I den trettonde omgången av div 3 Norra Svealand ställdes Viggan nu mot Sala FF, som man tidigare på hemmaplan besegrat med 3-0, även om matchen då varit mer jämn än resultatet vill ge sken av. Den här gången hade Salaledningen lärt sig av sitt misstag och gnuggat geniknölarna till det yttersta så att inga grå hårstrån fanns kvar att finna.

Då Salas konstgräsplan uppenbarligen låg nysådd, hade man förlagt dagens batalj till Tegelvallen i Heby, där Viggan spelade sin premiärmatch mot just Heby AIK, som man nu för övrigt möter i nästa omgång. Som förmatch spelade dessutom Heby AIK mot Västerås IK och tog hem sin första seger för i år, vilket bör noteras inför deras ankomst till Hägernäs IP på lördag.

Inför matchen var spänningen olidlig som inför vilket cirkusnummer som helst. Både Viggan och Sala låg på samma poäng, må vara att Viggan hade fem måls bättre försprång. I den kvintett som nu uppstått inför matchen med Uppsala, Sumpan, Viggan, Sala och Newroz, skiljde endast en poäng mellan fyra av lagen upp till tabelledaren. Kan det bli mer spännande än så? Nej, troligen inte.

Viggan är uppenbart ett lag med väderspänningar, då man oftast presterar bättre när solen gassar från en klarblå himmel, något statistiken säkert kan bekräfta. Så fort det dra ihop sig till regntunga moln brukar spelet också dra ihop sig på ett konstigt sätt, ofta med ett magrare utfall vad gäller målfabrikation. Så även denna gång, även om det inte fanns något direkt att klaga på vad gäller spelet.

För den som inte orkar sig igenom nedanstående myckenhet av ord, kan redan nu avslöjas att matchen mellan Viggan och Sala slutade 0-0, sedan Viggan råkat ut för några missöden vad gäller träff av målram, vilket kommer att redogöras för längre fram i texten. För den som därför är lite litterärt intresserad, kanske en hemsnickrad limerick kan vara på sin plats för att i förtid sammanfatta matchen i några få ord.

Viggan mötte ett rött lag från Sala
Och sköt så bollarna blev ovala
Då Salas målram var av aluminium
Blev också målen till ett minimum
Trots att Viggans försök var vitala


Viggan hade redan bevistat Tegelvallen i sin premiärmatch mot Heby, som man då vann med 3-1 i strålande solsken och en dallrande termometer. Tegelvallen utgör ett pittoreskt undantag mot många andra arenor som måste besökas under säsongen, men underlaget av konstgräs kanske inte tillhör de främsta och skulle säkert inte förordas av Naturvårdsverket, då den biologiska mångfalden i konstgräset är helt negligerbar.

Hursomhelst, förutsättningarna för bägge lagen var lika, även om Viggan syntes sakna doften av nyslaget gräs hemma på Hägernäs IP. Sala däremot, som uppvisade en imponerande flyfothet, verkade inte ha något som helst emot den väl tilltrampade nålfiltsmattan, något som blev uppenbart inledningsvis, då man under de första fem minuterna innehade ett stort bollinnehav.

Viggan får till tvenne bra anfall redan efter sex minuter, men redan då kunde man notera att det upplevdes nästan som att Sala tagit med sig bussen från Ramnäs Bussbolag in i försvarslinjen för att omöjliggöra permeabla försök från Viggans sida. I ärlighetens namn skall här invändas att det diametralt motsatta gällde i samma grad för motståndarna.

Likt en japansk brottningsmatch, mellan två kombattanter med höga BMI-värden, kom denna batalj att utspinna sig på samma sätt, där ingen ville släppa taget om motståndaren om man väl fått tag i något att hålla fast vid. Det var inte många tillfällen som bjöds och när Viggan får en hörna i den 13:e minuten såg man nu ändå en möjlighet, något som förstärktes när Max Sjölander på en retur fick tillfälle att skjuta utanför.

Matchen växlar från den ena planhalvan till den andra och i den 18:e minuten får Sala en dubbelhörna och är det något som kan få upp pulsen så är det när motståndaren får en fast situation i försvarsområdets närhet. Nu hände det i och för sig inget denna gång. Däremot var det nära för Viggan i den 22:a minuten, då man inleder ett långt anfall som direkt sätter fart på Salas magperistaltik. Jonathan Vestman drar på för fullt inne i straffområdet men skottet tar på ett rött ben.

