Lördagen den 3 juli utspelade sig på Hägernäs IP en tvekamp mellan Viggan och Sala FF, där Viggan hade fyra raka segrar i bagaget medan Sala inkasserat tre på raken. Likt dueller i gamla Vilda Västern, så skall alla utmana vinnaren på duell. Förra gången var det BKV Norrtälje, nu alltså Sala FF.

Som i Viggans tidigare matcher har de alla framförts under brinnande sol, må vara att BKV-matchen skedde på kvällstid. Med vädergudarna med sig och medvind i ryggen har Viggan tagit sig fram på ett minst sagt imponerande sätt i serien och då inte bara sett till poäng och målskillnad. Roberth Björknesjö & Co har onekligen kommit på ett vinnande koncept.

För Viggans del måste några smärre rockader göras på grund av skador och sjukdom, men då bredden är så pass stor medförde det inga större halsbrytande förändringar i uppställningen för ledarstaben. ”Full fart framåt och håll tätt bakåt” har nu även blivit ett adelsmärke i Viggbyholm i år, och inte behövde man göra några inskränkningar i detta nu heller.

Till skillnad mot många av lagen i serien, håller sig Västmanlandslagen med en egen alert sportportal, ”Sala-Heby Fotboll”, som håller stenkoll på vad som händer och sker i serien, något som definitivt saknas i stockholmsområdet. När Viggan var uppe i Heby så gick det inte obemärkt förbi, och även denna gång när Sala kom på besök hade man sina informationskanaler öppna, vilket vi återkommer till.

Knappt hade domaren blåst till spel förrän Viggan i den första skälvande minuten ser till att ordna en hörna som Peet lägger. Nästan hela Viggankåren ställer sig i målet och i tumulten utsätts den högreste Mr Higgs för ett tjuvnyp så att han åker in i nätmaskorna. Ny hörna efter devisen ”alla lösa går om”, som även den effektueras av Peet och på vilken den flygande humlan Aggebo nickar utanför.

Viggan visar nu inte bara framfötterna utan även hörntänderna, och i den 8:e minuten fälls Johan över ända, varvid Viggan tilldelas en frispark 7 fot utanför straffområdet. Herre, som leder skytteligan, vill nu putsa till den ännu mer och lägger därför frisparken. Det atmosfäriska trycket i Herres högerdoja var dock alltför stort och bollen sågs därför segla ut mot motorvägen. Bra läge annars.

Efter Viggans alerta inledning skapar Sala i den 11:e en farlighet nere i högerhörnet, som senare leder till ett skott som går halvparallellt med kortlinjen, med påföljd att Harald i målet tvingas visa sig på styva linan och styra ut bollen till hörna på andra sidan om sig själv. Egentligen en av få möjligheter som Sala skapade, utan att direkt gå händelserna i förväg. Viggan har dock just i det här läget vissa svårigheter att få ur bollen i närområdet då Sala biter sig fast.

När man kommit ur denna koma skapar man tvenne hörnor efter 14 minuter, där den första går om enligt den tidigare nämnda devisen. På den andra kommer Aggebo åter inflygande från höger och möts av en rak höger, alternativt en dansk skalle, men ont gjorde det. Det rapporterades senare att han fick en fraktur på näsan, vilket nu tycks ha blivit högsta mode i Viggan, efter att Axel också fått sin näsa ur led i en tidigare match.

Efter 19 minuter kommer en ny Vigganhörna som såg ganska farlig ut men som blåstes av på grund av juridiska skäl. Ny Vigganhörna i den 24:e som inte är långt borta och som även leder till en retur. Minuten efter kommer Viggan i ett mönsteranfall initierat av Lukas, som inkluderar Petter och till sist även Herre, men utan att man når ända fram.

I den 26:e fixar Johan till en ny hörna, efter ännu ett bra spel på vänsterkanten, och tre minuter senare har Johan och Lukas något på gång tillsammans men det avvärjs. Matchen står liksom och väger, där Sala är duktiga på att rulla boll, likt BKV tidigare gjort, men där man inte får ut något av det hela. Viggan däremot är mer pragmatiska och hugger mot strupen direkt som alla predatorer gör.

