Harald inte hade särskilt mycket att göra och det får han skylla den framförvarande backlinjen på, som stod upp som en man. Tauer svarade för två assists, ett skott i stolpen plus flera hörnor och visade åter på stor professionalism. Tf kapten Lindberg svarade åter för en Napoleonliknande styrning av sina styrkor bakifrån.

Mittbacksparet Nizze & kapten Lindberg var hermetiskt tillknäppta bakåt, men ändå lyckades Nizze anteckna sig i målprotokollet framåt vid ett besök på motståndarsidan, vilket dock inte nr 13 lyckades med, åtminstone inte framåt?.

Fille gjorde åter en stormatch ute på sin kant och var mer än väl värd ett mål som dock uteblev denna gång. Fille har hittills blivit ett riktigt utropstecken denna säsong!

Firma Rahm & Freby har kopplat ett gediget grepp om Mittcirkelns rike och kompletterar varandra på ett utsökt sätt. Att Rahmen dessutom fick sätta första målet, var dessutom ett exempel på hur hungrig han är. Frebys terrierliknande spel måste ge motståndarna blodsmak i munnen. Viking kunde, trots nr 20 på ryggen, fortsätta att peta in mål, medan Zacco mållös fick lämna planen denna dag, vilket hör till undantagen.

Nu har vi en tremänning i skytteligatoppen, alla med två mål vardera: Zacco, Viking och Rahmen. 9-2 på de två första matcherna och 6 poäng känns riktigt bra och förhoppningsvis kan vi också ställa upp med samma manskap och kampvilja på lördag, då vi har hemmapremiär på konstgräset mot Spånga.

/Gula Örnen

Laguppställning
Harald Hemström
Daniel Lindberg, K
Jan Tauer
Nils Pasthy
Fredrik Rahm
Filip Carlsson
Henrik Zacco
Linus Bleiweiss (55)
Christian Freby
Dirisa Mugerwa (62)
Viking Peterson (84)
Göran Dahlberg, avb
Erik Flodmark, avb (62)
Olivier Matanda, avb (84)
Markus Flodmark, avb (55)
Patric Kajhed, avb

Målgörare
Fredrik Rahm (11)
Nils Pasthy (37)
Viking Peterson (76)

Gula kort
Linus Bleiweiss (25)
Dirisa Mugerwa (41)
Fredrik Rahm (85)

Röda kort
-

Domare
Håkan Pettersson, HD
Zakaria Said Mohamed, AD1
Jens Lundberg, AD2

Matchens VIKing
Fredrik Rahm

Publik
155 personer

Väder
+4, klart