Returmötet mellan Viggan och Västerås IK kom att äga rum exakt en vecka senare, men nu på Västermanländsk mark. Slaget, som skulle stå på Apalby slätter lördagen den 7 augusti, kan nu endast återges genom illusoriska ögonvittnesskildringar från en som inte kunde vara med på grund av hälsoinsufficiens, varför det som skildras här nedan är baserat på vanligtvis välinitierade källor på plats.

Den förra drabbningen utspelades följaktligen på Hägernäs IP och i det förra referatet utreddes de meteorologiska förutsättningarna där mycket noggrant, varför tyngdpunkten nu skall läggas på klimatförhållandena kring Apalby vid Västerås. Det var länge sedan SMHI fick in en sådan fullträff som man fick nu, sedan man under en stor del av veckan flaggat för nederbörd av bibliska mått. Till och med Noa skulle ha blivit imponerad av denna syndaflod.

Viggantruppen transporterades med buss som avgick 11.00 och anlände punktligt till avsedd plats, där en av spelarresenärerna, Nils Pasthy, gav följande bild av ankomsten: ”Vi anlände i god tid till arenan, 1.45 innan matchstart. På plats lyckades Jocke tigga till sig en termos med kaffe och fikat va räddat. Ronny hade med sig bakverk och godis till hela laget. Fin arena, om än lite nedgången. Men jämn och fin gräsplan som tyvärr fick ta mycket stryk denna dag då regnet öste ner under hela uppvärmningen och matchen”.

De inre förutsättningarna framstår alltså som mycket goda, medan de yttre verkar ha lämnat en hel del övrigt att önska. Arenan liknade lite en mindre variant av the Royal Ascot, den kända engelska hästkapplöpningsbanan, med sina vita staket och gröna omgivning, vilket gav en lätt pittoresk inramning. En solig dag hade det varit ett trevligt utflyktsmål. Dagens hällregn höll säkert mången borta, men för paraplyfabrikanterna var det All Time High.

Snart var det så dags för avspark och man får förmoda att Mattias Bäckström & Co i Västerås hade ägnat veckan åt att finslipa planerna på hur man skulle lägga upp strategin. Headcoach Roberth Björkneskog i Viggan tänkte så här inför dubbelmötet: ”Dubbelmöte är alltid speciellt och oftast svårt att vinna båda matcherna då det blir mycket psykologiska inslag mellan matcherna. Första matchen vann vi bekvämt även om det bara blev 1-0. Dagens match var en mycket tuff match med ett kraftigt svårspelat underlag eftersom att det ösregnade”.

Viggan öppnade matchen med två giftiga försök, där Viktor var nära att hinna före Simon Svensson i Västeråsmålet efter bara en minut och tre minuter senare är parhästarna Erik Herre och Johan Sedendahl-Eriksson lika nära. I övrigt var det lite trevande, ungefär som när två sumobrottare försöker ta fast en såpad gris i ösregn. Efter 9 minuter får Västerås en vänsterhörna, som efter lite kalabalik tvingar Harald i målet att genom en luftfärd närma sig vädergudarna, varvid han medelst en uppercut skickar ut bollen för att därigenom kunna hålla rent hus framför sig.

Minuten efter får Västerås till ett farligt läge och den här gången var det tydligen bålgetingar som bemannande de gul/svartrandiga dräkterna. Men som på beställning kan Viggan återta kommandot och i den elfte minuten tar man ledningen med 1-0. Det var Johan Sedendahl-Eriksson som inte bara gjorde sitt första mål i år, utan han gjorde det på ett synnerligen raffinerat sätt, även om han uttrycker sig väldigt ödmjukt efteråt: ”Lukas hade bollen på kanten och slog en boll över backlinjen, där jag kom löpande och tar ner med bröstet och sen petar förbi målvakten och lägger in den i målet”.

De följande 10 minuterna kännetecknades av kamp om boll, där riskfaktorn för att göra en felbedömning av bollbanan kunde bli ödesdiger, då planen mer och mer började likna en nyspolad, men ej frusen skridskobana. Många vurpor blev det och fler skulle det bli visade det sig. Västerås hinner dock få till en hörna efter 13 minuter och Viktor Nilsson är också ytterst nära att bli målskytt i den 17:e minuten, då han från högerkanten siktar mot den bortre burgaveln, men Simon hinner få ut en av sina stortår som ändrade bollbanan.

Bättre skulle det då gå lite senare, närmare bestämt i den 22:a, då den notoriske måltjuven Erik Herre får sätta sitt andra mål och ge Viggan ledningen med 2-0. Herre beskriver sitt mål så här: ”Jag fick ett pass från Petter från mittfältet, sen drev jag upp bollen och den studsade lite med tur fram och jag passade Johan som lade den tillbaka till mig innanför straffområdet, sen avslutade jag mellan målvaktens ben”. Så här långt såg det hela ut som en solskenshistoria, men inte bara regnmolnen skulle snart hopa sig över Viggans försvar.