Viggan, som för ovanlighetens skull spelar i helvitt denna dag, var absolut inte så bleka som matchstället, snarare tvärtom. Man lade stor vikt vid att försöka spela sig igenom Salas hermetiskt tillslutna försvar med högst växlande framgång. Sala å sin sida förordade att satsa på långbollar och kontringar, men Viggans försvar var lika kompakt så den metoden fungerade inte heller.

I den 25:e minuten kommer Viggan i ett riktigt bra anfall, då bl a Hjalmar Thorgezon och Axel Macquart-Moulin växelspelar sig igenom försvaret, där Hjalmar är ytterst nära att få till det innan han trycks ner, men bollen går ändå ut till Lukas Nilsson som siktar ordentligt då målvakten är ur spel och får iväg ett perfekt skott i det bortre krysset. Ett givet mål synes det, men i absolut sista sekunden dyker en back upp och nickar bort bollen från den tänkta mållinjen.

I samma moment får Sala till en kontring, där man från vänsterkanten är ytterst nära att göra mål, men bollen rullar snett parallellt med mållinjen och ut, vilket var den första och egentligen enda riktiga farligheten från Salas sida. Detta var ganska symtomatiskt för Sala som lade sig på ett igelkottsförsvar och sedan, ofta med chansbollar, startade kontringsförsök, vilket möjliggjordes av snabba forwards.

Annars var det mycket spel i mitten där en ständig kamp om bollinnehavet föregick, vilket omöjliggjorde några direkta utfall åt endera hållet. Viggan får en hörna i den 32:a och sedan en frispark två minuter senare, men efter Jonte Vestmans nick blåses det efterföljande försöket av för offside.

I den 41:a minuten får Sala en frispark, sedan en Salaspelare försökt springa rakt igenom Jonte Vestman. Till allas förvåning får Sala en frispark 4-5 meter utanför straffområdet. Ett mycket konstigt domslut som dessutom renderade Jonte ett gult kort, det första för honom denna dag. Nr 11 i Sala får på en tokträff och får se bollen gå ”dog leg höger” in mot Haralds vänsterstolpe, men som skjuten ur en kanon råkar Harald befinna sig i en luftfärd på samma ställe och får ut bollen till en hörna. Den räddningen skulle gjort sig fint i Sportspegeln över s.k. TV-räddningar.

Sedan var det halvtidsvila för de två tronpretendenterna som nu skulle försöka hitta idéer om hur man skulle kunna lösa upp respektive försvarsmurar. Det var så gott som omöjligt att komma igenom, oavsett åt vilket håll det var. Bägge lagen insåg att minsta lilla felsteg kunde bli olycksaligt.

Den andra halvleken tar sin början och Erik Herre kan redan efter fem minuter, sedan han snott bollen och tråcklat sig igenom försvaret för att skapa ett bra läge, få på en riktig rökare som tar i ribbans överkant och ut. I den 54:e minuten kommer Axel fint på högerkanten och skjuter i ganska snäv vinkel och bollen går ut till hörna. Tre minuter senare skjuter Erik ett skott som tar i veka livet på målvakten.

Viggan spelar riktigt strukturerat och har en bra period, även om det är svårt att få till de riktigt farliga chanserna. Salas försök till omställningar stoppas effektivt av Viggans försvar, där man imponeras över hur effektivt och lugnt man samarbetar. I den 64:e minuten kommer Viggan i ett skolboksanfall med ett fint växelspel mellan Lukas, Erik och Axel, där den sistnämnde till sist fälls av målvakten och det döms straff.

Dessvärre går straffen i överliggaren och i efterspelet går bollen till hörna och Viggan kompenseras med en trippelhörna som följd av detta, dock utan att det leder till någon nätkontakt. I den 70:e skjuter Erik högt över och skingrar endast ett södergående fågelstreck. Lukas slår en frispark i den 73:e minuten, i ett halvhyfsat lägge mitt på Salas planhalva, utan att den skapar någon farlighet nu heller.

Minuten efter lägger han en ny ute på högerkanten, som fångas upp av Johan Sedandahl-Eriksson, som i sin tur vidarebefordrar den till André Eliasson, som står i ett perfekt läge för att dunka in bollen i nät, men även han satte skräck bland fågelstreck och astronauter. Klockan tickar på och man tittar oroligt mot klockan. Drygt 10 minuter kvar när Sala skapar en dubbelhörna som ökar på halten av stresshormoner, men även här uteblir nätkontakten.