Herre, som inte har någon fraktur på luktorganet, springer därför alltid dit näsan pekar, då den som oftast får vittring när den kommer i närheten av mål. Så det som hände i den 31:a minuten var således inte något onaturligt. Herre befinner sig någonstans på mittplanen och rycker framåt, men får ett hopslag med en motståndare, vilket dock inte hindrar honom från att sno bollen och jaga vidare mot motståndarnas mål.

Med näsan som riktmärke avlossar han nu från ca 22 meters håll en rökare där han får se bollen borra sig genom luften för att slutligen landa otagbart i Salas nätmaskor. Det blev det sjunde jacket i kolven för denne unge Herre och ytterligare ett att registrera i Viggans målprotokoll. 1-0 vilket skapade en viss positiv balans på vågen i den match som stått och vägt.

Harald, som i de senaste matcherna inte haft alltför betungande uppgifter, men de han har haft tar han hand om på ett synnerligen säkert sätt. Istället fungerar nu Harald som riktkarl för de framförvarande medarbetarna i försvarsområdet, men även för dem längre fram, där Haralds klara stämma lätt skulle kunna användas på någon större internationell flygplats, för att där skapa ordning och reda genom att dirigera ankommande och avgående flygresenärer.

I den 39:e får han dock släppa dirigentpinnen för att plocka en frispark som Sala tilldömts, men annars lär han inte ha blivit överansträngd denna dag. Den nyss omhändertagna bollen skickar han sedan iväg i en parabelliknande bana, som går ända ner till Lukas på vänsterkanten där han får till ytterligare en hörna för Viggan. Lukas slår själv hörnan men får se bollen landa på ribbans överkant och ut.

”Sådan herre sådan hund” brukar man ju säga, och när det gäller att nosa upp målchanser så har Herre en uttalad förmåga för det. I den 41:a ser det ut som om han skall lobba över den utåtagerande målvakten och man riktigt hör hur de på läktaren håller andan. Skall den gå in? Näe, den gick inte in men just utanför.

Mr Higgs, som utgör ett av betongfundamenten i försvaret, drar på en av sina diagonala scudmissiler efter 42 minuters spel och får se den landa nere hos den avancerande Lukas, som tillsammans med Herre försöker få till något, men det hela rann ut i gräset. Klockan står på 45 minuter när Sala får en frispark som dock Harald tar och sen avslutas halvleken med några skottförsök från Viggan men alla blockades.

Rast vila i femton minuter och sedan var det dags att springa ut i solgasset igen. Viggan börjar även den andra halvleken alert och de första fem minuterna går i Viggans tecken medan de påföljande fem registreras på Salas konto. I den 56:e erhåller Sala en hörna som bevis på detta. Två minuter senare får Viggan till ett bra anfall som avslutas med ett tamt skott från Herre och bollen tas lätt av målvakten.

I den 59:e sker något som förbryllar den församlade pressen. Johan tar sig fram på vänsterkanten ända ner mot kortlinjen, där han hör Hollingworths ljuva stämma påkalla Johans uppmärksamhet, vilket också efterkoms. Precis vid mållinjen görs dock Vispen Hollingworth ner av en svartklädd man bakifrån, och även om man har extra röda ögon, så måste detta ha varit en av årets mest solklara straffsituationer. Den misstänkte mannen från Sala friades.

Nu har väl svenskt domstolsväsende inte gjort sig känt för att döma särskilt hårt vid övergrepp, och den här gången följde man också linjen ”hellre fria än fälla” varför Viggan gick miste om ett givet strafföreläggande. Varför man inte utdömde lagens strängaste straff återstår att läsa om i domstolsförhandlingarna.

Sala FF måste ges en eloge för att understundom bedriva ett distinkt passningsspel och även svara för ett ofta kontrollerat bollinnehav, men där upphör nog en del av de positiva omdömena, då man aldrig lyckades materialisera dessa fördelar, varför Harald & Co nästan aldrig utsattes för några regelrätta belägringar eller skottförsök.

Det kändes ofta som Sala visades större gästfrihet av den utsända domarkåren, då de flesta utdömda frisparkarna gick i gästernas tecken, som exempelvis när Herre fälls strax utanför straffområdet utan åtgärd i den 62:a minuten. Trots detta trummar Viggan på och hade ett bra läge tre minuter senare vid ett inlägg i boxen men inga tår var därstädes just då.