Mycket har man varit med om, men vad som komma skulle överträffar det mesta i dylika sammanhang. Viggan hade alltså en solklar ledning trots ösregnet och tre poäng låg redan nedpackade i trunkarna, då det händer som inte får hända. Vi kollar med ett inkallat kronvittne som uppmärksammat den historiska Västgötaklimaxen, nämligen Nils Pasthy:

”Jonte passar från sin vänsterkant in mot Aggebo i mitten. Aggebo drabbas av fullständig frossa då en störtande anfallare närmar sig, så pass illa att han i sin ambition att förlänga passningen till Higgs sparkar ett stort hål i luften och anfallaren kommer helt ensam med Harald i mål. Anfallaren väljer att skjuta, Harald går rätt men bollen sitter för välplacerad i roten av Haralds vänstra stolpe”. Säger alltså Nils Pasthy efter det att 23 minuter och 10 sekunder gått av matchen. Men det tar inte slut där. 51 sekunder efter avspark sker nämligen detta, återigen Nils Pasthy:

”Vi startar ett anfall och laget är på väg framåt när det som inte får hända händer. Hjalmar förlorar ett motlägg i uppspelsfasen och innan någon riktigt hunnit vända på klacken kommer Västerås tre mot tre in i vårt straffområde. En skicklig riktningsförändring får Higgs på fall och bollen placeras in i Haralds bortre burgavel. En riktig kalldusch i det ihållande regnet”. Katastrofen är ett faktum synes det. Västerås bålgetingar har på mindre än en minut kvitterat till 2-2 på Apalby.

Viggans tidigare så vattentäta försvar, där man släppte in ett mål i seriepremiären men därefter hållit nollan i fem matcher i rad, stod nu med byxorna nere och undrade vad som hänt, något som till och med borde vara teoretiskt eller åtminstone statistiskt omöjligt hade skett. Headcoach Roberth Björknesjö kunde nog inte heller ta in vad som just hade skett framför hans ögon. Viggans Maginotlinje hade krackelerat inom mindre än en minut.

”Vi gör 2-0 och det känns verkligen perfekt, men på en minut ändrades allt eftersom att de gjorde två mycket fina mål efter perfekta avslut. Jag förstår att de vunnit de tidigare hemmamatcherna då de är bra defensivt och farliga framåt. De hade ändrat lite positioner/spelare och de var mycket bättre denna match då de hade en bra offensiv. Vi har inte släppt till så här många målchanser emot oss under de sex matcherna innan”, säger en frustrerad headcoach och tittar ängsligt upp mot himlen som om det skulle kunna regna in fler mål. Bägge målen kom i Haralds vänstra burgavel och man kan tänka att en och annan blick slängdes ut mot dem som var satta att hålla honom osysselsatt denna dag som han tidigare vant sig vid.

Efter detta målfyrverkeri med fyra mål inom mindre än en kvart, bestämde sig trupperna för att återgå till mittcirkelskamp med det undantaget att Viggan fick en hörna efter 31 minuter och en indirekt frispark innanför straffområdet som Lukas skickade till fågelmat. I näst sista minuten av halvleken är bålgetingarna framme och stör Harald, varför denne tvingas till ett avancerat magplask för att kunna stöta ut bollen till hörna. Sen gick man in till vila och funderade kring vad som egentligen hände under den där olycksaliga minuten.

Viggan kommer ut till den andra till synes stärkta av några väl valda ord samt invärtes vätskepåfyllning, vilket ger Herre ett bra läge redan under den första minuten men skottet går utanför. Sju minuter senare får han ytterligare en chans att öka på sitt målförråd då han även nu i ett bra läge skjuter strax utanför Simons högra stolprot. I den 57:e får Max Sjölander ett bra läge framför mål att ge Viggan ledningen men skottet går dogleg höger, som de nyblivna golfarna i laget numer skulle ha sagt.

Minuten efter lägger samme Max ut en bra passning på vänsterkanten som snabbt spelas in direkt framför mål, där dessvärre ingen höll sig framme då målet annars var vidöppet just där. Max är het just nu och i den 61:a minuten är han så när att få till det i en tilltrasslad situation framför målet. Eftersom Viggan verkar ha rest sig från den första halvlekens ödesminut, känns det som något hänger i luften förutom det skvalande regnet.

I den 66:e minuten får Lukas Nilsson äran att lägga en frispark ner mot den för honom vänstra hörnflaggan. Skottet går av och en nanosekund senare håller sig den reslige David Higgs framme framför alla andra och nickar kallblodigt in bollen i mål. Var det så här det gick till frågar vi Higgs som blygsamt kommenterar målet så här: ”Äntligen en bra slagen frispark av Lukas efter alla dessa försök. Jag kommer upp bra och styr in bollen vid främre stolpen. Inget märkvärdigt, men ibland är det lätt att göra mål”.

Vigganledning med 3-2 och 24 minuter kvar av matchen. Skall det hålla? Viggan känns betydligt mer alerta under den andra halvleken och skapar en hel del framåt, där exempelvis Axel Macquard-Moulin är på hugget i den 69:e, då han driver bollen ner mot mål på vänsterkanten, vilket mynnar ut i en hörna för Viggan. Minuten efter lägger Herre in bollen från höger och Alex får bollen precis framför målvakten och försöker sig på en dubbel Tuplov och lyckas med det nästan klacka in bollen i mål.