I den 79:e minuten springer Jonte skavfötters med en anfallande Salaspelare varvid de kommer i otakt och motståndaren faller. Domaren, som tycker Jonte är för alltför synkroniserad i detta sammanhang, dömer ut ett gult kort och efter att ha räknat kommer han fram till att Jonte därmed förtjänat sitt andra kort som per automatik byts ut mot ett rött.

I den 84:e minuten nickar den reslige Anton Johnson ihop med en mindre kollega från Sala, varvid den mindre faller och domaren dömer frispark i ett utsökt läge framför Viggans mål. Om den dömda frisparken kan man säkert ha många åsikter men tveksamt om den var åt rätt håll. Hursomhelst, den ledde inte till något, även om Sala inte var sena att utnyttja sin större numerär i detta läge av matchen.

Viggan är sedan nära att överrumpla Sala genom den illersnabbe Max Sjölander som ligger och fiskar nere vid vänsterhörnet och likt en liten överrock förföljer han en försvarare som han även överlistar och snor bollen för. På väg mot målvakten får han dock bollen lite för långt ifrån sig för att hinna få till ett skott, men ack så nära det var.

Trots sin mindre numerär trummar Viggan på som om man inte hade räknat hur många man var kvar på planen. I den 93:e kommer man i ett riktigt bra anfall på högerkanten, där Vispen Hollingworth och Max driver fram bollen till ett bra inlägg i slottet, som till sist fiskas upp av mannen med lejonmanen, Petter Andersson, som visar nu hörntänderna och äter sig igenom Salaförsvaret tills han hittar det rätta skottläget.

Alla spelare, ledare och publiken håller andan då domaren när som helst kan blåsa av matchen. Tiden står stilla. Uppe i Petters huvud roterar de ballistiska koordinaterna för att få fram rätt parabelvinkel. I sitt undermedvetna ser han hur löpsedlarna lyfter fram honom som den store segerherren från Norrland. Han kom, han såg, han segrade.

Skottet brinner av. Publiken ser hur några skrattmåsar skadeskjuts och fjädrar singlar ner mot marken, samtidigt som man hör domaren blåsa för full tid. Ja, så nära var det, men nära skjuter ingen hare som bekant, men i det här fallet blev det skrattmåsar, där skadeglädjen förmodligen uppstod i Salabåset. Sala-Heby Fotboll, det alerta och digitala forumet för Västmanlands fotboll, avslutade sitt sammandrag av matchen så här:

”Tio minuter före full tid får en Viggbyholmsspelare syna det röda kortet efter att han fått sitt andra gula. Sala FF får ändå inget större övertag trots en man mer och båda lagen har några chanser att avgöra matchen men det är två riktigt bra försvar som kan hålla nollan.
– Defensivt gör vi det riktigt bra idag men offensivt så fungerade inte det sista passet, avslutar Mats Swartling som nog är nöjd med en poäng i toppmatchen”.

Ja, så slutade äventyret uppe i Heby och snart så får vi besök av spelare från just Heby nu på lördag och som sagt, det finns inget som helst utrymme för underskattning med tanke på lagets tabellplacering just nu. Kan Viggans försvar spela som man gjort de två senaste matcherna med bibehållen nolla, samtidigt som anfallet blir lite mer lyckosamma då är ”den ljusnande framtid vår” och vi kan se fram emot ”där de härliga lagrarna gro.”

//Gula Örnen

1:a halvlek

2:a halvlek

Laguppställning
Harald Hemström
David Higgs
Jonathan Vestman
Max Sjölander
Erik Herre
Axel M-Moulin (67)
Lukas Nilsson
Petter Andersson, K
Johan Sedendahl (77)
Hjalmar Thorgerzon (82)
Marcus Aggebo
Gustav Hasselgren, ers
Anton Johnson, ers (82)
Nils Pasthy, ers
Lucas Hollingworth, ers (77)
André Eliasson, ers (67)
Viking Peterson, ers
Anton Johansson (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
-

Röda kort
Jonathan Vestman (g41, g79)

Domare
Gunnar Vedie, HD
Papin Nishimwe, AD1
Faisal Anmar Shanshal, AD2

Matchens VIKing
David Higgs

Publik
107 personer

Väder
+11, molnigt