I den 66:e fixar Lukas en hörna som Aggebo enligt instruktionsboken skall gå upp och nicka på. Nicka gör han också, men kanske påverkad av en felpekande näsa så nickar han bollen på fel sida om stolpen. Tre minuter senare fälls Lukas och får en frispark som omväxling, dock utan att den leder till något märkvärdigt.

En av dem som ingår i den innersta cirkeln, Max Sjölander, tillryggalägger ett otal kilometer per match utan att bli yr i huvudet, även om han borde ha blivit det när han snurrade upp ett antal motståndare gång på gång. Vaktmästarna kommer nog ha synpunkter på Maxens maximala utnyttjande av gräset i mittcirkeln.

I den 72:a löper den bevingade Lukas utmed vänsterkanten så långt att han kommer ända ner till kortlinjen, där han upptäcker Peet som stormar fram. Peet, som i pausen lånat Arvids skruvdragare för att dra åt en mutter som lossnat i knät efter en operation, kan trots den gnisslande skruven forcera in 2-0 till Viggan. Riktigt snyggt mål det också.

Två minuter senare tvingar Viggan fram en hörna, en kort sådan, som Lukas när han så småningom får tag i bollen skickar över den åt Värtanhållet. I den 80:e minuten kommer nog Viggans fetaste chans. Viktor driver fram bollen till Herre som vidarebefordrar den till André, som kommer som skjuten ur en kanon och blir helt fri med målvakten.

Efter en snabb ögonkontakt med målvakten, vilket skulle ha undvikits, siktar André förmodligen spontant bredvid, men skjuter istället rakt på målvakten. Tre minuter senare är norrlandskollegan Lukas nära att reparera skadan, men lyckas endast få med sig en hörna. Men det var inte slut med det.

I den 89:e minuten kommer Viggan på nytt och denna gång representerat av Herre & André, där den förre passar fram till den senare ,som definitivt slår in sista spiken i kistan. 3-0 till Viggan och ännu en trepoängare bärgad. Med röda ögon var segern givetvis rättvis, men vad skrevs i motståndarnas organ uppe i Västmanland?

Jo så här stod att läsa på Sala-Heby Fotboll: ”Nykomlingen Viggbyholms IK fortsätter att vinna. På lördagen satte de stopp för Sala FF:s segerrad när de hemma vann med 3-0 (1-0). – Ett välorganiserat lag och i dag var de klasser bättre än oss, säger SFF:s lagledare Mats Swartling.”

Det är inte ofta man får läsa sådana ödmjuka omdömen från motståndarna och som tack för det måste man genmäla att Sala ändå var ett av de bättre lagen vi mött, och kan de bara få till det framåt så kan de fortsatt bli farliga framöver. Eget beröm brukar lukta illa, men med små åthävor kan man komma långt, riktigt långt, något Viggan visade prov på idag. En röd lagmaskin som ångar på framåt.

En extra eloge måste utdelas till försvaret igen, där Higgs, Aggebo och Jonte utgör en ickepermeabel Maginotlinje, med understöd av det flexibla manskapet i Mittens Rike. Duracellkaninerna i mitten, under ledning av Petter med lejonmanen, som tillsammans med sina kollegor nöter ner alla ambitioner att ta sig igenom Viggans befästningsverk.

Denna uppsättning utgör det dragspel som krävs för att uppfylla generalstabens alla planer och önskemål om ett flexibelt agerande. Toppa sedan detta med några radarstyrda torpeder längst fram, som minst sagt är målinriktade, då får man en målskillnad på 18-1. Imponerande så här långt.

//Gula Örnen

1:a halvlek

2:a halvlek

Laguppställning
Harald Hemström
David Higgs
Jonathan Vestman (90)
Max Sjölander
Erik Herre (90)
Lukas Nilsson
Petter Andersson, K
Lucas Hollingworth (74)
Johan Sedendahl (62)
Marcus Aggebo
Johan Peet (74)
Tom Gyldorff, ers (90)
Nils Pasthy, ers (90)
André Eliasson, ers (62)
Emil Skough, ers (74)
Viktor Widlund, ers (74)
Viking Peterson, ers
Emil Drago (MV), ers

Målgörare
Erik Herre (31)
Johan Peet (72)
André Eliasson (89)

Gula kort
Max Sjölander (60)

Röda kort
-

Domare
Augin Melki, HD
Anvar Khayati, AD1
Teodor Jonsson, AD2

Matchens VIKing
Max Sjölander

Publik
102 personer

Väder
+25, soligt