Den andra halvleken går helt i Viggans favör och när man erhåller en frispark ute till höger, som Lukas effektuerar, känns det som det var sista spiken i kistan, när Aggebo trippar fram och petar in bollen, men den uppfattningen delades inte av domarteamet som blåste av för offside, trots att de ditresta Viggbyholmarna var av en diametralt motsatt uppfattning. Nu trycker Viggan på ordentligt och skapar en dubbelhörna i den 86:e minuten, som blir av den korta varianten, en variant som känns kraftigt överreklamerad om man vill att det skall vara ett tidvinnande koncept.

Bara minuter kvar och Västerås får en hörna i den 88:e minuten och nu går det inte att se om det är nervösa svettdroppar eller regndroppar som rinner ner över de dyblöta tröjorna. Bättre blir det inte när Anton efter en hockeytackling belönas med ett gult kort nere i rinkhörnan i den 91:e minuten. Man riktigt hör hur det bultar inombords. Tilläggstid och de tre poängen hänger som ett ruttet höstlöv i vinden.

Det hela slutade väl, men minuten efter får Västerås på ett skott som går en bra bit över och när domaren sedan till sist blåser av matchen hör man hur lungalveolerna fylls med regnblandad luft igen. Vi sträcker fram mikrofonen till den förste målskytten Johan Sedendahl-Eriksson som gör följande reflektion: ”Jag tyckte att hela laget gjorde en bra insats och alla kämpar hela vägen igenom, vi hade dock lite segare perioder i matchen som också gör att vi bjuder tillbaka dem i matchen, men i slutet står ändå vi som vinnare”.

Den andre målskytten, Erik Herre, uttryckte sig på ett liknande sätt: ”Vi hade en riktigt bra start där vi jobba tillsammans och som en enhet, men efter 20/25 minuter blir vi spretiga och oorganiserade. Då blir vi straffade och de gör 2 snabba mål, ena målet är ett misstag i backlinjen. Men efter halvtidspausen så höjer vi oss och börjar jobba lite mer tillsammans igen. Och gör ett tredje mål på kantfrispark. Sen är de krig i det dåliga vädret. Men tillslut en skön vinst!”

Evighetsmaskinen David Higgs, som till sist såg till att samtliga poäng kom med i bussen hem, uttryckte sig så här på reporterns outtalade fråga: ”Matchen var ganska svängig, vi har lite mer boll än Västerås på en svårspelad plan i regnvädret och de utnyttjar det när vi väl slarvar lite och är oorganiserade. De försöker spela långt och gå på andra bollarna men jag tycker vi löser det bra och neutraliserar deras duktiga anfallare. Tror inte vi släpper till något farligt läge förutom målen. Vi har väl inte heller några farliga lägen utöver målen men med lite tur hade vi kunnat döda matchen. En dag på jobbet, vi åker hem med 3-poäng och det var dagens uppdrag, så en godkänd match i alla fall”.

För att slutligen summera matchen vänder vi oss till Roberth Björknesjö som sammanfattar tillställningen i Alpaby så här: ”Kul var att Hjalmar som inte spelat så mycket på mittfältet var mycket bra, offensivt var vi mycket bra som vanligt, men det som var sämre än i de tidigare matcherna var vårt försvar, som inte var lika organiserat/kompakt/gemensamt. Vi har nu en vecka på oss att snäppa upp försvaret igen, för det är nyckeln till att vara stabila över tid. Jag tycker ändå att gruppen visar en härlig moral/karaktär då de kämpar hela vägen in i kaklet, trots att det inte riktigt flyter och krigar till oss en trepoängare som jag i slutändan tycker vi är värda. Nu har vi fått 2 veckors träning i oss efter ledigheten och jag räknar med att vi blir bättre till nästa vecka”.

Ett stort tack till alla i och runt laget för denna insats, liksom ett stort tack till Jonas som filmade matchen och Gustav som tog alla bilder vilket möjliggjorde detta referat.

Från en som inte var med.

//Gula Örnen

1:a halvlek

2:a halvlek

Laguppställning
Harald Hemström
David Higgs
Jonathan Vestman (69)
Max Sjölander
Erik Herre (80)
Lukas Nilsson
Petter Andersson, K
Johan Sedendahl (69)
Hjalmar Thorgerzon
Marcus Aggebo
Viktor Nilsson (69)
Tom Gyldorff, ers
Anton Johnson, ers (69)
Fredrik Rahm, ers
Axel M-Moulin, ers (69)
Nils Pasthy, ers
Lucas Hollingworth, ers (80)
André Eliasson, ers (68)

Målgörare
Johan Sedendahl (11)
Erik Herre (22)
David Higgs (66)

Gula kort
Anton Johnsson (90+1)

Röda kort
-

Domare
Kalle Jansson, HD
Fanar Soror Francis, AD1
Husni F. Abdirahman, AD2

Matchens VIKing
Hjalmar Thorgerzon

Publik
50 personer

Väder
+15, regn